Torbjörn Sassersson är grundare av NewsVoice som startade 2011. Torbjörn har arbetat inom media sedan 1995. Han har en fil kand (1992) inom miljövård från Stockholms Universitet. Stöd hans arbete genom en 
Efter att Magasinet Filter publicerat en djuplodande analys av den svenska trollfabriken som propagerar mot Ryssland svarade Johanne Hildebrandt på SvD med artikeln “Vilsegångna i propagandakriget”. Filter replikerade.
Det började med Filters artikel “Den svenska trollfabriken” på 80, 000 tecken.
Ingressen lyder:
“Regeringen, Försvarsmakten, Säkerhetspolisen och journalistkåren ägnar stor uppmärksamhet åt problemet med rysk propaganda och desinformation. Men hur beter de sig egentligen själva?”.
Artikeln dimper ned i debatten som en oväntad subversiv textattack mot det svenska medieetablissemanget. Så kan de ha uppfattat den.
Johanne Hildebrandt skriver:
“I tidningen Filters artikel om den ”svenska propagandan som gör dig rädd för Ryssland” råder dock en helt annan verklighet. Där är Ryssland offret och det är den svenska regeringen, försvarsmakten och journalistkåren som är mobbarna som drivs av egenintresse.”
Resten av Hildebrandts artikel är en robotmässig upprepning om den omnipotenta ryska propagandan, men inte ett ord om självransakan, precis det som Filter gav prov på, en analys av den svenska propagandafabrikens trollaktivitet.
Mattias Göransson som är chefredaktör på Filter skriver i sin replik att Hildebrandt verkar ha medvetet missförstått innehållet i Filters artikel, som redovisar “pinsamma misstag och feltolkningar” samt annan svensk ovederhäftighet. Göransson frågar sig om det kan hänga ihop med att både SvD och Kungliga Krigsvetenskapsakademien, där Johanne Hildebrandt är medlem, kritiseras i Filters reportage.
Filter valde att göra ett avsteg från sin princip att inte webbpublicera sina artiklar och la därför ut hela sin artikel “Den svenska trollfabriken” på nätet så att allmänheten kan bilda sig en egen uppfattning om det finns svenska propagandatroll eller inte.
Så vad är det Filter skriver om? Ett exempel är att de ryska överflygningarna 2015 kraftigt överdrivits av svenska medier.
“Ryssland gjorde ingen överflygning över Sverige 2015. Nato hade inte alls bekräftat någon fingerad rysk kärnvapenövning. Betydelseglidningar var legio – när jag såg om Säpos dragning upptäckte jag att kontraspionagets Wilhelm Unge faktiskt sade: »Vi har inte sett någon större förändring av hotbilden under 2015.« Alltså tvärtom mot vad medierna rapporterade.”
Citatet nedan anknyter till NewsVoice granskning av Riksberget i Munkedal på Västkusten.
“Ifall det värsta skulle inträffa förberedde det västsvenska marinkommandot en utvidgad Gullmarsbas för att härbärgera Natofartyg, flygvapnet planerade svenska överflygningsrutter åt brittiska kärnvapenbestyckade Vulcanplan och i vår Östersjöskärgård skulle den västtyska ubåtsflottan ha sin tillflyktsort och operationsbas. I?förebyggande syfte kartlade IB svenska kommunister och andra vänsterradikaler, och precis som i andra västeuropeiska länder fanns här ett Stay-behind-nätverk med betrodda samhällsmedlemmar som skulle bevaka Sveriges intressen under ockupation.”
Vad NewsVoice och Canal Second Opinion erfar är att en “djup del” av Gullmarsbasen under flera svenska regeringar härbärgerade amerikanska kärnvapenbestyckade ubåtar i förberedelse inför ett kärnvapenkrig mot Ryssland, närmare bestämt ett vedergällningskrig styrt av en amerikansk kommandocentral inuti i det numera avmilitäriserade Riksberget. Mer om det i kommande artiklar om Riksberget, kanske en av de mest politiskt laddade militära utgrävningsplatserna i modern tid, mätt med internationella mått.
Så har Sverige varit neutralt historiskt? Inte en chans. I själva verket utspelas i och runt Sverige några av de mest dramatiska mobiliseringar och propagandakrig i efterkrigstidens Europa. Svensk mark, svensk mainstream-media, svenskt cyberspace och Östersjön är spelplaner och kanaler för operationer mellan USA och Sovjet/Ryssland och gamblern Sverige valde sida för länge sedan.
Filters artikel beskriver även något som kan kallas den djupa staten (deep state) i lilla oskyldiga, neutrala Sverige.
“Kort sagt fanns det i Sverige en svåråtkomlig, säkerhetspolitisk hydra bortom demokratisk insyn. När man beskriver andra länders motsvarigheter används ibland begreppet »skuggregering«, men det leder tankarna fel eftersom ingen svensk förefaller ha haft någon central överblick och kontroll. Därför passar den »djupa staten« bättre, en beskrivning som brukar användas för att beskriva Turkiets politiska system. För att citera journalisten Per Svensson: »Det är där makten ytterst finns, i de dolda källargångar som förbinder säkerhetstjänsterna med militären och politiken.«”
Text: Torbjörn Sassersson