Utvandrarna – Lars Amber valde Brasiliens tropiska klimat och vänliga människor

NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. Stöd vårt arbete genom att donera, sponsra (tex granskningar, utlandsreportage) eller annonsera.
publicerad 10 februari 2018
- NewsVoice redaktion
Serra dos Órgãos - Foto: Carlos Perez Couto
Lars Amber - Pressfoto
Lars Amber – Pressfoto

UTVANDRARNA. NewsVoice skickade samma frågor till författaren Lars Amber i Brasilien som de andra fått i intervjuserien om utvandrarna. Vi vet inte exakt var Amber bor. Det handlar om personlig säkerhet. Han författar böcker om svensk vapenhandel och NewsVoice har fått den exklusiva förmånen att få publicera några av hans texter. Snart kommer nästa del, men först berättar Amber varför han valde Brasilien.

Intervjufrågor: Torbjörn Sassersson | Foto ovan: Serra dos Órgãos som är en del av Serra do Mar, Brasilien – Foto: Carlos Perez Couto, Wikimedia Commons, CC BY-SA 3.0 (fotot syns ej på smartphone)

Vad fick dig att initialt börja söka dig till ett nytt liv utomlands? Vilka tankar hade du och vilka känslor styrde dig bort från Sverige?

Lars Amber: “Jag är nog ett särfall. Stockholmsgrabb, men uppväxt i internationell miljö. Har aldrig känt mig helt svensk, samtidigt som jag inte har något emot ”svenskheten”. Det var inget stort steg när jag lämnade Sverige första gången vid tjugotvå års ålder för ett annat europeiskt land, med en fil. kand i fickan. Sedan dess har jag varit mycket på andra kontinenter som reporter.

Nuförtiden är jag sällan hemma, men stannar jag för länge längtar jag ut igen. Vad jag framför allt vill påskina är att jag i allt detta resande och utlandsboende känner för europeiska kulturvärden i en global helhet. Det är mycket tydligt för mig att européer i gemen, oavsett nationalitet fast främst i den gamla västkärnan, tänker ganska lika och väldigt annorlunda än exempelvis indier, men även olikt nordamerikaner. Men jag har egentligen inte sökt ett annat liv utomlands. Det är mitt liv, med bevarande av en stark europeisk kulturidentitet.”

Rio De Janeiro, Favella Santa Marta - Foto: Dany13, CC BY 2.0, Flicker
Rio De Janeiro, Favella Santa Marta – Foto: Dany13, CC BY 2.0, Flicker

Berätta om vilket land du valde och varför just det landet och den regionen i det landet?

Lars Amber: “Jag har faktiskt valt flera länder i mitt vuxna liv. Är en sann globetrotter! Har inga svårigheter att anpassa mig och tycker om omväxling. Är nyfiken. Det tillhör jobbet som reporter och författare, men jag har alltid känt en dragning till latinska länder och deras kulturella mångfald. Familjeomständigheter har gjort att jag sedan ett bra tag vistas största delen av året i Brasilien.”

Hur såg din process ut från att du började testa ett boende i utlandet till det slutgiltiga beslutet att bosätta dig i ditt nya hemland?

Lars Amber: “Jag hade inte så mycket val. Familjen fanns i Brasilien, men som expat [expatriate] sedan unga år hade jag ju tid att förbereda mig. Min brasilianska ”exil” är något som jag finner mig mycket väl med. Det brasilianska folket är mycket gästvänligt och jag bor i en storstad där allt finns tillgängligt och där jag trivs.

Megapoler är viktiga för mig. Behöver pulsen, variationen. Nackdelen med det gigantiska sydamerikanska landet är att det är osäkert på många håll och i en del kvarter. Och totalt privatiserat. Mina barn har gått i privatskolor. Och sjukvårdsförsäkring ska helst vara internationell. Det är nog så att det finns för- och nackdelar i alla länder, och jag är kritisk av naturen.

