Recension: Sylvass svidande kritik av dagens psykiatri

156
5902

Dödlig psykiatri och organiserad förnekelse
Dödlig psykiatri och organiserad förnekelse

RECENSION OCH DEBATT. Den danske professorn Peter Gøtzsches* förra bok Dödliga mediciner och organiserad brottslighet landade blytung på bordet hos forskare, förskrivande läkare, läkemedelskommittéerna, läkemedelsverket och – inte minst – hos den skarpt kritiserade korrupta läkemedelsindustrin.

Text: Christer Nilsson, medicinhistoriker, författare – Läs mer av Nilsson i NewsVoice | Video: AlmaNova

Nu har författaren följt upp denna bok med att kritiskt granska psykiatrin. Min spontana första kommentar är: läs boken, läs den, alla!

  • Alla ni som har fått en osynlig psykiatridiagnos inbränd i pannan och för evigt som ett stigma fått den införd i sjukjournalen.
  • Alla ni som av psykiatrin medikaliserats – ofta livslångt – och som lider av hemska biverkningar av psykofarmaka.
  • Alla ni som försöker ta er ur detta drogberoende, med svåra abstinensbesvär, värre än för heroinister och fått – ofta förödande – självmordstankar.
  • Alla ni som fått elchocker som förstört hjärnan.
  • Alla ni som fått en psykos och satts på tung och destruktiv antipsykotika och därefter blivit aggressiva och farliga för omgivningen.
  • Alla ni som fått diagnoser som schizofreni, bipolär störning, social fobi och demens och blivit medicinförgiftade.
  • Alla ni som tvångsvårdats, låsts in och tvångsmedicinerats, vi glömmer inte Thomas Quick!
  • Alla ni vars barn fått en ”adhd-diagnos” och som tar amfetaminderivat för denna falska sjukdomsepidemi, med risk för kronisk hjärnskada som följd.
  • Alla ni anhöriga och vänner som på nära håll sett hur en medmänniska förändrats och långsamt brutits ner av psykofarmaka.
  • Alla ni som känner stress, livsångest eller är deprimerade och funderar på att uppsöka psykiatrin.
  • Alla ni unga medicinare som tänker välja psykiatrin som specialitet.
  • Alla ni, läs boken!

I sjutton stringenta och väldokumenterade kapitel betar författaren av hela det psykiatriska fältet och utmanar stora delar av psykiatrikerkårens fördomar och inkompetens liksom läkemedelsindustrins arrogans, maktmissbruk och girighet. Peter Gøtzsche avslöjar myter och rena vetenskapliga lögner som ledande psykiatriker – författaren kallar dem skämtsamt ”silverryggarna” – skapat och underhållit i årtionden.

Hans slutsatser är en svidande vidräkning. Bruket av psykofarmaka som gör mycket mer skada än nytta, bör minska med 98 procent och är den vanligaste dödsorsaken efter hjärtsjukdomar och cancer.


Psykofarmaka dödar årligen 500 000 människor över 65 år i Europa och USA. Detta ohyggliga individuella lidande kan omöjligen levandegöras med siffror och torr statistik.


Grottekvarnens nedmalande av dessa olycksaligas livsöden rinner som en fin blodig mäld mellan våra fingrar gäckande alla försök att få grepp om dem.

Peter Gøtzsche grubblar över hur det har kunnat bli så här. Några nyckelbegrepp är de bristande resurserna, avhumaniseringen och stressen inom sjukvården. Psykiatriker som inte ser människan utan bara – den oftast tvivelaktiga – diagnosen.

Bristande tid för varje patient leder till de ”enklare” lösningarna, att använda psykofarmaka, i stället för den rätta vägen – psykoterapi och samtal där tillräckligt med tid avsätts och där varje patient blir sedd och får komma till tals. Psykiatriker som är förblindade och vägrar erkänna att det är deras psykofarmaka som bryter ner människorna, inte dessas eventuella psykiska sjukdom.

Tongivande psykiatriker som vägrar erkänna att deras specialområde har spårat ur fullständigt, och när frågor väcks om överdiagnos och överbehandling är deras standardsvar att många patienter är underdiagnostiserade!

Jag har vissa synpunkter på författarens kategoriska sätt att skriva. Det mesta är mycket väl underbyggt, men han slår larm mest hela tiden. Tonläget är högt, vilket riskerar att till slut göra läsaren en smula tondöv. Han hade tjänat på att nyansera sitt språk bättre.

Gøtzsche borde också nämnt att utan akutpsykiatrin så hade suicidaltalen ökat dramatiskt. Bra psykiatri behövs, men måste reformeras och avmedikaliseras. Men psykiatrireformen i Sverige blev ett fiasko, även med så kallade mobila psykteam Det var också mer än naivt att sätta hospitaliserade kroniker i knät på outbildad hemtjänstpersonal.

I de två avslutande kapitlen ger författaren handfasta råd – vad kan patienten göra? – vad kan läkaren göra?

Kvinna dog efter injektion av antipsykotika

I slutet finns också en lång fallbeskrivning så outhärdligt hjärtslitande att den får mig att gråta. I boken Kære Luise skriver Dorrit Cato Christensen om sin dotter, vars liv togs av psykiatrin. Redan som 7-åring fick hon en påhittad diagnos, dold epilepsi, och tung psykofarmaka sattes in. Den långa psykiatriska Golgatavandring den unga kvinnan Luise sedan fick göra – ända tills hon föll ihop och dog i svåra kramper efter läkarens sista dödsbringande injektionen av starka antipsykotika – är så skrämmande makaber att man undrar om man har förflyttats till nazistläkarnas Auschwitz.

Swisha Christer NilssonPeter Gøtzsches kommentar är att boken borde vara obligatorisk läsning för alla läkare som överväger att bli psykiatriker. Om de kan läsa ut den utan att gråta bör de söka sig till ett annat yrke.

Text: Christer Nilsson, medicinhistoriker, författare – Läs mer av Christer Nilsson i NewsVoice

Boken: Dödlig psykiatri och organiserad förnekelse
Peter C. Gøtzsche
382 sidor
Översättning: Ulrika Junker Miranda
Karneval förlag

*Peter Gøtzsche nominerades 2015 till utmärkelsen ”Årets dansk” av Berlingske Tidende.


  • I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin egen kommentar. Kommentarer som bryter mot kommentarsreglerna eller svensk lag kan tas bort eller ändras.
  • Donera gärna till NewsVoice, en gratistidning som är beroende av läsarnas stöd. Pengarna går till undersökande och oberoende journalistik.

156 KOMMENTARER

  1. Per Larsen@ ”Läkemedel skapar inte tankar, retoriken där det ingår att läkemedel skapar tankar och leder till handling, självmordstankar och självmord, har ingen grund och är därmed falskt.” Det är helt tydligt att du talar helt i nattmössan. Tar du själv några syntetiska ”läkemedel” som kan förklara de förvridna tankarna?

