Bern: Socialdemokraternas grandiosa självbild kollapsar

publicerad 3 juli 2018
- Lars Bern
Lars Bern - Foto: Torbjörn Sassersson, NewsVoice.se

Bild: Lars BernDEBATT. Socialdemokraterna som nästan hela 1900-talet var Sveriges statsbärande parti utkämpar nu sin svåraste valrörelse sedan partiet bildades. Partiet lider fortfarande av sviterna från tidigare framgångar, med en grandios självbild som inte längre stämmer med den bistra verkligheten. Över hela Europa imploderar systerpartierna och turen verkar nu ha kommit till de svenska socialdemokraterna.

Text: Lars Bern, som driver bloggen Antropocene

Orsaken är att det politiska etablissemang där socialdemokratin varit kärnan under senare decennier försökt tvinga på väljarna en globalistisk hyperliberalism. Denna etablissemangets politik har väckt till liv en våg av nationalism över hela västvärlden som nu i snabb takt ritar om den politiska kartan.


Borta är kampen mellan höger och vänster och istället har vi fått en kamp mellan globalismens överstatlighet och nationell demokrati. Socialdemokraternas och hela det politiska etablissemangets huvudmotståndare i valet är de nationalistiska Sverigedemokraterna (SD).


Socialdemokraterna och dess ledare Stefan Löfven befinner tillsammans med hela det övriga politiska etablissemanget sig i full panik och greppar förtvivlat efter en valfråga från partiets fornstora dagar. Löfven deklarerar att valet i september skall bli en folkomröstning om välfärden som en gång var partiets paradfråga. Den låg bakom dess stora framgångar i kampen mellan höger och vänster på 50- och 60-talet.

Problemet är bara att den politiska deklarationen klingar innehållslöst när man samtidigt vräker ut hundratals miljarder på EU och den globalistiska migrationspolitik som man bedrivit under senare decennier. Huvudmotståndaren i årets val SDs Jimmie Åkesson behöver bara peka på detta enkla faktum, för att Löfvens valstrategi skall falla samman som ett korthus.


Om Stefan Löfven och resten av det politiska etablissemanget skall ha en chans att bromsa SD:s framgång, behöver man byta fot och inse att man måste överge sin ensidiga globalism och kroka på den våg av att sätta nationella intressen först som får ett allt fastare grepp om väljarna i hela västvärlden.


Folket vill inte ha miljardrullningen till EU:s överstatliga projekt och till de öppna gränserna. Man vill att skattepengarna i första hand går till dem som betalat skatterna och inte slösas bort i elitens globalistiska lekstuga. Att prata om välfärd som Löfven gör, för att samtidigt lägga allt mer av skattebetalarnas pengar på annat, kommer givetvis att slå tillbaka. Folket kan ju lätt konstatera att vårdköerna bara växer, allt fler pensionärer blir fattiga och tryggheten i hem och på gator och torg blir allt sämre.


Samtidigt som socialdemokratin målar in sig i ett hörn genom sin ovilja att ompröva den globalistiska politiken, råder det motsvarande kaos i det borgerliga lägret. Även där försöker man desperat få valet att handla om andra politiska frågor, men debatten fastnar hela tiden i hur man skall förhålla sig till SD och vågen av folklig nationalism.


Även de borgerliga måste inse att man behöver ompröva sin hyperliberala globalism om man skall ha en chans att bromsa väljarströmmen till SD.

Jag tror inte den nödvändiga omprövningen inom varken borgligheten eller socialdemokratin kommer före valet. Därför blir svaret på den rubricerade frågan – nej!

Vi ser redan hur valrörelsen mest handlar om hur etablissemanget skall förhålla sig till SD. Övriga frågor blir mest garnityr. På det sättet föser etablissemanget över alla väljare som är missnöjda med den hyperliberala globalismen till SD. Min tidigare analys att SD efter valet blir Riksdagens största parti känns allt troligare.

Följden av en Riksdag med SD som största parti blir en konstitutionell kris där man inte ens kommer att kunna utse talman enligt tidigare praxis. Vi kommer att få se ytterligare en svag regering av den typ vi lidit under de senaste 4 åren, baserad på en liknande odemokratisk uppgörelse som Decemberöverenskommelsen. Att det är en trolig utveckling bekräftas av att kommunistledaren Sjöstedt i Almedalen öppnat upp för ett regeringssamarbete med Centern och Liberalerna, bättre kan knappast höger/vänster-skalans död illustreras. Därmed blir i praktiken SD den enda oppositionen och deras tillväxt fortsätter tills de får egen majoritet och blir det nya statsbärande partiet.

