Torsten Sandström, selfie
Torsten Sandström om PK-kulturen

DEBATT. Det nya samhällets värderingar är intressanta. PK-kulturen brukar karaktäriseras av en tvingande dogmatik, som tar sikta på kön, klimat, globalism, mänskliga rättigheter och liknande. Man kan därför tro att PK rör en uppsättning fasta sanningar. Så är det inte. De vägval som sker görs i allmänhet inte på vetenskaplig grund, även om de ibland råkar vara korrekta. Jag menar att den nya tidens samhällsfarliga PK-ideologi påminner om romantikens syn på samhälle och kultur.

Text: Torsten Sandström (Anti-pk-bloggen.se) är professor emeritus i civilrätt vid Lunds universitet med inriktning mot förmögenhetsrätt, särskilt associationsrätt.

Det rör sig om ett knippe åsikter, som bara delvis är förankrade på förnuftets grund. I stället dominerar svepande och drömmande mål om hur människans liv bör vara. Man kan säga att det är känslosamhetens lov som sjungs. Det är inte fel av visa känslor. Men lovsången gäller inte den kritiskt kyliga logik som kännetecknar forskning och vetenskap.

Låt mig förklara.

Upplysningstidens stora tänkare under 1700-talet vände sig mot allehanda tankefoster med grund i kristendomen. En lång rad bibliska påståenden om kosmos, naturen och människan kritiserades häftigt. Filosofer som Voltaire, Diderot och Hume ifrågasatte –  med logikens och förnuftets hjälp –  det rådande samhällets syn på vetenskap.


De menade att uttalanden om verkligheten måste baseras på iakttagelser (förnimmelser) och inte på gamla dogmer med en sanningshalt som inte kan prövas.


Man varnade samtidigt för att kroppens sinnen, främst ögat och hörseln, enkelt kan bedras. Därför är säkra fakta om den omgivande verkligheten svåra att slå fast. Men ändå menade man att vissa sannolika slutsatser kunde dras om kosmos, naturen och människan.

PK-kulturen släkt med romantiken

Utan tvekan öppnade den nya filosofin dammluckorna till ett nytt rationellt sätt att tänka. Fria tankar flödade. Och på så vis lades grunden till den vetenskapliga revolution som kom att förändra världen fram till idag.

Från upplysningen härstammar Darwins och Einsteins bedrifter samt ett brett spektrum av rön inom medicin, fysik, kemi, biologi mm. Därför kan betydelsen av upplysningens modiga tänkare inte överdrivas.

Men deras kritiska rationalitet irriterade inte bara kyrkans män. Konstnärligt lagda personer uppfattade förnuft och logik som utslag av stelhet, kyla och tristess. Därför växte en kulturell motståndsrörelse fram under framför allt 1800-talets första del, Romantiken. Den syns framför allt inom litteratur och bildkonst, men även i någon mån i samhälls- och humanistiska vetenskapsgrenar.

Intresset vändes från förnuftet till människans själ och känsloliv. I fokus hamnade därför hennes subjektiva upplevelser eller fantasier samt spekulationer om människans och folkens natur. En följd av romantiskt tänkande blev idéer om mänskliga särdrag av biologiskt eller nationellt slag samt föreställningar om en orientalisk eller exotisk människotyp.

Det är enligt min mening tydligt att nutidens PK-ism har en påtaglig närhet till romantiken. Frånsett begränsade delar av klimatdebatten vilar nutidens dogmatik inte på vetenskaplig grund. I huvudsak rör den nya läran känslor och drömmar, vilket syns i en rad värderingar eller politiska ställningstaganden. Klimatfrågan är hårt politiserad, låt vara att ett vetenskapligt stråk finns.


Åtskilliga påståenden rörande feminism och kön saknar förankring i biologisk forskning. Även hyllandet av folkrättsliga likhetsnormer och upphetsningen kring globala frågor påminner mer om romantiskt drömmande än om kritiska förnuftsresonemang. Liksom hos romantikens förespråkare byggs ett tänkande som vilar på spekulationer och känslor.


PK-kulturen vilar på en relativ inställning till mänsklig kunskap

Intresset för psykologi rusar vilt, liksom antalet olika diagnoser inom psykiatrin. Gissningar och fantasier har kommit att ersätta resonemang som bygger på kritiskt förnuft. Man kan därför säga att PK-läran vilar på en relativ inställning till mänsklig kunskap som inte baseras på vetenskap eller beprövad erfarenhet.

