BABYLON – KAPITEL 2. NewsVoice publicerar kapitel 2 i Mike Blixts bok Babylon, exklusivt för NewsVoice. Han tar i detta kapitel upp konfirmeringsbias, fake news, världsbild, Sverigedemokraterna och Trump.
Alla lider av förvirrade och mycket bristfälliga föreställningar om hur saker är och vad som händer utanför den lilla del av värld vi lever i. De levs ofta på några kvadratmil, varifrån vi bildar oss uppfattningar om globala, extremt komplicerade frågor där vi inte har någon som helst, eller mycket liten kunskap. Oftast bildar vi dessa uppfattningar via olika medier, andra individer och via internet. Men det mesta av det vi vet, vet vi inte. Vi bara tror eller är övertygade om att vi vet. Och varför ska man ändra uppfattningar om saker man faktiskt tror sig veta?
Det är numer vardag att bevittna människor som tror sig veta en massa saker, när de egentligen inte har en aning om hur det förhåller sig. Det är bara att spendera några minuter bland kommentarer på vilken vald internetplattform som helst, så hittar du dem. Och de är många.
Vår vardag består till större delen av missförstånd som beror på en stor och konstant
brist när det kommer till information. Vi har oftast inte tillräckligt med information för
att bilda oss uppfattningar som stämmer överens med verkligheten, men gör det ändå
hela tiden. Hur världen ser ut skapas i våra hjärnor och består till större delen av
förenklade modeller om hur vi tror att den ser ut och fungerar.
Eller så bygger vi egna modeller på hur vi anser att den borde se ut och fungera. Hur verkligheten faktiskt ser ut, spelar ingen eller liten roll för många. Om vi någon gång väljer att leta efter andra perspektiv, söker vi oftast, medvetet eller omedvetet, information som enbart bekräftar vår egen världsbild eller hur vi vill att den ska se ut. Hur våra världsbilder ser ut ligger sedan till grund i allt vi gör i samhället. Oavsett hur fel de må vara. Och detta påverkar naturligtvis hela vårt samhälle.
Helt felaktiga egna modeller av verkligheten ligger till grund för politiska beslut, där en okunnig opinion ska välja samhällets framtid. En framtid där alla utgår ifrån hur deras världsbild ser ut i deras huvuden och lägger tid på triviala detaljfrågor i den politiska debatten som inte har någon mätbar effekt för samhället i stort. Men vi lurar varandra att tro att de har de.
Inte blir det bättre av att mycket av informationen ska kommuniceras på sociala medier eller via mikrobloggar där kommunikationen sker med väldigt få ord och tecken. Komplexa ämnen kommuniceras med några få meningar vilket ständigt leder till att medmänniskor missförstår, väljer att missförstå eller saknar förmågan att förstå vad de precis läste. Lägg sedan till alla parter som medvetet sprider olika former av osanningar med olika agendor och intressen. Resultatet är ofrånkomligen total förvirring.
Att ta till sig information innebär att se om den egna uppfattningen av världen stämmer överens med hur den ser ut i verkligheten. Något som behöver göras kontinuerligt. Det duger alltså inte att göra det vid ett tillfälle och sedan hålla fast vid den sanning man fann, eftersom allt förändras och nya sanningar avlöser varandra dagligen.
Historiskt har vi hämtat denna information från “nyheter”, men på senare år har vi insett att den världsbild vi har levt med under lång tid och som kommuniceras i dessa medier, ofta inte alls stämmer överens med verkligheten eller den egna världsbilden. Vi har insett att den snarare baseras på journalistens eller mediehusets egna åsikter och agendor.
En rapportering av en nyhet i Sverige kan skilja sig dramatiskt från en rapportering av samma nyhet i ett annat land. Det hade vi ingen aning om för några år sedan men som nu internet låter oss se. Även om det är fantastiskt att teknologin ger människor makten över informationen, har vi nu gått in i en tid av total förvirring. När vi nu vet att tidigare trovärdiga “nyheter” inte längre går att lita på, vart ska vi då hämta våra sanningar från?
