En exposé om ondskans historia och ursprung – Del 1

publicerad 13 september 2019
- Erik Forsman
Kampen mellan det onda och det goda. Wallpaper: Wallfon.com

MYTOLOGI. Kommer ondskan utifrån eller inifrån inom individen? För att klargöra detta måste vi gå tillbaka till förhistorisk tid; tiden innan de abrahamitiska religionernas tillkomst. Arkeologer lär har upptäckt vad som verkar vara rester av världens tidigaste religiösa gudstjänstplats i Botswana. Här utförde våra förfäder avancerade ritualer och dyrkade pytonormen för cirka 70,000 år sedan.

Text: Erik Forsman | Bild ovan: Kampen mellan det onda och det goda. Wallpaper: Wallfon.com | Läs även del 2

De första religionerna var antagligen naturreligioner, men mycket av deras tankar som speglade de myter dem bar på, har nog gått förlorad idag. Sedan har vi den mesopotamiska mytologin som inte säger något explicit om ondskan utan nämner en mängd gudar och demoner, med olika egenskaper. Assyrierna och babylonierna övertog samma gudar som sumererna hade, men med andra namn. På samma sätt som grekisk mytologi har sina gudar och hjältar som var förhärskande i den antika civilisationen, var heller ingen enbart ond eller god även om Hades nämns som var dödsrikets gud. Hades ligger för övrigt nära till när vi tänker på helvetet.

Inom indianska religioner förekommer tro på olika andeväsen ofta kopplade till djuren runt om kring dem. I de nordamerikanska indianernas religioner betonas det nära förhållandet just mellan människor och djur, religionens dominans över kulturen samt betonandet av balans mellan tillvarons krafter. De religiösa föreställningarna är vanligen mindre hierarkiskt samt mindre blodsoffer krävdes än av de sydamerikanska indianernas religioner; där finner vi azteker, tolteker inte minst mayafolket, som levde i Mellanamerika från ungefär år 2000 f.Kr.

Det är en paradox att inom dessa folk, som var duktiga astronomer och vetenskapsmän och hade stora välorganiserade städer, egna djurparker, en avancerad blomsterkult, dessutom var skickliga arkitekter med god kalenderräkning samt bra kännedom om universum osv, aldrig upptäckte hjulet, men vad som är mer förvånande är frånvaron av föreställningarna ont och gott. Detta folk hade väldigt våldsamma ideologier, man offrade människor, och var helt enkelt massmördare. De dödade folk och åt av offren. Tusentals människor per år offrades för att blidka olika gudar: regngudarna, solgudarna, stadsgudarna osv. Det fanns ett system där människor, även barn, valdes ut i ett slags gladiatorspel eller krig. Sedan fördes de till offerplatsen, pyramidens topp, där hjärtat drogs ut ur bålen varpå kropparna slängdes i massgravar.

Religionerna var så långt polyteistiska religioner alltså flergudsreligioner. De mest kända av alla nu levande polyteistiska religionerna är hinduismen samt buddhismen och ser man till skriftliga källor räknas hinduismen ofta som den äldsta av dagens religioner (vissa menar att judendomen är äldre med rötter tillbaka till Abrahams tid omkring 1800 f.Kr. Den första nedtecknade utgåvan av Toran, judendomens heliga bok, är dock daterad till cirka 1400 f.Kr). Inom dessa två religioner finns heller inte ondskan som vi känner den idag, utan buddhismen har en nästan likartad syn på ondska som hinduismen. Bägge religionerna tror inte någon speciell ond makt, utan bägge är lika såtillvida att de bägge trosföreställningarna bara identifierar onda handlingar, mot andra medmänniskor eller djur.

Viktigt att nämna zoroastrismen (som fortfarande är högst verksam i dag) som är en monolatrisk religion vilken var den dominerande religionen i den iranska världen (Persien) i mer än två årtusenden och som har haft ett djupgående inflytande på judendomen, kristendomen och islam, de så kallade abrahamitiska religionerna.