    Jag talade nyss med en pensionerad sjuksköterska som bl a arbetat inom psykvården. Hennes erfarenheter av självmordspatienter är att de bara hade tankar om självmord, dvs ett ”tankemonster”, som de ville ha bukt med. Vården ”hjälpte” genom att ordinera antidepressiva ”läkemedlen” som gjorde att patienterna fick handlingskraft att aktivt ”göra slag i saken”.

    Utan läkemedlen hade de troligen inte vågat ”gå över tröskeln” pga av de naturliga spärrar som finns i vårt psyke mot att begå självmord, som strider mot naturens lagar. Syntetiskt framställda läkemedel bryter ned de naturliga spärrarna, vilket medför att patienterna får onaturliga, helt sjuka tankar.

    Nej du Per Larsen. Psykiatrikerna är falska profeter som talar lyrisk om antidepressiva läkemedel.

  2. Kanske skall tillägga om ABF arrangemanget: Så skriver Åsa om recensionen i Läkartidningen:
    Självrannsakan
    2015-10-17 11:21 | Tack för recension! Det är mycket man skulle vilja hinna, men som är ogenomförbart eftersom dygnet bara har 24 timmar. Till exempel att skärskåda den information glada läkemedelsrepresentanter serverar när de kommer och presenterar nya preparat. Vi kanske muttrar lite i korridoren efteråt om korta uppföljningstider eller strategiskt val av preparat det nya jämförs med, men sedan rinner det kritiska tänkandet lätt ut i sanden. Jag är tacksam över att en kompetent person tagit sig tiden och gjort jobbet åt oss andra. Kan bara säga läs, läs, läs. Kanske kan vi bli bättre på att ta vårt ansvar för vilka preparat som hamnar på medicinlistor, i medicinskåp hemma, och, inte minst, i våra floder och sjöar…
    Åsa Nilsonne, Senior prof., KI

  3. Tack Birgitta och Castoropollux för intressanta och skrämmande inlägg i koppling till SSRI-preparat. (De otroliga data du Birgitta ger om Kina, Falun Gong och organindustrin låter som något som borde leda till massiva protester; har det berättats om i svensk media?) Jag vill ge lite mer data om SSRI-preparat och självmord. Vi kan jämföra data om självmord bland unga kvinnor med vad psykiatriker Göran Isaksson (se tidigare inlägg) skrivit. Isaksson skrev i sin avhandling från 1994 att 5% av befolkningen beräknades vara deprimerad men att bara 1 % fick behandling med antidepressiva medel. Och lyssna här: Om bara förskrivningen av antidepressiva medel ökade från 1 % till 5 % i befolkningen, så skulle 25 % av alla självmord förhindras. Vi tittar vad som hände med unga kvinnor (15-24). År 1999 fick drygt 1 % (DDD/TIND) av alla kvinnor (15-24) antidepressiva; antalet självmord var då 32 (6,35/100 000). År 2013, nådde förskrivningen för första gången upp till nivån 5 % av de unga kvinnorna. Antalet självmord var då 48 (8,07/100 000) – en ÖKNING, justerat efter befolkningsökningen, på 27 %. Har vi hört Isaksson säga att han hade fel? Har någon av alla de andra mytbildarna om att behandlingen med antidepressiva minskar antalet självmord sagt något om det här? Har någon av de myndighetspersoner som med jämna mellanrum dyker upp och säger att vi måste få ner självmordstalen bland unga, någon gång berättat om saken (det är inte särskilt svårtillgängliga uppgifter för de myndigheter som har tillgång till alla register)?

  4. Jag har läst boken. Och hans tidigare (Dödlig medicin) och uppskattar hans mod att säga det som de allra flesta med kunskapen INTE vågar (eller vill). Böckerna är viktiga som ögonöppnare och debattskapare.
    DOCK: han är extremt polemisk, vilket gör att man börjar undra hur mycket sanning det ligger i hans kritik. När man sedan hittar rena sakfel, blir man än mer skeptisk. Men låt oss säga att bara hälften är korrekt (rent hypotetiskt). Det är illa nog, och värre än de allra flesta av oss förstod. Ja, jag är övertygad om att BigPharma fuskar, ljuger och mutar. Deras incitament måste leda till sånt. Och jag är övertygad om att psykiatrin till stora delar famlar i mörker, till viss del missledda av BigPharma. Men att utifrån det låta pendeln slå över till att (som Götzsche) hävda att SSRI inte hjälper mot depression m.m. m.m., är bara sorgligt. Varför måste det alltid sluta med att något är antingen skräp eller guld? Tycker den synen genomsyrar även en del av kommentarerna här ovan.
    Man bör läsa böckerna, men allt han skriver är troligen inte korrekt, so what?

  5. @Birgitta
    Jag antar att du inte har brytt dig om att sätta dig in i denna ” det hårda problemet” problematik, det finns en programserie om medvetandeforskningen på http://www.axess.se/tv/program.aspx?id=4694 där detta tas upp men även eventuella lösningar på problemet. Det kommer att få stor inverkan på ämnet i denna tråd och för hela mänskligheten, det kan bli det största paradigmskiftet i vår historia.
    Du sätter likhetstecken mellan tankar och mod, läkemedlet ger mod. Läkemedlet kan möjligen dämpa eller stänga av tankeverksamhet. De tankar som återstår eller vi skapar med dessa begränsningar kan kanske vara ”monstruösa”.
    Men fortsätt gärna ditt resonemang runt detta.
    Jag är motståndare till organdonation, Neo-cannibalism, jag har gjort ett inlägg i NV om detta. Men det du talar om är en propagandistisk beskyllning mot Kina om organstöld som DN förmedlade http://www.dn.se/nyheter/varlden/rapport-kina-masskordar-organ-fran-samvetsfangar/, innan fick IS skulden för illegal organhandel och dessförinnan var det Aftonbladet som drev en beskyllningskampanj mot Israel om organstöld från Palestinier. Nu tar du upp hanteringen av organ för transplantation i samband med denna diskussion om Psykiatriska läkemedel, det är falskt och propagandistisk retorik.

