Torbjörn Sassersson är grundare av NewsVoice som startade 2011. Torbjörn har arbetat inom media sedan 1995. Han har en fil kand (1992) inom miljövård från Stockholms Universitet. Stöd hans arbete genom en 
DEBATT. Krisen fortsätter på annonstidningen Metro. Anställda säger upp sig och det råder ett stort missnöje på tidningen. I flera år har Metro dragits med svåra ekonomiska problem och nu har redaktionen förlorat styrfart. Tidningen saknar visioner.
Metro som har slogan “Sveriges största dagstidning” är i realiteten inte en riktig dagstidning eftersom nästan 50% av innehållet består av reklam och resterande part utgörs av mycket korta artiklar på tidningssidor som fylls ut med mycket stora foton, eftersom texterna är så korta.
Jämför dagens Metro med innehållet för 10-20 år sedan. Då var Metro en relativt tjock tidning med många artiklar. Stegvis har tidningen tappat kvalitet och blivit en “annonsbilaga” kamouflerad som en tidning. Slogan borde vara: “Sveriges största annonstidning”.
Metro tappade visionerna
Dagens Media avslöjar att Metros marknadschef Karin Österman lämnar Metro för att gå över till H&M Home. Flera källor uppger att organisationen lider av brist på ledarskap och otydlighet. De anställda är även förvirrade kring Metros framtidsvision.
“Flera källor beskriver hur organisationen genomsyras av brist på ledarskap och otydlighet. Förvirring sägs råda kring Metros framtidsvision. En källa menar att de anställda inte känner sig hörsammade och att ledningen inte lyssnar när anställda försöker flagga för problemen”, skriver Dagens Media.
2014 hade tidningens nyhetsinnehåll outsourcats till TT, skriver Nya dagbladet.
Det säger väl allt och mycket riktigt, flera av de fåtal artiklar som finns i Metro kommer från nyhetsbyrån TT.
I tunnelbanan läser inte speciellt många Metro längre. Förr hade varannan passagerare en Metro i handen. Nu är det bara några få i varje vagn. Tidningen har blivit ointressant, ytlig och reklaminfekterad. Det enda som kan rädda tidningen är myteri på redaktionen. Vad väntar ni på?
Text: Torbjörn Sassersson