Helena Edlund om IS-barnen: De allra farligaste är barnsoldaterna

14
3
Helena Edlund - Pressbild
Helena Edlund – Pressbild

DEBATT. Under en av Försvarsmaktens kurser samtalade jag med en veterankollega som tjänstgjort i Afrika. Han berättade att det farligaste de kunde råka ut för under missionen, var barnsoldater. De var beväpnade och saknade helt mentala spärrar mot att döda, samtidigt som de vuxna soldaterna hade extrema spärrar mot att oskadliggöra dem. Det finns helt enkelt vissa saker en svensk soldat inte gör, och en sådan sak som man inte gör är att skjuta ett barn, även om barnet är berett att döda en.

Text: Helena Edlund: Präst, författare, skribent. Stockholmsbaserad norrlänning med faiblesse för det fria ordet och den franska revolutionen | Artikeln har tidigare publicerats på Helenaedlund.se | Edlund är prästvigd inom Svenska kyrkan och har arbetat som fängelsepräst i Malmö. Hon har även tjänstgjort inom Utlandsstyrkorna samt är medlem i Medborgerlig Samling.

Att använda barn är inte unikt för Afrika. När jag tjänstgjorde i Afghanistan använde insurgenterna (talibanerna) sig ofta av barn när sprängladdningar skulle grävas ner vid vägarna. Andra gånger valde de att klä ut sig till kvinnor för att ohindrat kunna ta sig fram till sina mål. Insurgenterna var helt enkelt pragmatiska: de ville besegra oss till varje pris och de visste att ett barn eller en kvinna i burka inte skulle bedömas som ett säkerhetshot på samma sätt som en svartmuskig man.

Egentligen är det mycket enkelt. Vi har alla inneboende bilder av hur ondska manifesteras – och de flesta av oss visualiserar sällan eller aldrig ondska genom ett barnansikte.

I vår föreställningsvärld symboliserar barn istället oskuld och godhet – barn som kallblodigt mördar är ett tema för skräckfilmer. För en svensk förälder med normal psykisk status är det också fullständigt främmande att offra sitt barns liv för att uppnå ett ideologiskt mål. Insurgenterna å andra sidan såg inga som helt problem med det. Tvärtom! Att dö i kampen mot oss skulle ju garantera det döda barnet en plats i himlen och föräldern skulle få en guldstjärna hos gud.

Våra fiender utnyttjade helt sonika de värderingsmässiga och kulturella skillnader som fanns mellan dem och oss för att skaffa sig ett styrkemässigt överläge.

Det är dessa erfarenheter som gör sig påminda när jag med stigande fascination och oro har tagit del av kampanjerna för att de så kallade IS-barnen (och deras föräldrar) ska välkomnas tillbaka till Sverige. Utrikesdepartementet har inlett ett arbete för att förbereda mottagandet och var och varannan dag publiceras debattartiklar och ledare som likställer tveksamhet inför att välkomna terrorister med högerextrem rasism.

Rädda Barnens Sverigechef Ola Mattsson menar i en debattartikel i SvD att vi måste se den större bilden, att barnen inte ärver sina föräldrars brott och att Sverige ska hjälpa hela familjerna till Sverige eftersom barnen lever under mycket svåra omständigheter.

Låt mig vara tydlig med att jag delar Mattssons åsikter så till vida att barnen inte bär skuld för föräldrarnas brott och att även jag av hela mitt hjärta beklagar att dessa barn blir lidande. Men sedan går våra åsikter isär. När jag lyfter blicken och ser den större bild Mattsson efterlyser, stärks jag i min övertygelse att dessa familjer inte på några villkor ska släppas in i landet.

Låt mig förklara mitt ställningstagande.

1. Dessa barn bör, undantaget barn under tre års ålder, liknas vid barnsoldater

Människan föds med förmågan att lära sig känna empati (ett fåtal individer saknar denna förmåga och utvecklar därför psykopatiska eller sociopatiska drag). Det viktiga här är att empati inte är en medfödd egenskap, utan att förmågan att känna empati måste förvärvas genom socialisering. Det barn som inte möter empati och inte får lära sig empati i mycket tidig ålder – utvecklingspsykologin talar om en gräns som går vid tre års ålder – kommer inte heller att bli empatiskt.

De så kallade IS-barnen är uppväxta i familjer som socialiserat dem in i en ideologi som är så djävulsk att de flesta av oss inte kan föreställa oss det. Barnen har socialiserats till att normalisera slaveri, mord och bestialiska övergrepp.