  6. Efter att ha ”vårdats”, mestadels under tvång, i många tunga år vet jag att allt det som står i denna bok och som även beskrivits i R. Whitakers bok Pillerparadoxen är sant. Då jag först kom i kontakt med denna sk vård var jag ung tonårstjej som var vilsen och letade efter svar på hur livet kunde levas. Jag blev diagnostiserad som neurotisk och sattes omedelbart på neuroleptika. Några månader senare var jag en hallucinerande psykotisk schizofreniform ung kvinna med lite inslag av manodepressiva symtom. Jag grät nämligen av en för läkaren okänd anledning. Detta blev början på en tid då jag blev mer o mer sjuk . Ville aldrig ha dessa personlighetsförändrade droger utan så fort jag fick komma hem slutade jag att ta dem vilket fick till följd att jag åter blev psykotisk och tvångsintagen. Samma droger tvingades på mig med motiveringen att jag fått ett recidiv i den sjukdom de sa att jag led av. Ingen talade om för mig att för att undvika dessa sk återfall måste du trappa ned medicinen under lång tid. När jag äntligen själv förstod att de inte ville se mig frisk, det jag menar med ordet alltså fri från mediciner och med möjlighet att leva med arbete och fritid lyckades jag på egen hand trappa ut medicinerna och lämna denna sjuka vård.
    Jag fick arbeta länge med att återfå min fysiska hälsa som tagit mycket stryk av dessa droger. Har också förstått sambandet mellan vad jag äter. Avstår idag helt från sädesprodukter och mjölk vilket gör att jag idag inte har några rester kvar av de symtom som klassades som psykiatriska sjukdomar.
    Nu kommer nog medierna att försöka att som vanligt tiga ihjäl denna bok. Vi måste sprida detta . Jag kommer att göra det. Vi måste rädda våra unga från denna destruktiva vård. Kram på er alla

  7. Tack Cecilia för din berättelse. Det är fantastiskt bra gjort, att komma tillbaka i en miljö av sådana övergrepp. Det måste vara ett av psykiatrins mest djävulska brott att övertyga människor om att ex. antidepressiva är beroendeframkallande och att de symtom som dyker upp när man försöker sluta är abstinenssymtom, skador orsakade av preparaten, och att i stället säga att dessa symtom bara är den psykiska sjukdomen som visar sig – ett bevis på att mer antidepressiva, mer psykofarmaka behövs.
    Vad menar du Davidoff är rena sakfel i Götzsches bok och varför är det ”bara sorgligt” att hävda att ”SSRI inte hjälper mot depression m.m. m.m”?

  8. Korrigering. Det ska naturligtvis stå: Det måste vara ett av psykiatrins mest djävulska brott att övertyga människor om att ex. antidepressiva INTE är beroendeframkallande och att de symtom som dyker upp när man försöker sluta INTE är abstinenssymtom, skador orsakade av preparaten, utan att i stället säga att dessa symtom bara är den psykiska sjukdomen som visar sig – ett bevis på att mer antidepressiva, mer psykofarmaka behövs.

  9. Ja, korrigeringen kom med men inte ursprungstexten. Nåväl jag ville tacka Cecilia för den fantastiska historien. Otroligt att du kom igenom trots den miljön av övergrepp. Och så ville jag säga, som ovan, om psykiatrins djävulska brott när det gäller abstinensbesvär och symtom på den psykiska sjukdomen. Ville också fråga Davidoff vilka faktafel i Götzsches bok han syftar på. Och fråga vad som menas med att det ”är bara sorgligt” att ”hävda att SSRI inte hjälper mot depression m.m. m.m.”

  10. @Olov
    Han gör en hel del fel, som är onödiga (ett exempel är hans redogörelse för diagnostikkriterier i DSM, som inte stämmer, och han refererar forskningsrapporter på ett slarvigt sätt). Det är inte avgörande för hans stora poäng, men gör att jag tyvärr tappar förtroendet för att han har koll. Nu tror jag han har TILLRÄCKLIGT rätt och det räcker för mig, när det gäller att bedöma värdet av boken.

  11. @Olov igen
    Jo, att hävda att ”SSRI inte hjälper mot depression” är inte hederligt med tanke på forskningsläget. All forskning är pusselbitar och en slutgiltig slutsats finns inte vad gäller om/hur SSRI fungerar på vilka grupper/diagnoser. Konsensus kanske vi aldrig kommer att få, men lite tillspetsat kan man väl säga att idag finns åtminstone en hyfsad samsyn när det gäller att vissa SSRI har viss effekt hos vissa med vissa diagnoser, knappast motsatsen.

    • Davidoff 6 Sep, 2016 at 16:40

      Att SSRI med tanke på den frivola förskrivningen, de vidlyftiga omskrivningarna av begreppen botar aktieägarnas problem mest och bäst har väl korruptionens art kommit i den dager de ansvariga vill att det ska ha.. Ett i sanning dystert rop på hjälp..
      …………………
      P.L.

      Missbrukarna/ägarna visar verkligen hur de vill ha maximal vinning utifrån den tvivelaktiga produktens något nedslående resultat komplett med undertryckta biverkningar som verkar mer adekvata än själva huvudeffekten. Att allt sker på mänsklighetens bekostnad går spöklikt igen vare sig det är SSRI eller preparat påstått verksamma mot ADHD.. All ljuger för att maximera försäljningen och gör det av fri vilja medan käre Per Larsen den fria viljan hos de som nu plötsligt är svaret på fusket ”missbrukarna” inte alls har så många val.. Inte ens när du ger luft åt unkenheten inom vården att behandla många enligt första föraktets modell. Här visar akademien inte större generositet än SD med omnejd gör i sina inskränkta utsagor, en beskärd del av mänskligheten hellre än bra gör sig till tolk av mänsklighetens egenskaper men aldrig inser att de speglar och projicerar sitt inre….

      Dödligheten i självförverkligandet av maximal vinst har format världen på det sätt vi känner igen från gamla skrifter. Maktens missbrukare ljuger lika mycket nu som då och missar inte tillfället att artbestämma sig vare sig de vet om det eller ej.. Inget annat än lockelsen att behålla sin position är det avgörande och oviljan att inte trampa på andra står lika främmande som omedvetenheten är parant och stolt..

      Ända sedan dokumentären Fördärvet visades och insikten om hur det går till har sedan dess bara bekräftats som om oblygt och fräckt inte existerade..

      Vinsterna och kraven från ägarna att låta börsen svälja, styr diagnostiken och viljan att forma mänskligheten, dess behov efter pillrens egenskaper står makabert solklar. Samma värld som låter krig och terror bestämma vad demokrati är…

  12. @Davidoff
    Du som har läst boken, har Götzsche tagit tagit hänsyn i sin statistik till alla de som missbrukar andra preparat, blandmissbrukare? Hänsyn till de som inte tar sina tabletter, patienten följer inte ordinationen, köper ut medicinen men säljer den vidare eller kastar den? De som överdoserar vid valda tillfällen, festknaprar på Kronans droger? Bygger meta-analyserna enbart på amerikanska undersökningar, om eller hur kopplar han dessa till vårdens verklighet i Skandinavien? Märks det att han inte är psykiatrisk bildad?

