ANALYS & DEBATT. Tiggare som får frihet att tigga i Sverige kommer knappast att assimileras i samhället. Istället skapar vi förutsättningar för tiggeriberoende, att tiggare dras in i kriminalitet och i sexträsk medan stat och kommun sanktionerar tiggarnas eländiga bostadsförhållanden. Deras barn hamnar även utanför normal skolgång och hälsovård. Det anser fd professor i civilrätt, Torsten Sandström.

Torsten Sandström, selfie
Torsten Sandström, selfie

Text: Torsten Sandström (Anti-pk-bloggen.se) är professor emeritus i civilrätt vid Lunds universitet med inriktning mot förmögenhetsrätt, särskilt associationsrätt. | Bild: Tiggare i Italien. Foto: Pxhere.com, public domain (free use)

På Uppsala universitet har kulturgeografen Erik Hansson nyligen disputerat på svenskarnas inställning till de rumänska och bulgariska tiggare vi ser på gator och torg. Inte överraskande är hans slutsats att: “det huvudsakliga politiska problemet är att folk mår dåligt av att behöva (be)möta tiggandet och de människor som ber om pengar”.

I en artikel i DN häromdagen använder Hansson sina enkla intervjusvar för en plädering mot tiggeriförbud och – som jag förstår honom – för att den svenska välfärden ska öppnas för tiggarna ifråga.

Vi står alltså än en gång framför ett exempel på forskning som baseras på intervjuer.  Det är uppenbart att frågor till slumpvis utvalda personer har begränsat sanningsvärde. I bästa fall blir det bara fråga om reflexer av deras känslor. I och för sig tror jag många svenskar inte mår bra av att tvingas se tiggare framför ICA-affären, banken eller Systembolaget, men Hanssons intervjusvar förklarar inte det ”politiska problem” han talar om.

Problematiken är mycket mer mångfacetterad än vad Hansson vill erkänna. Det rör sig inte bara om känslor, även om resultatet av medborgarnas personliga åsikter förstås är viktiga i en demokrati. Att negativa åsikter rör utländska medborgare från nationer inom EU ger för övrigt inte anledning att tala om ”rasism”, som Hansson gör. Det är nämligen inte tiggarnas hudfärg, utseende eller språk som är förklaringen till svenskarnas missnöje.

Det rör sig inte om ett etniskt missnöje, utan en negativ reaktion mot ett oönskat uppträdande. Svenska folkets ovilja mot organiserat tiggeri har alltså bara initialt sin grund i den trista syn man möter då de sitter framför affärer på stan. Dessutom finns nämligen flera sakskäl för ett förbud mot tiggeri.

Missbruk av svensk “godhet”

En viktig anledning till ett missnöje är att det rör sig om ett kringgående av utlänningslagens regler om EU-medborgares fria rörlighet för turism eller för att söka arbete. Tiggare från Rumänien och Bulgarien missbrukar lagstiftningen på flera vis.

  • De söker inte arbete i den meningen att en beställd prestation utförs mot lön.
  • De kringgår utlänningslagens 3-månadersfrist, genom att gång efter annan åka tillbaka till hemlandet och sedan återvända till Sverige för en ny 3-månadersperiod.

Enligt min tolkning står beteendet i strid mot utlänningslagens grundmening. I och med att kontrollmöjligheterna är små står polisen handfallen och svenska medier lyfter förstås inte detta legala problem (de månar om tiggarna). Personerna saknar alltså rätt att uppehåll sig i landet i rollen som tiggare sedan 3-månadersgränsen passerats.

Dessutom finns en problembild som rör tiggarna personligen.

  • De kommer inte att assimileras i svenska samhället genom ett fortsatt självdestruktivt tiggeri. De sjunker tvärtom in i ett fortsatt beroende av tiggandet.
  • Och än värre i ett beroende av de kriminella nätverk som organiserar tiggandet och tar hand om en god del av överskottet.

Just det organiserade tiggandet är en avgörande skillnad mot det vanliga tiggeri vi möter i mer spontana former av exempelvis drogberoende.

  • Risken är dessutom stor att de utländska tiggarna med tiden kommer att utnyttjas för annan verksamhet i närheten av det lagstridiga, såsom droghandel och sexköp.

Tiggaren har alltså ingen framtid i sin tiggarroll. Och svenska staten, som med öppna ögon ser vad som händer, bör därför se till att stoppa en fortsatt utveckling mot att en grupp av tiggare biter sig fast i vårt land i sin olyckliga roll.

