NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
Denna artikel skickade Carinne Löfgren-Williams till NewsVoice den 26 juni. Idag publiceras den och det blir hennes sista artikel. Carinne lämnade tyvärr oss den 2:a augusti 2017. Carinne sökte ständigt efter svar på de stora frågorna om vår existens. I denna artikel sammanfattar hon några av de eviga frågorna. Filosofi, historia och kosmologi är människans försök att finna svar.
Text: Carinne Löfgren-Williams
Är Universum verklighet? Och iså fall vad är det? Ett medvetande? Det finns många olika teorier som berör varandra, men en som Vetenskapen är överens om är Universums ålder; 13, 7 miljoner år samt att det skapades genom Big Bang, består av 96% mörk (=okänd) materia samt ett det nyupptäckta bakgrundsbruset kan ge fler svar om alltings början. Universum rymmer galaxer, planeter, stjärnor, partiklar, neutriner och mycket mera –allt är en helhet, är sammanvävt som även Österlandet och en del kvantfysiker ser det.
Skapade Gud Universum, eller livet självt? Har egentligen ingen betydelse, utan man kan se att Universums livsmöjligheter möjliggjorde livets uppkomst.
Agape – osjälvisk kärlek
Energi, kraft, nämns i dessa skapelseteorier och att det skedde via en manlig Gud, men nu har kvantfysiken rakat av Gudomen skägget, det skymtar fram ett ”det” – eller varför inte en ”Hon”?
Man såg kvinnor fysiskt föda, det blev naturligt att se Gudomen vara en kvinna. Bland de tidigaste var sumerernas gudinna Inanna/Ishtar, kanske en tidigare Agape? Kärleken, den starkaste skaparkraften, manifesterad som Agape, osjälvisk kärlek. Henne kan vi alla enas kring, varför inte inom sig återuppliva Agape kärlek, numera har Eros helt tagit över, likaså vetenskapens bevis-hävdande.
Agápe (?????) är ett grekiskt ord som betyder kärlek. Agape används i både modern och klassisk grekiska, och förekommer även i Nya Testamentets grundtext i Bibeln. I klassisk grekiska innebär agape att älska människor oförbehållsamt, eller kärlek till eller från Gud. I grekiskan finns flera ord för kärlek, med olika innebörder men endast agape och filia (?????) (ung. broderlig, vänskaplig kärlek) återfinns i Nya Testamentet. – Wikipedia
Olika kristna grupperingar tror att Gud skapade världen på 6 dagar, men på den sjunde dagen vilade Han, därmed skulle också vi hylla vilodagen, inget arbete utan endast ”vända näsan inåt” – detta är i all stress sedan länge bortglömt. Symbolisk tolkning började gnostikerna med (”Nya Testamentet”) – de första kristna hade direkt information, de var med Jesus.
Nu gäller att försöka förena ”tro” och vetenskap
Tiden, enligt Västerlandet, har allting en början och ett slut – men tiden har egentligen ingen reell existens, är oberoende, trots våra sinnesförnimmelser.
Hinduismens Vedaskrifter, sedan 5000 år, ser allt som Evighet, att människan dör och återfödes det vill säga ”reinkarnation”. Universum tänktes vara en helhet, ”Alltet” och däri ingår ”Brahman”, världssjälen, medvetande.
Att se världen som ett medvetande har även fysikern David Bohm och neurofysiologen Karl Pribram i sin forskning kommit fram till. Se medvetandet, den mentala processen, vara något som formar verkligheten till ”en obruten helhet”. Allting är sammanvävt och inbördes beroende – varje del av medvetandet, hela verkligheten, står i relation till allting annat. Kvantfysikern Dana Zohar skriver till och med; ”Jag skapar välden” (dvs avser egna tankar och känslor).
Allt är en helhet – människan och Universum/Medvetande, hon är kropp, men också medvetande/själ, ande. Allmänt anses att Medvetandet är fast förankrat i hjärnan och därmed följer med i den fysiska förintelseprocessen, men om man lämnar det materialistiska tänkandet och istället ser medvetandet/själen vara obunden, fri att lämna människans kropp och istället för jord och tomhet gå upp i Universum/”Medvetande”, bli del därav och kan ses fortsätta sin existens, men i en annan dimension.
Det finns många teorier angående medvetandets/själens eventuella överlevnad, bl a den att själen återföds, att den så kallade ”Döden” inte existerar. Kan medvetandet/själen därmed tänkas leva vidare för evigt? Men evigheten kanske man skall se utan början eller slut, varken födelse eller död – Evighetens Evighet.
Nära Döden-Upplevelser
Att själen inte dör berättas genom många ”Nära Döden-Upplevelser”, själva ”döden” kan istället kallas ”efter-liv”, att själen återföds. Det kan förmedlas genom att vissa personer tycks ha minnesbilder från tidigare liv, personer de känt, rum de varit i.
Detta ”efter-livs” början beskrivs som att färdas genom en mörk tunnel, sedan mötas av stort ljus och även ens nära och kära, en del även möts av Jesus eller annan helighet man tror på.
Det senare kanske beror på ens tro, vem, vad man tror? Tror jag på Jesus, är det kanske Honom jag möter, eller Buddha, eller kanske ingen alls – om man tror ingenting finns, allt tomhet, mörker, kanske är det detta man möter? De som upplevt ”kosmos-resan” säger sig aldrig erfarit något helvete, det verkar tryggt.
Att ha en ”Tro” är en kraftkälla – verkar ge bättre livsinnehåll därmed hälsa, vilket läkare påpekat. Likaså via bön; genom att be avbördar man sig bekymmer och ångest, får tröst, till och med kan få en känsla av frid. Jesus talar om vikten av att bedja, gärna många tillsammans, många personers samlade tankar ger större medveten kraft, kan till och med påverka materia.
Fysiken Dean Radin har gjort experiment med materia och dess av mångas förenade medvetandets påverkan (bla ”RNG:Random Number Generator”, en slags generatorkretsar). Det framkom att dess beteende förändrades genom tankar, känslor och intentioner och Radin anser därmed att ”detta pågående experiment antyder att som massmedvetandet rör sig, så rör sig också materien”.
”Panpsykism”, den ”besjälade verkligheten”, att allting, även materia har ett medvetande, kan mången uppleva; medvetet betrakta ett grässtrå, det ”talar till dig” , förenas, bli ”ett”. Kanske ska vi tänka efter vad vi fyller våra medvetanden med, mörker eller ljus, eller varför inte Agape Kärlek!
Text: Carinne Löfgren-Williams