  13. Jag förstår Per att du vill säga att SSRI-preparat inte är beroendeframkallande. Men här får vi titta på enkla definitioner, vad vanliga människor lägger i ordet, och vad läkemedelsindustrin omdefinierat begreppet till att betyda (för att kunna påstå att antidepressiva inte är beroendeframkallande). Lägger vi inte i begreppet ”beroende” (dependence) vad WHO och dess Expert Committee on Drug Dependence (genom T. Yoshida) skrev 1998: ”There is obviously some confusion about the concept of dependence … The simplest definition of drug dependence given by WHO is ’a need for repeated doses of the drug to feel good or to avoid feeling bad’ (WHO, Lexicon of alcohol and drug terms 1994). When the patient needs to take repeated doses of the drug to avoid bad feeling caused by withdrawal reactions, the person is dependent on the drug.” Vad tror Per att läkemedelsindustrin gjorde för att omdefiniera begreppen så att man kunde skriva att SSRI-preparat INTE skapade ”beroende” (dependence) och INTE gav ”abstinenssymtom” (withdrawal reactions)? Hur omdefinierade man begreppen för att kunna skylla på patienterna och säga att deras ofta vansinnigt svåra försök att sluta med preparaten på grund av de intolerabla effekter ett avbrytande av behandlingen skapade, bara var ett bevis på hur fantastiskt bra SSRI-preparaten fungerade (i att förhindra återfall) och att patienterna absolut behövde ta dem i en närmast livslång behandling?

  14. @Olov
    Det står i FASS, det är svensk sjukvårdens medicin förteckning. Det är droger i klass med tung narkotika, beroendeframkallande och med starka abstinens när behandlingen upphör. Det vet alla, patient, läkare, apotekare och alla vet det och ingen påstår något annat, utom du.
    Bilden av att många ’patienter i psykvården’ egentligen är missbrukare blir allt starkare. En annan grupp i Sverige som ökar i sjukskrivningar är ’deprimerade’ och vården måste behandla och skriver ut medicin, som skolkaren kastar eller säljer.
    Missbruk av droger och statistik skapar självmord och sensationskriverier.

  15. @Per
    Du får läsa boken. Mycket forskningstolkning handlar om vilka som blandade vad, hoppade av, inte satte ut korrekt etc.

  16. Är inte helt på det klara med Per om du håller med om den WHO-definition jag gav av beroende (som också är den som gemene man lär ha för begreppet) eller om du tagit till den omdefinierade version som läkemedelsbolagen bestått oss med? Om vi nu pratar om den enkla WHO-definitionen så lär det vara väldigt uppenbart att massor av människor är ”beroende” av antidepressiva och andra psykofarmaka. De har väldigt svårt att sluta på grund av de abstinenssymtom (withdrawal symtoms) som då dyker upp. Cecilias berättelse ovan är ett skrämmande exempel på hur psykiatrin förvandlar dessa symtom till ett ”recidiv” – till att ”sjukdomen” kommit tillbaka. Det är väl bekant att Eli Lilly redan på 90-talet lyckades ändra terminologin så att begreppet ”utsättningssymtom” användes i stället för withdrawal symtoms. Det satte uppmärksamheten åt rätt håll för Lilly, och andra bolag hakade på. Det är verkligen höjden av förnekelse att säga att de miljoner människor över planeten som gjorts beroende av psykofarmaka inte existerar.

  17. Visst finns det SSRI som har läskiga utsättningssymptom (t ex paroxetin), men de flesta andra har obefintliga/lindriga om man gör en korrekt utsättning. Generellt alltså, det är förstås personligt.
    Utsättningsproblem/abstinens/beroende etc: det där är semantiska spetsfundigheter, tycker jag. Men att kalla SSRI ”beroendeframkallande” leder helt fel, tycker jag.

  18. Här finns en lista med SSRI prepparat: https://sv.wikipedia.org/wiki/Selektiva_serotonin%C3%A5terupptagsh%C3%A4mmare, ett av dessa är Sertralin även kallad Zoloft och det står beskrivit i FASS här http://www.fass.se/LIF/product?userType=2&nplId=20060309000020#contraindication. Det varnas för beroendeproblematik och abstinensbesvär i stycket ’Utsättningsreaktioner’ (withdrawal reactions). Detta står också på bipacksedeln.
    Olov skriver:
    ”Vad tror Per att läkemedelsindustrin gjorde för att omdefiniera begreppen så att man kunde skriva att SSRI-preparat INTE skapade ”beroende” (dependence) och INTE gav ”abstinenssymtom” (withdrawal reactions)?”
    Svaret är att Per inte tror att någon har omdefinierad något som helst.
    Det är tydligt att det inte är någon som ”mörkar” problemen med medicinen, det är inte läkaren, apotekaren eller medicintillverkaren som ljuger och lurar patienten. Vem ljuger då?
    Narkomaner ljuger, det finns en sidoeffekt av drogmissbruket och det är mytomani, narkomanens resa börjar med fest och slutar i psykopatins misär. Är människan på den resan då styrs hennes värderingar av beroendet, psykopaten tar plats i personligheten när missbruket börjar med små lögner för att sedan ta över mer och mer av knarkarens karaktär.
    Visst är det förvånande att cannabisliberaler är de som inte sällan förekommer mest i kritiken av psykvården?
    Mitt förslag blir att kasta ut missbrukarna ur psykvården och ta bort dem från vårdstatistiken, då kommer vi närmare sanningen om psykiska besvär och den vård som står till buds.

    • Men lille lille vän P.L.. Klausulen är ju blott där av juridiska skäl inte medicinska.. Man får ta preparatet på eget bevåg.. FASS borde ju läsas FUZZ för att korrekt artbestämma djurets egenskaper att lägga skulden på individen inte de usla, riskabla, skadliga och dödliga lösningarna..

      Ett friskhetstecken består inte av inte självförnekelse eller projektion. Biverkningarna lär vara haltande logik.. och svepande formuleringar för att dölja djävulens nogsamma detaljarbete..

      Att under det som helst ska liknas vid prejudikat inte erbjuda annat än just de dåliga, riskabla, usla och dödliga lösningarna kan ju vara det yttersta tecknet på förakt, ohemult följsamma attityder till vinstmaximering avsett konsekvenserna..

      Allt missbrukarkött är hö Per Larsen och till halmstrå duga de till intet annat än bekräftelse. Du vet hur.

  19. Det är spännande att läsa denna Per Larsens kommentarer. Undrar vad han är så rädd för att se. Handlar det om att vi kanske kan få till en riktig diskussion om hur människor behandlas inom psykiatrin. Hur många är idag långvarigt sjukskrivna på grund av dessa droger. Av erfarenhet vet jag att det går inte att sköta ett arbete som kräver tankeverksamhet med psykofarmaka i kroppen. De har svåra och stora biverkningar. Dessa inlägg har betydelse men det viktigaste är att vi måste kräva en mänsklig, human vård av dem som inte riktigt orkar eller hittar rätt i livet. Inte enbart och genast lura i den som ber om hjälp att den här medicinen hjälper då allt beror på att dina signalsubstanser inte fungerar riktigt som de ska. De flesta får också höra den berömda liknelsen med diabetes. Du behöver ta detta hela livet. Nu måste tystnaden om dessa övergrepp brytas om vi ska kunna kalla det här landet civiliserat. Jag skulle kunna berätta hur många skräckscener från innanför dörrarna till en psykavdelning men jag avstår. Det finns redan så mycket berättelser. När ska alla dessa göra att något händer. Kram till er alla

  20. P.L.

    Att missbrukarna inte förtjänar hjälp är du tydligen en ohöljd frände av… Hur hantera du ett eventuellt barns beteende?

