Kim Jong-Il, propagandakonst - Bild: Nordkoreas administration
Kim Jong-Il, propagandakonst – Bild: Nordkoreas administration

HISTORIA & GEOPOLITIK. Klockan halv sex svensk tid under söndagsmorgonen den 3 september sprängde Nordkorea vad de påstår vara sin första vätebomb, tio gånger starkare än Hiroshimabomben. Vad ligger bakom den nordkoreanska skräcken, isoleringen från omvärlden och ett alltmer aggressivt militärt beteende?

Text: Kersti Wistrand, föreningen Humanism & Kunskap

I Hagfors i Värmland har FOI, Totalförsvarets forskningsanstalt, en station där man registrerar seismiska signaler. Där kan man förutom geologiska jordskalv se styrkan på underjordiska explosioner och kärnvapenladdningar. Klockan halv sex på söndagsmorgonen den 3 september, på dagen 78 år sedan Storbritannien och Frankrike förklarade Tyskland krig, kunde FOI konstatera ett skalv med magnituden 6,3 på Richterskalan.

Samtidigt meddelade nordkoreanska medier att man detonerat sin första vätebomb en mil under marknivå. Det är därmed Nordkoreas sjätte kärnvapentest.

FOI:s analys visar att sprängkraften är mellan 100 – 200 kiloton, dvs mellan fyra till tio gånger starkare än den bomb som sprängdes i Hiroshima. Det kommer att dröja ytterligare flera dagar innan radioaktiviteten kan uppmätas och då endast i angränsande länder som Kina, Ryssland, Sydkorea och Japan, inte hos oss i Sverige. Forskarna får då leta efter spårmängder i små mängder. Det anses inte föreligga någon hälsofara.

I serien ”Maktspelet kring kärnvapen I – III” skrev jag för ganska exakt två år sedan om de första vätebomberna som detonerades av USA (1954), Sovjet (1961), England (1957) och Kina (1967). Där redogör jag för vätebomben och kärnvapenutvecklingen fram till för några år sedan, se LÄNK

Omvärlden har unisont fördömt Nordkoreas agerande, så även Sverige som skrivit under och ratificerat det internationella avtalet CTBT, som innebär att kärnvapentester är förbjudna. Natten till den fjärde september svarade Sydkorea med att sända upp en kraftig missil, Trump kallar Korea för en skurknation och förordar upptrappat handelskrig. Nordkorea påstås förbereda en ny ballistisk robotuppskjutning som svar. Just nu har FN:s säkerhetsråd snabbinkallats till samtal.

Men vad ligger bakom Nordkoreas vilja till försvar, starka militarisering och aggressiva politik? Fokus har i massmedia oftast lagts på despotiska och narcissistiska ledare. Det är en förenklad sanning. För att förstå, måste man även fråga sig hur landets invånare, som en gång i tiden varit tvungna att samspela och acceptera ledarskapet, levt och haft det under tidernas gång? Finns det några känslomässiga upplevelser i deras historia som kan förtydliga och få oss att bättre förstå? Låt oss blicka tillbaka på Nordkoreas historia.

Nord- och Sydkorea idag

Efter andra världskrigets slut, då Japan kapitulerade, delades det 1948 längs den 38:e breddgraden i Nord- och Sydkorea. Den norra delen tillhörde Sovjets ockupationszon medan den södra kom att tillfalla USA:s zon. Republiken Korea (Sydkorea) utropades den 15 augusti 1948. Som svar på detta upprättades den Demokratiska folkrepubliken Korea den 9 september samma år. Meningen var att dessa två delar skulle återförenas så småningom, men detta har aldrig skett. Ett försök gjordes i och med Koreakriget 1950- 53, där USA och Kina ställde upp på var sin sida. Just nu råder stora spänningar.

Marxistisk-leninistisk linje

Frånsett att Nordkorea tidigt följde en marxistisk-leninistisk linje, kan man undra över den skillnad i samhällsklimat som uppenbarligen råder inom Koreas två halvor.

Till att börja med utvecklades båda de koreanska länderna jämbördigt ekonomiskt sett, fastän båda utformades till olika typer av regimer med militären som maktbas. Vi får i detta sammanhang inte glömma de två amerikanska atombomber som vid andra världskrigets slut fälldes över Japan i Koreas omedelbara närhet.


