Big Pharma förstår endast ett språk, pengarnas språk

REPLIK. Karin Meyer som är VD för Apotekarsocieteten har fått in en debattartikel i LäkemedelsVärlden rubricerad “Forskningsetik viktigt för fler aktörer än akademin”. NewsVoice kommenterar. Varför skulle kriminella läkemedelsbolag som varje år betalar miljardbelopp i böter ändra sig med etiska policys om inte ens böterna förändrar dem?

Karin Meyers syn på bedrägerierna inom forskningsvärlden och Big Pharma är något förmildrande. Hon efterlyser egentligen inga krafttag mot forskningsfusk, kommersiella bedrägerier inom industrin såsom, tagandet av mutor, bestickning, mörkning av biverkningar etc utan nämner enstaka försök att utreda, men att utreda kan etablissemanget syssla med under decennier utan att komma någon vart, i synnerhet om man utreder sig själva. Jag betraktar i sammanhanget Regeringen som en partner till industrin.

Karin Meyer anser att allmänhetens förtroende för forskningsetik är stor och hon väljer därmed att blunda inför det faktum att allmänhetens medvetenhet ökat väsentligt kring de mörka sidorna. Denna medvetenhet växer garanterat snabbare än industrins och forskningsamhällets förmåga att sluta fuska och bedra.

Meyer skriver:

“…det som är nytt är att industrin numera i tidigare fas går in i olika samarbeten med universitet och små forskningsbolag, antingen enskilt eller i större konsortium.”

Det kan naturligtvis vara alarmerande. Vi vet att industrins vinststrävan alltid överskuggat etiken så varför skulle organiserad brottslighet upphöra att vara brottslig när det finns miljarder att tjäna och miljardförluster att undvika?

AlmaNova.eu: Peter Götzsche berättar om industrin

Karin Meyer efterlyser förändringar, men ansatsen är vek:

“Forskares rörlighet mellan akademi, hälso-och sjukvård och näringsliv ökar och är bra och kommer att berika forskningen och de olika aktörerna. Just därför är det så viktigt att forskningsetiken genomsyrar hela forskarsamhället, oavsett aktör, och inte stannar vid lagar och dokument vid landets universitet och högskolor.

För att detta ska bli verklighet måste ledningen hos alla forskningsaktörer ta ett ännu större ansvar. Förutom obligatoriska kurser i forskningsetik behövs andra insatser. Ledningarna i dessa organisationer bör ta ett än mer aktivt grepp kring frågan och i sitt ledarskap utveckla ett förhållningssätt som gör att frågan kontinuerligt diskuteras, vidareutvecklas, målsätts och följs upp.”

Dessa ord är mest vackra ord som från och till passerar dramat runt Big Pharma utan att en enda förändring skett under alla de år som passerat. Istället ökar intäkterna för BiG Pharma för varje år som går, intäkter som är möjliga för att industrins kriminalitet är så framgångsrik.

Varför skulle kriminella läkemedelsbolag som varje år betalar miljardbelopp i böter ändra sig med etiska policys om inte ens böterna förändrar dem? Svaret är att de tjänar 10 gånger mer än vad de betalar i böter.

Vi kan vara säkra på att Big Pharma med en Landstingsvård som knähund kommer att fortsätta med att pumpa ut symptombehandlande kemiska preparat till patienterna med drivor av dödsoffer, läkemedels-, och vårdskadade ända till dess att kunskapen om hälsa, den konventionella vårdens misslyckanden och industrins metoder är kända hos en majoritet av befolkningen.

När en större kritisk massa nåtts kommer den förändring som startade på 1990-talet i Sverige slå över helt till den genuina hälsans fördel. Så vad hände på 1990-talet? Enligt uppgifter från Landstingsvården började stora mängder av patientgrupper att överge den konventionella vården för att de fann att de istället blev botade inom den alternativa vården. Det skapade panik inom den kemtekniska vårdmaskinen och de anlitade PR-byråerna började bearbeta medier och politiker med att smutskasta alternativ vård, naturmedicin och privata hälsokliniker som botade allt från cancer till demens.

Text: Torbjörn Sassersson, hälsoskribent, naturvetare, PR-konsult på webben