    Själv befriad från inte bara mycken destruktivitet och hopplöshet av entusiasmen, kärleken till yrket hos ett privat drivet behandlingshem i medicinfri miljö kan jag bara önska att vårdens offer alltså både de anställda och de ovillkorligen offrade skulle få njuta framgångens frukter och tillhörande tillfredsställelse med lön, villkor och arbetsmiljö. Tacksamheten vet inga gränser från dem som hittar tillbaka till sina verkliga rötter.

    Att arbetsglädjen är total utan biverkningar, tårarna såväl som glädjen äkta, ska ingen missta sig om.

    Som enveten representant för duvomånglarna och vårdhyckleriet tycker jag du borde falla till föga snart Per Larsen.. Du verkar inte vilja annat än följa skeppet ner i djupet..

    Och mina minnen, kraften, styrkan, tacksamheten och insikterna bara växer, stackars Per…

    Därmed inte sagt att Vårdcentralen 2016 enveten kallar, beskriver och hånar mig trots att missbruket tog slut 78.. hälsan och initiativförmågan, språket, viljan och skaparkraften motsäger allt de helst vill tro. De anklagar mig för att sitta fast i det gamla fastän att den egna cementen murar fast varenda argument i forntidens inskränkthet..

    Egentligen är man ju besviken över att akademien inte gav mer än en halvdan karriär utan andra än små glädjeämnen och lika formlösa som uddlösa framgångar.

    Att lyckas, när tvärsäkerheten så frankt som också din framhärdar i det inte kan existera, är ju den olyckas enda osalige smed de hoppas syret håller varm..

    Jag är säker på att missbrukaren också hellre vill ha ett liv.. Det var iaf jag och som utkastad, övermedicinerad, förgiftad existens måste ju friskhetstecknet inte misstagits för missriktad längtan efter liv.. Kunde jag under hela skolan utmobbad, utfrusen individ hitta något av den varan i mitt härjade inferno så vet jag inte om jag vågar garantera att ingen annan kan eller inte vill… Missbrukarens främsta energi är ju att få sitt att likna något de innerligt önskar. Kan inte den kraften användas för att riktas mot något större, verksammare, bestående.? Ja du har förstått hur manipulativa de är, så dumma kan de ju knappast vara….

    Vad jag lärde mig i adekvat behandling var att jag inte skulle kunna straffa mig ut ur verksamheten med att göra samma dåliga val som alltid.. Javisst är det svårt att förstå…..

    Det är ju på sätt och vis förståeligt att förnekelsen är det bästa och enda draget man 2016 kan tillåta sig. Särskilt med så dåliga resurser och medel till hands.. Och är det inte nog, så verkar oviljan att se och känna igen bristerna som en del av den egna verksamheten den mest plågsamma varan.. Där finna ju prestige och brist på självkritik på råd att undslippa dilemmat..

    Hur skulle det se ut om man tvangs erkänna alla sina misstag, fel och grava fall av vanvård.. Det vet du inte Per L. Det känns ju alldeles för jobbigt att tvingas ändra sig själv..

    Att mänskligheten ska få skylla sig själv kan jag inte hålla med dig om är rätt. Men det visste du väl..

  21. @Castoropllux
    Missbrukare skall vårdas för sig och inte blandas ihop med andra vårdbehövande,anser jag, vården av missbrukare är en väsensskilt disciplin från den allmänpsykiatriska verksamhet även om kopplingar finns. Vården av missbrukare är viktig och bra i Sverige, inte minst för att många av de som arbetar med vård av missbrukare idag själva har haft problem och kan tillföra ämnet särskild kunskap. Resurserna till vård av missbrukare bör ökas, tycker jag, liksom de till polis och tull för att minska distributionen av droger. Det är nästan dubbelt så många som dör i drogmissbruk än som omkommer trafiken, men den största skadan gör alla småknarkande smygpsykopater som vill sprida sin missbrukskultur till andra.

    • Du har rätt angående smygpsykopaterna. Om inte låg lön och många tillfällen till förakt för de behövande kunde utövas under arbetstid skulle oerhört mycket vara vunnet i vården. Men som vården ropar efter arbetskraft får den tydligen svar.

      Om man istället sparade in på karusellerna skulle allt vara vunnet för gungorna..

  22. Så Herr Larsen menar nu mitt i allt patienterna som matas med psykofarmaka egentligen är sinnessvaga ”missbrukare”, ”psykopater” och ”narkomaner” ?

    Tycker du verkligen att man kan frånse läkemedelsindustrins ansvar, som du inte alls kritiserat ?

  23. Out of character ? Per Larsen 7 Sep, 2016 at 15:25.

    Ditt inlägg ser mer ut som något för de tal man håller för att äska medel till psykiatrin för att sedan fort försnilla dem på ovidkommande ting eller kasta dem i den mänskliga sjön..

    Inte långt från ovan skulle missbrukarna ut eftersom de förstörde statistiken. Det är väl skämt åsido samma typ av problematisering som polisen organiserade pinnjakt genererar….

  24. @Markus
    Beroendesjukdomarna är objektivt sett bara en sjukdom, men de drabbade kan ställa till med en hel del innan de kommer ur beroendet. De undviker medvetet vård och avvänjning, manipulerar sin omgivning och så vidare. De gör det medvetet även om de är sjuka och de, missbrukarna, har ett ansvar för sina handlingar. Det finns många interner i Kriminalvården som har insett det.
    Det är naturligtvis obegripligt att någon vill vara drogmissbrukare, det förstår till och med missbrukaren förr eller senare. Ingen vill ju vara psykopat, en svikare utan riktiga vänner, ett liv som går mot misär och vara helt fjärrstyrd av sitt beroende!
    Därför finns det en stor vårdapparat i Sverige för de som har en beroendesjukdom och när väl missbruket är under kontroll så kan andra mentala krämpor behandlas, det är min åsikt.
    Läkemedelsindustrins ansvar, vad är det? Deras produkter köps av en skolad medicinare (läkaren), medicinen kontrolleras av Läkemedelsverket, distribueras av farmakologer (apotekare) och slutligen tar patienten, som kan läsa ( t.ex. bipacksedeln), preparatet. Det förs journaler, görs statistik och det enskilda ärenden följs upp av försäkringskassan.
    Att peka ut läkemedelsindustrin som ”stora” boven i den kedjan är tendentiöst, det är till och med att stoppa huvudet i sanden. Att blunda för sjukskrivningsproblematiken i Sverige, behandlingskravet och missbrukare i psykvården är praktexempel på ’skylla ifrån sig mentaliteten’.
    Ställ frågorna:
    Hur kan läkare skriva ut ett prepparat med sådana biverkningar till den patienten?
    Hur kan apotekaren lämna ut prepparat till någon när missbruk är uppenbart?
    Hur kan apotekaren lämna ut prepparat till någon när överförskrivning är uppenbart?
    Hur kan Läkemedelsverket missa potentiellt farliga mediciner?
    Varför läser inte patienten bipacksedeln?
    Varför slår inte Försäkringskassan larm när patienterna inte blir friska trots bra prognos?
    Alla i denna kommentarstråd ger hittills givit samma svar på alla frågorna: ”Det är läkemedelsindustrins fel” då är det kanske lite sinnesvagt?