Fördelar i Brasilien, förutom de vänliga människorna, är ett tropiskt klimat utan orkaner och i de södra delarna kan det vara ganska tempererat långa tider om året. Finns alltså fortfarande lite prägel av årstider, allt känns inte som en enda lång beach-semester, vilket vore jäkligt enformigt. Där jag bor kan jag annars konsumera ungefär samma prylar och samma matvaror som i New York.”

Rio De Janeiro, Santa Teresa Area - Foto: Dany13, CC BY 2.0, Flicker
Rio De Janeiro, Santa Teresa Area – Foto: Dany13, CC BY 2.0, Flicker

Har du någonsin ångrat att du lämnade Sverige?

Lars Amber: “Det kan jag inte påstå. Men jag tillhör inte heller kategorin som vill klanka på det svenska. Jag är ganska stolt över mina svenska värderingar. Som att tro på etik och rationell samhällsorganisation. Att försöka finna praktiska lösningar. Jag gillar konsensus även om jag vill ha mothugg i debatten.”

Är det något i Sverige som du saknar?

Lars Amber: “Skärgården, efter en dags fin julisegling, framför ett väldukat bord på terrassen, med en tröja över axlarna i den svala skymningen!”

Eftersom du fortfarande bor i utlandet vilka faktorer väger tyngre för att hellre stanna än att återvända?

Lars Amber: “Det ingår i vår mänskliga beskaffenhet att vi inte väljer var vi föds, och hur vi föds. Det viktiga är vi gör det bästa av vår situation och försöker trivas med den. Det har jag alltid försökt göra. När jag sökte mig utomlands på 70-talet, men inte definitivt, var det på grund av att jag fann att mina dagliga Stockholmsrutiner blivit trista. Saknades krydda, så att säga. Sökte lite äventyrligt Evert Taube-leverne!

Nu bor, arbetar och lever jag med andra rutiner än de svenska, fast jag lagt de flesta av ungdomens äventyr på hyllan. Inga tråkiga rutiner, men rent objektivt är de kanske inte heller idealiska. Något dylikt existerar nog inte. Tror mig dock ha funnit en jämvikt, mellan familj, resor, dagligt liv, intellektuella och kulturella stimulanser för mina olika skribentprojekt.”

Är du tryggare i det land du nu lever i än där du bodde i Sverige?

Lars Amber: “Brasilien är inget tryggt land, och det har inte påverkat varför jag bor här mestadels. Det finns de som säger att Sverige inte heller är tryggt idag. Jag har tidvis bott på orter som varit fullständigt otrygga. Det gör jag inte längre. Det är viktigt hur man rutar in sitt liv oavsett land. Jag tror också att trygghet ur ett nationellt perspektiv är något som alltmer tillhör det förgångna. Vi lever i en global värld vare sig vi gillar det eller inte.

Planeten har krympt, utmaningarna har blivit större. Vad vi väljer, det är våra vänner och bekanta, värderingar och närmiljö. För resten, för omvärlden, gäller det att fortsätta försöka påverka för rationella samhällsbeslut, och för större tolerans. Mänskligheten är egentligen ganska krass, och på det individuella planet handlar det om att plocka upp så många godbitar som möjligt utan att för den skull göra livet sämre för andra. Jag fördömer exempelvis den brasilianska övre medelklassen som isolerar sig i lyxiga condos utan någon aktiv medkänsla för de mindre lyckligt lottade. Det är värsta egoismen.

Voltaire sa att vi bör ”plantera i vår trädgård” och med det menade han inte att vi skulle sluta bry oss. Vi kan leva för oss själva på ett meningsfullt vis.”

Vad är det som inte fungerar bra i ditt nya hemland?

Lars Amber: “Tyvärr är det mycket som inte fungerar i Brasilien. Som samhälle sett är landet absolut inget ideal. Tvärtom, det brinner i fingrarna på varje politiskt tänkande europé – och i synnerhet på en svensk –  att sätta upp ett handlingsprogram i tio väsentliga punkter för att nå ett fungerande minimum. Brasiliens potential är enorm och har alltid varit det, men här saknas en vältutbildad och tänkande, bredare medelklass för att kräva eller genomföra strukturreformer.

