Fysikalister tror endast på en fysisk värld och att alla fenomen kan förklaras med naturvetenskap. Parapsykiska fenomen som inte kan förklaras förkastas. Debatten i Väst om dessa fenomen har pågått i mer än 100 år. Psykologen Göran Johannesson resonerar om hur skeptiker använder förnekelse och förenklingar för att fjärma sig själva och andra från en komplicerad verklighet.
Text: Göran Johannesson, författare, legitimerad psykolog med intresse för spontana parapsykiska upplevelser och för barns minnen av tidigare liv (Tidigare-liv.se) | Läs fler artiklar av Göran Johannesson i NewsVoice
Den idag förhärskande synen inom den etablerade vetenskapen och filosofin är att den fysiska verkligheten är den enda som finns. Sinnesförnimmelser, känslor, tankar, föreställningar, intuitioner och minnen – allt som finns i vårt medvetande – är på ett eller annat sätt en funktion av elektrokemiska processer i hjärnan.
Således är vår medvetenhet endast en produkt av hjärnan och slocknar vid döden. Denna syn betecknas som fysikalism (eller materialism) och innebär att tillvaron endast består av fysisk materia, fysiska energier och fysisk medvetenhet.
Detta förefaller vara en för evinnerliga tider fastslagen “sanning” som inte kan eller får ifrågasättas och påminner närmast om en religiös dogm.
Det grundläggande och svåra problemet med medvetandet (”the hard problem”) är hur det är möjligt att neurofysiologiska processer, dvs. elektrokemiska signaler och neurala nätverk, kan ge upphov till subjektiva upplevelser.
- Vad kan vara mer olikt än t.ex. en stark känsla och vissa neurofysiologiska processer i hjärnan?
- Hur kan medvetandet uppstå ur något rent materiellt?
Filterteorin – Hjärnan förmedlar medvetandet
Det är uppenbart att det finns ett gigantiskt förklaringsgap mellan medvetandet och hjärnans neurobiologiska tillstånd. Medvetandet kan helt enkelt inte reduceras till neurofysiologiska processer i hjärnan utan är av ett kvalitativt annorlunda slag.1
När Max Planck – den främste upphovsmannen till kvantteorin – fick frågan om medvetandet kan förklaras i materiella termer, svarade han nekande och tillade att medvetandet är grundläggande i tillvaron.2 Slutsatsen blir att fysikalismen är falsk, och att materien och medvetenheten utgör två fundamentalt olika aspekter av tillvaron, varav den ena inte kan reduceras till den andra.
En alternativ förklaring till fysikalismen är den s.k. transmissions- eller filterteorin.
Enligt denna teori är medvetandet varken identiskt med eller en produkt av hjärnan. Tvärtom är hjärnan endast ett instrument eller redskap för medvetandet, precis som ett piano är ett instrument för pianisten att framföra sin musik på.Hjärnan alstrar således inget medvetande utan endast förmedlar det, minnet finns t.ex. inte i hjärnan lika lite som musiken finns i pianot.
Enligt detta synsätt utgör hjärnan även ett filter som begränsar medvetandet på olika sätt, precis som ett ostämt piano inskränker pianistens möjligheter att exekvera sin musik. Redan Hippokrates hävdade att hjärnan är medvetandets budbärare och dess uttolkare. Och i flera av sina dialoger, t.ex. i Faidon, framställer Platon kroppen som en begränsning för medvetandet.3
Fysikalism kan inte förklara parapsykiska fenomen
Fysikalismen kan inte heller förklara alla de hundratals spontana och verifierade exempel på utomsinnlig varseblivning (telepati, prekognition, psykokinesi m.fl.) som med ett samlingsnamn kallas för psi och som har publicerats under de senaste dryga hundra åren. Detsamma gäller de många statistiskt säkerställda resultaten från den kvalificerade experimentella parapsykologin. Etzel Cardeña, professor i psykologi (med inriktning mot hypnologi och parapsykologi) vid Lunds universitet, publicerade i våras en sammanställning av bevisen för den experimentella parapsykologin i American Psychologist – organ för det amerikanska psykologförbundet, American Psychological Association.