Andra klassens medborgare utan en realistisk framtid

Jag menar att Sverige måste reagera mot att en avskild grupp av andra klassens medborgare växer fram i landet. Att tycka syn om dem och låta dem fortsätta är cyniskt. Det innebär att det offentliga så att säga ger grönt ljus för det som sker och som med tanke på kringgåendet av 3-månadersreglen är i strid mot utlänninglagen.

  • Stat och kommun godkänner även tiggarnas eländiga bostadsförhållanden och att deras barn hamnar utanför den normala skolgång och hälsovård som gäller för EU-medborgare med lönearbete i landet.

Jag menar att detta är ett utslag av en vanlig svensk dubbelmoral. Stora ord om socialt ansvar för alla och envar, men i verkligheten låter man med öppna ögon en grupp människor bli beroende av allmosor och risken att utsättas för omgivningens onda ögon.

Att som i Eskilstuna – och på sikt kanske Norrköping – kräva tillstånd av myndighet för tiggeri är allvarligt. Utländska fattiga ska få offentligt beslut på sin roll som underklass. Dessutom är det tveksamt om en myndighet kan godta ett beteende i strid mot 3-månadersregeln i svensk lag.

Social engineering av svenskarna

Den som funderar vidare slås kanske av en motbjudande tanke. Det är nog så att många politiker tycker att det är bra att visa upp utländska tiggare på svenska gator och torg.


Deras dagliga utsatthet blir, med min tolkning, en bild att visa upp för svenska folket: se så bra ni har det jämfört med tiggarna. Alltså vill politiker och medier förmå medborgarna att känna glädje över sin egen position i välfärden och att vi får mycket för våra stora skattebetalningar. Godtagande av tiggeriet blir på så vis en del av en osmaklig politisk plan: var nöjd och skänk dig fri från andras elände.


Någon upprörd läsare säger att det absolut inte kan vara så och att jag kliver över det tillåtnas gräns. Jag svarar att mitt påstående inte alls är osannolikt. Då jag med ena örat lyssnade på ”Ring P1” (SR P1) häromdagen telefonerade en välsmord vänsterman (?) in för att kritisera ett tiggeriförbud. Mannen i telefonluren menade att vi måste låta tiggarna vara ifred. Inringaren till radioprogrammet pläderade för den positiva sidan av tiggeriet och slutande med ord i stil med att tiggarnas situation ”visar hur bra vi (andra) har det i Sverige”.

Text: Torsten Sandström (Anti-pk-bloggen.se)

I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin egen kommentar. Kommentarer som bryter mot kommentarsreglerna eller svensk lag kan tas bort eller ändras.

10 KOMMENTARER

  1. Att jämföra sig med andra är en väsentlig del av identitetsbyggandet, och positionerandet av egot visavi medmänniskorna i fråga om t ex attraktiv adress och bilstatus i medelklassens gyllene bur – vill jag minnas att Max Weber formulerade saken – är i princip samma sak som att positionera Europa och USA i förhållande till Afrika, eller konsumentens position gentemot tiggaren. Precis som du skriver så får vi aldrig glömma att det vi har i form av materiella tillgångar, är lätt förgånget. Fd polisen och insidern Conny Andersson (se artikel) pekar just på hur maffiastatens uppdrag är att ta ifrån medborgarna sin egendom. Vad kan få en slav att jobba bättre än just kontinuerligt återkommande möten med hungersnödsbilder från Afrika och tiggare utanför ICA?

    I logikens namn – om vi bör öppna våra hjärtan för den utomeuropéiska invandringen, så torde inget finnas som hindrar att vi också gör det för européiska tiggare? Eller för hemlösa svenskar eller för dem som nekas sjukpenning och försörjningsstöd?

    • Carina Agrell, Ahh… En bildad intellektuell? Kul!

      Bland det fegaste man kan ägna sig åt som bildad är att gömma sig bakom olika tänkares citat, och likt en redaktör bara citera dem – distanserat från självet. Vinsterna är många. Dels framstår man som lärd samt dels undviks obekväma ställningstaganden kring kontroversiella frågeställningar och man förblir aktad och alls vän och svävar lite fritt därovan, i rollen som en neutral allvetande betraktare.