Brassar är extremt individualistiska. Den franska revolutionen för över tvåhundra år sedan genomfördes av en medelklass med växande samhällsmedvetande: jurister, köpmän, statstjänstemän, journalister, underofficerare … Brasilien har ännu inte nått den medvetandenivån. Ingrediensen som saknas här heter ethos, det antika Greklands filosofiska koncept för ärlighet och förtroende i det offentliga livet.”

Känner du ensamhet i Brasilien, där du valt att slå ned bopålen? Hur kommer man som utlänning in i samhällets gemenskap?

Lars Amber: “Det var länge sedan jag försökte tränga in i något samhälles gemenskap! Jag förblir en utomstående betraktare i varje situation: i Sverige eller andra europeiska länder, i USA eller i Tokyo, i Brasilien eller något annat utvecklingsland. De personer jag umgås med har inte så mycket med nationalitet att göra. Jag är en kosmopolit, men jag är inte heller så värst social av mig, mitt skrivande kräver ganska mycket enskildhet.”

Tror du att du kommer att avsluta ditt liv i Sverige som åldring tex på ett svenskt äldreboende?

Lars Amber: “Det hoppas jag verkligen inte, det skulle kännas ensamt! I Brasilien brukar familjemedlemmar i regel inte överge den äldre generationen. Men allt är möjligt. Som åldringar i Europa skulle nog jag och min fru föredra Portugal. Samma kulturkrets som Brasilien, med klimat som är hyggligt hela året samt sjukvård som fungerar. Dessutom är det ett av de billigaste EU-länderna. Definitivt billigare än Brasilien under samma medelklassförhållanden.”

Har andra i din umgängeskrets valt att lämna Sverige ungefär som du?

Lars Amber: “Ingen just nu. Men en av mina nära svenska vänner och kollegor bodde utomlands länge under ungefär samma omständigheter som jag själv. Han hade oturen att få en svårartad cancer och flyttade då tillbaka till Stockholm, inte minst för att få tillgång till vård och experimentalmediciner på Karolinska. Den vården hade han inte kunnat erhålla där han bodde tidigare.”

Redaktionen: Tack för dina svar!

Donera till NewsVoice

Så här kan du stötta Newsvoice

  • Lars Amber – det var en diger faktasamling! Tack!

    Det är bra om den sparas på denna blogg så alla intresserade vet var de ska leta efter bästa informationen!

  • Kim Lundgren, i min första artikel (9 januari 2018) om vapenhandel hos NV nämner och berömmer jag Linda Åkerströms bok Den Svenska Vapenexporten (2016, Leopard förlag). Den är inte bara den mest uppdaterade men också den mest övergripande faktaboken i ämnet, med en kritisk syn.
    Specifikt om Saudiarabien rekommenderar jag boken Saudivapen (2014, Albert Bonniers förlag), av journalisterna Bo-Göran Bodin och Daniel Öhman som avslöjade den kanske mest spektakulära svenska vapenskandalen hittills på 2000-talet .
    Sydafrikaaffären med Jas 39 GRIPEN analyseras bäst av Nils Resare i boken Mutor, Makt och Bistånd (2011, Natur & Kultur).
    Om Brasilien och pågående leverans av trettiosex stycken JAS Gripen i en helt ny generation är min artikel nummer två i NV den mest kompletta och inträngande som hittills har publicerats någonstans. Många av källorna är konfidentiella och rättegång väntar i år flera brasilianska mellanhänder. I min politiska thriller Som skakar Sverige i dess grundvalar berättar jag mer dramatiskt hur det gick till.
    Om de numera historiska Boforsaffärerna, som jag tar upp i min tredje artikel om svensk vapenhandel (publicering i NV förmodligen detta veckoslut), känner jag inte till någon aktuell bok som tar upp hela förloppet. Men journalisten Christoph Andersson har i Operation Norrsken (2013, Norstedts), givit en hårresande faktabeskrivning av den östtyska säkerhetstjänsten ageranden gentemot Sverige (och Stasi stod ju också i centrum för Bofors smuggling).
    Slutligen, vad gäller inblick i den internationella vapenhandeln är nog den bästa introduktionen att se dokumentärfilmen Shadow World (2016) av belgaren Johan Grimonprez, efter den brittiske journalisten Andrew Feinsteins bok med samma titel. Det går lätt att ladda ner på internet.
    Det skulle behövas en lika skakande svensk doku om svensk vapenhandel från Bofors till brasilianska Gripen! Men den har ännu inte gjorts.