Genom att USA placerade kärnvapenmissiler och artilleriburna kärnladdningar i Sydkorea nära gränsen till Nordkorea, kom Nordkoreas kärnvapenprogram att växa fram.


Under 1970-talet gick de båda landhalvorna åt skilda håll. Medan Sydkorea under amerikansk inverkan blev en av världens mer framträdande industrinationer och satsade på export, är Nordkorea så utarmat och fattigt att befolkningen stundtals svälter.

En växande reformrörelse i Sydkorea trotsade militärregimens lagar och en politisk liberalisering ägde rum 1997 då Kim Dae-Jung, en tidigare dödsdömd politisk fånge, valdes till Sydkoreas president. Dagens president heter Moon Jae-il. Han valdes våren 2017 på ett program där han bl.a. fredligt ville närma sig Nordkorea. I dagsläget har han dock gjort en helomvändning och börjat rusta landet och nyligen besvarat Nordkoreas vätebombstest med militära övningar.


Nordkorea stelnade däremot i en kommunistisk familjedynasti med personkult kring landets ledare. Landet isolerade sig och byggde 1955 upp ett ideologiskt styrt ekonomiskt system, ”juche”, baserat på självförsörjning och självtillit.


1974, då Kim Jong-Il tog över makten efter sin döde far, gavs juche ökad ställning inom landet. Detta har i sin tur lett till fattigdom, då 1990-talets översvämningar och torka ledde till industriell kollaps och svält. I och med Sovjets fall hade den ekonomiska hjälpen därifrån även upphört. 1998 lät Kim Jung-Il utse sig själv till ”evig president” och chef för försvarskommissionen. Militären prioriterades framför allt annat och juche kom att ersätta marxism-leninismen. Då Kim Jong-Il dog 2011, efterträddes han av den nuvarande ledaren, sonen Kim Jong-Un.


Nordkorea är idag starkt militariserat med en armé på över en miljon soldater, medan folkmilisen består av ca fem miljoner man. Medborgarna är strängt övervakade och ovetande om vad som händer i omvärlden.


Dessutom är de i med få undantag förbjudna att lämna sitt land. De kan därför lätt manipuleras att fortsätta att tro att de lever under stort hot och att ett starkt kärnvapenförsvar är nödvändigt.

År 2014 publicerade FN en rapport om att regimen gjort sig skyldig till brott mot mänskligheten. Nordkorea tros ha 150 000 politiska fångar i fängelser och arbetsläger. All kritik av regimen krossas genom godtyckliga gripanden, tortyr och avrättningar.

Nordkoreas desperata situation, skräck för omvärlden och hotfulla attityd hänförs ofta till delningen av Koreahalvön, men ligger historiskt sett längre tillbaka i tiden än så.

Koreas tidigaste historia

Korea har en mer än 1 500-årig lång intellektuell historia, tämligen okänd i Västerlandet. Av och till har koreanska halvön tillhört olika kinesiska dynastier, men blev ett enat rike från och med 600-talet. Taoism, konfucianism och buddhism blomstrade. Korea blev så småningom den bro över till de japanska öarna på vilken den kinesiska kulturen och filosofin överfördes. Kina var det stora föregångslandet både för Korea och Japan. Högättade koreanska släkter kan ha varit tidiga härskare i Japan, liksom en hel del äldre japansk konst kan ha utförts av koreanska konstnärer.

Japans försök att erövra Korea under 1500-talet och framåt

Det påstås att Korea har invaderats 900 gånger under historiens lopp, men inga erövrare har lämnat så bittra spår och så skapat så mycken misstro och misstänksam som japanerna.

Under 1500-talets senare del gjorde Japan otaliga, men misslyckade försök att erövra den koreanska halvön, som krigshärjades mycket svårt. Befolkningen hade stora problem att återhämta sig och levde i skräck för ständigt nya anfall. Till slut valde dess ledare att isolera landet från omvärlden. Detta skedde 1637 och varade under 200 år. Man kan endast ana den misstänksamhet och rädsla som måste ha uppstått och fortlevt hos invånarna i den tidens Korea och som ledde till denna isolering. Landet kom att kallas ”det slutna kungadömet” eller ”Erimitkungadömet” och västerländska resenärer vittnar om elände, korruption och brist på upplysning. Dessutom kämpade man med näbbar och klor att inte öppna landets gränser.

