NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
Det värsta med att ha fått skador från ECT-behandlingar är helt klart att jag glömt stunder och resor med min familj och att jag glömmer bra kontakter. Har fått minst 7-8 omgångar med 10-12 ECT-behandlingar i varje, vilket innebär 70-96 st ECT-behandlingar.
Blev lovad av psykiatrin att depressionen skulle bli bättre… när egentligen grunden i det hela är min PTSD och att det är mina minnen som är det som gjort mig så sjuk. Och där är det värsta, att mina tuffa minnen som jag varit utsatt för finns kvar som om det hände igår, men positiva minnen och resor som jag “tydligen” gjort är helt borta – skolgången är borta.
Första gången jag skulle få ECT-behandlingar visste vi ingenting om det. Den enda konsekvens vi fick höra var att det kunde påverka närtidsminnet, men att det skulle komma tillbaka. Det var de enda riskerna som fanns med ECT enligt psykiatrin. Skriftlig information kommer jag inte ihåg, men har läst det senare och där står också att bara korttidsminnet kunde eventuellt påverkas.
Mamma har berättat att de var väldigt mot det redan från början… jag visste inte bättre och var väl själv lite desperat. Sen efter det har jag blivit bältad ett flertal av alla dessa behandlingar. Kommer bara ihåg sista gången att jag blev bältad varje morgon det var dags. Men mamma har berättat att jag blivit bältad massor av gånger då jag inte velat och jag blev bältad hela omgången.
Jag har varit under tvångsvård mestadels hela tiden från det att jag blev inlagd första gången och därför har det skett under tvångsvård, i alla fall de flesta gångerna… och de gångerna jag blivit bältad har de ju varit så illa tvungna att ha mig på tvångsvård så det har definitivt skett under hot. Jag har fått höra många gånger att de inte kunnat hjälpa mig på annat sätt.
ECT-behandlingarna har aldrig gett något resultat, men likt förbannat har de fortsatt gång efter gång. Hade vi vetat vad vi vet idag så skulle vi aldrig gått med på att jag skulle få ECT-behandlingar.
Jag har fått skador av ECT på både när- och långtidsminnet. Personer som känner mig nämner ofta att jag upprepar saker om och om igen både från dåtid och nutid. Nya kontakter kan ofta uppfatta mig som förvirrad och “skratta” lite åt mig då jag upprepar saker och berättelser från saker som jag kommer ihåg. Jag kan bli irriterad ibland då jag säger något/upprepar något som jag tydligen har gjort eller sagt men som jag själv inte kommer ihåg. I mitt huvud har det inte hänt men de påpekar att det har hänt och då kan vi ofta bli lite osams pga att jag säger att jag INTE har hört, sagt eller gjort något.
Koncentrationsförmågan är väldigt försämrad i många lägen. Sitter just nu på ett behandlingshem nere i Skåne där vi jobbar med DBT och det är ungefär som lektioner, men jag har väldigt svårt att hänga med. Har svårt att koncentrera mig i sociala sammanhang, svårt att hänga med i samtal. Kommer inte ihåg ställen jag har arbetstränat på och kan därför inte ta med mig lärdom från det. Som sagt, utbildningen i skolan är väldigt förstörd. jag har betyg och så på papper men kommer verkligen inte ihåg mycket av det.
Listan på hur jag har påverkats går att göra lång. Kommer ofta på mig själv när jag pratar med folk att jag inte hänger med varken om nutid eller dåtid. Jag har svårt att känna igen folk, vilket jag varit väldigt duktig på tidigare. Jag har hamnat i många pinsamma situationer där det kan vara folk jag har känt/känner väldigt väl som jag nu inte alls kommer ihåg hur jag känner dem eller var jag lärde känna dem. Kan känna igen ansiktet men har inget minne va vart jag träffat de/den personen.
Ett väldigt pinsamt exempel var på sjukhuset då det kom en man och jobbade. Vi hejade, så som jag gör med alla där inne utan att kunna placera honom. Efter någon dag sa jag till honom att jag kände igen honom väldigt väl och frågade om han hade jobbat här tidigare? Han svarade:
“Nä, jag har tränat dig i ett fotbollslag för nåt år sen. Inte ett minne av det!”
Både anhöriga och vänner och jag själv tycker att jag är väldigt förvirrad och “borta” många gånger. De tycker det är väldigt jobbigt att jag glömt många väldigt fantastiska minnen där jag varit inblandad … det tycker ju jag också så klart när jag hör dem prata om dessa grejer. Det värsta för mig så där just i sociala sammanhang är just det att jag inte kommer ihåg personer. Det är ju något som märks väldigt tydligt på mig. Har varit på psyk en längre tid både i Umeå och i Öjebyn (Piteå) men har heller inget minne överhuvud taget från de perioderna. Det är skrämmande…
Om jag summerar mina skador från ECT så är det: Minnet. Att jag har glömt skoltiden, vänner, att jag är oerhört förvirrad idag, glömmer saker och ting överallt och hela tiden.
Jag har sagt många gånger till psykiatrin att jag ju bara får skador från ECT, men de har varje gång sagt att: “minnet kommer tillbaka”.
Text: Martina Sandström, Skellefteå