DEBATT. En stor del vänsterliberala medborgare och dess politiker lever i symbios med lögn och förnekelse, så fort det gäller landets flyktingpolitik. Jag förstår att ja-sägare, som politiska karriärister, kulturelit, flyktingindustrins ockrare och andra som har nytta av godhetsindustrin ställer upp som frontsoldat för dess försvar, så att egen livskvalité inte skall förändras.
Text: Harriet Larsson, ”Utanför åsiktskorridoren”
Däremot förstår jag inte hur vanliga väljare i opinionsundersökningar fortfarande kan lägga sin röst på politiker som ljuger, förnekar, sviker sina medborgare och riktiga flyktingar i erbarmliga läger.
Att över hälften av de som kommer hit saknar asylskäl och att majoriteten som får stanna vägrar anpassa sig till svensk lag i sina parallellsamhällen, verkar vara försumbart.
Att sharialag tillämpas och att kvinnor och unga förföljs, när de vill bestämma över sitt eget liv, är inget som uppmärksammas av de annars så talföra feministerna. Att kämpa för småflickors rätt att slippa få sjal om huvudet är inget som finns i deras koncept, som innehåller stöd för burkini och könsseparerade badtider.
De och andra förnekare vägrar se sambandet massinvandring och samhällets kollaps inom allt fler områden, därför tvingas vi betala allt högre skatt för tjänster som reduceras eller aldrig levereras.
Födande kvinnor i norr tvingas till långa transporter på dåliga vägar och några förbarmar sig Finland över, när platser saknas hemma, men när det gäller att få nyanlända att känna sig välkomna, då finns det gott om pengar, för invandrarkvinnor får nu kulturkompetenta barnmorskor, som skall hörsamma önskemål om deras gamla seder.
Vi får ändå vara glada över att de inte deltar i könsstympningsfester som hitflugna barnmorskor gör, enligt Angie Marriott, expert från Storbritannien, som varit på besök I Göteborg (Gp.se 2017-02-07).
Så går det när rädsla för rasiststämpel segrar över sunt förnuft i landet, som dess politiker förvandlat till en stormakt i humanitet, vars bränsle är övermod och egen karriär.
Väntetider på akutkliniker är nu absurda, vårdplatser saknas, många hinner avlida i oändliga köer, svårt sjuka kan skickas hem från akuten med hurtiga råd om panodil och en nypa frisk luft.
Polisen tvår sina händer, när härkomstfaktorer är bannlysta i signalement, en jacka med huva kan gå an, men aldrig en utländsk brytning och mörk hudfärg. Kanske är det en förklaring till att utbildningsföretaget Lernia, som fått miljoner från dess ägare staten, för att omvandla rikssvenska till mer Rinkebysvenska, för att alla skall känna sig inkluderande?
Det är viktigare att brottslingen inte blir ledsen för utpekande av etnicitet, än att offret får upprättelse och lindring, genom att gärningsmannen lättare grips och hamnar inom lås och bom.
Vi får bara hoppas att Lernia inte får projektmedel till skriftspråkets förstörelse.
Godhetsindustrin leder till nationellt självmord
Ett skäl till förnekelse är politikers lyckosamma megafon, där systemmedia inte legat på latsidan med desinformation, när det gäller invandrares överrepresentation för brottsliga gärningar.
En annan förklaring är framgångsrik indoktrinering från förskola till högskola och universitet. Kunskap förmedlas under hela uppväxten, endast om den är av rätt virke rörande allas lika värde.
Skuld levereras i stora sjok om hur elaka våra förfäder varit och då måste vi ha förståelse för att invandrare kan löpa amok.
Känslor får företräde framför saklighet och fakta, för dessa impulser från känslohjärnans amygdala filtreras inte av någon kognition.
Inbillar förnekare sig att Sveriges välfärd inte går att sänka, med massinvasion av lågutbildade män från Mellanöstern och Afrika, som fastnar i eller gläds åt livstids försörjning?
Många av dessa män blir förbannade över att ingen villa med fru erbjuds som människosmugglarna lovade, när de fick släktens ihopsamlade pengar till farlig resa över Medelhavet, så att familjen kan komma efter.
Resultatet blir ännu större Svenneförakt utöver det, som Koranens verser påbjuder för otrogna själar. Solidaritet med värdlandet tas som ett skämt och som straff för utebliven lyxleverans så blir kriminalitet ett lyckat koncept.
Är det av rädsla dessa förnekare hamnat i ett ”Stockholmssyndrom” eller tror de på landets osänkbarhet, precis som passagerarna på Titanic? Varför vill de inte se att lögn går i armkrok med förnekelse?
Text: Harriet Larsson, ”Utanför åsiktskorridoren”