DEBATT. Nytänkare, innovatörer och uppfinnare med en förmåga att producera attraktiva varor och tjänster för världsmarknaden har haft en avgörande roll för Sveriges framväxt som industriland. Svenska innovationer, snillen, kreativa förmågor och fantasier har varit nyskapande. Dessa resurser förvaltas mycket dåligt, anser patentstrategen Hans G. Eriksson.
Text: Hans G. Eriksson, uppd kl 10:40, 25 nov
Regeringen har tillsatt ett innovationsråd, vars syn på innovation har formulerats som:
“förmågan att framgångsrikt ta fram och införa nya processer, tjänster och metoder som resulterar i betydande förbättringar av kvalitet, effektivitet eller ändamålsenlighet”.
De ursprungliga originaltänkarna
Hur har denna syn kommit att tillämpas i praktiken och vad innebär “innovation”? För att inte duperas av alla värdeladdade honnörsord så finns det utan tvivel enskilda individer bakom varje innovation. Individer som avsiktligen(?) glöms bort eller starkt marginaliseras i dag, nämligen de ursprungliga originaltänkarna, de som vågat tänka utanför boxen och som i sin fantasi sett unika möjliga lösningar på problem och som inte följt strömmen. Om man så vill – sett nya och annorlunda processer, tjänster och metoder som resulterar i betydande förbättringar av kvalitet, effektivitet eller ändamålsenlighet.
- Hur upplever dessa original- eller tvärtänkare att samhällets “stöd till innovationer” fungerar?
- Hur kvalitativt, effektivt och ändamålsenligt används dessa årliga 2000,000,000 kr fördelade via Vinnova?
Svaret är entydigt: katastrofalt dåligt och kontraproduktivt.
Huvuddelen av stödet kommer ytterst sällan de nyskapande originaltänkarna till del. Huvuddelen går till stödorganisationer som kryllar av tjänstehens med i och för sig eminenta förmågor, dock ytterst sällan i annat än att bara ge ett ytligt sken av kvalitet, effektivitet och ändamålsenlighet.
Byråkratin frodas och har kommit att leva ett eget fiktivt liv – i en slags yt- eller Facebooks-verklighet där hensen av båda kön gärna “tummar upp” och ryggdunkar varandra så det står härliga till medan de viftar med förföriskt lockande “innovationscheckar” av olika slag.
Dessa checkar får absolut inte gå direkt till originaltänkare och nyskapare. Med nära insyn i flera fall i verkliga livet så vet jag att många av dessa oumbärliga individer för en positiv utveckling av Sveriges framtid ofta lever under knappa ekonomiska omständigheter.
Sillhjärnesyndromet inom byråkrati, samhälle och media gynnar inte innovationer
Ett försök till förklaring av hur det blivit så här kan vi söka i ett sillstims beteende där hela stimmet rör sig blixtsnabbt samtidigt. Ser häftigt ut. Detsamma gäller för fågelflockar. Det finns förklaringar till hur det sker, nämligen att varje “sill” har superkoll på vad dom sju närmaste sillarna gör och kopierar det reflexmässigt. Det är ordning och reda som gäller – inget stör – Gud förbjude.
Vad händer om vi får in en sill i stimmet som gör tvärtom, ställer sig på tvären? Jo, det är uppenbart att den inte inordnar sig i ett reflexmässigt gruppbeteende. Det syns hur tydligt som helst. Den tillför något avvikande och för gruppbeteendet nytt, till att börja med kaosskapande. Det är dessa “kaosindivider” (originaltänkare, uppfinnare, nyskapare) som är absolut nödvändiga för att få en dynamisk utveckling av samhället.
Förstår Stefan Löfven de här mekanismerna? Eller är han den som vill kunna styra och likt en diktator njuta av när alla lojalt lyder minsta vink och presterar det förutsebara? Då upprätthålls den befintliga ordningen vilket i längden ger uppkomst till stillestånd och död? Man till och med straffar ut “tvärsillarna”. Ja, så fungerar det idag. Mycket effektvit till och med.
Ineffektiva “Science Parks”
Att våga sticka ut innebär ett risktagande och om man gör det på fel sätt som Jan Björklund gjorde som ville göra innovationsstödet i Sverige “mer vetenskapligt inriktat” så öppnades portarna för en ineffektiv, kontraproduktiv byråkrati av aldrig tidigare skådat slag. Björklund införde som ansvarig minister “Science Parks” över hela landet, vilket får Sverige att rasa internationellt och hamna på efterkälken som industrination.
Vid tiden för lanseringen av Science Parks bjöd KI in den italienske stjärnkirurgen och dupören Grandioso Scalpelli att verka under KI:s nobla beskydd. Sverige skulle till varje pris ligga i forskningens framkant – ja, så var det tänkt.
Hur länge till ska sillhjärnementaliteten få fortsätta härja ohämmat i Sverige? Inom media lär det vara svårt att få till en ändring, men å andra sidan är den på väg att avskaffa sig själv genom en framväxande medvetenhet hos medborgarna.
Text: Hans G Eriksson
Relaterat