Barnpsykiatrins gudfader Joseph Biederman skuldbelägger barnen, fritar ADHD-drogerna

DEBATT. Psykiatriprofessor Joseph Biederman nonchalerar de svåra skadeverkningarna av ADHD-droger och skuldbelägger barnen. Barnen ogillar ofta starkt, för att inte säga hatar, de narkotiska preparaten, och vill sluta ta dem, men i Biedermans barnfientliga värld vill de sluta med pillren för att de inte begriper bättre.

Text: Janne Larsson skribent/researcher

Joseph Biederman är den internationella barnpsykiatrins absolut största auktoritet. Nyligen har han framträtt som affischnamnet för en, av kritiker redan fullständigt tillintetgjord, studie (1, 2) som påstod att barn som fått diagnosen ADHD hade mindre hjärnor, och att ADHD därför var en hjärnstörning (”brain disorder”).

Joseph Biederman är den barnpsykiatriker som gett det tyngsta ”vetenskapliga stödet” till den katastrofala situationen att 45 000 svenska barn förra året fick psykiatriska droger av amfetamintyp och att förskrivningen till barn av neuroleptika (psykiatrins kemiska lobotomi) ökat med 95 % på tio år (4073 unga fick 2016 dessa droger). (3) När Socialstyrelsen och Läkemedelsverket nyligen gav ut sina nya ”ADHD-råd” var det Biedermans studier man främst lutade sig mot.

Att man igen återigen låter den sedan länge avslöjade Biederman få styra utvecklingen visar hur djupt korruptionen sitter. Efter alla avslöjanden om hur ”psykiatrins gudfader” tidigare agerat, borde alla referenser till honom för länge sedan vara borttagna (4, 5). Den största av alla långtidsstudier (MTA-studien) bevisar tydligt att ADHD-droger saknar positiva effekter och ger allvarliga skador (6).

Men barnpsykiatrins ledande figur och läkemedelsbolagens främsta propagandist, berättar en helt annan – och falsk historia. Läs bara följande otroliga uttalande från Biederman och vår egen Christopher Gillberg om effekterna av psykostimulantia:

”… psykofarmakologisk behandling som har visat sig vara mycket effektiv för långtidskontrollen av kärnsymtom” (7)

…vilket alltså, med en mild omskrivning, är att betrakta som ett allvarligt avsteg från sanningen.

Joseph Biederman – Framträdande i Göteborg

Tyvärr har Biedermans framträdande i Sverige, i Göteborg, den 20 november 2015 (inbjuden av kollega Gillberg) passerat obemärkt förbi. Det borde det inte ha gjort. Inför en underdånig, icke ifrågasättande skara, gjorde Joseph Biederman nämligen en mängd remarkabla påståenden.

Trots allt som är känt om att det som kallas ADHD bara är en samling problematiska beteenden (8) slår Biederman fast att ADHD är ”störning i frontalloben” (”frontal lobe disorder”), en ”sjukdom” (an ”illness”). I en intervju i samband med framträdandet (9) går han till och med så långt som att säga att:

”I prove in my research that ADHD is a very serious disease that is localized in the brain, that genes are responsible.”

Ett häpnadsväckande, fullständigt falskt påstående.

I Sverige visar Socialstyrelsens uppgifter (3) att mer än var tjugonde pojke (5,6 %) i åldrarna 10-14 förra året fick ADHD-droger som ”behandling” för sin påstådda hjärnstörning. Enligt Biederman har alltså alla dessa pojkar ”a very serious disease that is localized in the brain”.

Även om de bisarra jämförelserna med verkliga sjukdomar, som cancer och diabetes, är obehagliga nog, så slår Biedermans propaganda för narkotika till barn alla rekord. Det är svårt att tänka sig mer förnedrande uttalanden om de barn som fått diagnosen ADHD än dem som Biederman levererar i föredraget.