I vissa fall har barnen uppmuntrats att själva mörda (de länkarna tänker jag inte bifoga). De har levt i ett samhälle som hatar vår livsstil, vår frihet, vår religion (eller vår sekularitet) och våra värderingar. De har utsatts för extrema krigshandlingar och de är, i våra västerländska ögon, enormt traumatiserade.

Låt mig vara tydlig: barnen är både förövare och offer, och situationen blir ännu mer tragisk eftersom det är barnens egna föräldrar som med berått mod har utsatt dem för detta djävulska.

2. Sverige saknar helt erfarenhet av rehabilitering av barnsoldater

De länder som har en sådan erfarenhet, som exempelvis Frankrike, har varit kategoriskt negativa till att barnen ska tillåtas resa till Europa. Det handlar självklart inte om att dessa länder vill dessa barn något ont, utan helt enkelt om att ländernas regeringar vet vilka enorma insatser barnen kräver och att även omfattande rehabiliteringsinsatser ofta slutar i katastrof.

Dokumentären Soldier Child beskriver arbetet med att rehabilitera barnsoldater i Uganda. Barnen kidnappades från sina familjer och hjärntvättades för att sedan användas som soldater i kriget. Filmen visar att det finns hopp, men också enorma svårigheter. Ett normalt liv kan de före detta barnsoldaterna inte få. I bästa fall kan de, efter år av intensiv terapi, avprogrammering och rehabilitering, återförenas med sina familjer och klara av att leva i samhället, men då under övervakning. Många av barnen tvingas av säkerhetsskäl leva resten av sina liv i bevakade läger. De är helt enkelt för farliga för att vara en del av samhället.

Viktigt att notera är att dessa barnsoldater är uppvuxna i normala familjer och socialiserade in i normala värderingar. De har sedan kidnappats och hjärntvättats. Efter kriget väntar familjerna på dem. Trots detta är en stor andel av barnen förlorade.

3. Om Sverige låter de barn som påstås ha svensk anknytning resa till Sverige, måste vi även välkomna deras familjer

De terrorister som redan nu har kommit till Sverige har inte fråntagits vårdnaden av sina barn, trots att ett 40-tal orosanmälningar har lämnats in.

Barnen förväntas alltså rehabiliteras och avprogrammeras, samtidigt som de ska uppfostras av samma vuxna som utsatt dem för ett brutalt krig och socialiserat dem in i en bestialisk ideologi. Att en sådan rehabilitering ska lyckas, är inte rimligt att anta.

4. Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) är redan idag under stark stress med årslånga köer på flera platser

Det är inte realistiskt att tro att BUP ska kunna hantera dessa barn och deras föräldrar. Även socialtjänst, skola, barnomsorg och polis, särskilt i de områden terroristfamiljerna nu planeras återvända till, är redan i nuläget på gränsen till sammanbrott.

    • Vilka lärare och pedagoger kommer vilja bära ansvar för dessa och andra barns säkerhet?
    • Vilka socialsekreterare kommer våga fatta beslut om att omhänderta terroristers barn?
    • Vilka föräldrar kommer vara beredda att sända sina barn till förskolor och skolor där det kan finnas barn och föräldrar som ägnat sig åt folkmord?

5. Polisen har redan nu förlorat våldsmonopolet i delar av Sverige

Dessa barn kommer, om samhället inte lyckas rehabilitera dem, att utgöra den perfekta rekryteringsbasen för den organiserade brottsligheten.

6. Avslutningsvis menar jag att den kanske största utmaningen återfinns där denna text tog sin början: i vår instinktiva ovilja och oförmåga att betrakta barn som farliga

Ola Mattsson frågar sig i Rädda Barnens ställningstagande:

”Efter att ha överlevt kriget och det extrema våldet under IS, kommer barnen också att drabbas av en paralyserad byråkrati som betraktar dem som säkerhetsrisker?”.

Mitt svar är enkelt: Ja.

Det är föräldrarna som aktivt valt att lämna det svenska samhället för att ansluta sig till en bestialisk mördarsekt med en ideologi som har inneburit att offra de egna barnen, bildligt och bokstavligt. Att barnen blir lidande av föräldrarnas beslut, ändrar ingenting i sak.

Barn som från tidig ålder har socialiserats in i denna ondska måste betraktas som säkerhetsrisker, hur motbjudande det än känns för oss. De är inte bara farliga – de är de allra farligaste.

