Christer Nilsson (1941-) är historiker och författare (6 böcker), ledarskribent och recensent av facklitteratur. Han har skrivit för Läkartidningen, Axess, Ale - Historisk tidskrift, Finsk tidskrift, Expressen, Sydsvenskan, Helsingborgs Dagblad, Östgötacorren, Borås tidning och 
DEBATT OM KÖNSIDENTITET. Frågan om könet sitter i hjärnan ställdes i det norska TV-programmet “Hjernevask”. Programmet gav en mycket animerad debatt. I Sverige ville ingen kanal sända programmet. Här gäller ett konsensus om skolpedagogik och genusforskning, men nordisk genusforskning har hamnat på kontrakurs med evolutionsbiologernas slutsatser, skriver historikern Christer Nilsson.
Skolan var förr ofta enkönad – flickskolor och gossläroverk. I dag anses detta föråldrat, rentav destruktivt. Engelska (och svenska) internatskolesystem utmärkte sig särskilt negativt, gav grogrund för pennalism och homosexuellt beteende. Var och när skulle då pojkar och flickor lära sig det allmänmänskliga kodspråket mellan könen?
Samkönade skolor är i dag därför regel i flertalet länder. Pedagoger och skolforskare brottas i dagens moderna skolor med två till synes olösliga problem. Hur kommer det sig (1) att 90 procent av ingenjörerna är män och 90 procent av sjuksköterskorna är kvinnor? Och varför (2) får pojkar i samkönade klasser i genomsnitt 10 procent lägre betyg än flickor? (enligt Nationella sekretariatet för genusforskning). Kan vi ändra på det?
På problem (1) är jag benägen att svara Nej och på problem (2) Nej och Ja. Varför denna tvekan? Man talar om en ”pojkkris”, pojkarna är de stora förlorarna. Det handlar i grunden om en pedagogik för flickor och en för pojkar.
Det finns lyckade studier där endast flickor i grupp undervisats på sina villkor – i matematik, fysik, kemi, teknik, just för att slippa bullrande och platstagande gossar. Och som sedan lett till lyckade yrkesval i tekniska yrken.
Däremot känner man inte till att pojkar undervisats på samma sätt och sluppit konkurrensen från flickor med mycket tidigare könsmognad och med år av försprång vad gäller tal-och språkutveckling och att uttrycka emotioner. Störst är skillnaden i ämnet svenska; språket är en sådan central del i identitetsutveckling och möjlighet till känslouttryck. Och det kan dröja till långt upp i gymnasieåren innan de hinner ifatt flickorna. Somliga hinner kanske aldrig ifatt under sin levnad.
Och det är här den svenska skolan har misslyckats! Men vem har vågat ens andas om att vi skulle haft en pojkarnas pedagogik, skild från flickornas, för en framgångsrikare, lyckosammare skolgång?
Betygsgapen pekar på att något är galet. Ända sedan 70-talet har man kört huvudet i väggen i dessa frågor. Man har ingenting lärt och ingenting förstått. I dag är det mest jämställdhet, genusforskning och feminism som är de tomt ekande honnörsorden.
Könsidentitet
”Könet sitter i hjärnan!” – är den provocerande och moderna teorin från evolutionsbiologerna. ”Det finns en biologisk skillnad i våra hjärnor”. Redan under veckorna 8-12 i moderlivet ”duschas” pojkar och flickor med hormonella peptider, testosteron respektive östrogen. Det är avgörande för hur våra hjärnor skiljer sig åt biologiskt. Och det har inget att göra med den senare socialiseringen in i de traditionella könsrollerna.
Svenska genusforskare verkar ha hoppat i galen tunna, för de förnekar att det finns en biologisk skillnad i hjärnan. Och de har mycket att förlora i prestige, forskningsanslag och tjänster om forskningen skulle visa att så är fallet.
Och hur var det då med ingenjörerna och sjuksköterskorna? När vi i de rika länderna har ett fritt val och gott om jobb så styr våra hjärnor valet – pojkar blir tekniker, flickor vårdar, i princip och med viss överlappning. Att det i fattiga länder finns så många flickor som väljer tekniska yrken beror på att det i den sektorn ofta finns chansen till ett bra jobb. Sektorn med de traditionella kvinnoyrkena är underbetald och har hög arbetslöshet.
Text: Christer Nilsson