Ny bok om verklighetsförnekelse och svensk välfärdskollaps

Karl-Olof Arnstberg är etnolog och tidigare professor vid Stockholms universitet. Bakom sig har han en lång rad vetenskapliga studier och böcker med början från mitten av 1970-talet, särskilt då om romer och etniska minoriteter i Sverige. Under senaste decenniet har hans alltmer mörknande bild av Sverige som ett accelererat vittrande välfärdsland resulterat i böcker som närmast kan beskrivas som dystopier eller skräckscenarier.

Ny bok av Karl-Olov Arnstberg: “Efter demokratin”, Debattförlaget, 2019 | Recension: Christer Nilsson, historiker, författare | Karl-Olov Arnstberg har tidigare skrivit “Invandring och mörkläggning”, “Romer i Sverige” och “PK-samhället och Priset”.

Låt mig få säga det från början: Hela boken Efter demokratin genomsyras av Arnstberg gedigna kunskaper, saklighet, klarsynthet, verbala skicklighet och – viktigast – hans återhållna och berättigade vrede över det inkompetenta politiska ledarskap som i sin blindhet i rask takt leder Sverige till vägen mot ättestupan.

I kapitlet Maktens mörka historia pekar författaren på att 1900-talet inte bara har en, utan två onda berättelser. Den första kan minsta skolbarn peka ut – nazismen. Men det finns en annan berättelse som vi aldrig stöter på i de svenska medierna – kommunismen. Här tar Arnstberg avstamp i Stalins folkmord i Ukraina 1932-33 då diktatorn framkallade en gigantisk hungerkatastrof vars offer i antal överträffar Förintelsens under Hitler. Minst sju miljoner döda varav hälften barn.

I republiken Kazakstan dog ytterligare en miljon människor (min anmärkning).

Ukraina förvandlades till ett enda stort dödsläger och kusliga scener utspelades när utmärglade människor galna av hunger började äta katter, hundar och råttor och som kannibaler åt kött av svältande barn och magarna på nyss avlidna. Om detta får svenska skolbarn inte lära sig någonting.

Att svenska ungdomar får resa till Auschwitz och konfronteras med nazismens förintelse, tycker statsminister Stefan Löfven är bra, men varför är Löfven inte lika angelägen om att resorna i lika hög grad också bör gå till Stalins Gulag-läger där tiotals miljoner utrotades under åren 1930-1953? Det är oroväckande att 90 procent av svenska skolbarn inte vet vad Gulag representerar, enligt en Demoskopundersökning från 2007.

För nazismen finns ett bokslut, Nürnbergrättegångarna. Kommunismen har inget bokslut. Detta är den härskande svenska vänsterideologins förträngda och värkande varböld.

En person som kallar sig ”nazist” eller ”fascist” är ideologiskt lobotomerad, politiskt pervers, och med all rätt, djupt föraktad. Däremot är det rumsrent att kalla sig kommunist, och flera riksdagsmän gör det öppet i dag, precis som skådespelaren Sven Wollter och landslagstränaren Pia Sundhage.

Problemet är att vi är väl medvetna om nazismen och dess farlighet (inga nazister på våra gator) men vi har inte alls samma medvetenhet om det vänstertotalitära projektet, trots att historien gång på gång visat att detta har tagit död på långt fler människor än det högertotalitära.

Bokens två huvudteman: massinvandringen och demokratins långsamma död

I bokens två huvudteman, massinvandringen och demokratins långsamma död går Arnstberg till högst berättigad attack mot det vänsterliberala etablissemanget inom politiken och medievärlden som sätter invandringens dagordning, järnhårt styr debatten enligt problemformuleringsprivilegiet och leder landet till ett demografiskt självmord.

Demografifrågan är det helt tyst om i media. Sverige har nu tagit emot så många ensamkommande unga män att könsobalansen för pojkar i de sena tonåren är större än i Kina efter trettio år av ettbarnspolitik (där många flickfoster aborterades). Ett stort överskott på unga män som inte har en chans till kvinnligt sällskap. Räkna med sexuella övergrepp, konflikter och social oro, konstaterar Arnstberg.

1,8 miljoner beviljade uppehållstillstånd sedan år 2000

Sedan millennieskiftet har Sverige beviljat 1,8 miljoner nya uppehållstillstånd, det vill säga lika många som skulle bebo två nya Stockholm – och övervägande antalet är muslimska migranter. Massinvandringens kollaps hösten 2015 då 163,000 personer vällde in över gränserna fortsätter nu i samma höga takt, om nu någon ännu inte förstått detta. ”Öppna era hjärtan”- talet fick motsatt effekt, blev en provokation och det enda som öppnades var – våra plånböcker. Folket ville inte detta, men tvingades.

Av humanitära skäl, sades det, men segregationen ökade och kriminaliteten förvärrades. Många känner inte igen sitt land längre. En del flyttar. Andra känner vanmakt och förtvivlan. Att prata fritt om ”massinvandringen”, storlek, etnicitet och kostnader är tabu.

Lagstiftningen arbetar hårt för att tysta människor och kväva debatter och har resulterat i ett åsiktsförtryck som vi aldrig skådat tidigare i Sverige. Och om du framhärdar i att ställa besvärliga frågor så blir du med språkets och lagstiftarens hjälp utstämplad som främlingsfientlig ”rasist”, ”fascist” eller ”nazist”.

2017 kostade ”ensamkommande barn” 26 miljarder kronor

Regeringens nyinstiftade gummiparagraf ”Hets mot folkgrupp” täpper effektivt till munnen på dem som har ”fel” åsikter om massinvandringen. ” Om du verkligen är rasist eller främlingsfientlig i ordens egentliga mening, är inte relevant. Nu handlar det om språk och makt, inte om en alltmer problematisk verklighet”, skriver Karl-Olov Arnstberg.

