Efter att ha följt den politiska debatten runt elitens Almedalsjippo får Bern en déjà vu-upplevelse. Det är i år ungefär hundra år sedan som makten tvingades att ge upp sin maktposition och införa allmän rösträtt i Sverige. “I valet 1924 blev landet en demokrati – ett land styrt av folkviljan där allas vilja fritt tilläts påverka politiken”. Det skriver Lars Bern i sin senaste krönika där han drar slutsatsen: “SD spelar idag samma roll som en gång Socialdemokraterna gjorde för 100 år sedan när demokratin för första gången infördes”.
Text: Lars Bern, Antropocene
Till en början fungerade den svenska demokratin bra och den förde upp Socialdemokraterna till en unik maktposition i svensk politik. Partiet bars fram av en stark folkrörelse där kärnan var den då stora och underprivilegierade arbetarklassen. Även övriga politiska partier utvecklades till folkrörelser representerande olika grupper i samhället. Man kunde tydligt urskilja de olika politiska partiernas folkliga hemvist i de folkgrupper de representerade och människors valfrihet var stor. De politiska valen var meningsfulla eftersom de alltid påverkade den politiska inriktningen.
Den mycket starka ekonomiska tillväxten under efterkrigstiden har, som jag tidigare skrivit om, skapat en ny och snabbt växande maktfaktor i Sverige och i resten av världen. Framväxten av hundratals mycket stora och rika globalt opererande företag och banker har skapat en enorm förmögenhetsmassa i händerna på ett fåtal hyperförmögna ägare. Deras företags ekonomiska betydelse har vuxit ikapp flertalet nationalstaters och därmed har möjligheterna för dem att utöva politisk makt vuxit.
År 1995 skrev Harvardekonomen David C. Korten boken “When Corporations Rule the World“ där han visade hur de globala företagen snabbt var på väg att helt dominera den politiska maktutövningen i främst västvärlden, genom att utnyttja sitt ekonomiska inflytande för att driva igenom sin politiska agenda.
Den hyperförmögna finanseliten har med mycket stor framgång lyckats att helt erövra den politiska arenan i vårt land och i resten av västvärlden. De har bildat en rad överstatliga maktcentra, mäktiga lobbygrupper och organisationer för att på olika plan påverka den förda politiken så att den gynnar dem maximalt. Resultatet är en globalistisk politisk agenda som kan sammanfattas i följande sju punkter:
- Att eliminera alla restriktioner för kapitalrörelser och valutor
- Att etablera fri rörlighet för varor och tjänster
- Att ersätta nationella regelverk med överstatliga
- Att privatisera flertalet offentliga verksamheter
- Att rasera nationella gränser och skapa fri etableringsrätt
- Att eliminera ekonomiskt oberoende genom hög skuldsättning
- Att skapa fri konkurrens för arbetskraften genom fri rörlighet
De tidigare idéburna demokratiska folkrörelsepartierna har samtliga gett upp sina ideologier och folkliga rötter och istället anslutit till globalismen vilket jag tidigare skrivit om här, här och här.
Vi har återfått en styrande elit som nu är helt i händerna på de globala företagen och bankerna. Folkets möjligheter att i val påverka den förda politiken har för varje år krympt ihop till meningslösa symbolfrågor. Demokratin har i praktiken upphört att fungera.
I land efter land över hela västvärlden har den här nya elitistiska diktaturen skapat en folklig motrörelse för att återinföra den nationella demokrati som gått förlorad. I Sverige har en stor del av denna folkrörelse fångats upp av Sverigedemokraterna (SD).
Globalisternas huvudstrategi för att försöka stoppa dessa rörelser som hotar deras maktställning, har varit att sätta likhetstecken mellan strävan efter nationellt folkligt självbestämmande och nazism.
Under Almedalsveckan har vi sett en rad exempel på hur globalismens företrädare uppträder för att försvara sin makt. I ett inlägg skriver Socialdemokraterna:
“En röst på Socialdemokraterna den 9 september innebär en röst på att SD inte ska få inflytande.”
Vi ser samma fenomen inom av socialdemokrater dikterade LO, som trots att kanske en huvuddel av deras medlemmar är SD-sympatisörer helt vänder dessa medlemmar ryggen. Samtliga så kallade sjuklöverpartier som alla på olika sätt är anslutna till globalismens elitistiska ideologi, har på liknande sätt tävlat om deklarationer hur de skall hålla den nya folkviljan utanför politiskt inflytande. Försvaret av globalismens agenda har återkommit i snart sagt alla politiska tal i Almedalen som sjuklöverpartierna hållit.
Denna unisona strävan att hindra folkviljan att få inflytande över den förda politiken är ett sorgligt bevis för att vårt politiska system tagit ett stort steg 100 år bakåt i tiden. I ett land där all offentlig makt sägs utgår från folket har ingen rätt att försöka hindra ett demokratiskt valt parti från att vara med och styra landet. Vad sjuklöverns odemokratiska globalister även glömmer är att oppositionen mot globalismen på intet sätt är begränsad till SD-sympatisörer. Även stora delar av de personer som fortfarande röstar på sjuklöverpartierna känner en stark aversion mot stora delar av globalismens agenda. Jag får dagligen allt fler vittnesbörd om det i min omgivning.
Det råder ingen tvekan om att stora delar av globalismen saknar stöd från en folkmajoritet. Om sjuklöverpartierna fortsätter att ensidigt driva den globalistiska elitens politiska vilja och inte släpper fram folkviljan i praktisk politik, kommer strömmen av väljare över till SD att fortsätta.
SD spelar idag samma roll som en gång Socialdemokraterna gjorde för 100 år sedan när demokratin för första gången infördes. Socialdemokraterna fick en gång egen majoritet. Uteslut inte att SD även kan komma att få det, om inte allas lika rätt till politiskt inflytande respekteras.
Text: Lars Bern, Antropocene