  • @ Lars Amber

    Antagligen skulle många fler än jag uppskatta om du listade de fakta som svenskar bör veta om vapenhandeln och hur etablissemanget fört folket bakom ljuset.

    Anders Jallai har försett oss med översiktlig kunskap även om man inte läser hans böcker.

    Tackar i förväg!

  • @Per Larsen, jag skulle absolut gå på detta seminarium med Anna Gavanas om jag kunde, även om jag givetvis har invändningen att detta är ren promotion för att få fart på försäljningen av hennes bok i ämnet. Att då betala för få ta del av hennes marknadsföring känns ju så där.

    Sedan kan man med hennes föredrag och bok se ett vissa kausala samband och samtidigt en motsägelse som i sig är så typisk för någon som är docent i genusvetenskap och har sin tydliga hemvist i “rörelsen”.

    Så fort någon med akademisk examen i “genusvetenskap” äntrar scenen osäkrar jag alltid revolvern för säkerhets skull, kommer de dessutom från Södertörns högskola fingrar jag nervöst på hölstret. (skämt!!)

    Utan att på något sätt veta eller att ha läst boken så misstänker jag att hon valt att skriva om detta i rent propagandasyfte, dvs ett rent beställningsjobb från den styrande vänstereliten vilka med förskräckelse ser på det relativt kraftigt ökande antal människor som väljer att flytta ut ur Sverige.

    Det skulle förvåna mig stort om hon landar i någon annan slutsats än att det är riskabelt och dumt, etc att överväga en utflytt, allt för att kunna behålla ännu en skattebetalare i det “trygga” Sverige.

    Att sedan Aftonbladet på sitt genomprostituerade sätt marknadsför utlandsflytt bakom betalvägg för att sälja lösnummer och öka klickfrekvensen är ju motsägelsen Gavanas sannolika budskap skall förklara.

    Å andra sidan kan hon ju alltid kontakta Magdalena Andersson vilken bedriver en veritabel häxjakt på alla vilka gm utflytt söker lindring från det extrema skattetrycket i Sverige.

    Det vore ändå rätt så kul om du Per Larsen i ett eget referat från denna tillställning kunde be NW om att få publicera dina funderingar och slutsatser. Jag är verkligen intresserad!!

  • Lite fördjupning i ämnet för de som bor i Stockholm.
    “Svenskar som utvandrar till Spanien på ålderns höst är ett växande fenomen. Socialantropologen Anna Gavanas har tillbringat två vintrar på Solkusten och Kanarieöarna och där mött ett stort spektrum av människoöden bland spanienpensionärer och människor som på olika sätt arbetar med dem. Vilka är spanienpensionärerna och hur organiserar de service, omsorg och det vardagliga livet allt eftersom de åldras?”
    Tisdag 6 mars 2018 13.30 Lokal: Sandlersalen, plan 1. ABF-huset Sveavägen 41. Entre 40 kr
    http://abfstockholm.se/event/2018/03/pensionarsplaneten-om-spaniensvenskar-och-pensionsmigration/?back=http://abfstockholm.se/kalendarium/?when=0&subject%5B0%5D=filosofi&subject%5B1%5D=forskning&subject%5B2%5D=halsa&category=Alla&location=Alla&coorganizer=Alla

  • Jan Norberg, det är kul att känna sig uppskattad som granskande journalist. Vissa saker går dock inte att bevisa och i somliga fall är det även svårt att framlägga indicier som håller för en seriös artikel. Jag tror dock att du har helt rätt om amerikanarnas inflytande över svensk vapenhandel. Till den grad att jag berättar om det i min nyligen publicerade nyckelroman Som skakar Sverige i dess grundvalar (Ebes förlag, med länk från min hemsida larsamber.com). I fiktiv form har jag ju som författare mycket större tryckfrihet. Läs den boken!

