Torbjörn Sassersson är grundare av NewsVoice som startade 2011. Torbjörn har arbetat inom media sedan 1995. Han har en fil kand (1992) inom miljövård från Stockholms Universitet. Stöd hans arbete genom en 
EFTERSNACK. Det pågår ett vetenskapssmutsigt ordkrig mot tankekraft i landet. Det leds av en liten skara viktigpettrar i “kultureliten” som med allvarliga ansikten korrigerar försök att utveckla svenskarnas självhjälpsförmåga. Låt mig få förklara hur jag menar.
Jag tänker främst på den aktuella boken “Livet med kvantfysiska glasögon”, Sveriges mest oförargliga bok 2016, inte desto mindre den bok som rört upp mest känslor hos viktigpettrarna följt av en liten otäck mobb av pk-journalister som inte har humor och inte vet så mycket om vetenskap. Jag menar, hur kan man missa att boken är ett lättsamt försök att leka med tankar kring vetenskap och personlig utveckling? Se på bokens framsida, titta på bilderna i boken och läs hur olika vetenskapliga rön används för att få en hävstångseffekt på existentiella frågor.
Nej, istället uppfattades boken av kultursnobbarna som rent utav samhällsfarlig. Jag undrar om dessa skribenter har kontrollerat om deras egna åsikter är evidensbaserade om det. Låt mig få ge några exempel på löjliga kommentarer om boken.
Viktigpettern Jack Werner från Metro porträtterar i sin artikel: “Profeter har aldrig gillat kritik” författarna till boken som just profeter och han varnar för att: “profeters vägar är kantade av offer”, som om någon kan dö av att läsa boken. Han skriver att författarna fick ett plåster på såren genom att låta sig intervjuas av NewsVoice och han skriver att NewsVoice “affärsidé” är att “okritiskt sprida felaktigheter”. Det var roligt skrivet. Den lilla inre ordningsmannen i Werner tittar fram igen, mannen bakom korrektionsprojekten Viralgranskaren och 404-bloggen.
Jack Werner menar att “Livet med kvantfysiska ögon” sprider dogmer och att författarna arbetar med trosfrågor. Han hänvisar till Rosemari Södergren som i Kulturbloggen skriver att författarna sprider en vanföreställning om att problem går att tänka bort:
“De två författarna drar då slutsatsen att vi kan tänka oss friska, tänka oss lyckliga, tänka oss välbärgade.”
Vad är egentligen det kontroversiella med författarnas slutsats? Om vi kan tänka fram problem kan vi då inte tänka bort dem? Kunskap inom läkarevetenskapen visar att upp till 30% av allt tillfrisknande kan spåras till placebo-effekten, att tankar avgör hur du mår är ett faktum och om du blir välbärgad eller inte kan avgöras av en affärsidé som börjar i huvudet.
Och så har vi det där med tankeexperimentet om att sjukdomar inte finns.
Sjukdomar som finns och som kan läkas med tankestöd
Journalisten Elisabeth Höglund som arbetat på SVT skriver upprört i sin artikel: “Det är närmast kriminellt att påstå att cancer inte finns!” att hon är:
“…totalt ointresserad av böcker som handlar om hur du ska förvandla ditt liv, hur du ska må bättre, hur du ska lyckas i karriären, hur du ska bli en lyckligare och friskare människa.”
Höglund refererar fel till vad hon kallar de “icke-vetenskapliga författarna” som alltså inte påstått att sjukdomar inte existerar. Höglund drar istället överväxlar och försvinner in i sitt eget huvud där hon uppfattar att författarna anser att inga sjukdomar existerar. Hon radar upp några sjukdomar och cancer, sin egen tidigare cancer, får bli vapnet som hon slutgiltigt försöker klubba ner boken med.
Egentligen var det så här författarna skrev i boken:
”Låt oss en liten stund pröva påståendet att sjukdom inte finns. Istället tänker vi att verkligheten av sjukdomen är det vi upplever i varje stund i vår närvaro”.
Hur jag än försöker så kan jag inte gå i taket av denna fullständigt oförargliga mening, eller någon annan mening i boken, för den delen.
Jenny Damberg på ETC menar i sin artikel: “Maktkonflikter löses inte med magiska tankar” att författarna frånsagt sig sitt personligt ansvar, men författarnas budskap är snarare att var och en kan utveckla sitt personliga ansvar genom att förändra sitt tänkande.
“För de av oss som är underkastade en vardagligare verklighet återstår en mer uppfordrande sanning. Nämligen att de viktigaste konflikterna fortfarande är de som rör fördelningen av makt, människor emellan. Och de måste lösas så. Inte av några magiska tankar.” – Damberg
Här verkar Jenny Damberg bortse från det faktum att stora orättvisor i världen skapas av tankar i huvudet på maktfullkomliga människor, idéer som ligger till grund för orättvisa i samhället. Dessa tankar är inte magiska och författarna till boken har inte heller påstått att deras förslag på nytt tänkande är magiskt. Det är Damberg som skriver om magiska tankar. Hon kanske inte förstår andemeningen i bokens budskap.
Till DN sa Titti N:
”När vi börjar titta in i det vi kallar sjukdom, och vad den är ett uttryck för, då börjar det lossna”.
Hon menar att sjukdomar egentligen är information som vi kan avsäga oss, ”som att säga upp en prenumeration”.
DN reportern frågade då: “Kan även den som har alzheimer bli frisk?”.