Text: Helena Edlund: Präst, författare, skribent. | Helenaedlund.se

Tycker du om det du läst? Vill du fortsätta läsa mina texter, stöd mitt skrivande genom att swisha till 0723 56 77 56. Du kan även beställa min bok Konsten att överleva Svenska kyrkan via Adlibris eller Bokus.

14 KOMMENTARER

  1. Tack Helena för en av årets absolut bästa artiklar här på NV!

    Synnerligen modigt av dig att tala klarspråk i detta tabubelagda ämne. Själv anser jag att just svenskarna är ett av världens mest livrädda folk. Livrädda att ta upp tabubelagda ämnen, och där våga stå upp för, och inneha en egen uppfattning, särskilt om uppfattningen är icke politiskt korrekt.

    En enorm styrka också att uppfattningen bygger på självupplevda erfarenheter.

    Sverige behöver fler av din kaliber som vågar..,..

  2. Vårt land är under förstörelse. Våra svenska ledare är medhjälpare i en förstörelse som styrs utifrån.

    Parallellen till Jugoslavien och andra nationer som utsatts för samma förstörelsekrafter är övertydlig.

    Jugoslavien ekonomi förstördes i steg 1 Krigserfarna muslimska krigare (Mujahedin) fördes in i landet och gavs medborgarskap i steg 2.
    Hat mellan olika etniska grupper piskades upp i steg 3.
    Vapen smugglades in som sedan kom att användas av de Mujahedin-ledda terrorgrupperna. i steg 4.
    Inbördeskrig forcerades fram i steg 5.
    Alla försök till fredsförhandlingar stoppades i steg 6.
    Nationen splittrades och Nato-baser upprättades i steg 7.

    William Engdahl beskriver denna process i boken The Lost Hegemon: Whom the Gods Would Destroy:

    https://www.bokus.com/bok/9783981723700/the-lost-hegemon-whom-the-gods-would-destroy/

    I denna bok redogör William Engdahl för hur detta styrdes från den amerikanska ambassaden och från Vatikanen.

    Helena Edlund, du är prästvigd inom Svenska kyrkan. Har du tänkt på de stora likheter som råder mellan tre till ytan mycket små statsstater med enormt mycket makt: Vatikanen, City of London och Washington District of Columbia?

    Här är en intressant video om det (The 3-City State World Empire):

    https://www.youtube.com/watch?v=7wSEiHgu1hw

    Och se gärna (åtminstone de första fyra minuterna) i denna viedo om Katolska kyrkan:

    https://www.youtube.com/watch?v=vmh_Og42WnQ

  3. Tack Helena!

    Denna typ av konkreta och raka förklaringar saknas i princip i svensk offentlig debatt. Majoritetens feghet och bekvämlighet är förlamande där det är klarhet och handling som behövs.

  4. Citat från artikeln:

    “IS-barnen (och deras föräldrar) ska välkomnas tillbaka till Sverige. Utrikesdepartementet har inlett ett arbete för att förbereda mottagandet och var och varannan dag publiceras debattartiklar och ledare som likställer tveksamhet inför att välkomna terrorister med högerextrem rasism.”

    Statsfinansierad television, radio och dagstidningar formligen övergöds med våra skattepengar och de går vackert hand i hand med statsledningen.

    Utrikesdepartementets agerande när det gällde Estonia-katastrofen beskrivs här i den oberoende TV-kanalen SWEBBTV (efter 27 minuter):

    https://www.youtube.com/watch?v=N8DqGjDXaZk

  5. Tack Helena för en konkret och ärlig artikel med belysning av alla sidor av problemet återvändande Is medlemmar.
    Det är den ignorans och blåögdhet som präglar den svenska debatten och majoriteten av befolkning. Som du beskriver rätt, så har vi alla ett hjärta för barn och en spärr för att tro att de kan vara ont. Men sanningen är att människor utan empati går inte att rehabiliterar, det kan alla vittna om som har levt med en psykopat eller narcissist. Vi socialiseras i tidigt ålder och detta program finns på vår hårddisk och går ytterst sällan att påverkar då undermedvetet dvs. automatiserad.
    Jag bävar för det framtida svenska samhället med dessa personer bland oss, när man redan nu yrvaket konstaterar att samhället är hårdare och bevakning krävs överallt, bara därför att vi nu härbärgera vanliga människor, som dock kommer ur andra kulturer, som inte är anpassad till svensk senfärdighet.

  6. Tack Helena Edlund för din utmärkta reflektion.

    Är inte du den Helena Edlund som blivit bannlyst av den svenska kyrkan??