Den som läst verklig, oberoende forskning om hur barnen själva ser på ”medicineringen” vet att de oftast starkt ogillar, för att inte säga hatar, de narkotiska preparaten (10, 11, 12). Vilket också framkommer när Joseph Biederman beskriver det största problemet han har med ADHD-drogerna (Ritalin, Concerta, Vyvanse): Barnen vill sluta med pillren! Så många som upp till 80-90% vill sluta med ”medicinen” inom ett år berättar Biederman – försök få det att gå ihop, den som kan, med de kända påståendena från ledande psykiatriker om att preparaten fungerar så bra för runt 70% av alla som tar dem.

Joseph Biederman skuldbelägger barnen

Och vad är då skälet, enligt Joseph Biederman, till att barnen vill sluta med pillren? Jo, de begriper inte bättre! De begriper inte hur bra ”medicinen” är för dem! Och anledningen till att de inte begriper det – är att de har ADHD!

Det är så uppenbart från forskning där man frågar barnen, där man tar ett barnperspektiv, att barnen vill sluta med pillren för att dessa saknar positiva effekter och ger många otrevliga skadeverkningar. Men barnpsykiatrins ledande företrädare skuldbelägger barnen och fritar pillren. Det är barnens sjukdom som gör att de inte fattar hur otroligt bra medicinen (Ritalin, Concerta, Elvanse) är för dem. Det är barnens sjukdom som gör att ”följsamheten” är så dålig.

Ordagrant säger Joseph Biederman att:

”…följsamheten i behandling av ADHD är en av de sämsta i den medicinska världen”, och det på grund av att ”ADHD är en störning i frontalloben”, och att ”en av konsekvenserna av en frontallobsstörning är att man har mycket lite förståelse” (”have very little insight”).

Och vidare detta obetalbara, föraktfulla påstående:

”Så det faktum att barnet eller den unge i sin oändliga visdom försöker stoppa behandlingen; jag behöver inte någonting, är en frånvaro av förståelse, inte en frånvaro av sjukdom.”

Det är dags för Sverige att leva upp till kraven i barnkonventionen och att sluta följa de barnfientliga råden från psykiatrins gudfader. Det är dags för regeringen ta sitt ansvar och se till att barnens bästa sätts i första rummet, i enlighet med barnrättskommitténs rekommendationer. Det är dags att sätta stopp för den katastrofala utskrivningen av amfetaminpreparat till barn.

Text: Janne Larsson skribent/researcher

1. Corrigan, Whitaker, Lancet, Psychiatry Needs to Retract the ADHD-Enigma, Study, 15 april 2017
2. Dehue et al. Subcortical brain volume differences in participants with attention deficit hyperactivity disorder in children and adults, Lancet Psychiatry, 8 maj 2017
3. Läkemedelsregistret
4. Harris/Carey, Researchers Fail to Reveal Full Drug Pay, NYT, 8 juni 2008
5. Harris, Drug Maker Told Studies Would Aid It, Papers Say, NYT, 19 mars 2009
6. Larsson, Största långtidsstudien, 26 mars 2017
7. Biederman/Gillberg, Faraone/ Sergeant, The worldwide prevalence of ADHD: is it an American condition? World Psychiatry. 2003 June; 2(2): 104–113
8. Hickey, In DSM-5, A-D-H-D Still Spells Misbehavior, Behaviorism and Mental Health, 4 april 2013
9. Special Nest, Biederman: “We must take ADHD seriously”, 1 december 2015.
10. Olsvold, A, Når «ADHD» kommer inn døren. En psykososial undersøkelse av barns, mødres og fedres forståelse og opplevelse av ADHDdiagnose og medisinering, 2012, PhD-avhandling i psykologi ved Det samfunnsvitenskapelige fakultet, Universitetet i Oslo.
11. Olsvold, A, «Jeg er som vanlig» – Barns fortellinger om ADHD, Tidsskrift for Norsk psykologforening, 2014
12. Breggin, P. R. (2014), The Rights of Children and Parents In Regard to Children Receiving Psychiatric Diagnoses and Drugs. Children & Society, 28: 231–241. doi: 10.1111/chso.12049