Valet blir en folkomröstning om SD och inte om välfärden som Löfven drömmer om! Eller skall vi säga en folkomröstning mellan en elitistiskt styrd globalism eller en återgång till nationellt folkstyre.

Text: Lars Bern, som driver bloggen Antropocene

Donera till NewsVoice

Så här kan du stötta Newsvoice

  • Det enda som kan rädda (S) är en fullskalig sanningskommission.

    På annan plats på denna blogg har jag redovisat emotionella skalor och de är i spel även här.

    (S) ligger på en emotionell nivå där de knappast kan bära sig själva utan konvulsioner, m.a.o. en relativt låg frekvens och hög emotionell laddning.

    Lätt att se om man observerar och vet vart man tittar. De har nu under en längre tid satsat på att förstärka sin politik med en än lägre frekvens och en än högre laddning (läs migration av ej kompatibla), och detta leder till undergång.

    Och där kommer även jämlikheten in, alla skall gå under med oss!

    Nu är det ett scitsotänk och kommer ej att lyckas eftersom överlevnadskrafter har högre frekvens och löser upp lägre och har ingen laddning alls näst intill . Kommunicerande kärl helt enkelt. Lite boolsk algebra visar detta.

    På den andra sidan, den etiska, höjer kunskap överlevnadsdrivet och dess frekvens stiger och omvandlingen mot högre etik går allt snabbare.

    Av detta ser man också den desperation (S) visar i att stänga ned kunskapslyftet via internet.

    Nu är det för sent, för många vill överleva.

  • Vilken seende såg den nationella demokratin? Den inbillades dröm då som nu. Inte mer inte mindre. En artikel får sina egna svar… kommentarer. Självhushållning, eget mynt, det egna landet och allt gammalt skräp. Ingen vågar se när Chalmersprofessorn yttrar sig. Se hans titel, vad han kunde och vem han var. Jovisst han skärskådar tider från inledningen och ser till grandios självbild… vems? alltid en intressant aspekt för den som vill veta mer. Jovisst, vem lever utan den? Måste den inte vara nåt att sträva efter… ha som mål…ett ideal… såklart bli hånad för, när allt brister som med förståndet i den egna verkligheten.

  • Härligt Lars!
    I denna fråga är vi helt ense och jag beskriver regelbundet situationen på liknande sätt på http://www.frihetsportalen.se

    S trodde redan för 60 år sedan att de ägde makten för evig tid. Valresultatet 1976 blev en psykisk kollaps för flera av dem och de hämtade sig aldrig ute trodde att de kunde komma tillbaka fortsätta på samma sätt. Men undan för undan har svenskarna vaknat och nu har man börjat inse att de borgerliga partierna i allt väsentligt är av samma skrot och korn.
    Fortsätter valrörelsen i samma stil kommer SD få över 30% och AfD kommer också de in i riksdagen.

  • Bra analys av Lars Bern som vanligt. Även de andra kommentrerna i tråden är kloka och överensstämmande med sanningen av hur det ser ut och hur framtidens olika lösningar ser ut.

    Att alla partier nu inför valet desperat försöker hitta ett sätt att positionera sig för att inte SD skall vinna mer terräng är kväljande uppenbart, och samtidigt både pinsamt och avslöjande.

    Att det Svenska folket nu börjar vakna, trots decennier av hjärntvätt känns såklart oerhört olustigt för alla partier och särskilt för sossarna vill jag påstå.

    De har trott att man bara kan ånga på i samma anda även i detta val, och återigen bedra sitt eget folk, och inte minst de s.k. arbetarna, deras kärnväljare. Det har ju fungerat hittills, varför fungerar det inte nu frågar sig säkert deras valstrateger nu i kör.

    Svaret är att folket nu inte längre finner sig i att vara lakejer som röstar fram någon sorts självutnämnd elit som utnyttjar sin position till att sko sig själv och staka ut en fantasivärld som aldrig kommer att gynna den enskilde medborgaren.

    I en demokrati gäller det att ha känsla för vilken kurs folket (väljarna) vill att skutan Svea skall gå. Detta har man säkert förstått men ändå hittills negligerat, och i stället har man hånfullt meddelat folket vad man anser skall gälla, ofta sådant som aldrig framgått i partiprogram eller annan info innan valet.