  25. På 80-talet blandades dementa, självskadepatienter, krigstortyroffer, deprimerade, könsrollsoffer allt efter det behag bara ^vi jobbar inte med känslor^ kan få för sig.. Att framtiden skulle visa hur man satte självskadepatienter på rättspsyk tillsammans med mördare osv ger väl vid handen att biverkningarna är något vårdansvariga är förmöjda med. Man sätter blott missbrukarstämpel på självskadedilemmat eftersom de blott inte vill bli friska..

    Det ljugs, förvanskas, förfalskas och vanvårdas i en omfattning som inte bara Goesche funnit kriminell…

    Vad kan man alltså inte göra för att bli rationell, effektiv, lönsam och vårdslös.

  26. Kaka söker ovillkorligen maka Per Larsen. Det vore konungsligt väl att spara in på karusellerna så skulle gungorna få alla resurser de behöver.. Nu göder man utan betänkligheter den gökunge läkemedelsindustrin alltid varit och den har onekligen satt villkoren till att försämras i en takt tillfrisknandet måste undra var det blev av..

    ”Varför slår inte Försäkringskassan larm när patienterna inte blir friska trots bra prognos?
    Alla i denna kommentarstråd ger hittills givit samma svar på alla frågorna: ”Det är läkemedelsindustrins fel” då är det kanske lite sinnesvagt?”

    Dina slutsatser är mycket närmare sinnessvagt än någon annans. Vems prognoser om tillfrisknande talar du om? Få mediciner är ens tänkta att bota.. Utan kniper konceptet lindra på bekostnad av tillfrisknandet av inga andra skäl än lönsam cynism… Gøtzsches siffror må vara svarta men vem om inte läkemedelsindustrin har skapat dem och vårdens ansvariga i sinnessvaghet dolt dem…

    Läkemedelsindustrin är den som höstar in lejonparten av kostnader för vårdmaskinens framfart i verkligheten. Givetvis hinns de kanske snart ifatt av stafettläkarsystemet och sjuksjöterskeditons grabbnäve i skrevet på landstingen.. Där åteln är samlas onekligen gamarna..

    Din expertis i att klandra alla utom de skyldiga ser med ditt perspektiv rätt ut.. Allkemin kommer aldrig sluta fungera för alla de som ser vinsterna som det primära..

  27. -Ja, huga! Mina tankar kring allt detta vandrar nu allt oftare till boken ’brave new world’ av Aldus Huxley. Som del i en framtida vision ponerade Huxley att maktfullkomliga skulle kunna använda sig av droger för att avtrubba och skapa en mer suggestiv, lättahanterlig befolkning. Detta medför att bl.a. propaganda kunde fungerara mer effektivt menade han. Lyssnade häromdagen på intervjun från ’57, där Huxley berättar om sina upplevda farhågor inför framtiden. Jag frågade mig då, är vi där än?

    http://www.youtu.be/kWKMwbuufLo?t=8m38s

    • Ursäkta Danne men det lyckades de med redan på 60,70-talet… Tyvärr blev ju passiviteten, fredsälskandet ett ytterligare hot. Det vilsamma läget gav alltså tid till kontemplation och nya beslut. Att sedan kriget mot mänskligheten, jfr läkemedelsindustrin, bedrevs på nästan samma villkor ska inte förringa cynismen eller intentionerna.. Hade man inte ”kyrkans medlemmar” att skjuta John Lennon ”av kärlek”. Kulturmordet av Dixie Chicks” av patriotism och kärlek till kriget..

      Amerikanen lever under djupt ekonomiskt förtryck men ändå lever mardrömmen under den glättiga ytan som om hela befolkningen behövde medicin för att få logiken att verka ostörd..

      ulkojärvi närradio la ut texten så oförblommerad läkemedelsindustrin de facto är. ”förut ville jag inte leva, nu när jag har medicin, skiter jag i vilket”.. Att vinstmonstret fått som det vill kan ingen utom de invigda undgå..

      Skall vi gå med i NATO kommer vi definitivt behöva medicin för att kunna tro på fred..

  28. Danne@ Huxleys framtidsvision är på väg. Institutet för framtidsstudier arrangerade 2015
    ”ett seminarium om användningen av medicin för att förbättra mänskligt beteende och därigenom lösa det 21:a århundradets stora problem.”

    ”The greatest problems of the 21st century – climate change, environmental degradation, terrorism, poverty, global inequality, mass migration, depletion of resources, infectious diseases, abuse and neglect of children – are predominantly the result of human choice and behaviour. The greatest problems humanity now faces are not the result of external threat, but are the result of human choice.”

    De ”stora problem” som målas upp ovan beror främst på de dåliga beslut som psykopatiska militärer, bankägare, politiker och företagsledare har fattat historiskt, dvs de har skapat krig, utplåning av resurser, sjukdomar, klimathot m m. Inte lär det bli bättre beslut i framtiden om vi inte tar hand om dessa sjuka människor. För att få en bättre värld skulle ovannämnda personers omoraliska beteenden behöva oskadliggöras/behandlas så att vi slipper de problem som dessa skapat för mänskligheten. Problemet är alltså inte mänskligheten som förs fram i seminariet utan elitisterna.

    http://www.iffs.se/3591

    Julian Savulescu – The Future of Humans. Moral Bioenhancement: https://www.youtube.com/watch?v=4lH8ciCQtMw