Det framkommer i artikeln att bevisen för psi är fullt jämförbara med forskningsresultaten inom den gängse psykologin och andra beteendevetenskapliga discipliner. Sammantaget visar denna forskning bortom allt rimligt tvivel att dessa fenomen har en verklighetsgrund.4
Trovärdiga exempel på parapsykiska fenomen
Ett trovärdigt exempel på hur psi kan vara till nytta i vardagen återges av Elizabeth L. Mayer (1947–2005), fil.dr i psykologi vid Berkeleyuniversitet i Kalifornien och tillika en ledande psykoanalytiker. Hon var en uttalad fysikalist fram tills följande händelser utspelade sig i december 1991. Då blev hennes 11-åriga dotters älskade och extremt värdefulla harpa stulen i samband med en julkonsert i Oakland. Under de kommande två månaderna försökte Mayer på en rad olika sätt att lokalisera harpan: via polisen, instrumentförsäljare över hela landet, det amerikanska harpsällskapets nyhetsbrev och CBS TV-nyheter. Men utan minsta resultat.
Vid det laget var både mor och dotter smått desperata. Då föreslog en vän att Mayer skulle kontakta en skicklig slagruteman, som även uppgavs kunna lokalisera försvunna föremål. Via det amerikanska sällskapet för slagrutemän fick hon telefonnumret till ordföranden, Harold McCoy i Fayettesville, Arkansas (ca 180 mil från Oakland).
När Mayer ringde upp McCoy och frågade om han kunde hjälpa henne att finna harpan, svarade han efter en kort paus att den fortfarande var kvar i Oakland och att han skulle tala om var den fanns om hon bara skickade en karta över staden, vilket hon genast gjorde.
Efter några dagar ringde han upp henne och talade om på vilken gata och i vilket hus harpan fanns. Mayer hade aldrig varit i det aktuella området men åkte nu dit, skrev ner den exakta adressen och meddelade polisen att hon hade fått ett tips om i vilket hus harpan fanns. Polisen ansåg dock inte att det var tillräckligt för att göra en husrannsakan utan planerade istället att avskriva ärendet. Mayer satte då upp ett anslag i två kvarter i vilka det aktuella huset ingick och erbjöd en belöning om harpan återlämnades.
Tre dagar senare ringde en man till Mayer och påstod att hans granne nyligen hade förvärvat en sådan harpa. Mannen ville inte uppge sitt namn eller adress, men lovade att återbörda harpan. Efter ett antal telefonsamtal under de kommande två veckorna bestämdes slutligen tid och plats för när harpan skulle överlämnas, av en tonårspojke. Och så skedde också.
Som avslutning skriver Mayer att ”Det här förändrar allting” (Mayers kursivering), dvs. hennes världsbild fick sig en riktig törn, och händelsen påverkade henne på alla plan under resten av hennes liv.5
Det är sannolikt just en sådan typ av personlig upplevelse som krävs för att rubba en fysikalists syn på tillvaron – det är svårt att förneka sina egna sinnens vittnesbörd (fast även det har förekommit!). Att enbart läsa om den vetenskapliga parapsykiska forskningen brukar sällan övertyga skeptiker.
Fysikalister har en annan världsbild snarare än bättre förståelse för vetenskap
Fysikalister har naturligtvis svårt att acceptera parapsykiska upplevelser eftersom de är så djupt övertygade om att det enda som existerar är den fysiska verkligheten. Att det saknas en teori för psi är en vanlig kritik. En orsak till det torde vara att dessa fenomen varken går att förstå eller förklara utifrån en rent fysikalistisk världsbild. Det saknas helt enkelt kunskap om den process som ligger bakom.
Vi kan i stort sett bara iaktta hur psi yttrar sig i vår fysiska tillvaro, endast bli varse dess konsekvenser. Våra fysiska sinnens uppfattningsförmåga räcker helt enkelt inte till – verkligheten är betydligt mer komplicerad än vad vi kan uppfatta med våra fem sinnen.