Förhållandet Korea – Japan

1876 tvingades dock landet av Japan att bryta sin isolering och öppna sig utåt omvärlden. Japanerna mördade den koreanska drottningen Min. England, Frankrike, Tyskland, Kina, Ryssland, USA och Japan tävlade nu om att få inflytande över Korea och därmed tillgång till dess råvaror. 1894–95 drogs Korea in i kinesisk-japanska kriget och 1904–1905 i det rysk-japanska kriget, innan det slutligen blev japansk koloni 1910 till 1948 då japanerna förlorade i andra världskriget.


Fram till 1945 försökte japanerna utplåna den koreanska identiteten. En etnisk utrensning av stora mått bedrevs.


Det blev förbjudet att tala koreanska i skolorna, alla koreaner tvingades anta japanska efternamn, 100 000-tals koreaner tvångsrekryterades till hårt kroppsarbete i Japan eller till tjänst i japanska armén under andra världskriget. Koreanska kvinnor tvångstogs till fronten där de måste leva som prostituerade och betjäna de japanska soldaterna. Hela det koreanska samhället tvingades betjäna japanerna under andra världskriget.

Svält rådde där medan ris exporterades till Japan. Japans kolonialisering av Korea under 1900-talet har mer än något annat i hela dess historia gjort koreanerna illa och svetsat samman dem. Än idag har den äldre generationen i Korea svårt att glömma och förlåta, medan den japanska populärkulturen samtidigt börjat strömmar in till ungdomsgenerationen i Sydkorea.

Säkerhetsrådet fördömer

Det sittande säkerhetsrådet använder en skarp ton mot Nordkorea och USA:s FN-ambassadör Nikki Haley, som står Trump nära, meddelade den 4 september:

Nikki Haley - Foto: Office of the President elect, Wikimedia
Nikki Haley – Foto: Office of the President elect, Wikimedia

”Kim Jong-Uns handlingar kan inte ses som självförsvar. Med sina ansvarslösa robotuppskjutningar och kärnvapenhot visar han att han tigger om krig. Tiden för halvmesyrer i säkerhetsrådet är förbi. Nu måste vi uttömma alla våra diplomatiska resurser innan det är för sent.”

President Trumps uttalanden

Med ovan tecknade historiska bakgrund kan man något lättare förstå det nordkoreanska samhällets misstro mot omvärlden samt de hot som det upplever riktade mot sitt land. Det är inte enbart frågan om en despotisk och narcissistisk ledare som styr och ställer. Befolkningen inklusive dess ledare lever även i traumatiska minnen från tidigare decennier, om inte självupplevda, så säkert berättade inom släktena. Det är därför inte helt korrekt att likställa den arrogante och skrävlande Trumps ledarstil med Kim Jong-Uns även om de båda uppvisar narcissistiska drag.

Trumps twittrade bombastiska fraser – ”Nordkorea är en skurkstat” m.m. – upplevs som översittarmentalitet med kränkande och djupt sårande förolämpningar mot ett sedan länge sargat och lidande land. Retorik med starka provokationer som detta bidrar säkert mer än vi anar till upptrappning av konflikten. Med en president som kunnat uppvisa mer kunskap och empati kring Koreas historia, skulle troligen denna upptrappning kunnat hejdats i tid, men varken Trump eller Kim Jong-Un verkar ha förmågan att kunna ge sig.

Text: Kersti Wistrand | Artikeln har tidigare publicerats på Humanism & Kunskaps hemsida

Källor

Regler för kommentarsfältet: Du har personligt ansvar för vad du skriver. Nedsättande kommentarer raderas. Max ca 300 ord och tre externa länkar. Läs mer

12 KOMMENTARER

  1. Det är värt att ta del av innehållet i professor Joseph P Farells böcker om åsidosatta händelser kring andra världskriget med tonvikt på axelmakterna och hemlig vapenutveckling. Tyskland var världsledande inom området vilket mer och mer börjar komma fram bakom de allierade legenderna. Man delade med sig till Japan av bland annat kärnvapenteknologi och när Tyskland föll använde vissa individer denna teknologi för att köpslå med USA om fri lejd ut ur Europa. Bomberna som föll över Japan var alltså byggda med tysk teknik, Manhattanprojektet låg långt efter. Samtidigt arbetade japanerna vid sin stora anläggning i nuvarande Nordkorea och två dagar efter bombningen av Nagasaki testsprängde Japan din första atombomb där. Detta följdes av debatt inom det japanska ledarskapet som slutade med att kejsar Hirohito bestämde att Japan skulle kapitulera. Man visste inte hur många atombomber amerikanarna hade och han ville inte ha kärnvapenkrig. Genzai Bakudan var namnet på Japans kärnvapenprogram och alla de som arbetat inom det byggde upp den civila kärnkraftsindustrin i Japan efter kriget, världens största med bland annat företag som Hitachi. Vad som lämnades kvar i Nordkorea blev grunden till deras kärnvapenprogram, som dock på grund av brist på framför allt inhemsk kompetens har dröjt i sin utveckling fram till våra dagar.

    Farrell har skrivit massor av böcker som alla finns att köpa online, föreläsningar och poddar med honom finns på YouTube. Igor Witkowski, Nick Cook, Henry Stevens, Harry Cooper och Peter Levenda är andra researchers i ämnet värda att kolla upp.

  2. Denna artikel är i Humanism och Kunskap sedan länge ändrad, då ett sakfel föreligger.

    Regimen i Nordkorea var tidigt stalinistisk. Personkulten av Stalin överfördes till kult av familjen Kim. Medan närliggande kommunistländer utveclades mot en mer marxistisk-leninistiskt samhälle har Nordkorea stannat kvar i den diktatoriska formen av kommunism, något som Ryssland och Kina fruktar och tar avstånd ifrån.
    Med hälsningar, Kersti Wistrand

  3. Intressant genomgång av Koreas historia. Man undrar dock hur Sydkorea förhåller sig till sin historia som ju är densamma ända till slutet av 2:a världskriget. De har väl en god relation till Japan idag.

  4. Nordkorea är världens mest demoniserade land. Det finns inget land som utmålas som så skräckinjagande och samtidigt så löjeväckande. Genom politiker och i media sprids många myter om Nordkorea. Det i grunden socialistiska landet styrs av ett parti som varken säger sig vara kommunistiskt eller marxistiskt. Istället har nordkoreanerna skapat sin egen ideologi, med personkult och militären i centrum. Den största religiösa rörelsen i Nordkorea är chondoismen, med närmare tre miljoner anhängare, men i landet finns också buddhister, katoliker, protestanter och kristna. I Myohyang, i Norra Pyongyangprovinsen, ligger Pohyonsa buddhisttempel. Templet sköts av lokala munkar, men är sedan några år tillbaka också är öppet för turister. Nu finns också två protestantiska kyrkor i Pyongyang och runt 500 småkyrkor runt om i landet. Det finns fyra kyrkor i Pyongyang för kristna. Den katolska, protestantiska och kristna kyrkan i Nordkorea har ställt sig bakom den socialistiska konstitutionen, som alltså tillåter religiös utövning. Däremot är det enligt konstitutionen förbjudet att använda religionen för att motarbeta staten. Alla invånare garanteras visserligen arbete, bostad, sjukvård och utbildning, men det eviga krigstillståndet har satt demokratin och arbetarinflytandet på undantagstillstånd. Det är en stat som kräver sina medborgares fullständiga lojalitet för att försvara det man anser vara det allra mest värdefulla – självständigheten. Det nordkoreanska samhället har på ett brutalt sätt formats av sin historia av enväldig feodalism, japansk ockupation, USA-imperialismens bombkrig och ständiga krigshot. Krigshot som lett till att Nordkorea ansett sig behöva kärnvapen som garant för fred. Bortom myter och propaganda försöker jag, till skillnad från politiker och media, förstå det demoniserade Nordkorea. Jag jämför demoniseringen, propagandan och lögnerna mot Kim Jung Un och Nordkorea som mot Adolf Hitler och Tyskland, Fidel Castro och Cuba, Idi Amin och Uganda, Saddam Hussein och Irak, Mohammad Gaddafi och Libyen, Bashar al-Assad och Syrien. Hur många krig har USA/NATO startat på grund av lögner? Om USA/NATO startar krig mot Nordkorea så blir det som vanligt genom en falskflaggs-attack.