  29. Men visst, Davidoff (7 september 12.35), tyckte väl Eli Lilly att det här gällde lite mer än ”semantiska spetsfundigheter” – i själva verket var det många miljarder på spel i begreppsstriden (på 90-talet). Skulle Prozac och andra SSRI-preparat komma att betraktas som preparat som gav beroende (som mycket tydde på), med en hög andel av svåra abstinensbesvär när man försöker sluta med dem, eller skulle man lyckas skapa en ”medvetenhet” om att patienter behöver SSRI-preparat i en närmast livslång behandling för att inte drabbas av ”återfall”? Skulle man alltså lyckas vända uppmärksamheten in mot en påstådd ”biokemisk obalans” i patienters hjärnor, hävda att ”depression” var en bristsjukdom, en brist på serotonin i hjärnan, och att alla svårigheter att sluta med preparaten var ett överväldigande bevis på SSRI-preparatens goda och välgörande effekter? Tänk att man lyckades plantera idén att preparaten var SÅ effektiva och livsviktiga att patienter drabbades av återfall så fort de slutade ta dem! Den enkla definitionen av ordet beroende som fanns hos gemene man och i WHO-referensen ovan måste bytas ut mot något som ”fritog” SSRI-preparaten, där man kunde säga att ”SSRI-preparat ger inte beroende”. Och så lade man, till den enkla definitionen av ”beroende”, till att det måste finnas ytterligare delar för att få kallas beroende, vilket på ett underbart sätt beskrevs av de eminenta Stockholmspsykiatrikerna Guterstam, Petrovic och Långström i ett svar (AB onsdag) på Götzsches debattartikel i Aftonbladet i måndags. Vi fick av dessa psykiatriker veta att många svenskar tar antidepressiva (och lyssna här!) ”men hur många har ett destruktivt ”sug” efter dem, så att de försummar sitt övriga liv för att skaffa ständigt högre doser?” Där har vi det. Tilläggen som läkemedelsindustrin och den biologiska psykiatrin gjorde, till den enkla och förnuftiga definitionen av ”beroendeframkallande”, a) ett destruktivt sug, b) att man försummar sitt övriga liv, för att c) skaffa ständigt högre doser. Och så blev SSRI-preparat ”icke-beroendeframkallande”. Det är fantastiskt det här med omdefinieringen av ord: ”Krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka.”

  30. Lång. Och eftersom du tyckte att SSRI-preparat inte gav beroende, att det jag berättar ovan om läkemedelsindustrins och psykiatrins agerande mest var en fråga om ”semantiska spetsfundigheter” kanske du kan ge argument för din sak. Du kan ju gärna också mer i detalj berätta vad som var fel med Götzsches argumentation i området (i hans nya bok).

    • @Olov
      PG:s argumentation lyder:
      – många får utsättningsproblem, vilket gör att de har problem att sluta med SSRI
      – många fortsätter äta SSRI flera år
      – alltså är SSRI beroendeframkallande
      Jag ger inte mycket för den logiken.
      Och då spelar det ingen roll om BigPharma hållt på och trixat med att kalla det ”utsättningsproblem” istället för ”abstinensproblem”.

  31. Det är fascinerande att se de argument som psykiatrin nu använder för att slå sönder den kritik som Götzsche fått framföra om psykiatrin. Det främsta – och riktigt klassiska – argumentet är att de som kritiserar exempelvis antidepressiva medel dödar psykiatrins patienter. I Läkartidningen berättar svenska psykiatriska föreningens ordförande (Mofors) om att man fått ta hand om en person ”för psykotiska symtom och suicidtankar. Orsaken till denna plötsliga försämring var att han sedan en vecka satt ut sina mediciner, påverkad av uppmärksamheten kring den senaste tidens mediala budskap: 98 procent av läkemedel fungerar inte – och läkarna i psykiatrin ljuger medvetet för sina patienter.” Jag vet inte hur många gånger kritiker av antidepressiva medel har berättat att man kan få fruktansvärda effekter, när man försöker sluta med antidepressiva, neuroleptika rakt av (”cold turkey”), att man måste trappa ner gradvis under noggrann övervakning. Att abstinenssymtomen kan vara fruktansvärda. Och så kommer då det klassiska psykiatriska bemötandet av kritiker: ni dödar våra patienter. Kan ni ta ansvar för det? Nej, det är nog bäst att ni tiger. Har herr Mofors någon gång framträtt i media och bekymrat sig över att en mycket stor, och de sista femton åren starkt stigande, andel unga kvinnor tar självmord med antidepressiva och annan psykofarmaka i kroppen? Har herr Mofors (och Isaksson som också i Läkartidningen drar fram sina gamla unkna argument om att antidepressiva skyddar mot självmord) bekymrat sig om det faktum att INGEN enda biverkningsrapport skrevs om de 66 unga kvinnor som under åren 2009-2013 begick självmord, med psykofarmaka i kroppen? Nej, naturligtvis inte. Behovet av att snabbt få tyst på offentlig kritik av den psykiatriska medicineringen är så starkt att man tar till alla medel för att kväsa och tysta kritikerna. Det är inte många kritiker av betydelse som ”överlevt” de samlade attackerna från läkemedelsindustrin och psykiatrin någon längre tid. De som gjort det och fortfarande vågar föra sin kraftfulla kritik (som Peter Breggin) är beundransvärda.

  32. Per Larsen..

    Recensionen av Själens Chamaner … http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/nils-uddenberg-sjalens-schamaner-personliga-essaer-om-psykiatri/

    ”Det är inte att förtrycka. Det handlar om att ta ansvar för sin yrkesroll och att respektera patientens upplevelser, hennes lidande, hennes sjukdom. ”

    Av responsen att döma tar du inte särskilt mycket intryck av de böcker du de facto läser och rekommenderar heller..

    Ska läsekretsen med tanke på titeln tro att patientskaran har för stora förväntningar?

    Att bota dessa är i första steget att ge dem så mycket tid och respekt eftersom de flesta har så låga förväntningar på sig själva. Å andra sidan brukar de som har höga förväntningar på sig själva inte kunna lyssna på fakta eller råd..

    Totempolarna i läkemedelsindustrin kommer svårligen ge upp sina krigsdanser… Så skrevs det 2010 om saken och bevisen hopar sig allt och förskräckligt mer. https://castoropollux.wordpress.com/2010/02/16/smokey-mountain-lullaby/

  33. @Castoropollux
    ”Det där, psykiaterns hjälplöshet inför det som plågar patienten, är ett genomgående tema i Uddenbergs bok. Insulinchocker, lobotomi, vattenterapi, blodiglar, ECT – alla de där mer eller mindre obehagliga och mer eller mindre effektiva metoderna är ett uttryck för just detta, läkarens hjälplöshet och förtvivlan över att inte kunna bota. Man har famlat sig fram och famlar kanske fortfarande.” Står det i samma recension och ”Den psykiskt sjuka är sjuk på samma sätt som den cancersjuke – hon saknar förmåga att leva ett gott liv.”
    Missbrukare och egoistiska pundare skall inte parasitera på den vård som sjuka människor såväl behöver, eftersom deras ”läkemedelsleverantör” är langarna så får ni väl klaga hos dom. En rehabilitering från ett drogmissbruk börjar med att avstå från drogerna inget annat!
    Den kompletta inkompetens som kritikerna av mentalvården uppvisar i denna kommentarstråd är så tydlig att ämnet så här långt börjar bli uttömt. Det är med knarkarens totala empatilöshet ni skäller på psykvården, den närstående cannabis aktivismen, Scientologi kyrkan och Nya Tider indikerar var ni står.
    Hur mycket ni än ljuger och manipulerar kommer Kronans apotek aldrig att levererar gratis knark till er, i en snar framtid kommer förhoppningsvis istället en allt hårdare kontroll av ”patienten” så låtsassjuka hobbyknarkare sållas bort innan de tar resurse som sjuka människor behöver.