Detta syns naturligtvis även i det politiska och kulturella samtal som förs i vårt land. I grunden rör det sig om ett uppror mot etablerade sanningar eller värderingar. Med ordförande Maos ord är ledstjärnan att: ”låta hundra blommor blomma”.

  • Därför ställs ”vita män” mot multisexuella feminister.
  • Skolbokskunskaper ställs mot praktisk handling.
  • Naturliga reaktioner beskrivs som psykiska sjukdomar.
  • Kolonialism fördöms.
  • Multikultur ses som ett ideal.

Bildkonsten infekterad av PK-ism

Tydligast syns den moderna romantikens mystik inom bildkonsten (i vid bemärkelse). Den egalitära eller värderelativa anda som förespråkas medför att egentligen allt kan kallas konst eller konstnärligt. Toalettpapper lindade kring broar eller knivstick i färgade dukar framställs som stor konst. Några damer som smorts in med blåfärg och kravlar på ett vitt papper förvandlas på Wanås slott till konstnärer. En naken dam som sitter stilla i en glaslåda kallar sin totala tomhet för performance-konst. Fasadklotter förklaras vara en skönhetsupplevelse. Betongfasader med fyrkantiga hål för fönster ses som berömvärd arkitektur.


De likhetsdogmer som genomsyrar PK-ismen har alltså fått sin tydligaste gestalt inom konsten. Vad som helst kan nämligen kallas konst. Vem som helst ska ha rätt att kalla sig konstnär. Men, säger jag, om allt är konst blir inget märkvärdigt. Alltså är den nutida konsten döende.


PK-kulturen är en fara för det öppna samhället

Enligt min mening framstår den nya PK-ideologin som en fara för det öppna samhället. Det är nämligen inte fråga om att kritiskt söka efter sanningar i upplysningens anda. Inte heller att ställa krav på individer eller fråga dem vad de kan göra för samhället. Det är inte heller fråga om en total öppenhet i samtalet eller i odlandet av blommor.

Nu gäller en kombination av kravlöshet och något som påminner om ett åsiktsförbud.  PK-ismens centrala normer får nämligen över huvud taget inte ifrågasättas. Den nya dogmatiken har redan fått allvarliga konsekvenser för svensk vetenskap.

I Lysenkos efterföljd (från sovjettiden) favoriseras i vårt land tillrättalagd forskning och utbildning. Statsfeminismen är ett exempel. Ett annat är att forskningsanslag öses ut på projekt som baseras på CO2-analyser, medan nödvändigt fördjupat vetande om kärnenergi lyses i bann.

På detta vis blir PK-ismen ett nytt och auktoritärt sätt att tänka. Jag menar därför att alla människor som hyllar ett kyligt förnuftstänkande måste reagera. Låt oss följa i fotspåren av upplysningens kritiska filosofer. Det är nödvändigt att göra motstånd mot den trosbaserade nya dogmatiken!

Text: Torsten Sandström (Anti-pk-bloggen.se)

14 KOMMENTARER

  1. Filosofen Paul Roubiczek (1898-1972) beskriver i boken “Nutidsmänniskans ödesdigra arv” (1949) den förryckthet som kännetecknade romantikens epok och som fick sin efterföljd i 1900-talets kollektivistiska vansinne. Romantiken kombinerad med materialismen blev till en häxbrygd. Kännetecknande för romantikerna är “flykten från nödvändigheten”, något som vi känner igen från vår egen tid. Det är bara att efterleva flummiga ideal, utan hänsyn till konsekvenserna. Fullständigt på tvärs med vetenskapen förklarade idealismens filosofer att vi skapar vår egen verklighet. Sådana subjektivistiska ideal lärs idag ut på våra högskolor. Här är kapitel fyra (“Den romantiska verklighetsflykten”) : http://mlwi.magix.net/roub_swe.htm

    • Tack för länken! Ett guldkorn för alla som vill ha djupare förståelse för den självdestruktiva processen som den västerländska människan går igenom.

  2. Även fast jag håller med om att mycket i vårt PK-land bygger på “flum” och känsloargument, så tror jag inte heller på ett samhälle som helt består av s k vetenskaplig analys. Jag tror det bästa för ett land är en slags syntes av både förnuft och känsla, där förnuftet får ha en lite överordnad roll.
    Det finns trots allt verkligheter och dimensioner som inte går att mäta och väga eller “se med blotta ögat”. Och människor har andliga behov. Därför blir ett samhälle som bara lutar sig mot vetenskapen kallt och stelt med sina absoluta sanningar. (som ju inte alltid visar sig så absoluta utan utvecklas/förändras).

    • 100% enig. Felfri rationalitet ihop med känsloargument, gärna med en hänvisning till evidens, samt vänliga påpekanden om ev. argumentationsfel som debattören gjort, kan förmodligen vinna över betydligt fler intuitiva människor. Kanske även motdebattören själv?

      Detta är inte samma sak som s.k. ”politisk korrekthet”, där rationaliteten ofta haltar grovt med olika osannimgar som bas.

      Det vi behöver för att lyckas tillsammans är bevisad/evident rationalitet kombinerat med känslomässig korrekthet och om detta låter flummigt så prova åtminstone för barnens skull empiriskt! Mät upp resultatet!

      Artikeln är förmodligen skriven i medkänsla och all välmening, men problemet är att intuitiva människor förmodligen inte kan uppfatta detta. Artikeln är för kall.

    • [Känslor] är inte ersättare för förnuft, eller ens rivaler i hennes dominans; de är hennes kvinnliga tjänare, genom vars tjänst hon kan ledsaga sanning in i hjärtat, och ge den ett fördelaktigt mottagande. Likt kvinnliga tjänare är de benägna att förföras av sofisteri i en mantel av förnuft, och ibland tillverkas de okunnigt för att hjälpa till vid introduktionen av lögn.”
      / George Campbell Källa: https://en.wikipedia.org/wiki/Appeal_to_emotion#Classical_times

      ”[Emotions] are not supplanters of reason, or even rivals in her sway; they are her handmaids, by whose ministry she is enabled to usher truth into the heart, and procure it to favorable reception. As handmaids, they are liable to be seduced by sophistry in garb of reason, and sometimes are made ignorantly to lend their aid in the introduction of falsehood.”
      / George Campbell Source: https://en.wikipedia.org/wiki/Appeal_to_emotion#Classical_times

  3. Lögnerna som bildar vår medvetenhet och falsk historisk medvetenhet. 9 maj 2019
    ttps://www.paulcraigroberts.org/2019/05/09/the-lies-that-form-our-consciousness-and-false-historical-awareness/

    Min generation associerade dystopier, som George Orwell 1984, med Sovjetunionen, ett land där kritik av Stalin skulle placera en person i Gulag. Vi tänkte på USA och vårt liv här mycket annorlunda. Men med tiden försvinner skillnaden mellan livet i Sovjetunionen i 20-talet och livet i västvärlden idag. Idag genomgår journalisten Julian Assange samma slags terror och tortyr som någon sovjetisk dissident, om inte värre.

    De västerländska medierna är lika kontrollerade som de sovjetiska medierna, med tryck, tv och allmän radio som tjänar som en propagandavinning för regeringen och de intressegrupper som kontrollerar regeringen. Sociala media, som Facebook och Twitter, nekar systematiskt sina plattformar till dem som uttrycker åsikter som inte stöder den härskande ordern och dess dagordningar.
    Det var ett misstag av min generation att associera Orwells Memory Hole och förfalskad historia endast med fiktiva eller verkliga dystopier. Förfalskad historia var runt omkring oss. Vi visste bara inte tillräckligt för att upptäcka det.

    Vad levande och lärande har lärt mig är att historien tenderar att alltid förfalskas, och historiker som insisterar på sanningen lider för det. Det har fastställts att många av de forntida historikerna är opålitliga, eftersom de var “domstolshistoriker” som sökte materiell nytta genom att skriva för att behaga en linjal. I min tid har många historiker skrivit för inkomst av bokförsäljning genom att locka allmänheten med berättelser om glorious segrar över demoniserade fiender som rättfärdigade alla söner, sonson, bröder, fäder, farbröder, män, vänner och kusiner som offrades för kapitalistiska vapens vinster skull. Ingen utgivare ville ha ett sanningsenligt konto som ingen skulle köpa på grund av den skarpa skildringen av de meningslösa dödsfallen hos sina nära och kära. Alla, eller nästan så, vill tro att deras förlust var för en ädel sak och var “värt det”.

    Engelsktalande historiker har med få undantag beskyllt Tyskland för båda världskrigen. Detta är falsk historia. Den första riktiga historikern av första världskriget, eller det som kallades vid det stora kriget var Harry Elmer Barnes. Barnes var professor i historisk sociologi vid Smith College och William Bayard Cutting Fellow i historia vid Columbia University. Hans bok, världskriget, publicerades 1926 av Alfred A. Knopf i New York.
    I stället för att täcka upp, som förväntat, de allierade brott och förräderi mot Tyskland, sade Barnes sanningen.