  5. Varför ge sig på Nordkorea?

    Jag har tagit mig en lite snabb titt på Stalin för det ”Rothchild-sionismens” medier svartmålar finner jag istället intressant att titta närmare på.

    Att monopolkapitalismen i USA, Europa och Ryssland fruktar Stalinismen är inget konstigt alls. De vet vad som gäller om den återkommer på bred folklig front. Då blir det förmodligen arbetsläger för monopolkapitalisterna. Att de nya kapitalistiska miljonärerna i Kinas s.k. ”kommunism” fruktar Stalinism är heller inget konstigt, anser jag.

    USA:s folk däremot vill ha den demokratiske socialisten Bernie Sanders som ledare, även om de inte får det för den korrumperade eliten, men de vill ha laglydighet, nationalism och lite ekologi. Någon sådan vettig kombination ser vi, märkligt nog, väldigt sällan. Varför ser vi inte den? Det ena motsäger egentligen inte det andra.

    Jag tror att det militärindustriella spelet går ut på att skapa konflikter mellan olika ideologier som egentligen, i ett logiskt och känslomässigt korrekt samtal skulle komma fram till fredliga lösningar, som alla folk till 90% skulle ställa sig bakom. Det är bara en liten mentalt störd psykopatisk elit som inte vill ha detta och ett media-indoktrinerat folk som följer dem genom deras medier.

    Här en nordkoreansk psykolog som tar upp problemet med västs psykologiska krigföring mot våra hjärnor genom lögnmedia.

  6. Intressant vinkling på denna bakgrundsbeskrivning. Till exempel: ”Medborgarna är strängt övervakade och ovetande om vad som händer i omvärlden. Dessutom är de i med få undantag förbjudna att lämna sitt land. De kan därför lätt manipuleras att fortsätta att tro att de lever under stort hot och att ett starkt kärnvapenförsvar är nödvändigt.” Det påminner om tidigare sekels missionärer som ville upplysa de ovetande infödingarna om kolonialmaktens välsignelsebringande fredsvilja. Anmärkningsvärt är att USA:s försök att erövra Korea från 1945 och framåt helt lyser med sin frånvaro, liksom naturligtvis USA:s kärnvapen och fortgående krigshot.

  7. Artikelns skrivningar om juche och songun är missuppfattningar. För att diskutera deras inverkan på utvecklingen bör man veta vad de står för.
    Juche är en unikt koreansk filosofi som inte ersätter, utan utvecklar marxismen-leninismen. Jucheidén klargör att människan är herre över världen, omdanaren av världen. Människan är en social varelse, vars liv och själ är chajusong (ett begrepp som brukar förklaras som ”självtillit”, ”autonomi”, ”oberoende”). Folkets massor är herrar över sitt öde och skapare av historien. Historien formas och samhället utvecklas genom den roll som massorna spelar. Revolutionen är en kamp för att uppfylla massornas önskan om oberoende genom att utveckla deras styrka. Den är en massornas kamp för att befria sig själva. Då massorna beväpnas med den revolutionära iden och enas till en organiserad politisk kraft, kan de segra i revolutionen. Revolutionärer måste gå ut bland folkets massor för att utbilda, organisera och inspirera dem till kamp. Om massorna ger fullt utlopp för sin kreativa förmåga och klokhet, djupt medvetna om att de är revolutionens och uppbyggnadsarbetets herrar, finns det ingenting som är omöjligt för dem att göra. Om man ska utveckla sitt land genom egna ansträngningar utan att lita till andra, måste man först och främst träna många kadrer från det egna landet. Att grundligt etablera juche i ideologi, oberoende inom politiken, självförsörjning inom ekonomin på alla revolutionens och uppbyggets områden för att passa landets egna förhållanden, och självtillit inom försvaret är vägen till seger.
    Det är knappast så att denna idé lett till fattigdom. Snarare tvärtom, den har tagit landet igenom oerhörda svårigheter trots omvärldens sanktioner.

