Argentina nära kaos efter Kirchner-regeringen

publicerad 31 augusti 2016
- Elisabeth Avendaño
Christina Fernández de Kirchner och hennes make

Elisabeth Avendaño rapporterar från Argentina, om hur landet befinner sig i ett post kaotiskt skick efter Kirchner-regeringen och hur rättvisa och lagen långsamt kommer i kapp de personer som satt i system att suga ut landets resurser för egna ändamål. Till och med ett kloster användes som mellanstation för pengatransporter.

Text: Elisabeth Avendaño | Bild: Christina Fernández de Kirchner och hennes make firar valsegern 2007 – Foto: Presidencia de la Nación Argentina

Klockan är halv fyra på morgonen i förorten General Rodriguez utanför Buenos Aires. Starka strålkastare skär genom mörker och dimma. En grå  Meriva bromsar in utanför ett kloster och utan att stänga av motorn eller släcka strålkastarna, springer föraren mot de stängda grindarna och ringer på portklockan. Eftersom ingen öppnar, trots upprepade försök, öppnar han bilens baklucka och börjar kasta fullastade sportbagar över det höga staketet som är toppat av rullad taggtråd.

Det är en ganska öde gata, utan asfalt, utom just vid infarten till klostret och med gles bebyggelse. Men närmaste grannen, som just kommit hem från en leveransrunda av kycklingar, hör bilmotorn och misstänker att någon kanske vill stjäla de kycklingar som ännu finns kvar i hans skåpbil. Han går ut, ser någon kasta bagarna över staketet till nunneklostret. Personen klättrar över grinden och försvinner in i parken. Tre nunnor, varav en är 94 år och sängliggande och kycklingmannen fruktar för deras säkerhet.

Läs mer: Argentina gripped by mystery: the ex-minister, a convent and bundles of cash

Det händer så mycket i Buenos Aires i dessa dagar, grannen larmar polisen. En polisbil patrullerar precis i närheten och är där på mindre än tre minuter. Bagkastaren är redan på väg ut genom porten igen. Han grips men kan inte visa upp några identitetshandlingar eller förklara vad som finns i bagarna. Så han får handklovar och placeras under bevakning i polisbilen, som nu fått förstärkning av ytterligare en polisbil.

När polisen går in och genomsöker klostret, hittar de sportbagarna fulla med dollarsedlar i klosterköket. Gömd bakom ett skåp hittar de ett laddat automatvapen. “En så snäll och vänlig man, José Lopez”, berättar den nunna som vaknat. “Han besöker oss då och då och brukar alltid ha med sig något åt oss, en påse te eller kaffe, men idag verkade han väldigt exalterad”.

Justitieministerin underrättas. Det dyker upp mycket bagar med sedlar i Argentina på sistone. Centralbanken skickar omgående ett antal anställda och tre av bankens maskiner för sedelräkning till klostret, för att kunna få ett begrepp om totalsumman.

Tyvärr visar det sig att sedelräknarna inte fungerar. sedlarna är fuktiga och bagarna visar spår av att ha varit nedgrävda, en annan argentinsk specialitet som kommit i dagen den senaste tiden. Korruptionen inom staten har varit så enorm under det senaste decenniet att de olika aktörerna inte haft plats i sina garderober eller hemkassaskåp för att förvara pengarna, utan har fått ta till oväntade utrymmen som källare, som nedgrävda, förseglade plasttunnor eller helt enkelt väskor och bagar som grävts ned i trädgårdarna – och de har inte alltid fungerat tillfredsställande ur konserveringssynpunkt.

Banktjänstemännen får räkna sedlarna för hand och först sent på eftermiddagen vet man att det rör sig om nära 9 miljoner dollar, plus över 100,000 euro, mindre summor i yen och en valuta från Qatar. Dessutom ett antal värdefulla armbandsur, mest Rolex och Tommy Hilfiger, alla prydligt förvarade i sina askar. Och så då det laddade automatvapnet.

Argentinsk TV fick verkligen något att prata om sedan den här natten. Regeringen Macri får lite nytt andrum mitt i kritiken av den ekonomiska åtstramningen och avskedandet av de tusentals anhängare som Kirchner-regeringen placerade ut i ministerier och statsföretag de sista hektiska dagarna före regeringsskiftet, som de aldrig trott skulle bli verklighet.

De miljoner som familjen Macri har i utlandskonton och som ventilerats intensivt i medierna sedan Panama Papers avslöjade deras existens, kommer plötsligt lite i skymundan. Det är visserligen en avsevärd skillnad mellan en redan rik företagares deklarerade tillgångar i olika konton, och dessa miljoner dollar och euros i sedelbuntar, som tjänstemän och närstående till medlemmar i förra regeringen förskingrat ur statskassorna och desperat försöker tvätta eller gömma, men allting som kan användas för att ifrågasätta familjen Macris integritet, emottas förstås tacksamt.