I skrivande stund anklagas de flesta nyhetsbyråer och kanaler för att skapa “fake news” . Medias svar är för tillfället att håna alla som påpekar att nyheterna gränsar till eller är direkta lögner och kallar dem för “foliehattar” . Där någonstans befinner vi oss i skrivande stund.
Hela vår civilisation är i grund och botten en fråga om information. Kan man inte kommunicera sker ingen utveckling. Detta har den välbärgade eliten alltid vetat om och historiskt sett var det ett begränsat antal människor som hade möjligheten att kabla ut information till massorna. Alltså förse oss med en världsbild. Idag kan varje enskild individ göra det, vilket naturligtvis betyder att okunniga och ofta väldigt dumma människor sprider sina sanningar och sin världsbild till sin omvärld, som i värsta fall väljer att tro på den.
Det är också fullt möjligt att en väldigt kunnig och pålitlig människa sprider något där denna har fel. Medvetet eller omedvetet. Ibland kan denne till och med få betalt för att göra det om det gynnar någon med ett visst intresse och en viss agenda.
Allt detta sammantaget skapar en ocean av missförstånd och förvirring i de allra flesta ämnena, hur enkla de än må vara.
Den teknologi som varje medborgare har i sin ficka förändrar hela samhället i grunden och de gamla maktstrukturerna löses upp framför våra ögon. Det är en förändring som kommer att ta tid och göra ont, precis som alla stora förändringar gjort. Vi befinner oss just nu i början på den digitala revolutionen. Många påstår att vi har kommit långt, men vi har bara skrapat på ytan och sett dess början. Tänk tillbaka tio år i tiden. Vilken mobiltelefon hade vi då? Sedan kan vi spola fram tiden 100 år och försöka att föreställa oss vart vi befinner oss då, när vi vet hur fort digitaliseringen faktiskt går. Lägg sedan till att farten ökar över tid.
Detta skapar en typ av rädsla hos en stor del av befolkningen. En osäkerhet och ovisshet som mynnar ut i att man känner att man “hamnar på efterkälken” . Ett konkret exempel är äldre lärares rädsla över att släppa in internet i klassrummet. Det går helt enkelt för fort för dem och vissa känner sig allt mer utanför samhället eftersom allt digitaliseras.
För att försöka påverka i någon form och med en förhoppning om att bromsa farten, lägger vi vår politiska röst på ett parti som i sin retorik inkluderar dessa individer. Individer som har en tro och förhoppning om att samhället helt eller delvis ska återgå till “hur det en gång var ”. Sverigedemokraterna är ett exempel på ett politiskt parti som ofta använder denna typ av retorik som på något vis ska “ta tillbaka det svenska folkhemmet och kultur.”
Ett annat exempel är Donald Trump som ska backa utvecklingen och “Make America great…AGAIN” . Han ska alltså göra det igen . Något som naturligtvis aldrig kommer att hända. Det enda vi människor faktisk kan vara absolut säkra på, är att saker förändras och att farten på förändringen ökar över tid.
De svenska folkhemmen och USA´s storhetstid är ett minne blott och kommer aldrig tillbaka. Istället kommer denna strävan att hålla sig kvar i det förflutna leda till att vi inte klarar av att möta framtiden. Man kan inte möta den genom att försöka återskapa det förflutna. Det är helt enkelt inte möjligt.
Kapitel 3: ”Hyperindividualism” publiceras söndag 12 november | Kapitel 1 | 2 | 3
Text: Mike Blixt
Babylon som är skriven av författaren och entreprenören Mike Blixt är en något misantropisk bok och omvärldsanalys av en sinnessjuk värld. Boken släpps som ljudbok och fysisk bok under vintern. NewsVoice publicerar exklusivt alla 50 kapitel från boken som en serie debattartiklar.
Relaterat
- Bokens hemsida: www.babylonbok.se
- Författarens hemsida: www.mikeblixt.net