Titti svarade: ”Ja. Det är vad jag tror och tänker och upplever”.
Hon har självklart rätt till den åsikten och sitt filosoferande.
Jag skulle kunna fortsätta med att kommentera övriga humorlösa viktigpettrar som skrivit om boken, men det skulle vara att slösa med din tid som läsare. Deras förmåga till intellektuell variation är begränsad, men om jag nu ändå ska nämna ytterligare någon kan vi ta sprätten Johan Rudström som tillägnade boken en egen ledarartikel “Humbug över alla gränser” i UNT.
“Det allvarliga är att författarna hävdar att allt de påstår vilar på vetenskaplig grund. De använder begrepp från fysiken, men fyller dem med ett annat innehåll.”
Huga. De använder “begrepp från fysiken” och att det finns “vetenskaplig grund”.
Människans mentala och “själsliga” kapacitet – en fara?
Det finns exempel från våra egna sjukhus på fenomenet spontan remission, att personer kan tillfriskna snabbt av egen kraft. Läkarvetenskapen känner mycket väl till fenomenet, men brukar i regel vispa undan fallen som oförklarliga, men oviktiga avvikelser. Det är ett verkligt problem som “kultureliten” borde angripa.
“Spontaneous remission, also called spontaneous healing or spontaneous regression, is an unexpected improvement or cure from a disease that usually progresses. These terms are commonly used for unexpected transient or final improvements in cancer.” – Wikipedia
Författarna tar i sin argumentation upp epigenetiken som beskriver DNA som informationsbärare där data kan skrivas om och påverkas av miljö och till och med tankar, enligt vissa forskare.
“Epigenetics is the study of cellular and physiological traits, or the external and environmental factors, that turn our genes on and off, and in turn, define how our cells actually read those genes. It works to see the true potential of the human mind, and the cells in our body”. – Bruce Lipton
“Den självläkande människan” – hjälp!
Författaren och livsstilsprofilen Sanna Ehdin som också blivit utsatt för svensk exorcism, skriver i sin bok “Den självläkande människan” från 1999 om våra självläkande förmågor (nyutgåva 2014). Hon blev då trakasserad av den lilla naturvetenskapstroende föreningen VoF för sina hemska tankar om självläkandets konst. Även Edhins bok var en bästsäljare och det retade vetenskapspolisen.
Slutligen har vi fenomenen nocebo (realisering av förväntade negativa utfall) och återigen placebo, tankens kraft över materien, för att uttrycka sig dramatiskt. Dessa fenomen är viktiga i debatten kring de mänskliga tankarnas effekter på sjukdom och hälsa.
Medvetandet som ett ickelokalt fenomen
Jag har själv erfarenhet av samma överreaktioner i medierna när jag 2004 i ett vetenskapligt uppställt experiment för TV4 lyckades skapa evidens för människans inre kapacitet i ett experiment på “remote viewing (RV)”, dvs människans förmåga att fjärrledes få in information från en fjärran plats. Tekniken utvecklades bla av Stanford Research Institute (idag SRI) i samarbete med CIA.
Ytterligare två experiment visades på TV4 åren 2005 och 2009 varav ett experiment lyckades. Det enda experiment som misslyckades vad det som föreningen VoF kontrollerade. Då ändrade man försöksuppställning under pågående försök. Det kallas fusk.
Jag kontaktades av TV3 för en TV-serie och av SVT för att vara med i Skavlan. Sveriges Radio intervjuade mig. Jag var med i SVT Hjärnstorm och på Gomorron Sverige. Public Service-kanalerna klippte friskt bort allt jag sa om vetenskaplig forskning på området. Kopplingen mellan sinneskapacitet och vetenskap är tydligen inte önskvärd. I direktsändning på Gomorron Sverige inledde Christer Sturmark med påståendet att jag var en självbedragare för att försöka få in mig i en försvarsposition. Jag känner igen mig i det som andra fått uppleva och det är förstås intressant.
Etablissemanget reagerar så här i Sverige varje gång någon får offentlig uppmärksamhet kring kopplingen vetenskap och människans inre kraft och förmåga.
Livet utan glasögon
Den centrala frågan är varför kopplingen vetenskap och mental kapacitet är så laddad och jag tror jag har ett svar, men det väsentliga är att du som läsare försöker komma på det själv. I den insikten väcks den styrka som gör systemet och dess anhängare så förfärligt ängsliga.
Låt mig få återanknyta till boken “Livet med kvantfysiska glasögon” som svenskmedierna i över 40-artiklar (se bilagd lista) över hela medielandskapet försökt krossa. Lyckades de? Nej, det verkar inte så. Enligt bokförlaget har det sålts upp till 10,000 exemplar av boken, enligt uppgifter från förra veckan och försäljningen fortsätter efter drevet.
På bokens Facebook-sida delar Titti sina tankar om livet, boken, glasögonen, både personligt och filosofiskt. Hon besvarar även frågor som ackumulerats sedan drevet.
I toppen av denna artikel har jag placerat en konstnärlig rendering av den kvantfysiska nivån för att påminna om hur verkligheten kan tänkas se ut subatomärt, om vi kunde se den. När du tittar på bilden gör du det med en hjärna som opererar kvantfysiskt och det finns det vetenskapliga bevis för. Låt drevet starta. Jag skrev just något förbjudet.
Text: Torbjörn Sassersson, uppd. kl 16:08, 7 sep 2016
Relaterat