NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
DEBATT. Professor Johan Thyberg varnade tidigt KI med bla artiklar i NewsVoice för att göra affärer med en grupp av suspekta affärsmän med kopplingar till Panamadokumenten. KI borde inte ha tagit emot 50 miljoner USD, men forskningsminister Helene Hellmark Knutsson verkar tro att mottagandet av suspekta pengar är att arbeta med “forskningens frihet”.
Forskningsminister Helene Hellmark Knutsson blev den 17 april utfrågad i Konstitutionsutskottet (KU) angående Utbildningsdepartementets och Regeringens handläggning av frågan om etableringen av Karolinska Institutet (KI) i Hongkong och Kina.
Text: Johan Thyberg, pensionerad professor i cell- och molekylärbiologi vid KI, legitimerad läkare
På Riksdagens Webb-TV har jag just genomlidit denna 1 timme och 23 minuter långa, bedrövliga och samtidigt närmast skrattretande föreställning. Jag har i tidigare artiklar på NewsVoice.se från 2015 och framåt beskrivit en del av de mindre smickrande detaljerna runt denna KI-etablering:
- Öppet brev – Fortsättning på historien om Karolinska och dess svindlande affärer
- KI:s satsningar inom regenerativ medicin – En fortsättning på Macchiarini-skandalen
- Johan Thyberg: Vetenskapsrådet fortsätter svindla miljonbelopp på KI
För att ledamöterna i KU skulle vara medvetna om hur det gått till skickade jag dem i god tid före den sedan länge planerade utfrågningen de två senaste och mest ingående av dessa artiklar. För att bara ge en mycket kort sammanfattning av historien så rör det hela sig om att KI av en relativt ung affärsman i Hongkong mottagit en donation om 50 miljoner USD för att på plats där bygga upp en forskningsenhet i donatorns namn, the Ming Wai Lau Centre for Reparative Medicine.
Familjen Laus förmögenhet kommer från företaget Chinese Estates Holdings Ltd där fadern Joseph Lau fram tills 2014 var VD, styrelseordförande och majoritetsägare. Efter att detta år ha blivit dömd till drygt fem års fängelse för korruption och penningtvätt av en domstol i Macau överlät han dock dessa poster till sonen Ming Wai Lau, som inte gärna kan ha varit ovetande om faderns göranden och havanden.
Koppling till Panamaläckorna
För övrigt har fadern numera bland annat på grund av dålig hälsa överfört en stor del av sin majoritetspost i företaget till sonen. Om denne senare kan för övrigt noteras att han flitigt dök upp i de avslöjanden som ICIJ (International Consortium of Investigative Journalists) gjort via de så kallade Panama- och Paradisläckorna [Panamadokumenten]. Där framkommer att den store KI-donatorn har åtminstone ett 60-tal företag registrerade i skatteparadis, många tillsammans med sin far (se tidigare artiklar).
En mycket stor roll i planläggningen av KI-donationen spelade den dåvarande chefsministern i Hongkong, CY Leung. Händelsevis råkar det vara så att dennes son arbetar hos professor Kenneth Chien på KI. Det var för övrigt den senare som genom sina känningar med familjerna Lau och Leung förmedlade kontakterna med Hongkong.
KI:s dåvarande rektor Anders Hamsten, efter Macchiarini-skandalen förpassad till den så kallade ”elefantkyrkogården” på Regeringskansliet, hade en tät mail-korrespondens med chefsminister CY Leung där det framgår att den korruptionsdömde pappan Joseph Lau godkänt donationen och det avtal som därvid skrevs även om det officiellt var sonen Ming Wai Lau som var donator.
Man kan lugnt säga att KI genom att ingå denna allians skämt ut sig. Till och med i kinesiska tidningar ställde man sig frågande och menade bland annat att chefsministern var jävig med tanke på sin sons anknytning till KI.