Vem har egentligen bevisbördan?
Men eftersom fysikalismen alltid på förhand avfärdar alla s.k. paranormala fenomen, kommer dessa aldrig att accepteras av dagens vetenskap oavsett hur starka bevisen är – ett exempel på okunnighetens arrogans.
Alla sådana fenomen anses alltid och utan undantag kunna ges en s.k. naturlig eller normal förklaring av ett eller annat slag. Eller så handlar det helt enkelt om vidskepelse eller (själv)bedrägeri.
Det som överlag saknas hos det vetenskapliga etablissemanget är framför allt öppenhet och ödmjukhet inför en verklighet som i grunden – trots vetenskapens ständigt nya rön – fortfarande är ett stort mysterium.
Vår svenske nobelpristagare i litteratur, Tomas Tranströmer, säger i en intervju:
”För mig är det naturligt att se livet som ett mysterium. Den vanliga materialistiska världsbilden är en arbetsmodell som fungerar hyggligt i vårt dagliga liv – och vår varseblivning är ju så konstruerad att den i allmänhet utestänger saker som inte svarar mot den världsbilden. Men samtidigt är det uppenbart att den materialistiska hypotesen inte ger någon bild av hur verkligheten egentligen är beskaffad. Jag känner mig övertygad om att den konventionella världsbilden är otillräcklig.”6
Text: Göran Johannesson, författare, legitimerad psykolog med intresse för spontana parapsykiska upplevelser i allmänhet och för barns minnen av tidigare liv i synnerhet
Relaterat
I boken ”Barns minnen från tidigare liv – forskning i livets gränsland” beskrivs utförligt ett stort antal trovärdiga fall från hela världen med barn som minns tidigare liv, och både fallens styrkor och svagheter redovisas liksom olika förklaringar. Det ges även åtskilliga exempel på flera andra välundersökta parapsykiska fenomen som tyder på att människan har ett medvetande som är oberoende av kroppen och som överlever döden, t.ex. nära-dödenupplevelser, dödsbäddsvisioner, apparitioner (uppenbarelser) och medial kommunikation. Boken utgör ett viktigt bidrag till att utmana vår tids fysikalistiska (eller materialistiska) världsbild och visar på behovet av en omvärdering av vår syn på livet och döden.
Text: Göran Johannesson (Tidigare-liv.se)
NewsVoice om parapsykiska fenomen [parapsykologi]
Referenser
- Kelly, E.F., Kelly, E.W., Crabtree, A., Gauld, A., Grosso, M. & Greyson, B. (2007): Irreducible mind: Toward a psychology for the 21st century. Lanham, MD: Rowman & Littlefield.
- Max Planck citeras i Hameroff, S. & Chopra, D. (2012): The “quantum soul”: A scientific hypothesis. I A. Moreira-Almeida & F.S. Santos (red.): Exploring frontiers of the mind-brain relationship, s. 79–93. New York, NY: Springer.
- Kelly, E.F. & Presti, D.E. (2015): A psychobiological perspective on “transmission” models. I E.F. Kelly, A. Crabtree & P. Marshall (red.): Beyond physicalism, s. 115–155. Lanham, MD: Rowman & Littlefield.
- Cardeña, E. (2018): The experimental evidence for parapsychological phenomena: A review. American Psychologist, vol. 73, sid. 663–667.
Se även: Cardeña, E., Lynn S. J. & Krippner, S. (red.): Varieties of anomalous experience: Examining the scientific evidence, second edition. Washington, DC: American Psychological Association, och Cardeña, E., Palmer, J. & Marcusson-Clavertz, D. (red.): Parapsychology: A handbook for the 20st century. Jefferson, NC: McFarland.
- Mayer, E.L. (2008): Extraordinary knowing. New York, NY: Bantam.
- Karlström, L. (1990): Tomas Tranströmer. En bibliografi. Stockholm: Västerås kulturnämnds skriftserie nr 21. Det ursprungliga uttalandet görs i en intervju för tidskriften Sökaren (1973, nr. 4, s. 7, 21).