Denna debattartikel refuserades av Aftonbladet samt ignorerats av Expressen och SVT Opinion, men inte på grund av censur. Förklaringen är banal. I stora medier får svensk vapenexport inte diskuteras på annat vis än pliktskyldigt och sparsamt av debattproffs. Vapenexport tillåts inte bli en bred debatt trots att den nu är föremål för ett nytt lagförslag. Det skriver Lars Amber, aktuell med den politiska thrillern “Som skakar Sverige i dess grundvalar” (Ebes förlag), vars huvudintrig handlar om statens och institutioners förtäckta [t]roll i vapenhandeln.
Äntligen får irländarna rösta i abortfrågan. Nu vill vi ha en svensk folkomröstning om vapenexport, Stefan Löfven!
Hittills har Irlands förbud mot kvinnors rätt till abort varit lika lite kopplat till samhällsutvecklingen som den svenska statens aktiva uppbackning av privat vapenexport. Stefan Löfven, följ den irländske premiärministerns stronga exempel och gör en helomvänding. Utlys en folkomröstning om statens roll i vapenhandeln inför höstens riksdagsval.
Text: Lars Amber, journalist och författare, #vapenstopp!, #Valet2018
Alla länder har sina nationella idiosynkrasier – tankeföreställningar som speglar intensiv motvilja eller överkänslighet och som inte kan diskuteras rationellt. De har rötter i ett folks historia och kollektiva upplevelser. I det katolska och socialkonservativa Irland är förbud mot abort ännu inskrivet i författningen. Premiärminister Leo Varadkar var så sent som 2015 officiellt mot abort, men det var också året som han öppet erkände sig vara gay.
I slutet av januari tog han ännu ett stort och oväntat steg på den sociala liberaliseringens skala genom att kungöra en folkomröstning i maj 2018 i abortfrågan. Det hedrar honom.
Sveriges motsvarighet till Irlands abortfråga heter vapenexport
Jag skrev nyligen här och även i den kristna nyhetstidningen Sändaren (den Svenska Missionskyrkan m.fl.) att ett nu diskuterat lagförslag om skärpta regler gällande vapenexport riskerar att bli ett spel för galleriet. Jag citerar föreningen Svenska Freds som talar om ”kryphål” samt biståndsorganisationen Diakonia.
Det tog en svensk regering hela sex år att hörsamma riksdagens krav på ny lag. Den handlar egentligen bara om att göra det svårare att exportera vapen till diktaturer, som Saudiarabien, men jag pekar på den färska Gripenaffären med demokratiska Brasilien, Sveriges största exportorder. Där har det uppenbarligen förekommit oegentligheter.
Rättegång väntar i år flera misstänka mellanhänder som anklagas för otillbörligt inflytande, mottagande av mutor och pengatvätt. Omkring sju miljoner kronor har bevisligen utbetalats till en presidentson av en av Saabs lokala lobbyister utan godtagbar redovisning. Det är vad som kan bevisas.
Jag menar att praktiskt taget all vapenexport till utvecklingsländer leder till mutor. Det handlar om svindlande summor, knivskarp konkurrens, låg transparens i upphandlingar och sk motköp, samt dussintals mellanhänder…
2009 och 2014 uttalade sig det svenska folket redan mot vapenexport
Vår nuvarande statsminister var länge svetsare hos pansarvagnsföretaget Hägglunds i Örnsköldsvik. Han vurmar självklart för jobben på fabriksgolvet, men en politiker måste se till realiteter, lyssna till väljarna. I två opinionsundersökningar, 2009 och 2014, har det svenska folket faktiskt redan uttalat sig mot vapenexport. Svensk försvarsindustri idag, det är bara tretton tusen jobb, mindre än en halv procent av all sysselsättning. Precis som i neutrala Schweiz kan dessutom den svenska försvarsmakten inhandla materiel annorstädes vid behov. Det är knappast någon bristvara.
Stefan Löfven, lyssna därför till kampanjen #vapenstopp!, för en gradvis avveckling av statens stöd till vapenindustrin. En folkomröstning i frågan skulle garanterat få igång debatten och stärka demokratin.
Efter valutgången i Italien i början av månaden blir det dessutom alltmer uppenbart att de stora etablerade partierna i Västerlandet går mot sin undergång om de inte lyckas komplettera parlamentarismen med nya kanaler för närdemokrati. Italien utgör en tydlig varningssignal inför det svenska riksdagsvalet i september.
Text: Lars Amber, journalist och författare