En känd finansman förklarade i TV att man inte bara kan gå in på en bank i Schweiz med 50 miljoner dollar i en väska (eller två) och be att få öppna ett konto. Man måste “tvätta” och göra något med pengarna. Kirchner-regeringen och deras närmaste medhjälpare hade redan saturerat de internationella bankerna med sina miljoner i olika konton och fonder.

Dessutom hade de aldrig räknat med att förlora valet 2015 och trodde sig ha gott om tid att fortsätta att förskingra och placera ut statens medel, huvudsakligen genom överpris på olika vägarbeten som ofta betalades i förskott och som sällan utfördes, allt detta kom i dagen efter regeringsskiftet i december förra året.

För att tvätta ostört byggde man bla lyxiga bostäder och hotell där ingen bodde och hyrde hotellrum, hus och lägenheter till och av varandra, ofta med uppvärmda utepooler, bevattnade gräsmattor, höga staket eller murar och hundratals bevakningskameror – och ofta mitt ute i ödsligheten på Patagoniens vindpinade vidder.

Pressen och hoten mot domare och åklagare från tidigare regeringen har plötsligt försvunnit. Nu är det befolkningen som sätter press på rättvisan för att få veta sanningen. En våg av protester är även igång.

“Vi vill ha tillbaka våra pengar, våra skatter som skulle ha gått till vägar, sjukhus, skolor, kloaker, bostäde”.

Domarna känner nu den sociala pressen och de 100-tals åtal som sovit sin Törnrosasömn under Kirchner-regeringen, börjar plötsligt ventileras. Bättre sent än aldrig, även om stor del av det stulna försvunnit och bevismaterial raderats ut, men mycket finns ändå kvar och kommer i dagen. Domarna själva hotas av åtal för att de inte ha gjort vad de borde ha gjort tidigare.

När historien om Jose Lopez sportbagar i klostret kom ut i pressen började ett intensivt detektivarbete. Vad var hemligheten med detta kloster som tydligen inte tillhör katolska kyrkan utan drivs av en grupp “trogna”?

Grannarna berättar gärna hur det bara för två månader sedan sattes upp ett högt staket med taggtråd överst och bevakningskameror runt hela klosterområdet. Det pågick byggnadsarbeten inom området. Det byggdes en avskild byggnad med dussintalet rum för personer som vill dra sig tillbaka några dagar och meditera och det byggdes “kryptor” inne i kyrkan där biskopen och “La Madre Superiora” skulle begravas.

Efter Jose Lopez arrestering började polis med hundar som tränats att leta efter sedlar, genomsöka klostret. Vad hittade man? Tre “kryptor” istället för de två som rimligen behövts, en “felkalkyl” som biskopen själv uttryckte det, någon tid före sin död.

Men tydligen finns det lagar som förbjuder att döda kroppar placeras i kyrkor utan speciellt tillstånd och detta tillstånd fanns tydligen inte. Biskopen vilar idag på en privat kyrkogård i en av Buenos Aires förorter. Vatikanen gick raskt ut med förklaringen att klostret inte tillhör katolska kyrkan, utan är en “organisation av privata troende”, som leddes av den nu avlidne biskopen. Högt uppsatta politiker var enligt grannarna ofta sedda besökare som i bilar med mörka rutor försvann in genom klostrets grindar vid olika högtidligheter. Det tvistas fortfarande om kryptorna verkligen var avsedda som begravningsplatser, eller om sedlarna i sportbagarna var på väg dit.

Skandalerna i Argentina avlöser idag varandra i vad som mest liknar en dålig såpopera där verkligheten överträffar dikten. En länge eftersökt narkotikahandlare, misstänkt för mordet på tre “konkurrenter”, greps plötsligt i Paraguay. Han hade betalat 50,000 USD för att få sina fingeravtryck bortopererade.  Han fruktar för sin säkerhet och vägrar att bli utlämnad till Argentina. Han har alltför nära kontakter med flera tjänstemän i tidigare regeringen.

Jose Lopez och Lazaro Baez, som var Nestor Kirchners förtroendemän, liksom övriga tidigare funktionärer, som efter hand faller inför rättvisans plötsliga attacker mot korruptionen, transporteras numera omgivna av en mur av poliser med sköldar och säkerhetsvakter i skottsäkra västar och med hjälmar varje gång de förflyttas mellan fängelse och domstolsförhör. De har mycket att berätta och man vill inte riskera något nytt Lee Harvey Osvald innan de berättat allt de vet tex varifrån kom alla miljonerna, vem betalade ut dem och hur?

Egentligen vet man det redan. De journalister och oppositionspolitiker som forskat i åratal och som funnit spår och sammanhang behandlades under Kirchner-regeringen som fabulerande sagoberättare, som hittade på alla anklagelser som de kom med för att gynna oppositionen. Nu rullas sanningen upp och som sagt, verkligheten liknar närmast ett dåligt filmmanus, alltför överdrivet.

En bank i Schweiz där Lazaro Baez fyra barn var kunder visade sig ha ett flertal konton med över 25 miljoner dollar innestående. Genom kontona hade 32 miljoner rentvättade och splitternya dollar återvänt till Argentina, där de bla använts till att köpa och bebygga hundratusentals tunnland mark i Patagonien och i andra argentinska provinser som Mendoza och Chaco i Uruguay. Nya egendomar kommer fram nästan dagligen, nu när plötsligt rättvisan tagit fart.

Argentinas innevånare är vana vid snabba kast i ekonomi och politik, men lever för närvarande i sin egen såpopera som överträffar det mesta.  Man räknar ut vad dessa miljoner betyder i vägar och järnvägar som inte underhållits, skolor och sjukhus som inte byggts och andra som inte underhållits, läkemedel som missunnats sjuka från försäkringskassor utan medel, eller pensionärer som inte fått ut sin rättmätiga pension. Den sociala indignationen är stor.

Man bara kan hoppas att regeringen Macri själv ska lyckas ta sig oskadd genom denna tsunami av åtal och klara av att omvandla Argentina från ett rikt land med slum och utbredd fattigdom i provinserna, till en välfärdsstat med utbildning, bostäder och arbete för alla, som man lovade under valkampanjen. Det är onekligen ett högt mål som Macri satt för sin regering och vi kan bara hoppas att han får den tid som behövs för att rensa ut korruptionen och skapa en bättre framtid åt landet.

Text: Elisabeth Avendaño

Donera till NewsVoice

Så här kan du stötta Newsvoice

  • Former Argentine President Fernandez Indicted On Corruption Charges

    “According to the ruling, the defendants are accused of conspiring to illegally take taxpayer dollars meant for public works projects between 2003 and 2015.”

    Read more: https://sputniknews.com/world/201612271049045485-former-argentin-president-fernandez-indicted/

    https://sputniknews.com/world/201612271049045485-former-argentin-president-fernandez-indicted/

  • Kommentarerna om att jag arbetar för CIA och att Macri bara regerar för dev rika får Du ta som Du vill….de är typiska vänstervridna reaktioner. Vi ser att de flesta populistiska diktaturerna här tack o lov går mot sitt slut. Vad Macri vill är ju försöka få industri o jordbruk på fötter igen, så att det ska skapas fler arbetstillfällen och en högre levnadsstandard över lag. Kirchners har ju låmnat ett ödelagt landskap efter sig, det är helt otroligt hur de lyckats tömma landet och de som lider värst är de fattiga förståss.

  • Kommentarerna om att jag arbetar för CIA och att Macri bara regerar för dev rika får Du ta som Du vill….de är typiska vänstervridna reaktioner. Vi ser att de flesta populistiska diktaturerna härnere tack o lov går mot sitt slut. De har lämnat ökad fattigdom o kaos bakom sig. Och Argentina under Kirchner var på väg att gå i Venezuelas fotspår. Där öppnas gränsen mot Colombia då o då o folk väller in o köper de viktigaste förnödenheterna som inte längre finns i Venezuela…..Vilken populistisk triumf !!!
    Vad Macri vill är att ju försöka få industri o jordbruk på fötter igen, så att det ska skapas fler arbetstillfällen och en högre levnadsstandard över lag. Kirchners har ju lämnat ett ödelagt landskap efter sig, det är helt otroligt hur de lyckats tömma landet och de som lider värst är de fattiga förstås….

  • Ja, Argentina är verkligen något för sig. Denna politikerkorruption har i stort sett pågått i nästan 100 år. Resultatet är att i detta superrika land många miljoner lever under fattigdomsgränsen och att barn dör av svält. Att det skulle bli bättre under Makri är en from önskedröm, som jag tror kan vändas i en mardröm, när Makri nu förefaller ha bjudit in USA att ta för sig av landet i traditionell Sydamerika-stil, beskriven av John Perkins i boken Confessions of an Economic Hitman. Minnet av de blodiga amerikanskstödda militärdiktaturerna i Argentina, Chile, Uruguay m.fl. sydamerikanska länder på 70-talet suddas inte ut så lätt.

