Har du någon gång funderat ordentligt över vad staten faktiskt gör, vad den borde göra och vad den inte borde göra? Staten har med tiden kommit att lägga sig i allt fler detaljfrågor som du och jag som individ med lätthet själva kan eller bör kunna ta beslut i.
Ett konkret exempel skulle kunna vara frågan om föräldraledighet. Är det verkligen statens uppgift att gå in i familjer och tala om hur denna fördelning ska se ut? Genom att
staten ständigt lägger sig i detaljfrågor på individnivå skapas ett samhälle där delar av befolkningen leds in i en uppfattning att staten ska ta hand om allt. Precis allt.
Effekterna av detta blir naturligtvis att befolkningen tar allt mindre ansvar för sina egna liv, eftersom det alltid finns lagar som reglerar stora delar av det. Naturligtvis finns en god
tanke bakom ett exempel som fördelning av föräldraledigheten. Det handlar om
jämställdhet. Men om man nu inte kan bestämma detta ihop med sin partner, är det
snarare där vi bör lägga fokus. Så här blir det när man tar en detaljfråga, målar upp den
som stor och avgörande och gör den till politisk ammunition och valfläsk inför valen.
Små betydelselösa frågor som inte har en påverkan på samhället i stort, målas upp som viktiga och debatteras in i oändligheten av tusentals personer på internet och i morgonsoffan i TV. Lobbar man in 20 sådana pyttesmå frågor i debatten, är det väldigt lätt hänt att de riktiga frågorna som faktiskt har betydelse drunknar i denna fors av åsikter i dessa ämnen.
Ovanpå detta ger alla politiska partier ofta skenet av att vara någonting de absolut inte är, vilket skapar total förvirring kring olika begrepps betydelse. Låt oss ta ett konkret exempel. Det politiska partiet Folkpartiet har bytt namn till Liberalerna. Liberalism har betytt olika saker vid olika tidsepoker, men något som summerar ideologin är följande;
“Liberalismen som ideologi grundar sig i individens rätt till frihet och motsätter sig statlig inblandning i individens privatliv.”
Liberalerna har alltså anammat det faktum att politiska partier inte ska lägga sig i detaljfrågor gällande privatliv. Går man sedan in på Liberalernas hemsida kan man läsa följande:
“Vi var det parti som 1994 införde den första öronmärkta månaden i föräldraförsäkringen, den så kallade pappamånaden. Vi har också varit med och drivit igenom den andra och den tredje öronmärkta månaden. Det bidrar till ett mer jämställt uttag av föräldraförsäkringen.”
Så nu har Folkpartiet döpt om sig till en ideologi som alltså inte ska vara inne och peta i medborgarnas privatliv, men som stolt berättar att de gör precis detta, vilket på sikt leder till att betydelsen av ordet “liberalism” ändras.
Det sker en långsam förskjutning i dess betydelse. Detta var bara ett exempel av många av hur politiska partier försöker bygga illusioner av något det uppenbarligen inte alls är.
I just det här fallet verkar det onekligen som om Liberalerna har en annan, egen definition av Liberalism. Och så här håller politiska partier på. Jämt och ständigt. Ibland byter de även ståndpunkter rakt av med varandra för att snabbt hämta igen förlorade politiska poäng.
Ett exempel på detta skulle kunna vara Moderaterna som för några år sedan uppmanade oss att “öppna våra hjärtan” och ta emot flyktingar. När det stod klart att en mycket stor del av befolkningen inte alls tyckte att det var en bra idé, kopierade man delar av Sverigedemokraternas agenda och presenterade som sin egen. Debatterna i TV kom sedan att handla om vilket parti som stulit vad från vems partiprogram. Och så här ser det ut. I ett hundraårsperspektiv har alla partiers agenda gått ett varv bland samtliga partier.
Vad staten borde syssla med, är exempelvis frågor om infrastruktur, vatten, energi, utbildning och en fungerande sjukvård till dess medborgare. Men dessa verksamheter väljer man att sälja, vilket naturligtvis leder till att de politiska partierna måste skapa små sakfrågor eftersom det inte finns några riktiga frågor kvar att behandla.
Det går naturligtvis att diskutera hur långsiktigt och klokt det är att sälja ut stora delar av vår infrastruktur om man ser på det ur ett 100-årsperspektiv. Nog kan man tycka att det vore väldigt bra om staten själv ägde dessa livsviktiga verksamheter. Men just nu anser vi inte det.
I nästa cykel gör vi rimligtvis det. När man väljer att sälja ut delar av staten på det här viset, blir det inga riktiga frågor kvar för staten att ta hand om. Kvar blir då små detaljfrågor om människors privatliv, vilket vi tydligt ser idag.
Text: Mike Blixt
Babylon som är skriven av författaren och entreprenören Mike Blixt är en något misantropisk bok och omvärldsanalys av en sinnessjuk värld. Boken släpps som ljudbok och fysisk bok under vintern. NewsVoice publicerar exklusivt alla 50 kapitel från boken som en serie debattartiklar.
Relaterat
- Bokens hemsida: Babylonbok.se
- Författarens hemsida: Mikeblixt.net