År 2017 visade en svensk polisrapport, Utsatta områden 2017 (ofta kallat för no-go-zoner eller laglösa områden) att det finns 61 sådana i Sverige. De omfattar 200 kriminella nätverk som består av en uppskattad siffra på 5000 kriminella. Tjugotre av dessa områden var särskilt utsatta: barn så unga som tio år hade varit inblandade i allvarliga brott där, inklusive vapen och droger. De flesta invånarna var icke-västerländska, i huvudsak muslimska, invandrare.
Originaltext: Sweden in Free Fall | Översättning: Judith Bergman, återpublicerad med tillstånd av Gatestone Institute, New York
En ny rapport, Relationen till rättsväsendet i socialt utsatta områden från BRÅ, visar att mer än hälften av invånarna i dessa områden – runt 500,000 personer – tycker att kriminella har en inverkan på människorna i dessa områden genom att de utövar skrämseltaktik för att förhindra vittnesmål, tillkallelse av polis, rörelsefrihet och ingripande vid vandalisering. Invånarna är rädda för återverkningar från de lokala kriminella; inte bara mot sig själva utan också mot familjemedlemmar.
Enligt BRÅ har “tystnad blivit en etablerad norm i vissa grupper av invånare” i dessa områden. Den nya rapporten noterar också existensen av parallella juridiska system. 12 % av invånarna i dessa områden sa att det förekommer påtryckningar från släktingar och religiösa samfund att avstå från att kontakta myndigheterna och istället använda sig av de lokala alternativa systemen såsom moskén.
Ibland säger till och med de lokala kriminella gängen till invånarna att ringa dem istället för polisen, för att minimera polisnärvaron i området. Dessa alternativa system verkar hantera alla brott som har med “rykte” och “heder” att göra, men även andra brott såsom utpressning och stöld. Relationsfrågor, inklusive skilsmässa och vårdnad av barn hanteras också ofta av den lokala moskén. BRÅ påpekar att dessa alternativa system ofta är “anmärkningsvärt patriarkala” och missgynnar kvinnor och barns rättigheter.
Sedan 2005, då det senaste dokumentet publicerades, har BRÅ som ansvarar för brottsstatistik i Sverige vägrat släppa uppgifter om brottslingarnas etniska identitet. Men Expressen publicerade nyligen en rapport om att av 32 gängvåldtäkter som inträffade år 2016 och 2017 så var 42 av de 43 våldtäktsmännen migranter eller nära besläktade med migranter; 32 av dem var födda utomlands. 10 var födda i Sverige med en eller båda föräldrar födda utomlands. Männen var i genomsnitt 21 år gamla vid brottstillfället och 13 av dem var under 18.
Enligt Stina Holmberg, forsknings- och utredningsråd inom BRÅ, så finns det inget brådskande behov av en ny studie om brott som begås av migranter, trots att den senaste sådana studien av BRÅ utfördes år 2005. Det som behövs nu, enligt Holmberg, är “integration” av migranter; något hon anser kommer att sätta punkt för brotten. Enligt henne är de 42 migranterna som gjort sig skyldiga till gängvåldtäkt en försumbar del av alla migranter, i relation till de 163 000 migranter som ansökte om asyl år 2015.
I februari sa polisen Peter Springare att gängvåldtäkter var ett nytt kulturfenomen i Sverige – en konsekvens av de senaste 10 till 15 årens invandrarpolitik.
“Det finns också etniska svenskar som sysslar med gängvåldtäkt, men inte i lika stor utsträckning som bland utlandsfödda gärningsmän”, sa Springare.
För dessa kommentarer blev Springare polisanmäld, och det meddelades av polisen att man skulle utföra en intern utredning om hans kommentarer. Generalsekreteraren i Sveriges advokatsamfund, Anne Ramberg, menade att Springares kommentarer “nästan var rasistiska”. Om det anses “anstötligt i Väst att tala om de faktiska konsekvenserna av migration så ses det i Sverige nu som brottsligt.
Den svenska regeringen verkar dock inte avskräckt av riskerna för fler potentiella gängvåldtäkter och migrantbrott. Man har föreslagit en lag som kommer att låta 9 000 ensamkommande och i huvudsak manliga minderåriga – runt 7 000 av vilka sägs ha visat sig vara äldre än 18 år gamla och som har fått sin asylansökan avslagen och som skulle ha utvisats – få tillfälligt uppehållstillstånd i Sverige om de avser att gå gymnasiet eller redan har ansökt till ett gymnasium. Också värt att notera är att även de bland de 9 000 personer vars identiteter inte går att verifiera – förmodligen för att de inte har några dokument – kommer få stanna.
Både polisen och de svenska migrationsdomstolarna har kritiserat lagstiftningen, särskilt eftersom den bryter mot Sveriges lag, vilken kräver att de som vill stanna i landet måste kunna identifiera sig. Att sänka dessa krav minskar myndigheternas förmåga att kunna veta vem som bor i landet.
I gensvar har regeringen hävdat att förslaget handlar om att låta de 9 000 migranterna avsluta eller ansöka till en gymnasieutbildning och inte om asyl. Så det visar sig plötsligt att de 9 000 manliga migranterna inte hade tänkt ansöka om asyl, utan bara ville få en svensk gymnasieutbildning. Vem kunde gissa det? Varför vuxna män av oidentifierbar identitet från främmande land ska få gå på svenska gymnasieskolor förblir en obesvarad fråga. Att låta 9 000 “minderåriga” stanna beräknas kosta Sverige nästan två miljarder kronor bara för år 2019.
Biskop Fredrik Modeus i Växjö har hävdat att Sverige borde “återintroducera möjligheten för uppehållstillstånd under särskilda och förödande omständigheter”, och att Sverige borde se sig själv som en “humanitär superkraft”: “Att låta ensamkommande ungdomar stanna. Inte tillfälligt utan permanent”, menade han.
Moskén i biskop Modeus stad ansökte nyligen om tillstånd för att sända sina böneutrop offentligt via en högtalare i tre minuter, två gånger på fredagar. Det finns redan två moskéer i Sverige som gör detta på fredagar, en i Botkyrka, där tillståndet utfärdades år 2013, och en i Karlskrona. Den lokala muslimska ledaren, Imam Ismail Abu Helal, har sagt att böneutropet skulle hjälpa muslimer att integreras bättre i det svenska samhället. “Jag välkomnar ansökan och ser fram emot att höra både kyrkklockor och böneutrop i vår stad”, sa biskop Modeus.
Statsminister Stefan Löfven avstod från att uttrycka sin åsikt om muslimska böneutrop. Han sade att det “beror på moskéns läge” och att det är upp till den lokala kommunen. I maj bestämde Växjöpolisen att moskén kommer få tillstånd att ropa ut böner varje fredag i tre minuter. I sitt beslut angav polisen att deras utvärdering hade baserats på trafikförhållanden, allmän ordning och säkerhet. “Inga andra aspekter hade tagits upp, såsom böneutropets innehåll. Biskop Modeus sa att polisens beslut var klokt och skulle främja integrationen.”
Den typ av “integration” som moskén i Växjö sägs sprida till de lokala muslimska invånarna är att muslimer inte bara uppmanas att avstå från att delta i “kuffars” (en nedsättande term för “otroende”) julfirande, och judar nämns så klart som Allahs fiende. Moskéns skola använder sig av en saudisk läroplan, och uppmuntrar kvinnor att klä sig i “icke-västerländska kläder”, och att man ska lära sina döttrar att klä sig “anständigt från barnsben”.
Det verkar mer och mer som att det därför blir Sverige som får integreras in i den islamska kulturen.
Vid en svensk rättegång utfärdades nyligen en dom enligt principer som går parallellt med sharialag, när två muslimska nämndemän [Solna Tingsrätt, Stockholm] ansåg att kvinnan som hade blivit grovt misshandlad av sin make inte gick att lita på eftersom hon kom från en “mindre bra familj” än sin make, och att det var “vanligt” för kvinnor att ljuga om misshandel.
Nämndemännen läxade också upp henne för att hon blandat in polisen istället för att lösa problemet genom att rådfråga med sin misshandlande makes familj. Fallet orsakade en skandal i Sverige och de två nämndemännen avfärdades efter händelsen.
I ett annat nyligen inträffat fall fördes en 12-årig svensk muslimsk flicka mot sin vilja till Irak där hon tvingades gifta sig med sin 22-åriga kusin som ska ha våldtagit henne. Efter att hon återvände till Sverige födde hon tvillingar. Hennes familj tvingade henne att återvända till Irak för att bo med sin “make”. Hans familj tog sedan hennes barn ifrån henne och gick till slut med på att godkänna en skilsmässa. Barnen befinner sig fortfarande i Irak. Den svenska rätten gav mannen, en irakisk medborgare, vårdnaden om deras nu 10 år gamla tvillingar.
Originaltext: Sweden in Free Fall | Översättning: Judith Bergman, återpublicerad med tillstånd av Gatestone Institute, New York | Judith Bergman är krönikör, advokat och politisk analytiker
Relaterat