  8. Rättelse till artikeln från Kersti Wistrand:

    ”Regimen i Nordkorea var stalinistisk. Medan övriga kommunistländer övergick till en mer marxistisk-leninstisk linje har Nordkorea stannat kvar i den mer diktatoriska formen av kommunism. Stalinkulten övergiick i kulten av famijen Kim. Ryssland och Kina fruktar och tar avstånd från detta.”

  9. Med Afghanistan, Irak och Libyen färskt i minnet så står det klart att demonisering av Nord Korea tillhör ett gammalt manuskript som eliten inte tycks kunna lämna. Beskrivningen av Koreas historia och deras ständiga misstänksamhet mot omvärlden är oerhört intressant. De har som sagt inte glömt de 600.000 ton bomber som U$A släppte under Korea kriget, inte heller har de glömt Japans härjningar… så inte undra på att de inte är speciellt glada i Onkel Sam mm..

    Det är krafter som Soros, Rockefellers, DuPunts, Warburg, Rothschilds mm som vill dela upp folk och dela upp oss i olika läger för att vi inte gemensamt skall sträva mot något bättre. Titta bara var Bolshevism, Nazism mm fick sina pengar ifrån .. så.

    Få saker är som de till synes vara… 😛

  10. Ett par veckor har gått sedan publiceringen av denna artikel och alla kommentarer är nu förmodligen på plats.
    Torbjörn Sassersson har min tillåtelse att sätta in mina artiklar från Humanism och Kunskap, om intresse föreligger. Torbjörn har själv spetsat till en ny rubrik ”Om du vill förstå Nordkorea måste du förstå landets historia”, vilket naturligtvis inte är heltäckande då ju inte USA:s närvaro tagits upp nämnvärt. I detta fall ville han få till stånd en diskussion – och det blev det! Jag vill tacka för alla konstruktiva, vänliga och informationsrika inlägg, som gett mig både glädje och nya kunskaper!

    Visst, jag medger att USA:s närvaro i Korea efter 1945 lyser med sin frånvaro liksom USA:s aggressiva militärindustri och dess kärnvapenpolitik i området. Rubriken på artikelserien är i H&K ”Vart är vi på väg I – III?” Syftet med artikelserien var att peka på kärnvapenhotet och nödvändigheten av att skriva under FN:s ratificeringsavtal om förbud mot kärnvapen. Jag är absolut ingen fackman på området utan arbetar med research på nästet. Tidsbrist och problem att finna fakta/källor i min research gjorde att jag begränsade artikeln. USA:s kärnvapenpolitik i stort har jag skrivit om i tidigare artiklar på H&K.

    Tack för alla kommentarer! Jag vill speciellt tacka Jan, Michael Nilsson och Christer för de fina tipsen! Tack, Jan, för de värdefulla tipsen om böcker och länkar. Jag hoppas många läsare går vidare med dessa. Jag blev glad för all din information. Tack Michael Nilsson för all intressant information om förhållandena inom Nordkorea – jag blev mycket glad över din kommentar! Tack, Christer Lundgren, för din information om juche och det politiska systemet i praktiken i Nordkorea, så intressant!
    Och Ann Mari Hjort, tack för din fråga! Jag har prövat lite research på nätet och tycker mig finna belägg för att såren hos speciellt den äldre generationen finns kvar. Ca 200 000 asiatiska kvinnor, varav de flesta koreanska, togs t.ex. som sexslavar till japanska soldater under andra världskriget. Många är idag döda. Från koreanskt håll har man krävt ett japanskt avståndstagande från denna kränkning, en ursäkt och ett skadestånd, men de flesta källor säger att detta uteblivit. Denna källa påstår att en viss ekonomisk upprättelse nu getts: http://www.huffingtonpost.com/david-tolbert/japans-apology-to-south-k_b_9111566.html Svårt att veta…
    Med vänliga hälsningar, Kersti Wistrand

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here