Ahura Mazda - Foto: Aryobarzan. Licens: CC BY-SA 3.0, Wikimedia Commons
Ahura Mazda – Foto: Aryobarzan. Licens: CC BY-SA 3.0, Wikimedia Commons

Med zoroastrismen, som troligen är världens äldsta monoteistisk religion, börjar vi närma oss ondskan som vi i dag känner ondskan i de abrahamitiska religionerna och framför allt i den kristna religionens olika inriktningar. Här nämns en viss “Ahriman” som ett ont, utåtriktat väsen vid sidan av “Ahura Mazda” som är en allsmäktig gud. Ahriman kanske inspirerade och fungerande som förebild för den anklagande åklagaren i Jobs bok i gamla testamentet, där Job prövas för sin gudstro liksom för djävulen i den kristna föreställningsvärlden.

Ett äldre namn är “Angra Mainyu” som betyder ungefär oordning, destruktivt, förstörelse, ondska, orätt lögn osv. Angra Mainyus antagonist var “Spenta Mainyu”, som stod för det konstruktiva, ordning osv. Dessa två är tvillingbarn till Ahura Mazda den högste gudomen inom zoroastrismen, och mellan dessa båda rasar ett evigt kosmiskt krig, där hela universum är indraget så helt monolatrisk är inte religionen, men här har vi trots allt en början. Mycket inom Zoroastrismen kommer tillbaka i bägge testamenten.

Bland annat berättas det om att Ahura Mazda som ställer sig på det godas sida, men låter samtidigt det alltomfattande kriget fortsätta, för att människorna skulle välja sida. Människan har inom sig en del av den universella energin och den omätliga allomfattande striden tvingar varje människa att välja sida. Vidare berättar Zoroastrismen om fyra olika världsåldrar som omfattar 3000 år vardera. Under den sista delen, som påbörjades omkring 100-200 f.Kr, skulle en frälsare komma i början av varje nytt årtusende. Känns allt detta igen? Vid slutet av sista världsåldern, skulle den materiella världen gå under och alla döda (jämför med uppenbarelseboken) skulle uppstå ur det döda för att utsättas för testet att gå över Cinvatbron – som var en bred väg till evigt liv i en lycklig (jämför med Jesus liknelse, om än det omvända smala vägen, som till himlen bär) harmonisk andlig värld för de goda, men en smal och vinglig bro som skulle kasta de onda ned i Ahrimans brinnande avgrunder, vilket motsvaras av helvetet.

Inom den abrahamitiska religionerna som är monoteistiska religion alltså engudsreligioner är judendomen äldst med rötter tillbaka till ca 1400 f.Kr. Satan förekommer bara på ett fåtal platser i Gamla testamentet: 1 Krön 21:1 samt i Job bok: 1:6-9, 1:12, 2:1-4, 2:6-7 samt Psaltaren 109:6 och profeten Sakarja 3:1-2 och judendomen har delvis en annorlunda betraktelse på Satan än kristendomen. Inom judendomen är Satan en av många andliga budbärare.

Gud använder Satan för att vissa syfte. Satan tjänstgör alltså för Gud. Satan har inte mer makt än den Gud ger honom, eller människan gett honom. Han gör heller aldrig uppror mot Gud. Inom judendomens finns idén om Yetzer Ha-Tov och Yetzer Ha-Ra, den medfödda benägenheten att göra ont, genom att kränka Guds vilja, alternativt att göra gott.

Viktigt att också nämna “Apokryferna”, originalet från forntida mesopetansk litteratur – Gilgamesheposet och apokryfiska böckerna som uteslöts ur bibeln. Adams första fru var inte alls Eva. Lilith var Adams första fru men bibeln höll det hemligt. Det har dock framkommit att det finns en del av berättelsen som inte nämns i Bibeln.

Adam och Eva och Lilith

Lilith, målning av John Collier, 1892.
Lilith, målning av John Collier, 1892. Public Domain. Wikimedia Commons

Lilith var ursprungligen en forntida mesopetansk kvinnlig nattdemon, som nämns först i Gilgamesheposet. Lilith blev bannlyst och förvisad av Gud för att hon var ovillig att underkasta sig Adam. Lilith sägs ha varit den första kvinnan i världen och skapades av Gud samtidigt som han skapade Adam. Det sägs att Lilith blev förvisad av Gud efter att det visat sig att hon var starkare med högre intelligent än Adam och därför lydde hon inte Adams befallningar.

Karaktären Lilith nämndes inte i Bibeln, då Lilith ansågs gå emot kyrkans tradition, eftersom kvinnan måste lyda en man, då kvinnor ansågs ha lägre position än män. Den traditionella bibeln har gått igenom många religiösa filter för att säkerställa att viktiga delar tagits bort som inte passat in. Det finns emellertid en del som finns kvar, att Gud skapade inte bara en man utan även en kvinna samtidigt, i stället för att som i Bibeln Eva skapades av ett revbenet som togs från Adam.

Den ursprungliga versionen berättar att man och kvinna skapades på samma gång. Den ursprungliga texten 1 Mosebok 1:27 säger:

”Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.”

Det får oss att tro att Gud skapade både man och kvinna samtidigt. Det sägs vara det tydligaste beviset att båda skapades samtidigt och kan vara ett bevis på Lilith existens. Lilith hade skapats samtidigt med Adam; emellertid skulle hon ha haft andra organ i kroppen som möjliggjorde reproduktion med både styrka och karaktär, men var tog Lilith vägen? Katolska kyrkor censurerade de apokryfiska texterna. Lilith var en kvinna som hade en karaktär som var fast och hon var intelligent och tycktes vara överlägsen Adam. Adam var dock mer dominerande i sin karaktär och hade en köttslig aptit. Samlivet krävde Adam att vara överst och när hon krävde samma sak, vägrade Adam. Detta sägs ha orsakat konflikter och separation mellan de två.

I den apokryfiska Moseboken säger Lilith:

”Varför ska jag ligga under dig? … ”Jag är också gjord av jord och därför är jag dig lika mycket värd”.

Jämför med ”missionärsställningen” (kvinnan under mannen). Hon var också den enda som kände till Guds identitet. När Adam försökte tvinga henne att lyda, utropade Lilith Guds namn och lämnade honom. Hon förknippas även med den odödliga ormen som i de flesta myter symboliserar det sanna livet. I Moseböckerna är det tvärtom att ormen symboliserar Djävulen.

Temat om Lilith finns även i uppenbarelseboken, men där är det Draken, Ormen eller Djävulen som förföljer henne och hennes barn. Här är bibeln motsägelsefull. Lilith förföljdes av Gud för att hon visste att Gud i själva verket var Djävulen, den som blev utkastad från himmelen och sade sig vara Gud. Därför hotades hennes barn att dödas om hon avslöjade sanningen. Hon fick fly ut i öknen och gömma sig för att undgå Gud, men hennes barn (den medvetna människan?) skulle med tiden avslöja allt.

Vart tog Lilith vägen? Det var meningen att det bara skulle vara två personer vid den här tiden i Edens lustgård. Det föreslogs att hon sprang rakt in i djävulens armar. Det sägs att av alla varelser som bodde i Edens trädgård fanns även demoner. Dessa var varelser som hade specifika funktioner och de fick inte vara i någon kontakt med någon annan varelse. Lilith lämnade Adam och gick till Samael, en av demonerna, och hon bar sina avkommor.

Det sägs att hon sedan uttalade Guds namn och blev förbannad av Gud och med henne den generation som förökades sig. Texten säger:

”Hon tyckte om männens reproduktiva vätska väldigt mycket och hon gick alltid till den punkten för att se var hon har fallit. Hela mannens sädesvätska som inte lämnades i kvinnans sköte tillhör henne: all den sädesvätska som mannen förlorar i sitt liv, oavsett om mannen begår äktenskapsbrott eller förlorar den i sömn, tillhör henne.”