    Det amerikanska inflytandet i Sydamerika hade minskat väsentligt de senaste decennierna genom nationalistiska anti-amerikanska regeringar i Venezuela, Equador, Bolivia och i viss mån Peru samt nya latinamerikanska samarbetsorganisationer initierade och sponsrade av Venezuelas president Hugo Chávez. Även Kirchners i Argentina samarbetade med Chavez och höll USA på klart avstånd; kanske för att lättare kunna ta för sig själva. Vad Monsanto beträffar gynnade dock Cristina Kirchner dem i slutet av sin regering. Frågan är vilket som är värst; inhemsk korruption, eller ekonomisk och politisk underkastelse under Imperiet? –

    Samtidigt är Argentina ett vetenskapligt, tekniskt, intellektuellt och kulturellt högt utvecklat land. Och det land som har de flesta psykoanalytikerna, psykiaterna och psykologerna pr capita, hur man nu skall tolka det…

  • En otrolig, rysande historia som Avendano berättar om. Det är så tragiskt att ett land med så många både materiella och mänskliga tillgångar kan tillåtas att så brytas ner av en korrupt regering. Man känner för det bestulna folket. Man får hoppas att den nya regeringen får chans och tid att ställa tillrätta det som förra regeringen raserat.
    Det är väldigt intressant att få en så direkt upplevd information om Argentina på Newsvoice. Tidigare var Argentina en blind fläck för mig. Det skall bli spännande att följa Argentinas utveckling.

  • @ peter grafström
    Ja, bra där, att du har förstått.
    Med Macri togs även import”problemet” bort då Kristina är nationalist och ville att Argentina skulle producera det Argentina kan producera. Nu är det billigt och lätt att importera billiga värdelösa miljöförstörande produkter från china och i sin tur leder det till konkurser samt arbetslöshet i Argentina…titta på Detroit i USA och Sverige för den delen…ingen har råd med industri när kina tvingar sina människor till slaveriet “bandet”.
    Dessutom är allt dyrare nu i Argentina, SUBTE (Tunnelbanan), mobilkostnad mm…allt som drabbar fattiga ännu mer. Macri slickar USA och har öppnat upp för USA:s globalister att komma och härja fritt. Kristina hatar USA och deras ockupationer, det gör jag också. Leve länge Kirchner, Macri är en marionett!

  • Efter Elisabets sedvanliga partiska skildring från de bättre bemedlades perspektiv och får man förmoda, sett genom Cia-uppbackade msm’s ögon, kan det behövas lite andra synpunkter.
    Obamaregimen har varit förfärlig för Latinamerika (också). Hur många Cia-organiserade övergångar från folkliga till nyliberala Usa-regimer har dom på gång?
    Som New York Times noterat, gynnar Macri’s policy inflytelserika godsägare och urban medel och överklass med tillgång till dollar.
    Det innebär samtidigt drastiska lönesänkningar till de mindre bemedlade. Jag är ingen socialist även om det låter så ovan, men att anpassa sig till Usa är inte marknadsekonomi utan mer kolonial utsugning.
    https://www.jacobinmag.com/2016/03/argentina-macri-kirchner-cambiemos/
    Macri bannlyste publicerande av Argentinas inflationssiffror.
    Argentina återvänder med Obamas uppskattning till det fascistiska förflutna. Macris regim tillåter anhållanden utan angivande av skäl.
    Han uppmuntrades också genom ett FN-beslut med att kunna utvidga Argentinas territorium till en större del av kontinentalplattan.(Ett gammalt krav från Argentina men Macri gavs alltså äran i opinionens ögon iaf)
    Usas comprador Mauricio Macri med sina undanstoppade 20miljoner var snabb med att gratulera motsvarande skurk i Brasilien, Temer för hans avsättande av Dilma Roussef. Såna regimer som aldrig drabbas av den typ av färgrevolutioner som för dom till makten.
    Nisman som ingick i eller utnyttjades i det spelet visade sig ha efterlevande nära släktingar som nu åkt fast för penningtvätt av över 600 tusen dollar.
    Paul Singer som företrädde de sk Vulture Funds fick visst igenom alla krav – ingen avskrivning. Mutor lär ha förekommit för att få igenom det beslutet. Det är klart att Argentina vill få tillgång till bättre lånevillkor så man förstår att dom ville bli av med den kvarnstenen. (Men världen över växer kraven på övergången till intern penningpolitik istf skuldsättning till skurkfinansiärer)
    Farmödrarna på “torget” fördömer avskedande av omtyckt journalist Victor Hugo från Radio Continental. De säger att medborgarna har rätt att höra alla sidor inte bara det som regeringen och företagen vill.
    Macri har också försökt få igenom ett beslut om att ta bort hindren för privata monopol/karteller i medierna. Dvs samma usla situation som i Usa.
    Monsanto lär ha Macri med på noterna.
    https://www.rt.com/news/328353-monsanto-argentina-protest-eviction/

  • Lämna ett svar

    Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *