Rädda Sverige från svenskarna – Vi behöver verkligen andra kulturer

LEDARE. Jag älskar Sverige och tror på svenskarna, men Sverige är inte längre det land vi en gång hade eller åtminstone trodde att vi hade. Våra meriter är förbrukade och landets goda rykte hålls vid liv med konstgjord andning, ofta genom subjektiva enkätundersökningar som visar att Sverige är bäst på allt möjligt, men Sverige har i verkligheten allvarliga problem.

Text: Torbjörn Sassersson

Svenskar intervjuas och Sverige omnämns allt oftare i utländska medier och det är inte en speciellt munter bild som ges av Sverige idag, ett land som förfaller på alla möjliga sätt när det gäller: social kompetens, kultur, moral, integritet, traditioner, sund nationalism, utbildning, andlighet, vård, hälsa, omsorg och förtroendet för politiker. Läget är inte akut, men det finns en påtaglig fara i utvecklingen.

Våra stackars myndighetsförespråkare, statstroende, statsministern själv, ledande politiker och kultursnobbar uttalar sig förbittrat om att allmänheten inte längre “förstår” att de borde ha ett fortsatt högt förtroende för den heliga kossan, den svenska modellen, medier, myndigheter och allt annat som bär upp chimären Sverige.

Därför iscensätts upplysningsprojekt som ska få svenskarna att lära sig att “förstå” husbondens röst. Vi ska utbildas i faktaresistens mot den nya verkligheten, som jag ser det. Naturligtvis kommer dessa projekt att misslyckas. Ökad medvetenhet kan inte backas. Projekten kommer bara att leda till att vi ytterligare förstår hur den gruppsykologiska neurosen ska vidmakthållas. Vi kommer att ställa fler kritiska frågor än aldrig förr om varför vi ska lita på allt från Staten till NATO Stratcoms världsbild och gammelmedia.

Folk har börjat ifrågasätta allt möjligt i Sverige parallellt som den vänstervridna kultureliten försöka skyffla alla “feltänkande dissidenter” in i en soptunna fylld av förmenta högerpopulister, främlingsfiender och SD-människor. De har de svettigt, alltså de som skyfflar, för de skyfflade ifrågasätter kontrollbehovet hos etablissemangets alla viktigpettrar och småpåvar som tar sig själva på stort allvar.

Lyssna till journalisten Tim Pool som lämnade sitt uppdrag i Sverige med en suck av lättnad…

Sverige behöver andra kulturer

Vad Sverige behöver mer av är visselblåsare, insiders och do-gooders och för att snabba på utvecklingsprocessen och återställandet av Sveriges rykte, men det måste baseras på nya meriter, på förvärvade mänskliga egenskaper och på nyanser. Här kommer människor från andra kulturer in som oerhört viktiga spelare.

2010 hade jag allvarliga planer på att lämna Sverige, och endast ha kvar sommarstugan. Jag stod helt enkelt inte ut med den svenska mentaliteten, det låga taket, statusjakten, att man måste vara inne och tillhöra en godkänd grupp. Jag tröttnade på att se hur gymnasiementaliteten regerar långt upp i åldrarna hos vuxna människor. Svenskarna verkar ha slutat att utvecklas djup-psykologiskt, mentalt och emotionellt.

När jag började umgås med andra nationaliteter kände jag hur jag kunde slappna av. Jag slapp anpassa mitt språk så att det skulle passa in i åsiktskorridoren. När jag tex tog upp ämnet korruption eller maktelitens övergrepp fick jag förståelse och utländska exempel på dessa problem istället för en tvivlande blick och dravlet om “konspirationsteorier”.

Ute på stan har jag generellt märkt att jag blir betydligt bättre bemött av en Ahmed eller Zoran än av masskopierade svenssons som spelar trevliga, men som du aldrig vet vad de egentligen tänker om dig.

En annan sak som “invandrare” kan göra är att de kan rädda den svenska vården förutsatt att de integreras på riktigt och sedan får läkartjänster och politiska uppdrag och förutsatt att de inte låter sig programmeras till att bli ängsliga svenskar som inte vågar gå emot korruptionen inom vården och forskningen, vilka mest handlar om “parametrar”, kemteknisk vård, antibiotika, vaccin och genteknik.

Sverige behöver andra kulturer för att lätta på åsiktsförtrycket, men må inga invandrare eller asylsökande flyktingar någonsin bli svenskar. Det enda som jag förväntar mig från andra nationaliteter är respekt för det goda i det svenska modellen, tex friheten att utrycka sina åsikter, som vi förvisso egentligen inte finns kvar, eftersom alla vaktar på alla (åt Staten).

Staten kan inte integrera – Det kan bara människor

Staten kan aldrig lyckas med integration. Det som integrerar blonda svenskar, med ickeblonda svenskar av andra/tredje generation och flyktingar är sociala allmänmänskliga möten mellan människor där vi visar intresse för varandra och för varandras personliga historier. Vi integrerar varandra genom ett socialt och respektfullt bemötande. Staten kan inte vara social, lyssna, berätta och umgås. Det kan bara människor.

Staten kan endast representeras av politiker i egenmäktiga karriärer som svansar runt i sin egen viktighet kring frågor om integration som de inte har svar på. De kan bara starta utredningar, satsningar och sedan ha eviga bekymmer. De kan på sin höjd se till att bostäder byggs.

Nej, vad Sverige behöver är andra kulturer, olika former av konstruktiva kulturella inflytanden minus jihad och sharia-lagar förstås. Vi behöver individer från andra tankekulturer som är intresserade av Sverige och vi behöver svenskar som är villiga att öppna dörrar och utvecklas. 

Text: Torbjörn Sassersson