Under 2017 och 2018 beviljades totalt 268,000 uppehållstillstånd, vilket var fyra gånger fler än övriga Norden beviljade tillsammans. 2020-talet kommer att bli den stora anhöriginvandringens årtionde. Migrationsverkets prognos pekar på 40,000 – 50,000 per år vilket betyder ytterligare en halv miljon människor – utöver de asylsökande. Dessa ska ha bostäder som inte finns, jobb som inte finns och till deras samhällsservice ska avsättas kommunala skattemedel som inte finns. De 36,000 ”ensamkommande flyktingbarn” (dvs. unga män mellan 17 och 30 år) som anlände 2015 är extremt kostsamma.

Beloppet, för dessa i huvudsak afghanska män, enligt Migrationsverkets prognos, översteg den afghanska statsapparatens lönekostnader för sina 800,000 anställda. Varje barn kostar 700,000 kronor per år. 2017 kostade ”ensamkommande barn” 26 miljarder kronor, något mindre än vad hela vårt rättsväsende kostar.

Med ett gökurs regelbundenhet har Stefan Löfven upprepat mantrat: ”De som får ja ska stanna, de som får nej ska lämna landet”, vilket betyder att drygt 100,000 ska utvisas, men 2017 verkställdes bara 8,800 utvisningar medan 12,300 som fått avslag har gått under jorden och är efterlysta.

Just nu pekar allt på att 50,000 gömmer sig och snabbt kan öka med ytterligare 40,000 om denna snigelfart fortsätter. Bland dessa finns enligt Säpo 2,000 våldsbejakande islamister och drygt 150 IS-jihadister som återvänt från Syrien och Irak. Närmare tio procent av landets befolkning är nu födda utanför Europa, dvs. strax under en miljon.

Svenska skuggsamhällen

Polisen har målat upp en nattsvart bild av svenska skuggsamhällen, parallella samhällen, där man klassat 61 områden som ”utsatta” med över 5 000 kriminella uppdelade på 200 nätverk med egna lagar, egna banksystem, hedersvåld och mord, egen rättskipning enligt sharialagar, med utpressning och hot så att lokala näringsidkare inte kan vara kvar och att knarkförsäljningen sker helt öppet på gator och torg. Ständiga dödsskjutningar, sprängningar och bilbränder är något vi nu tvingats leva med.

Visselblåsaren Arnstberg

Arnstberg gör åtskilliga fler djupdykningar i denna nya verklighet. Han analyserar: ”Allas lika värde”, den rätta värdegrunden, muslimer som inte vill integreras, tiggeriets orsaker, det snabbväxande islam i Sverige, hur det muslimska brödraskapet steg för steg infiltrerar samhällsapparaten, experternas och den globala ekonomins tyranni och hur vår demokrati långsamt dör.

För detta har han som kanske Sveriges främste dissident och visselblåsare fått betala ett högt pris: Giftstämplad av gammelmedierna och det vänsterextrema liberala etablissemanget. Utfrusen och mobbad av dem som han tidigare trodde var hans vänner. Arnstberg frågar sig:

”Hur kan dessa gå med på att vi ska skändas, vi som blåser i våra visselpipor? Hur kunde några av mina närmaste vänner få för sig att det var mig det var fel på, att jag blivit högerextrem, reaktionär och ‘politisk’? Mina vänsterliberala vänner blev mina politiska fiender. Det var inte jag utan de som var politiska och inte såg det som höll på att ske.

Jag var samhällsforskaren, föräldern och den ansvarstagande medborgaren. Jag borde ha blivit den som väckte dem. Hur naivt förhoppningsfull jag var, begriper jag nog först i dag. De var oförmögna att frigöra sig från sin vänsterpolitiska identitet. För att spetsa till det: hellre fick deras döttrar våldtas, sjukvården braka samman och deras bilar eldas upp, än att byta politisk tillhörighet”.

Text: Christer Nilsson, historiker, författare | Bild från Malmö, Sverige. Foto: David Skyrius. Licens: Pexels.com (free use)

Bokus om boken: “Efter demokratin – Sju essäer”

Boken “Efter demokratin” innehåller sju essäer som alla på något sätt tar upp hur demokratiska nationer fungerar och demokratins koppling till nationalism respektive globalism.

• Populismen påstås hota demokratin. Är det sant?
• Vilken koppling har vänsterns politik med sovjetiskt trettiotal?
• Hur styrs vi av identitetspolitiken och mediernas propaganda?
• Är ett samhälle där politikerna ignorerar folkviljan ett demokratiskt samhälle?

Varje år beviljas 130,000 till 150,000 uppehållstillstånd i Sverige och sedan millennieskiftet har 1,8 miljoner nya tillstånd beviljats.

• Vilka är massinvandringens konsekvenser?
• Är det rasism och högerextremism att ta ställning mot massinvandring?
• Finns det något som kan kallas för mångkultur?
• Är det islamofobi att ogilla islams utbredning?
• Har “expertväldet” urholkat demokratin?
• Hur dör en demokrati?
• Kan kopplingen demokrati-nationalism-kapitalism vara ett framgångs recept?

Frågorna är många. De handlar om välfärdssveriges framtid.

I “Efter demokratin” vrider och vänder Karl-Olov Arnstberg, etnolog och tidigare professor vid Stockholms universitet, på mångkulturens och massinvandringens konsekvenser. Han granskar den klyfta som löper mellan en globalistisk elit och medborgare som ser hur det svenska samhället omvandlas och oroas av att kursen är utstakad mot en systemkollaps.

Tidigare har K-O Arnstberg bland annat skrivit PK-samhället och de två volymerna av Invandring & mörkläggning tillsammans med journalisten Gunnar Sandelin.