    Dina överlevnadschanser i det nya Sverige lär ju inte direkt öka av ditt inlägg i den svenska debatten.

    Snart har alla svenskar en IS-terrorist deras barn som granne och detta utan att veta om det, för självklart kommer dessa IS-terrorister att få skyddad identitet så att ingen svensk skall ha en aning om var dessa illvilliga mördare rör sig i Sverige.

    Folkutbytet fortsätter!!!

    • En recension på Bokus av Helena Edlunds bok KONSTEN ATT ÖVERLEVA DEN SVENSKA KYRKAN:

      “Man får en skrämmande bekräftelse av tillståndet i den Svenska Kyrkan. Det är tur att man inte är medlem.
      Socialdemokratiska pampar med Wanja Lundby-Wedin i spetsen styr, varför? Politik är viktigare än teologi.
      All heder åt författaren som tog strid mot alla omoraliska mobbare i samband med “Mitt Kors” uppropet.
      Stasimentalitet, brott mot lagen om anställningstrygghet mm.
      En intressant fråga: Vem är egentligen ärkebiskopen Jackelén?
      Läs den!”

      https://www.bokus.com/bok/9789188809063/konsten-att-overleva-svenska-kyrkan/

      I recensionen ställs frågan vem ärkebiskopen Antje Jackelén egentligen är. Det är en fråga som ökar i aktualitet när vi tar del av innehållet av detta föredrag om det tredje templet:

      https://www.youtube.com/watch?v=2_81Q4qb_HU

  7. Tack Helena för att du lyfter de frågeställningar som måste tas upp till ytan. Empati är något som barn lär via belöning och straff, dvs de lär sig både via ord, handling och känsla. Om våld ingår i belöningssystemet så inbegriper det både förövare och offer.

  8. Du undantar barn under tre år. Inga barnsoldater där. Och vad gör vi då med dem, om de inte har några föräldrar i livet? Sådana finns ju.

  9. Sen vet vi av erfarenhet vilka Sverige ser som barn. När det blir dags att ta hem dessa har åldern säkert krupit upp mot 25 år. Barnsoldaterna(10-12 år) i inbördeskrigets Liberia var otroligt grymma. Och märk väl att där fanns inget religiöst hat. Det finns filmer där dom sliter hjärta och inälvor ur sina offer. Dom barn som det talas om nu för med sig också ett religiöst hat. Börjar man sätta in 10-12 åriga IS barn i svenska skolklasser får man nog vara glad om man inte har några.

  10. Klart att barnen ska tas om hand, men var någonstans och vem ska stå för kostnaden är rimligen frågan, INGET annat käbbel. Ska svenska pensionärer som grundlurats att rösta för bombliberaler i Sverige stå för notan? – Nej. Detta är fulmedias fel och de ägs av fåtalet girigbukar som bara ska skämmas.

    Jag anser personligen att kostnaden bör hamna på de länder som är ansvariga för existensen av IS och andra krigsförbrytelser i Syrien, d.v.s. av girigbukar i Israel, USA, Saudiarabien och Qatar.

    För barnens bästa, svenska medborgares barn inräknat, så bör placeringen av barnen rimligen ske i nationer som påminner om IS-kulturen, d.v.s. typ Saudiarabien. Då antar jag att kulturschocken för barnen kommer bli som minst.

    Vi kan bistå med psykologer och expertis, men vi börr INTE betala eller skinna våra gamla, sjuka eller riskera svenska medborgares barn i processen, allt medan svenska politiker höjer sina arvoden och sänker förmögenhetsskatten för de allra rikaste!

    Om någon tycker det, så anser jag att denne individ är mycket klandervärd. Man ska självklart hjälpa barn, men man ska också trygga sina egna barn OCH utkräva ansvar för kostnaderna från de skyldiga!

    Något annat beslut är att betrakta som folkförräderi och är olagligt enligt brottsbalken.

    • Jag anser inte att vi skall bistå med psykologer eller för den del inte andra experter heller. Vi har redan idag brist på psykologer som drabbar våra egna medborgare med ofta gigantiska kölängder.

  11. Och Skråmos barn kan jag inte förstå varför Sverige ska ha ansvar för. Pappa var norsk medborgare, mamma var chilensk medborgare, morfar är chilensk medborgare och dom är väl född i kalifatet.
    Räcker det att vara barn för att bli svensk medborgare om man bara är född någonstans på jordklotet?

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here