Hur som helst kom denna sorgliga historia så småningom också fram till Sveriges Riksdag och i augusti 2017 lämnade en av Centerpartiets riksdagsledamöter – Fredrik Christensson – en begäran till KU om ”granskning av Helene Hellmark Knutssons agerande och Regeringens beslut om filial i Hongkong till Karolinska Institutet”.
Bakgrunden till Regeringens inblandning i ärendet var att KI på ett tidigt stadium vände sig dit för att få godkännande för sina planer då svenska statliga myndigheter inte normalt etablerar fristående verksamhet utomlands. Frågan verkar dock på ett eller annat sätt ha varit ”het” och det kom att ta Utbildningsdepartementet och Regeringen ett och ett halvt års tid innan man fattade ett beslut. Och vad blev då detta? Jo INGENTING!
Regeringen lade sig inte i saken och KI fick agera på egen hand med beaktande av gällande lagar och regler. Det går inte att få något annat intryck än att Regeringen inte ville ta i denna heta potatis.
Den 17 april 2018 kom så alltså forskningsminister Helene Hellmark Knutsson att höras i KU. Till saken hör att jag tidigt kontaktade henne och Utbildningsdepartementet när donationen kungjorts och framförde varningar. Hon och departementet har liksom KU också fått mina artiklar och bör om de bemödat sig att läsa dem ha vetat en hel del om denna korrupta historia när de infann sig till utfrågningen.
Helene Hellmark Knutsson hävdar ”forskningens frihet” när KI tar emot suspekta pengar
Som nämndes inledningsvis var det en i högsta grad sorglustig historia att genomlida den närmare en och en halv timme långa KU-utfrågningen.
Helene Hellmark Knutsson uppvisade där alla karakteristiska för en politikerbroiler som inte kan svara klart och tydligt på en enda fråga. Jag vet inte hur många gånger hon lät bli att ge besked om hur Utbildningsdepartementet sett på saker och ting.
Hon föredrog istället att hänvisa till KI och dess dåvarande rektor Anders Hamsten. Lika många gånger (jag lyckade inte räkna dem) hänvisade hon till ”forskningens frihet” utan att tyckas veta vad detta begrepp förmodas betyda. Normalt avses med detta en forskares rätt att fritt välja frågeställningar oberoende av politiska, religiösa och ekonomiska intressen. För Helene Hellmark Knutsson verkar det istället röra sig om KI:s och andra univertsitets och högskolors rätt att ta emot pengar från vem som helst, i det aktuella fallet en suspekt mångmiljardärfamilj i Hongkong.
Sålunda var det när Regeringen inte ville eller vågade lägga sig i KI:s etablering i Hongkong mycket ofta med hänvisning till ”forskningens frihet”. Man tycks därvid inte ha fäst minsta tanke vid det faktum att Hongkong är en del av den kommunistiska diktaturen i Kina där just det som vi normalt avser med forskningens frihet under senare år på nytt alltmer beskurits. Maos kulturrevolution kan i detta sammanhang ses som ett förfärande exempel från förr.
Och varför är ledamöterna i KU så tafatta och försiktiga när de ställer sina frågor? Det är trots allt viktiga saker som behandlas men man liksom tassar fram och undviker allt som kan verka alltför konkret och ifrågasättande. Och när man inte får verkliga svar på sina ibland mycket adekvata frågor så går det i bästa fall att upprepa frågan med lite andra ord ytterligare en gång men sedan går ordet vidare till nästa ledamot.
Och varför är hela ritualen runt KU-utfrågningarna så till den grad otidsenliga? Det går inte många minuter innan man blir utled på att varje gång en fråga ställs först få höra det utfrågade statsrådet (tilltalas oftast så) tacka ordföranden och därefter KU-ledamoten för den ställda frågan. Skulle det inte kunna räcka om man på sin höjd gjorde detta en gång i början av utfrågningen?
Efter att ha uthärdat detta KU-förhör förstår jag allt tydligare varför vi under senare år tvingats se den ena myndighetsskandalen efter den andra rullas upp inför våra ögon.
Text: Johan Thyberg, pensionerad professor i cell- och molekylärbiologi vid KI, legitimerad läkare