Lexbase är en svensk webbplats där allmänheten kan söka efter uppgifter rörande personer och företag som har varit föremål för juridisk prövning i svenska domstolar vilket är offentliga handlingar. Regeringen lägger nu fram ett lagförslag som bland annat avser förbjuda privatpersoner från att använda sin grundlagsskyddade rätt till denna typ av söktjänster, där det går att kartlägga sådant som samband mellan brott och etniskt ursprung.
Text: Lars Bern, Antropocene
Bakgrunden är att många politiker och samhällsdebattörer velat få fram ett bättre underlag för det brottsförebyggande arbetet och därför efterlyst färsk statistik från Brottsförebyggande Rådet (BRÅ) över den kraftigt ökande våldsbrottsligheten. Det har gått över ett decennium sedan den senaste rapporten, en period då Sveriges demografi har ändrats kraftigt. I januari meddelade migrationsminister Morgan Johansson att regeringen inte tänkte ta fram sådan färsk statistik över brottslingars härkomst. Man vill sopa sanningen under mattan.
Regeringens ovilja att ta fram aktuell officiell statistik över bl.a. den ökande förekomsten av våldtäkter inspirerade en privatperson att göra en egen studie med utnyttjande av offentlighetsprincipen och tillgängliga söksajter. Som väntat visade studien på en betydande överrepresentation av män med utomeuropeisk bakgrund. De har begått 80-90% av alla dömda grova våldtäkter och gruppvåldtäkter. Jag utgår ifrån att det bl.a. är den typen av privata kartläggningar som regeringen vill sätta stopp för med sitt förslag om inskränkning i den grundlagsfästa offentlighetsprincipen.
Jag kan förstå regeringens oro över att allmänheten får kännedom om den kraftiga överrepresentationen av utomeuropéer i brottsstatistiken och de konsekvenser i form av etniska motsättningar som det kan skapa. Det leder givetvis även till ett växande motstånd mot migrationspolitiken.
Jag tror dock att det planerade försöket att lägga locket på är en katastrofalt felaktig strategi. Man kommer inte att kunna isolera allmänheten från sanningen. Effekten blir bara att man lämnar fritt spelrum för utländsk påverkan, desinformation och fördomar, vilket snarast kommer att förvärra de etniska motsättningar som man vill stävja.
Regeringen har i sitt arbete med att försöka lägga lock över allmänhetens reaktioner även sekonderats av vänsterprofessorn Jerzy Sarnecki som försökt hävda att utlänningars överrepresentation skulle bero på socioekonomiska faktorer. Detta är givetvis bara nonsens, det finns ingen forskning som visar att fattigdom ger män lust att våldta kvinnor. Att försöka beskriva brott som en slags klasskamp som Sarnecki gör sig skyldig till, är bara ämnat att förhindra effektiva lösningar mot brottsligheten. Inte minst har aktuella avslöjanden i den s.k. #Metoo-kampanjen visat att hans teorier bara är lösa påhitt.
Etablissemanget lägger locket på
Den förhärskande agendan för dagens politiska och mediala etablissemang i västvärlden är globaliseringen som i grunden drivs av den styrande angloamerikanska oligarkin. I kraft av den enorma förmögenhetsuppbyggnaden hos en liten krets oerhört förmögna personer och familjer under senare decennier, har makten i västvärlden allt mer glidit över från folkvalda parlament till oligarkerna som nu kan köpa nästan alla. Flertalet svenska politiker är starkt influerade av denna krets som kan locka med välavlönade reträttpositioner och feta arvoden efter förrättat värv.
En viktig del av globalisternas agenda är öppna gränser, varför allt som kan leda till folkliga krav på återupprättande av mer slutna nationsgränser måste motarbetas. Det gäller därför att hårt styra informationsflödet till allmänheten.
Det aktuella exemplet ovan är ett i raden av alla fåfänga försök från samhällets mediala och politiska etablissemang för att försöka styra informationsflödet på migrationsområdet. Makthavarna har utan tvekan jätteproblem med hur de skall kunna lägga lock på det fria informationsflödet på Internet.
Strategin idag är att försöka svartmåla och hindra informationer på nätet som motsäger den etablerade agendan. MSM som till 90% kontrolleras av oligarkin marknadsförs hårt som tillförlitliga informationskanaler, medan alla fria medier på nätet som motsäger agendan rubriceras som Fake News och/eller som fascistiska alternativt nazistiska.
Detta vore väl gott och väl om det inte visade sig att etablissemangets medier själva dagligen sprider ren desinformation för att ge stöd åt sin politiska agenda. Före internet kunde man komma undan med sådan desinformation och ändå behålla ett förtroende. Det går inte längre med det fria informationsflödet på nätet. Det är därför vi dagligen upplever olika utspel från maktetablissemanget med syfte att på olika sätt försöka lägga locket på för vanliga människors rätt att fritt informationsutbyta på nätet.
Klimatfrågan
För egen del blev jag för cirka tio år sedan varse hur etablissemangets medier spred ren desinformation rörande miljön. En central del i globalisternas agenda är nämligen att upprätta en global världsordning styrd genom olika överstatliga avtal och överenskommelser. Klimatfrågan valdes tidigt ut av oligarkernas lobbyister inför FN:s stora miljökonferens 1992 som den viktigaste drivkraften för denna globala världsordning och FN:s Agenda 21 (nu omdöpt till Agenda 2030).
Därefter har enorma belopp investerats över hela västvärlden i s.k. klimatåtgärder och oerhört mycket politisk prestige har lagts ner. Detta har gjort det praktiskt taget omöjligt att ifrågasätta klimatagendan i vårt land. Hela vårt politiska och mediala etablissemang talar om klimatet med religiös övertygelse. Ingen vågar avvika.
Efter tre decennier av klimatalarmism kan vi konstatera att larm efter larm inte materialiserat och att allt fler observationer tyder på att jorden går mot ett kallare och inte varmare klimat som är det man försökt skrämma med. Dessa observationer hjälper inte, oligarkernas medier fortsätter att sprida ren desinformation för att krampaktigt hålla kvar rädslan.
Vi kan i självaste SvD dagligen läsa om totalt grundlösa påhittade påståenden om nära förestående klimatkatastrofer. Den som försöker få in en dementi eller ett ifrågasättande blir alltid refuserad. Inget får rubba globalismens cirklar.
Runt om i hela västvärlden ser vi hur allmänheten, som alltid är klokare än journalister och politiker, börjat tröttna på klimatlarmen och inse att etablissemanget försökt lura dem. I USA har man t.o.m. valt en president som ifrågasätter den desinformation som fortfarande sprids.
När FN nyligen gjorde en global opinionsundersökning, om vad människor i hela världen tyckte var de viktigaste frågorna för FN att arbeta med, så hamnade klimatfrågan sist trots att det länge varit FN:s högsta prioritet.
Samhället faller sönder
Fenomenet med informationsspridning som styrs av politiska agendor mer än av faktiska observationer, leder till en förskingring av det förtroendekapital som är nödvändigt för att hålla samman ett samhälle. Antingen det rör sig om en skrämselpropaganda om förestående klimatkatastrofer eller om försök att framställa migrationen som problemfri, så håller det inte att sprida falska uppgifter som står i konflikt med vad människor själva kan observera och med internet är det en hel del.
När vi kommer på våra politiker med att ljuga för oss för att försvara sin misslyckade politik och medier med att lämna informationer som vi lätt kan konstatera är fake, så undermineras vårt förtroende för samhället och solidariteten går förlorad.
Att som regeringen nu gör, tumma på grundlagens principer om yttrandefrihet och offentlig transparens, är en mycket farlig väg att gå. Åtgärden kommer att helt motverka sitt syfte och leda till en okontrollerad spridning av fördomar samtidigt som förtroendet för viktiga samhällsfunktioner smälter ihop.
Vad vi behöver för att återupprätta ett starkt samhälle är en återgång till en ordning där viktiga samhällsinstitutioner som myndigheter och medier tillhandahåller observerbara sanningar även om de talar emot den politiska agendans intentioner.
BRÅ måste undersöka och informera om den verklighet vi hamnat i genom migrationen och Naturvårdsverket måste redovisa faktiska observationer som visar något helt annat än klimatlarmen.
Text: Lars Bern, Antropocene