Var finns rättssäkerheten för Syrien och Ryssland? Ingenstans.

GEOPOLITISK ANALYS. Det framkommer med all tydlighet att rättssäkerhet inte gäller för varken Syrien eller Ryssland på en global arena där ett utdraget geopolitiskt “gladiatorspel” pågår. Alla som är insatta i sakfrågorna och hur samtidshistoria skrivs förstår. På läktarna sitter allmänheten och koalitionen som orkestrerar spelets regler. 

Text: Michael Delavante | Bild: Kejsaren Commodus från filmen The Gladiator – Image credit: DreamWorks och Universal Pictures

“I den politiskt korrekte akademikerns ögon är det förstås bara en tillfällighet att dådet mot Skripal och hans dotter råkade utspela sig månaden före en alarmerande rapport om att Syrienregimen, stödd av Ryssland i kampen för överlevnad, ska ha använt kemvapen i kriget.”

År 2013 kom rapporter om att Syriens regim använt kemgas vid en attack i staden Ghouta. Hundratals, kanske tusentals, (enligt amerikanska källor) människor dödades och USA sade sig ha “varierande grad av tillit” för att saringas använts av Syriens regering mot sitt folk. (1)

FN tillsatte en oberoende undersökningskommitté ledd av Carla del Ponte, tidigare åklagare vid den Internationella krigsförbrytartribunalen i Haag. Analysen visade att saringas hade använts, men att inga bevis fanns för att Assads militär skulle ligga bakom, snarare tvärtom: “Det användes av oppositionen, rebellerna,” sa del Ponte, “inte av myndigheterna.” (2)

Efter ett ryskt initiativ 2013 översåg FN via OPCW, (Organisationen för förbud mot kemiska vapen) ett avlägsnande av Syrienregimens kemvapen. “Vi gjorde ett avtal där vi tog bort 100 procent av kemvapnen” (3), sa dåvarande utrikesministern John Kerry. Trots att amerikanska militärstyrkor deltog i vad som var en internationell (inte rysk), FN och OPCW-operation, påstod USA:s utrikesminister 2017 att Ryssland inte avlägsnat alla syriska kemvapen.

Den 4 april 2017 meddelades att nära 100 människor dödats och 200 skadats efter en kemgasattack i den syriska staden Khan Shaykhun. Kort därefter hävdades det att Syriens regim låg bakom. Få tycktes minnas att en FN-initierad undersökning av den förra kemgasattacken pekat på att rebeller legat bakom då. Lika få tycktes fråga sig varför Syriens regim, med tanke på omvärldens starka reaktioner och USA:s hot om vapenskrammel, skulle drista sig till något så dumt. Tre dagar senare den 7 april attackerades Syrien av USA. Målet sades vara att slå ut en syrisk militärbas och enligt Syrienregimen dödades nio civila.

President Donald Trump signalerade med tiden att USA skulle trappa ner engagemanget i regionen (4) och den 29 mars i år meddelade han att USA:s militära styrkor snart skulle dra sig tillbaka från Syrien: “Vi bankar skiten ur Isis. Vi kommer att lämna Syrien, typ, väldigt snart“, förklarade Trump. (5)

Amerikanska utrikesdepartementet och delar av militären överraskades av beslutet. Enligt Pentagon fanns det i december 2017 ca 2000 amerikanska soldater i Syrien som bland annat arbetade för att stödja den kurdiskdominerade SDF-alliansen.

En vecka efter Trumps uttalande om ett tillbakadragande meddelades att den syriska staden Douma i östra Ghouta utsatts för en kemgasattack (den 7 april). Ett 70-tal människor dödades och cirka 500 skadades. Douma har sen början av 2018 varit bas för Jaysh al-Islam, en Saudistödd koalition bestående av dussintals rebellgrupper som kämpat mot IS, syriska armén och kurder. I november 2013 var man med och skapade Islamiska fronten, en paraplyorganisation på 70,000 krigare som skulle ersätta Assads regim med en islamisk. (6)

Jaysh al-Islam har varit inblandat i flera kontroverser. I november 2015 placerade de ut syriska soldater och deras familjer i 100 burar i östra Ghouta som mänskliga sköldar för att avskräcka attacker från Assad-regimen på civila områden. (7)

Det har dessutom hävdats att koalitionen använt kemiska vapen i en attack på Folkets skyddsenheter och andra kurdiska styrkor i Aleppo 2016. Gruppen nekade och sade att man infört disciplinåtgärder mot en befälhavare för att ha använt modifierade GRAD-raketer och inte kemiska vapen. (8)

Enligt nyhetsbyrån Reuters som hänvisar till WHO fanns ingen forensisk utredning som genomförts som kunde fastställa vilka låg bakom att 500 personer insjuknat med symptom som tydde på exponering för giftiga kemikalier i Douma. Trots det gick Trump snabbt ut och varnade Ryssland och Syrien att misslier skulle komma. Storbritanniens premiärminister Teresa May hakade snabbt på, liksom Frankrikes president Macron och utan vare sig diskussion i parlament eller ett FN-mandat slog man till och skickade 103 missiler mot Syrien.

Den republikanske senatorn Richard Black, som är väl insatt i Syrienkrisen, hävdade att kongressen aldrig skulle ha godkänt en amerikansk attack på Syrien om Trump gått den vägen.

“Vi vet inte om kemikalier användes eller om det här var en fabrikation,” sa Black. Och om de använts har vi ingen aning vilka som gjort det. Men vi vet rent logiskt att det inte fanns några som helst motiv för Syrien att göra det. De hade besegrat Jaysh al-Islam i Douma, skeppat iväg dem i bussar … Tanken att gas skulle avfyras i det läget är barnsligt absurd.”(9)

Skripal

Den 4 mars, 2018, cirka en månad före dådet i Douma, kom nyheten om att Sergej Viktorovitj Skripal, en före detta officer i Rysslands militära underrättelsetjänst som arbetat som dubbelagent för britterna, hittats medvetslös i en park i London tillsammans med dottern Julia. Skripal hade arresterats i Ryssland i december 2004 och därefter dömts till 13 års fängelse för högförräderi, men efter en utbytesaffär med britterna bosatte han sig i England 2010.

Enligt uppgifter hade Skripal och hans dotter förgiftats. Kort därpå meddelade de brittiska myndigheterna att Novitjok, ett nervgift som framställt i Ryssland, hade använts. Ryssland nekade till inblandning men både May och Londons borgmästare Boris Johnston hävdade att Ryssland var skyldigt och massmedierna hakade snabbt på. Detta trots att det inte fanns några som helst bevis för att det verkligen var Ryssland som legat bakom förgiftningen.

När någon anklagas för ett brott brukar det i en rättstat krävas bevis och ett domstolsbeslut innan verderbörande fälls, men in det här fallet gäller tydligen inte dessa ädla principer.

Mer sansade analytiker pekade på det absurda i att ryssarna, 10 dagar före presidentvalet i Ryssland och 2 månader före fotbolls-VM i Ryssland, skulle utföra ett spekakulärt mordförsök. Journalisten John Pilger sa att Rysslands program för det påstådda giftet förstörts av FN redan 2013 och ser händelsen i ett större politiskt perspektiv:

“Det här är ett noggrant konstruerat drama som är en del i en propagandakampanj som byggts upp i flera år för att rättfärdiga de aktioner som byggts upp av Nato, Storbritannien och USA mot Ryssland.” (10)

Andra prominenta kritiker uttalade sig också mot den britiska regimens tvärsäkra påståenden. “Jag finner det anmärkningsvärt att samma dag som det hände så säger den brittiska regeringen att ryska staten låg bakom”, sa Craig Murray, före detta ambassadör i Uzbekistan.

“De kan inte ha haft tid att analysera något av bevisen. Det är som om det här används som en utlösare för förbestämda anti-ryska åtgärder och att skruva upp kalla kriget-retoriken. Man får känslan av att de är rätt nöjda att det har hänt och väntade på att det skulle hända.” (11)

Även Londons förre borgmästare Ken Livingstone var kritisk till de snabba slutsatserna från May och hennes kollegor: “Man måste fråga sig en sak, sa Livingstone: Om Ryssland ville döda den här mannen så kunde de ha dödat honom när han var en fånge i Ryssland. Varför vänta så länge? Och varför använda ett kemiskt ämne så att det definitvt ser ut som att Ryssland ligger bakom? Det finns betydligt enklare sätt att döda någon på. ” (12)

Labours ledare Jeremy Corbyn ifrågasatte också förfarandet:

“Har premiärministern tagit de nödvändiga stegen för att under konventionen om kemiska vapnen göra en formell förfrågan om bevis från Ryssland under artikel nr 9,2?” undrade Corbyn. “Hur har hon svarat på den ryska regimens förfrågan om ett prov för att göra egna tester?” (13)

Corbyn undrade om May överhuvudtaget haft någon dialog med ryssarna? Kort därefter valde Trump och May, utan mandat hos vare sig kongress eller parlament, att tillsammans med Frankrike attackera Syrien.

I den politiskt korrekte akademikerns ögon är det naturligtvis bara en tillfällighet att dådet mot Skripal och hans dotter råkade utspela sig månaden innan en alarmerande rapport om att regimen i Syrien, som stöds av Ryssland i kampen för överlevnad, skulle ha använt kemvapen i kriget. Mer öppensinnade kritiker öppnar för möjligheten att det inte var en slump.

Man behöver inte gå långt tillbaks i historien för att hitta exempel på falsk retorik för att rättfärdiga krig. Efter 9/11-attackerna 2001 hävdade Bush-administrationen, utan minsta bevis, att Saddam Hussein varit inblandad. När Saddam inte kunde kopplas till 9/11 hävdade man, återigen utan bevis och trots FN-inspektioner som sa motsatsen, att Irak hade massförstörelsevapen. Allt med god draghjälp av media och premiärminister Tony Blair.

Efter fortsatt imbecilla påståenden från George Bush, Dick Cheney, Tony Blair och andra krigsivrare invaderades Irak 2003. Det enorma kaos som detta ledde till ser vi fortfarande efterverkningarna av.

Jag är inte någon beundrare av vare sig Assad eller Putin. Det finns mycket att kritisera i båda fallen, men det är motbjudande att se på vilka lösa grunder makthavare i väst kan påstå saker och till och med använda våld, utan stöd i vare sig konstitution eller parlament, samtidigt som det talas högt och brett om vilket hot falska nyheter utgör mot demokratin.

Borde man måhända inte tillämpa samma kritiska förhållningssätt gentemot de “nyheter” som förmedlas från makthavare i väst, som mot de som finns i öst? Och borde man inte också tillämpa samma krav på officiella medier i väst, som mot de så kallade alternativa nyhetssajter som massmedierna så gärna ondgör sig över och är så snabba att idiotförklara?

Text: Michael Delavante

Källor

(1) U.N. has testimony that Syrian rebels used sarin gas: investigator, Stepanie Nebehay, Tom Pfeiffer, Reuters, May 5, 2013.
(2) U.N. has testimony that Syrian rebels used sarin gas: investigator, Stepanie Nebehay, Tom Pfeiffer, Reuters, May 5, 2013. Se även: UN accuses Syrian rebels of carrying out sarin gas attacks which had been blamed on Assad’s troops, By Damien Gayle and Mail Foreign Service, Daily Mail,, 6 May 2013. Samt: UN Sources Say Syrian Rebels — Not Assad — Used Sarin Gas, Adam Clark Estes, The Atlantic, May 5, 201-
(3) Archive of fact-check “Kerry: We got ‘100 percent’ of chemical weapons out of Syria”, Jon Greenberg, www.politifact.com, July 20th, 2014
(4) Trump says US will withdraw from Syria ‘very soon’ By Ryan Browne and Barbara Starr, CNN, March 29, 2018
(5) Trump says US will withdraw from Syria ‘very soon’ By Ryan Browne and Barbara Starr, CNN, March 29, 2018
(6) Mapping Militant Organisations, Stanford university, http://web.stanford.edu/group/mappingmilitants/cgi-bin/groups/view/533
(7) Mapping Militant Organisations, Stanford university,
http://web.stanford.edu/group/mappingmilitants/cgi-bin/groups/view/533
(8) Mapping Militant Organisations, Stanford university,
http://web.stanford.edu/group/mappingmilitants/cgi-bin/groups/view/533 Se även: “One Kurdish Neighborhood in the Crossfire,” Sam, Heller, The Daily Beast, 15 Apr. 2016, 14 Jul. 2016.
(9) Why didn’t Trump go to Congress before striking Syria? – RT asks State Senator Richard Black.
(10) ‘Skripal case is a carefully-constructed drama’ – John Pilger, RT , 18 mars 2018.
(11) Questioning the Conventional Wisdom of Russian Spy’s Poisoning, Cosortium News, March 30, 2018.
(12) Ex-mayor of London Ken Livingstone comments on UK-Russia scandal over Skripal case, RT , 14 mars 2018
(13) Corbyn Calls for Evidence in Escalating Poison Row, The Real News, 15 mars 2018.