      Man kan också koka ner allt till: så fort du har något som är attraktivt (en partner en förmögenhet eller ett land med en stolt kulturhistoria) kommer många att ta det ifrån dig eller försöka göra det.

      1.) Antingen försvarar du dig.
      2.) Eller så försvara du dig inte och förlorar det du håll kärt.

      Här ligger en skiljelinje.

      “Att jämföra sig med andra är en väsentlig del av identitetsbyggandet”

      Vilken kategori tillhör du Carina, som har är bildad inom sociologin?

  2. Mifr intryck är att pk-politikerna inte vågar förbjuda tiggeri av rädsla för att stämplas som rasister.

    Jag tror att Sverigedemokeaterna tjänar mest röster på in your face tiggeri. Många besväras och vill inte se det mer.

  3. Alternativt kan det röra sig om ren social ingenjörskonst där svensken ska bli så trött på tiggeriet att han kräver ett förbud mot det. Sen när slumtältläger och tiggeri är förbjudet har svensken själv ingen möjlighet till vara sig boplats eller levebröd när den dagen infaller. Yngves och Löfven kan inte jiddra bort verkligheten i en evighet för i slutänden trumfar verklighet alltid vansinne. Även verkligt vansinne.

    • Mycket möjligt! Kanske det inte ens är ett alternativ, utan två olika processer som triggas med samma företeelse? Maktelitens specialité är ju att vinna många fördelar på samma iscensatta händelse, t ex sänkningen av Titanic som både var ett försäkringsbedrägeri och ett bra sätt att bli av med Astor, vilken var emot bildandet av Federal reserve. Så varför inte dels konstruera distans och jämförelseskräck, dels låta svenskarna själva såga av grenen som de kanske behöver sitta på i framtiden?

  4. Att licensiera tiggeri, vilket är vad dessa kommuner ägnar sig åt, är ett flagrant avsteg från den arbetslinje som de flesta svenska partier historiskt bekänt sig till.
    Att ge dessa utländska medborgare del av skattemedel tagna från svenska medborgare är inget annat än grov trolöshet mot huvudman.

  5. Tiggeriet är ytterligare en metod av trådryckarna att plåga oss med.
    Räkna ut hur mycket varje tiggare behöver för att återvända hem och ekonomiskt kunna komma på fötter.
    Dra de pengarna från politikernas löner !

  6. Den s.k. “vänsterman” som fick “tycka till” i P1 arbetar helt tydligt i monopolkapitalets intresse och är således en infiltratör eller grundlurad.

    Illusionisternas medier får folket att fokusera på de saker som illusionisterna skapar och presenterar. Tiggeriet är enbart en liten del av showen. Tiggarna tömmer naiva pensionärers plånböcker, men bakom ryggen tömmer illusionisternas lakejer folkets plånböcker hundrafalt.

    Det vore väl inte hela världen om illusionisterna gjorde bra saker med pengarna, men de går till ytliga onödiga saker och till massmord i världen.

    Julian Assange, Udo Ulfkotte, Olof Palme, Bechir Rabani, Anna Lindh, som exponerar den korruption och de massmord som de kriminella illusionisterna inte vill visa upp, bestraffas, på det vis som illusionisterna anser lämpligt.

  7. @Carina Agrell. Det rör sej många fler processer än två. Det finns ingen gräns på processernas antal när man har att göra med ekonomiska opportunister som skriker efter lösningar på sina misstag. Just nu vill de ju bara gömma sej. Massmigrationen skapad av systemet och globalisterna har skapat ett kaos av nytillkomna i hela EU som inte kan systemet, som själva idag vet om att samma grupp av globalister aldrig kommer att hjälpa dem. Dessa vet också att de aldrig själva kan lösa detta problem utan samarbete med dem som finns här och oss som faktiskt har skapat det här rätt så komplicerade samhälle. De vet mycket väl att de inte kan “äga” detta som finns här. Vad som behövs är ju förvaltare, se bara på den europeiska befolkningspyramiden. Nu blir frågan, hur blir lösningen på ett förvaltande med ett deltagande och ansvar? Förvaltarna skapar en ny ekonomi. Bostadsrättssystemet byggdes upp i en period av bostadsbrist där köpare finansierade byggandet. Det var så jag själv kom hit. Det som inte varken många svenskar eller de gamla invandrarna från 1960 och 1970 talen förstått är att motsättningar mellan de nya är mycket större än mellan svensken och invandrargrupper. Bidrag är fel väg.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here