    • Så knöt du ihop säcken ordenligt för att kvävas själv däri. Maken till usel harang finns inte. Kallar du, liknar mig vid en en missbrukare….! Vårdapparaten behöver verkligen sådana som du för att slippa ändra på något och länge har de kunnat hålla på med hjälp av sådana som du..

    • ”hon saknar förmåga att leva ett gott liv.” Att bedra sig själv och andra eller de som behöver hjälp är ju just vad som i stort pågår i psykvården… Visst träffade jag några justa personer inom vårdens domäner men det var inte mycket de kunde göra hur mycket de än ville. En av dem fick jag beröm av. Han blev åsyna vittne till hur jag fick platta till den otrevliga överläkaren inför ett helt podium. Själv hade hon ju försäkrat alla närvarande att varken bot eller hopp fanns..! Efter det hälsade hon minsann alltid på stan… Det betyder respekt Per Larsen..

      Den som söker finner, men tyvärr inte i vården. De som känner sig maktlösa i psykiatrin borde för egen räkning byta jobb om de inte förstår att de gängse metoderna med mediciner inte fungerar… En dags besök på ett behandlingshem med adekvat terapi i grupp och enskilt skulle snart låta fjällen falla..

      Varför psykvården inte lika mycket ser till att återställa nivåer för mineraler, vitaminer och annat för kroppen nödvändigt är ju en gåta.. Forskningen visste ju redan på 80-talet hur viktiga näringsämnen påverkar psyket i positiv mening.. Varför de konsekvent undviker att se hela människan är ju inte så konstigt. Hur skulle läkemedelsindustrin kunna överleva utan att offra sgs allt..? Själv släntrade jag hem med en kasse vitaminer för 600 kronor i tvivel och djup hopplöshet. Tre veckor senare och därefter kommer jag aldrig ångra den utgiften.

      Med tanke på din attityd verkar ”missbrukare” vara lovligt byte och det känner jag igen från fler än du. Den destruktivitet som red mig långt innan jag började skolan bröts redan i slutet på 70-talet. Efter några års uppehåll började jag röka men 88 slutade jag definitivt och har sedan dess inte längtat tillbaka till det heller. Jag njuter i mångt och mycket av min framgång, den utveckling jag själv blivit en del av, råder över. Mitt liv har blivit mitt, vanligt folk vill vara ägda av prince, philip morris osv.. Jag kan se att intressen som dina aldrig kommer hjälpa någon.. Däremot upprätthåller det mycket starka krafters status quo och det är ju synd..

      Skriv några böcker vet jag så slipper du vara avundsjuk och missunnsam.. ska vi tro läkemedelsindustrin går det sälja vad som helst så oroa dig inte..

  34. Är psykiatrin hjälplös är det derasveget fel. Metoder för att hjälpa återställa och ge livskvalitet har funnits även i kroppsvården… Vill man hålla sig till gökungen gårcdet tydligen för sikäg om man kan leva med konsekvenserna och det kan man ju Per Larsen du är ett av de ohyggliga bevisen..

  35. cecilia 6 Sep, 2016 at 13:53

    Intressant att du märker en förändring till det bättre efter att ha slutat med sädesprodukter och mjölk, Cecilia. Människor förstår oftast inte vilken kraftfullt negativ inverkan de här födoämnena kan ha på kroppen och psyket. Glädjande att du har lyckats göra dig fri från psykiatrin och är frisk.

  36. Per.Tack för dina kommentarer. Maten vi äter betyder mycket mer än vad vi får lära oss. Detta trots att studier redan på 60-talet visade på att människor med psykiatrisk diagnos blev friska om de höll en diet fri från sädesprodukter och mjölk. Även barn/vuxna med autismstörningar kan bli fria från sina symtom på samma diet. Dessutom behövs ofta en komplettering av vissa viktiga mineraler, vitaminer och fettsyror. Men, men det inbringar ju inga pengar i läkemedelsbolagens kassor så detta är inget som ingår i läkarutbildning. Psykiatrin behöver patienterna mer än de behöver den ”vård” som erbjuds idag.
    Tyvärr kommer även denna bok att förpassas till glömskans mörka vrå av medier och medicinska reportrar.
    Som jag skrivit förut det är vi som kan göra skillnad. Sprid denna information. Rekommendera läsning av böcker som behandlar detta och visar på det absurda i att som svar på en bön om hjälp droga ned någon och kalla det för vetenskap.

  37. cecilia 12 Sep, 2016 at 13:32

    Roligt att du känner till studierna från psykiatriska kliniker i USA som visar, att många av de som uteslöt sädesslagen och mjölkprodukter ur sin diet kunde friskförklaras och skrivas ut från sjukhusen.

    Dr. Tom O’Bryan är sannolikt den forskare som idag vet mest om vilken negativ inverkan på många människors hälsa som sädesslagen har och varför:
    https://www.youtube.com/watch?v=7urLipUwtDY

  38. Jag har egen erfarenhet av psykiatrin.
    Den har gett mig mycket hjälp.
    Även medicin.

    OBS! Se upp med felaktig Scientolog propaganda.

  39. Krister 15 Sep, 2016 at 15:37

    Scientologerna verkar vara kontrollerad opposition, men det finns så mycket annan alternativmedicinsk information, och kritik mot läkemedelsindustrin/skolmedicinen, som är seriös.

  40. Det finns många källor till information om faran med att se alla symptom som sjukdomar som obetvingat behöver behandlas med kemiska droger. Mina bästa tips är; Besegra din allergi, Peter Wilhelmsson, Nu räcker det , Ursula Jonsson, Pillerparadoxen, Richard Whitaker. Varför oroa sig för om det är scientologer som framför kritiken eller någon annan. Kritiken behövs både vad det gäller psykiatrisk och somatisk symtombehandling.

  41. cecilia 16 Sep, 2016 at 13:27

    Det blir problematiskt när en debatt som behöver vara nyanserad och leda framåt begränsas till att vara fastlåst i en dikotomi, där ingen av de två åsiktslägren presenterar en lösning på det aktuella problemet.

    Ett exempel är debatten mellan Kommittén för Mänskliga Rättigheter/Scientologerna och psykiatrin, om huruvida ADHD finns eller ej. Psykiatrin har rätt i att ADHD verkligen existerar, men fel i att den skall medicineras med skadliga mediciner i form av amfetamin och kokain. KMR/Scientologerna har rätt i att ADHD inte skall medicineras med skadliga mediciner, men fel i att den bara är påhitt.

    Denna debatt, sannolikt riggad av de som styr läkemedelsindustrin, är naturligtvis bekymmersam, eftersom den effektivt riktar människors uppmärksamhet bort från befintliga lösningar på ADHD-problematiken.

    Det finns enligt min mening anledning att på det hela taget fundera över KMR:s/Scientologernas roll i psykiatridebatten.

Comments are closed.