  4. Fortsättning på Paul Craig Roberts artikel..
    Den tyska Kaisern, en släkting till de brittiska och ryska kungafamiljerna, var känd över hela världen som fredsbevakare, som var berömd av New York Times för den rollen. Det är ett känt och obestridligt faktum att den tyska regeringen agerade för fred tills Tyskland, den sista makten att mobilisera, måste mobilisera eller överträffas av Ryssland och Frankrike, som var allierade med britterna mot Tyskland. Aldrig tidigare i historien har den sista makten att mobilisera blivit skulden för att starta ett krig. Men fakta kommer aldrig i vägen för domstolshistoriker.
    Krigets härkomst var önskan hos två av de ryska tsars ministrar för Konstantinopel och den franska presidenten för territorium, Alsace-Lorraine, förlorade i Tyskland i Franco-Preussian kriget från 1870. Dessa ränksmeder använde Österrikes svar på mordet på den österrikiska ärkeduken i Serbien, som de troligen orkesterade, för att förklara krig, eftersom Tyskland var beskyddare för det österrikiska och ungerska riket.

    Amerikanska presidenten Woodrow Wilson lovade Tyskland att om de kom överens om en vapenstillestånd, skulle det inte finnas några territoriella förluster för Tyskland.
    Så snart Tyskland avstod, inledde britterna en livsmedelsblockad som tvingade svältande tyskare att underkasta sig det exploaterande Versailles-fördraget som kränkte varje löfte som president Wilson hade gjort. Några intelligenta människor, inklusive den mest kända ekonomen från 1900-talet, John Maynard Keynes, sa att Versailles-fördraget, en övning i omslag för vem som orsakade kriget, garanterade ett framtida krig. Och de hade inte rätt att förstå korrupta etableringar.
    För hans sanningstänkande ansträngningar förklarade Harry Elmer Barnes av domstolshistorikerna att han var en tysk agent betald för att skriva en falsk historia. Eftersom Barnes röst var mycket överdrivet, fortsatte historien om det stora kriget, för de flesta, förfalskade under hela 20-talet.

    Barnes regerades 2014 när Christopher Clark vid Cambridge University publicerade The Sleepwalkers: Hur Europa gick till krig 1914. Clark lade till Barnes bevis på att det stora kriget resulterade av en plot av två ryska statsministrar och Frankrikes president att stjäla eftertraktade territorier från Tyskland och Turkiet. Men hundra år efter kriget, vem att bryr sig?
    Alla de människor som dog i kriget och deras släktingar som drabbades av de tre onda människornas plott är döda och borta. Världens medvetande har redan förvrängts av ett sekel av falsk historia, en falsk historia som satte upp Tyskland för att skylla igen, den här gången för andra världskriget. Håll dig igång, lögnerna om andra världskriget är ännu större.
    https://www.paulcraigroberts.org/2019/05/09/the-lies-that-form-our-consciousness-and-false-historical-awareness/

    • Paul Craig Roberts borde ha läst Docherty och MacGregor’s hidden history från 2013 och dess fortsättning ‘Prolonging the agony, how the angloamerican establishment deliberately extended WWI by 3,5 years’. Dom utgör en senare uppdatering av Barnes men påvisar mer detaljerat britternas centrala roll.
      Barnes som frystes ut pga sitt sanningssägande, avslöjade även hur Usa var högst inblandat i att provocera fram utbrottet av WWII. Efter WWII sade britternas Lord Halifax till John Maynard Keynes att dom, Usa, har penningpåsarna men vi har alla hjärnorna.

  5. Intressanta och vänliga ord från flera håll. Eva-Maries bekymmer över bristen på andlighet kan jag förstå. Men jag talar främst för vetenskap och inom konsten för skönhet och kvalitet. Teofrastus påminnelse om Roubcizek gör mig något förlägen då hans verk är okänt för mig, men verkar viktigt.

    Torsten Sandström

  6. #Martin Gustavsson – Vetenskapliga partiet 13 May, 2019 at 19:55

    Jag bara älskar denna o liknande kommentarer
    “Bra och intressant, men synd att du inte översätter bättre”
    Vilket betyder att vi alla kan se fram emot Martins nya översättning.
    Härligt när folk oombedda breddar o delar med sig av kunskap.

    Tack Martin det är så här man får folk att växa o engagera sig.

    Eller kunde jag skrivit “SKITSTÖVEL gör det bättre själv eller håll käften”
    Jag gjorde inte det utan valde att ge dej chansen att briljera med dina fädigheter eller avstå
    och då bara uppfattas som lite plump.

    Varsågod Martin bollen rullar till dej.

    LeifB

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here