  • Liz Bryman, jag är tacksam för din kommentar till mina livserfarenheter på utländsk botten. Ditt eget sökande och dina fullbordade föresatser utanför Sveriges gränser läste jag om med mycket nöje, mede andra intressanta facetter. Och det är aldrig för sent att upptäcka Brasilien!

  • Lars Ambers liv i Brasilien, där man för övrigt pratar Portugisiska, är både intressant och underhållande då den ger en ganska bra beskrivning för hur livet och samhället fungerar i en del av världen som inte så många svenskar ens kan föreställa sig.

    Jag har med mycket stor behållning också här på Newsvoice läst Lars Ambers mycket initierade berättelse om svensk vapenexport bla till Brasilien, en berättelse som jag inser vidden av och som jag kan bekräfta som mycket, mycket initierad.

    Så initierad att Lars knappast kan ha dessa insikter utan att själv ha varit en del av det etablissemang som han nu kritiserar, själv har jag varit verksam inom försvarsindustrin och de delar som Lars så måleriskt beskriver.

    Lars berättelser imponerar på mig som tidigare involverad och det är förståndigt av honom att uppträda med viss försiktighet, you never know.

    Det finns dock en invändning i Lars resonemang betr svensk vapenexport som Lars av olika skäl inte nämner, de svenska exportansträngningarna sker förvisso i vad som ser ut som fri konkurrens men detta är delvis en schimär.

    Svenska vapensystem exporteras aldrig utan att man har State Departements godkännande för de delar som har amerikanskt ursprung, där har USA på ett effektivt sätt satt stopp för alla andra länders ambitioner att själva bestämma över sin vapenexport.

    Tar vi Gripen som exempel, där Lars Ambers initierade rapportering i stort sett stämmer, så kan ingen export ske utan att Saab och därmed den svenska regeringen fått klartecken från USA:s State Department för de delar av Gripen som består av ursprunglig amerikansk teknologi.

    ISP, mfl svenska myndigheter agerar mycket kreativt för att försöka runda dessa hinder men i stort är svensk vapenindustri i händerna på USA:s välvilja.

    Tar vi den Saudiska sk vapenfabriken som ett annat exempel så skedde den som en hemlig uppgörelse där USA lämnade walk over och Ericssons representant tillsammans med Wallenbergare och andra gavs möjlighet att exportera detta.

    Det sprack ju på grund av grävande journalistik och inblandades försök att rentvå sig själva, något som sätter fingret på behovet av en totalt fri och oberoende journalistik. Något som fria och alternativa mediekanaler på ett bra sätt kan belysa.

    Lars rapportering är ett bra exempel på detta.

    Lars A är att gratulera till sin kosmopolitiska approach och jag önskar honom verkligen lycka till med sin journalistiska gärning.

  • Tack, Anders, för dina ärliga och utförliga svar. Jag har alltid undrat hur liv i Brasilien kunde ha artat sig för mig. Fortfarande kvar i Sverige i mitt PR jobb i 1964 tog jag en kvällskurs i portugisiska. Brasilia var då den nyaste världsstaden och jag drömde om att vara med och rapportera från och om den i svenska tidningar. Min svenska studiekompis från Londonåren damp händelsevis ner i Sverige för en kvick påhälsning vid den tidpunkten. “Brasilien!” utbrast hon. “Är du galen? Brasilianare behandlar kvinnor kolossalt illa.” Hon använde ett starkare uttryck än det men jag håller språket anständigt här. Hon hade mött folk från hela världen i sitt jobb i USA så hennes omdöme lät tillförlitligt. Samt jag forskade själv och medgav då att hon nog hade rätt. Om man inte var gift, en anständig hustru i Brasilien blev man inte respekterad där. Unga flickor som reste omkring ensamma blev det inte, det vore farligt dessutom. Lars, jag är säker på att hade jag varit man hade jag hamnat i Brasilien som reporter! Men, som sagt, USA blev ett bättre val för mig. En dag skulle jag gärna vilja resa till Brasilien och se mig om…

  • Lämna ett svar

    Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *