I samband med terrorhandlingar i Sverige och ett antal andra europeiska länder finns det risk att man blandar ihop migration och terrorism. Detta vore ett ödesdigert misstag för Europas framtida utveckling. Statistik visar att restriktiv migrationspolitik ger lägre BNP per capita jämfört med etnisk öppenhet.
Text: Hedi Bel Habib, fil doktor och samhällsdebattör
Skilj på hämndlogik och humankapitallogik
Terrorism har en blind hämndlogik som riktar sig mot oskyldiga och försvarslösa civila. Den har sitt ursprung i internationella konflikter: Afghanistankriget, Irakkriget, Libyenkriget, Syrienkriget osv. Hittills har alla dessa krig lett till hämndaktioner under samlingsbeteckningen terrorism.
Kampen mot terrorism löses därför inte med migrationsstopp eller migrationskontroll, utan med hjälp av en tillfredsställande och hållbar lösning av internationella konflikter.
Terrorism och migration tillhör två helt skilda sfärer med helt skilda logiker. Migration följer en humankapitallogik och behöver analyseras utifrån dess effekter på ekonomisk utveckling och välstånd.
För att förstå migrationens betydelse som tillförsel av humankapital måste man samtidigt analysera nationalismens effekter på den ekonomiska utvecklingen. Detta särskilt mot bakgrund av att nationalism framställer migration som ett hot mot nationellt välstånd.
En ökad våg av inåtblickande nationalism är i rörelse i världsekonomin. Populistiska euroskeptiska partier vinner européers röster från Storbritannien till Grekland och Ungern. Efter brexitomröstningen i Storbritannien och den ekonomiska nationalismens seger i USA växer nu EU-kritiska rörelser. I hela den europeiska unionen gick partier med en nationalistisk agenda framåt.
Moraliska fördömanden ger ingen effekt
Kärnans i dessa växande politiska nationalistpartier är krav på starkare skydd av nationella gränser mot migrationsrörelser och fientlighet mot tullfrihet och fria handelsutbyten.
Många politiker och debattörer fördömer moraliskt framväxten av nationalistiska rörelser och karakteriserar dessa som ett utryck för högerpopulism eller fascism. Men detta hjälper inte för att motverka dessa rörelser. Det behövs faktaargument som synliggör effekterna av nationalism på ett lands ekonomiska utveckling. Hittills har nationalekonomerna inte analyserat de ekonomiska konsekvenserna av nationalism.
Är nationalism bra eller skadlig för en nations ekonomiska utveckling och välstånd? Denna fråga behöver diskuteras och nationalismens ekonomiska konsekvenser analyseras för att inte riskera att stora delar av Europas medborgare att luras till en ideologi vars ekonomiska konsekvenser kan visa sig vara förödande.
Nationalism ger lägre välstånd
Flera faktorer har betydelse för tillväxt och välståndsutveckling i en nation. Migration i form av tillförsel av humankapital är en avgörande faktor.
Tittar vi på välståndsnivå i ett antal industrinationer kan vi konstatera att länder med restriktiv migrationspolitik har betydligt lägre tillväxt per capita. Detta är fallet med Finland, Japan och Sydkorea. Mätt som index av EU 28 (EU-28=100) är tillväxt per capita 109 i Finland, 99 i Japan och 90 i Sydkorea. Dessa tre länder är kända för en kombination av nationalism och restriktiv migrationspolitik. Andelen migranter i dessa länder ligger mellan 1,8 och 5%.
Tittar vi på länder som Schweiz, USA, Tyskland, Danmark och Sverige kan vi konstatera att tillväxt per capita i dessa länder ligger på mellan 162 och 127 mätt som index av EU-28. Dessa länder har en öppen migrationspolitik och högre andel migranter i befolkningen. Andelen migranter är 29% i Schweiz, 15% i USA och Tyskland, 17% i Sverige och 10% i Danmark.
Etnisk slutenhet gör inte nationer rikare
Samma resultat får vi genom att jämföra ett större antal länder. Oavsett naturresurser, geografisk tillhörighet eller ekonomisk politik får vi ett tydligt mönster. De 7 länder med lägre andel migranter och restriktiv migrationspolitik har lägre tillväxt per capita. Dessa är Finland, Ungern, Tjeckien, Slovakien, Polen, Japan och Sydkorea.
När dessa jämförs med 12 länder som har en öppen migrationspolitik och högre andel migranter kan vi se ett helt annorlunda mönster. Luxemburg och Schweiz som har högst andel migranter hör till de länderna med högst BNP per capita. Samtliga länder med hög andel migranter har betydligt högre BNP per capita jämfört med länder som har låg andel migranter.
En slutsats av denna jämförelse är att det inte finns en enda nation med restriktiv migrationspolitik som har högre BNP per capita jämfört med migrationsöppna länder. Etnisk slutenhet gör inte en nation rikare.
Nationer blir rikare i det långa loppet genom etnisk öppenhet
Tittar vi på utvecklingen över en femtioårsperiod kan vi se de långsiktiga effekterna av etnisk slutenhet. Irland, Japan, Singapore och Sydkorea är länder som var relativt fattiga på 60-talet och hade en jämförbar ekonomisk utvecklingsnivå. Utvecklingen över tid visar att Irland och Singapore har på 55 år lyckats bli dubbelt så rika som Japan och Sydkorea.
Japan och Sydkorea är kända för sin ekonomiska nationalism och restriktiva migrationspolitik. Andelen migranter är 1,6 i Japan och 2,6 i Sydkorea. Varken Irland eller Singapore har fått någon sämre ekonomisk utveckling till följd av höga migrationstal. Öppna samhällen tycks bli rikare i det långa loppet.
En ny ekonomisk teori behövs
Av tradition kallas läran om länders ekonomiska utveckling för nationalekonomi. Ur ett globaliseringsperspektiv kan man dock säga att begreppet nationalekonomi har överlevt sig självt. Detta är ett begrepp som skapar förvirring och ger näring åt illusionen om ekonomisk nationalism.
Nationalekonomin som analysram behöver därför omdanas till sin grund. Ett begrepp som ”global ekonomi” är lämpligare och ger en klarare bild av vad som i framtiden kan bli vägledande för länders ekonomiska politik. Sett ur ett globaliseringsperspektiv är ekonomisk nationalism en illusion utan framtid.
Text: Hedi Bel Habib, fil doktor och samhällsdebattör