Jan Norberg är pensionerad konsult med en bakgrund inom svensk industri. Han är sedan några år bosatt i Portugal. Jan är en engagerad samhällsdebattör. 
DEBATT. Rättsvårdande myndigheter följer den politiskt korrekta strömmen och jagar därför åsikts- och yttrandefriheten på flykten, anser samhällsdebattören Jan Norberg. Britt Björneke vid Södertörns Tingsrätt har på Domarbloggen beskrivit konsekvenserna av #meetoo-kampanjen. Norberg kommenterar.
Text: Jan Norberg
När det veritabla feminist meetoo-drevet fick luft under vingarna förändrades plötsligt rättsvårdande myndigheters syn på svensk lagstiftning, det tog ett tag innan några av de utpekade männen samlade sig och gick till motattack. Det åklagare själva under allmänt åtal skulle ha gjort fick nu varje enskild utpekad man anmäla för ev prövning i domstol. Om de dessförinnan inte gjort som Benny Fredriksson gjorde, dvs ta livet av sig. RIP Benny F!
Britt Björneke hävdar därför att förtal är egentligen ett sk målsägandebrott och att det i allmänhet bara är målsäganden som kan åtala en person för förtal. Det är just med den formuleringen som Björneke för domstolens räkning ger sig ut på djupt vatten.
När Näthatsgranskaren mfl systematiskt skannar nätet på tillmälen som de anser opassande enligt sin egen pk-agenda och skickar anmälningar till åklagaren för åtalsprövning så är åklagarväsendet mycket villiga att under allmänt åtal pröva om 75-åriga gamla damer sagt något som åklagaren anser som åtalbart. Vi har ju alla sett hur förvånade gamla ”tanter” plötsligt fått schavottera i polisförhör och förnedrande domstolsförhandlingar.
Att svenskt domstolsväsende då dömer gamla tanter till böter och eventuellt överväger fängelsepåföljd med hänvisning till hetslagstiftningen är att använda helt andra måttstockar än de vilka gäller för att pröva sk #meetoo-mål.
I dessa #meetoo-mål anser såväl åklagare som domstolen att det plötsligt är ett förtalsmål, för man ”tycker” ju inte att det är samma sak att ge uttryck för sitt förakt av andra om det gäller icke politiskt korrekta åsikter vilka fått en särskild skyddslag för åklagare och domstolar att ta till då det gäller vissa skyddsvärda grupper. Dit hör uppenbarligen inte svenska män.
Förtalslagstiftningen och yttrandefriheten
Britt Björneke fortsätter:
”Om målsäganden har anmält brottet och vill att åklagaren ska åtala för det kan dock åklagaren göra det under förutsättning att hen anser att åtalet ”är påkallat ur allmän synpunkt”.
”I förarbetena till lagens nuvarande lydelse sägs att det ska finnas ett klart samhällsintresse i att gärningen straffas t.ex. om en brottstyp tar sig särskilt grova uttryck eller får en stor spridning i samhället.”
”Det kan röra sig om ärekränkningsbrott som begås via internet eller på andra sätt som får en stor spridning bland allmänheten. Åtal ska även väckas om den som kränks är mycket ung eller personen har drabbats mycket hårt.”
Jag skall bespara dig de närmare detaljerna i det nu aktuella målet, du får läsa mer själv i Domarbloggen: “Faran med att tala ut på sociala medier”.
Britt Björneke avslutar sitt inlägg med vad som röjer hennes egentliga syn på att med hänsyn till: ”härmed nödd och tvungen”, tvingas döma en kvinna vilken under #meetoo kampanjen förtalat en man, det vill säga hon uppmanar kvinnor att polisanmäla om de anser sig utsatta för övergrepp och inte skrodera om sina tidigare upplevelser många år tillbaka i tiden på nätet.
Det lär ju bli en del att göra för åklagare och domstolar om alla hitresta våldtäktsmän ska kunna förhindras fortsätta sin systematiska förnedring av svenska kvinnor.
Text: Jan Norberg