    Detta bedrägeri tycks nu äntligen gå upp för en stor del av det Svenska folket, till förtret för sittande politiker.

    Partierna har ingen framgångsrik strategi för detta scenarie. Man har helt enkelt inte väntat sig att folket skall vakna. De har ju inte vaknat hittills….

    Desperationens konsekvenser kan vi läsa varje dag i våra dagstidningar.

    Kära Sveas invånare, ge inte upp, det är nu allvaret för att återta vår från början underbara nation börjar!

  • Tack ännu en gång Lars Bern för din skarpsinniga analys, du överglänser de flesta med ditt tydliga klarspråk. Vi behöver mer sånt!!

    Precis som Patrik Engellau i sin dagliga krönika påpekat så rör detta val sig om ett paradigmskifte som egentligen borde ha skett för många, många år sedan men som det kuvade folket i Sverige haft så ofantligt svårt att resa sig upp och ta strid för.

    Överheten i form av kungar, självutnämnda despoter, diktatorer har sedan parlamentarismens genombrott övertagits av en politikeradel vilka lyckats upprätthålla sitt förtryck över “undersåtarna” genom att inbilla dem att det är de som bestämmer genom att i sk val utse sina politiska representanter.

    Detta illusoriska reptrick har kunnat pågå därför att svensken hjärntvättats under så lång tid att det på nu allvar hotar hela landets fortsatta existens.

    Omvärlden har redan insett vad som är i annalkande och därför är EU nu under mycket stor press att samla sig under trycket av en uppretad befolkning som inte delar politikeradelns genomkorrupta globalistiska agenda.

    Att det är migrationskaoset som fått folk i EU och framförallt i Sverige och Tyskland att resa sig gör att alla mer eller mindre socialistiska partier förr eller senare tvingas ansluta sig till en mer nationalistisk agenda.

    Svenska sossar är de sista råttorna som tvingas överge skeppet, men när de gör det så är det inte frivilligt, man tvingas från sina lukrativa köttgrytor som försörjt dem i alla år.

    Resningen från den breda och lojala folkmajoriteten kommer inte att ge dessa socialister någon ro, och de kommer i det längsta att ägna sig sig åt allsköns konstrande för att kunna sitta kvar vid köttgrytorna så att de kan fortsätta förtrycka sin befolkning.

    Vi ser nu hur olika partiers rätta ansikte visar sig inför valet och en samlad sjuklöver kommer att (precis som i Tyskland) gå ihop för att obstruera folkflertalets vilja att ändra på landets politiska inriktning, ända tills dess att SD själva når den absoluta majoriteten av Sveriges väljare.

    Politiskt kaos efter valet i September är att vänta och då kommer svenska folket att tvingas välja, den lilla kärna som driver globalisternas agenda får därmed bekänna färg och SD kan då accentuera sina krav på maktens innehav.

    Vi får bara hoppas att inte också SD tappar sin ideologiska bas för då blir det bara same, same but different som det hette i reklamen för några år sedan.

    Det är politikerna som är folkets tjänare och inte tvärtom.

  • “Följden av en Riksdag med SD som största parti blir en konstitutionell kris där man inte ens kommer att kunna utse talman enligt tidigare praxis”.
    Det är ju fantastiska förutsättningar Du målar upp för Sverige, att en vidrig, snaskig kohandel bakom väljarnas rygg kanske äntligen får ett slut. Jag gläder mig att få genomleva en “konstitutionell kris”, ett tecken på frihet för den enskilde medborgaren, förhoppningsvis slipper vi socialismen. Den har aldrig bidragit till något gott!!!
    Ju svagare regering, som Du kallar det, ju bättre förutsättningar får svenska folket att slippa utplundring genom/av socialister.
    Nu är det bara att hoppas att SD inte faller i det socialistiska träsket och förgör sig själva.
    Svenska folket måste i framtiden få “rätten” att sparka politiker som missbrukar sina mandat. Den skall inte vara förbehållet “partigarnityret”. Rätten existerar inte idag. Det största missbruket politikerna åstadkommit är att man aldrig frågade svenska folket om vi kunde acceptera invasionen av främmande människor och glöm inte, det kan resultera i floder av blod. Håna inte svenska folket som bär på dessa tankar! Carl Bildt är ett smaklöst exempel därvidlag. http://www.friatider.se/bildt-farligt-l-ta-folket-best-mma-om-eu

  • Lämna ett svar

    Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *