Celia Farber,   2016,   eget verk
Bild: Celia Farber, 2016, eget verk

Celia Farbers ger hennes intryck från New York dagarna efter att Trump vunnit det amerikanska valet. I del 1 säger en polisman att Soros finansierar protesterna mot Trump, men det är inte allmänt känt. Farber resonerar i del 2 kring ett likriktande tänkande, vilket lett till att relationerna mellan vanliga människor är skadad av politisk korrekthet och det sker inte bara i ett kyligt New York. Det är idag en spridd företeelse.

Text: Celia Farber i New York för NewsVoice och Truth Barrier | Översättning: Torbjörn Sassersson | Se även Del 1

“If truth be known, I carried some rather potent messianic fantasies with me from childhood.” … “To put it bluntly, I fancied myself as some kind of god, or economic reformer like Keynes, or even better, a scientist, like Einstein.” – George Soros, Underwriting Democracy”

Intervjun med en polisman i tjänst fortsätter…

Celia Farber frågar polismannen:“Kan jag ställa en fråga, är det inte olagligt att finansiera gatuprotester som tvingar amerikanska skattebetalare att betala för polisinsatser att stänga av gator och allt detta?”

“Jag skulle tro det”, sa han medan han vände sig om för att släppa någon förbi barrikaden.

Farber: “Mina vänner på Facebook, mina liberala vänner, har hånat mig för att jag tror Soros finansierar dessa protester”, sa jag, “Finns det någon chans att du, i framtiden, skulle kunna komma ut med detta, om jag arrangerar omständigheterna för det?”

“Sorry, det kan jag inte.”

Jag tittade avsiktligt inte på hans namnbricka. Jag ber om ursäkt för att jag inte kan ge dig en identitet, men jag svär vid mitt liv att denna konversation skedde, precis så här.

Farber: “Finns herr Trump i byggnaden?”

“Ja”

Ett äldre par passerade, på väg mot öster. Kvinnan bar en pälsjacka med pärlor.

“Hur länge ska detta pågå?”.

Farber: “Till dess att Soros pengar tagit slut”, sa jag.

“Det kan ta ett tag”, skrattade de.

New York - Foto: Crestock.com
Bild: New York – Foto: Crestock.com

Ett gay-par kom närmare arm i arm och väntade för att gå över gatan.

“Varför är gatan avstängd?”, frågade en av dem.

“Protester”, svarade polismannen.

De tittade mot folksamlingen och av dem vände sig om och sa till polismannen:

“Kan ni någonsin tro att detta är vår valde president?”

Jag undrade varför någon skulle du säga det till en New York-polis. Det är en laddad fråga, riggad, perfekt för en vinbar på Moma. Jag tror det finns många andra bekymmer som plågar en NYPD-officer, mycket mer. Människor är inte uppmärksamma på med vem de talar till. De tror att alla andra delar deras ideologi och de talar utifrån det antagandet. Ingen individuation.

Du måste kunna bemästra dina ansiktsuttryck för att övertyga andra om att du är en del av det universella tänkandet, så de går iväg tillfredsställda att missnöjet har utbytts.

Farber: “Det där som den mannen just sa”, sa jag till polisen, “det baserades på att han trodde att han bevittnade en sak, medan i han i själva verket, bevittnade något annat. De trodde de att de såg de ursprungliga känslorna his nationens unga och att Trump var den enda orsaken, men det är fejkat, betalda protester, teater. Ändå “måste” Donald Trump betraktas som någon som väcker så mycket avsky, när i verkligheten, om det finns så mycket pengar i görningen, bara är en fraktion av omfattningen”.

Han nickade och himlade med ögonen, “skadad” av sina erfarenheter.

Jag gjorde en mental notering: Potemkin village.

[In politics and economics, a Potemkin village is any construction (literal or figurative) built solely to deceive others into thinking that a situation is better than it really is.]

Farber: “Ingenting är vad de tycks vara”.

“Nej, precis”, sa han

Plötsligt hördes sirener och korsningen vid 57:e gatan och 5:e avenyn fylldes med bilar så snabba att de såg ut som om de flög. Röda och blåa ljus fyllde korsningen medan en hotfull megafon skrek ut orden: “Get out of the street! Get out of the street!”.

“Det är någon form av eskort som ska igenom”, sa polisofficeren.

Jag tog några steg tillbaka och tittade på. Flera polis-vans “flög” förbi, tillsammans med en stor svart skåpbil, med män som tittade ut genom fönstren, vilka kontrollerade alla riktningar.

Farber: “Vad handlar det här om?”, undrade jag.

Du kan aldrig tro på “vem” det var. En massiv lastbil med stort flak nådde korsningen och svängde nedför 5:e avenyn.

“Aha, det är trädet”, sa polismannen.

Farber: “Trädet?”

“Jepp”

Självklart. På flaket låg ett gigantiskt träd, klätt i en vid duk med bokstäverna: “Rockefeller Center Christmas Tree”.

Jag kände mig “stjärnslagen”. Jag kunde inte tro mina ögon. Jag sträckte mig efter min iPhone, men den hade dött i kylan, så jag kunde inte ta ett foto.

Jag fick plötsligt en känsla av bedrövelse. Det väldiga trädet såg ut som en gisslan, kapat och fällt. Det var så stort, så kraftfullt, ändå såg det så tragiskt ut när det låg på sidan så där. Jag är glad att jag inte kunde ta ett foto.

Likriktning och politisk hygien

Jag har tänkt på tunnelbanan att under dessa kväljande dagar sedan valet, har något påtagligt förändrats i Amerika. Jag återvände, den 7 november, från en liten ö (Runmarö) på svenska östkusten dit jag beslutat mig för att flytta (inte på grund av Trump). När valdagen närmade sig, utan någon form av icke orwellsk-rapportering i svenska medier, ville jag hellre hänga här i New York, med insikten att här skrivs det historia, den ultimata krocken mellan värderingar, på ett sätt eller annat, den klassiska världen mot “the new world order”.

Vad menar jag med klassisk? Minns du världen, innan Soros osedda hand, innan de ilskna, aldrig tillfredsställda, progressiva PK-drakarméerna fanns överallt? Tiden då demonstranter bar på hemmagjorda plakat, tiden då dessa inte såg ut som MK ultra-kontrollerade zombies? Minns du glädjen och julfesterna? Jisses, till och med Rockefeller-julgranen såg nu ut som en i gisslan tagen av en aggressiv armé eller motsvarande.

Allting nuförtiden är skam och vrede. Detta är slutfasen i den politiskt korrekta pesten. Människor kan inget annat göra, utom en sak, att vara en del av det universella beteendet [Uni-Activity] vilket är “handel” med skam, skuld, identitetsvrede och förolämpningar. Sociala medier är den värsta skamdjungeln, i motsats till skogen av hänförelse, förtrollning.

Uni-thought - Foto: Celia Farber
Bild: “likriktning och politisk hygien” – Foto: Celia Farber

Det får inte finnas någon glädje, ingen kärlek, ingen tillit. Här finns bara politisk hygien och det ändlösa skamspelet. Vi förväntas alla att gå omkring simultant anklagande och skamfyllda, skyfflande splitter av förakt fram och tillbaka i ett tillstånd av politisk hysteri som en gång var modus operandi för extremister och fanatiker. Ja, även för mentalpatienter.

Donate to Celia Farber
DONERA – KLICKA HÄR

Om du försöker att dämpa någonting, får du en stark känsla av att de snart kommer efter dig, men deras värld, om “de” slutligen lyckas erövra oss alla, är en värld av elände. Eländet är språket, frömjölet, orsak och verkan.

“De” har dödat allt liv, var min bekymmerslösa tanke där jag stod på perrongen vid 103:e gatan medan jag väntade på tåget och tittade på människor med grötfärgade vinterkläder som gick på tåget.

Vi vet en sak, vi måste nu – om vi ska betraktas som “människor”, vara bedrövade angående Donald Trump, inte bara här, utan runt hela världen.

Del 3 – sista delen – publiceras inom kort.

Text och foto: Celia Farber i New York för NewsVoice och Truth Barrier | Se även Del 1

I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin egen kommentar. Kommentarer som bryter mot kommentarsreglerna eller svensk lag kan tas bort eller ändras.

12 KOMMENTARER

  1. Bra artikel! Du ger en väldigt träffande bild av hur man kan uppleva omvärlden. Uppkomna känslor av skuld och skam utövar en sorts “soft power”. Självreflexivitet kan ses som en form av human “virusscanning”; PK virus släpps förbi medan andra stoppas.

    Socialisationen har medfört att vi infekterats av ett virus som verkar som en mentalhygienisk tankepolis som städar systemet från “smutsiga” och “kränkande” tankar om de styrande och deras politik. När upprensningen är klar skickas “arbetsrapporten” iväg i form av skuldkänslor. Det här är planerat.

    Du säger att “de har dödat allt”. Om inte än så är de på god väg, vilket inte är så konstigt när de styrande närs av en dödskult. Det enda de låter oss ha kvar är hoppet. Allt annat vill de äga och ha kontroll över. De styrande vill åstadkomma en riktigt svart värld där människor lider i stora mått. Lidandet är viktigt eftersom det rättfärdigar “barmhärtighetsingripanden” från makten. Var och en får själva fundera på vad det innebär i praktiken. Vi vet ju vad som händer med lidande djur på Blå Stjärnan.

  2. Intressant och fantasieggande text! Jag är benägen att hålla med; om samhällstillståndet.
    Hjälp, vad är det som har hänt? Vad ska vi göra?

    En ljusning är i alla fall att Trump vann valet i USA; Det verkar som att det är mycket som kan komma upp till ytan. Det händer i alla fall något.

  3. Att man inte hör Trumps egna rasisiska och sexistiska angrepp, att man blundar för Trumps narcisisstiska beteende och skabrösa inkompetens när det rör de områden han nu fått makt över. Att man påstår att detta är något annat än vad det är. Och sedan får för sig att de som är emot Trump bara är någon slags död massa av etablissemang. Frågan är när ska man se det som är framför näsan istället för att fabulera konspirationer?
    Vi går en mörk och farlig tid till mötes där arrogans och förvillelser präglar allt fler.

  4. @borjeperatt skriver ‘Trumps narcisisstiska beteende och skabrösa inkompetens när det rör de områden han nu fått makt över’. Vilken är din källa för detta omdöme?

  5. borjeperatt 22 Nov, 2016 at 14:54

    Det är så klart möjligt, men det betyder inte att Hillary Clinton var ett bättre alternativ. När det gäller hennes maktutövning i den amerikanska administrationen och hennes ekonomiska förehavanden med diverse kriminella element, så står vi redan facit i hand och det är ingen vacker läsning.

    Jag erkänner att Trump kan komma att bli ett problem, varför kan du inte erkänna att Hillary Clinton också skulle ha utgjort ett problem på presidentposten, Börje?

  6. @borjeperatt!

    Jag vill korrigera dig! Vi har levt länge i en mörk och farlig tid där arrogans och förvillelser har präglat allt fler!
    Jag undrar verkligen! Vad har du levt på de senaste 30 åren? Vilken sida har du stått på ? Du beskriver framtiden för oss utan att reflektera över vad vi lämnar bakom oss. Vi har möjligheten att lämna en global psykotisk narcissistisk, egoistisk identitetslöshet där människan är reducerad till en objekt, en hjärnlös konsument! Gör dig detta orolig? Vad säger det om din världsåskådning?

    Förövrigt en utmärkt krönika Celia! Tack

  7. borjeperatt 22 Nov, 2016 at 14:54

    Det är så klart möjligt, men det betyder inte att Hillary Clinton var ett bättre alternativ. När det gäller hennes maktutövning i den amerikanska administrationen och hennes ekonomiska förehavanden med diverse kriminella element, så står vi redan med facit i hand och det är ingen vacker läsning.

    Jag erkänner att Trump kan komma att bli ett problem, varför kan du inte erkänna att Hillary Clinton skulle ha utgjort ett problem på presidentposten, Börje?

  8. Börje Pratt: Ursäkta min kantiga Svenska (jag “kan” Svenska men bygger meningar via Engelskan…) Jag tar emot kritiken att det kan verka som en trump-blundande artikel. Men om du läser…jag nämner knappt Trump. Varför? Det handlade inte om honom. Inte heller om Clinton. Däremot om stämningen här, stämningen i världen. Poltiical Psychosis. (Never mind “correctness.”) Misär.

    Och Soros. The hidden hand in everything.

    Jag blundar inte för allt som inte finns med i en specifik artikel. Jag tar gärna på mig att granska Trump. Men mitt material kretsar mest kring ingenjörs konst och ny-kommunism i USA.

  9. Celia Farber 22 Nov, 2016 at 23:56

    Din svenska är inte alls kantig, du formulerar dig helt oklanderligt. Det är bara engelskan som inte riktigt fungerar (“Poltiical Psychosis”). Förlåt, kunde inte låta bli. Gillar dig.

    Ser verkligen fram emot tredje delen i den här artikelserien.

    Välkommen till Sverige.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here