Lilith blev här omgjord till en demon och Gud förbannande henne och alla hennes avkommor. När Lilith blev förbannade insåg Gud att Adam var ensam och valde att ge honom en följeslagare. Den här gången, för att säkerställa att följeslagaren skulle vara lydig, tog han en av Adams egna revben och skapade Eva.

Eva var Adams andra hustru och i Bibeln sägs vara den som ligger bakom den förbjudna fruktens synd. Adam sägs ha levt med Eva utan problem tills de båda blev utvisade från paradiset och det var då mänsklighetens permanenta synd började. Det verkar som detta orsakade problem med kyrkans gamla hierarki kring frågor om förhållande, underkastelse, nöje och jämlikhet.

Genom historien har de religioner som etablerats aldrig varit jämlika mellan kvinna och man. Detta är nog orsaken till att Liliths konton censurerades från Bibeln eftersom det gav idéer om jämlikhet mellan kvinnor och män. Hur mycket av Bibeln är en ren rip-off (stöld) av Gilgamesheposet och varför uteslöts de apokryfiska böckerna?

Det hebreiska ordet ”satan” (på grekiska ”diabolos” och svenska ”djävul”) betyder helt enkelt ”utmanare”, ”motståndare” eller ”anklagare” (4 Mos 22:22) och Satans uppgift är att fresta människor att vända sig bort från Gud, men han gör det inte på grund av ondska eller illvilja, utan allt detta sker på uppdrag av Gud. Syftet är att göra det tillräckligt svårt för människan att välja det goda framför det onda för att det ska vara ett meningsfullt val. Därigenom ger Gud individen möjlighet att stärka sin lojalitet och sina band till Gud.

Ondskan inom asatron

Inom asatron nämns en drake, en viss Nidhögg eller Nidhugg som är en drake som levde vid Yggdrasil (livsträdet) och gnagde på dess rötter. Nidhögg symboliserar i viss mån ondskan i världsalltet. Nidhöggs roll som ondskans och undergångens symbol återkommer i Valans sista spådom i “Voluspá” där asarnas rike har störtats. Det skapas igen och ett nytt tydligt återfödelsetema blir till, där Balder och Höder skall regera. Valan spår i en syn att dunklets drake skall skådas i fjärran. Nidhögg sveper över slätten och det står klart att även denna nya värld också skall gå under och gudarnas barn ska möta sin egen Ragnarök. I Asatron finns heller inte ondskan presenterad.

Ondskan i kristendomen

Inom kristendomen förkroppsligas ondskan av Satan eller Djävulen, som genom åren har ansetts vara synonym med den fallne ängeln Lucifer. Inom kristendomen finns riktningar som anser att demoner, onda andar eller andra entiteter kan inta en människa och därför används exorcism för att driva ut det onda väsendet. Detta har sina rötter i Nya Testamentet, där Jesus sägs driva ut demoner och onda andar.

Men enligt bibeln har inte ondskan något annat huvudsyfte än att förleda människor. Den onde är inte ute efter att skrämmas utan tvärtom att locka. Han är ute efter att bevara sin position som “denna världens furste” (Joh 12:31), och hans kamp sker på två fronter: dels genom att få människan att leva på ett sätt som gör det omöjligt för Gud att ge henne evigt liv och dels genom att få hela mänskligheten att förgöra sig själv.

Hans vapen är hans destruktiva inflytande (Mark 8:33) som han utövar på det mest lömska sätt. Bästa sättet att bryta ner någonting, det må vara en människas tro, en kropp, en familj, en organisation eller ett samhälle och att göra det successivt och omärkligt enligt steg-för-steg metoden från den lägsta till den högsta, genom att introducera någon form av nedbrytande faktorer och låta den växa och sprida sig. Och att själv hela tiden hålla sig utanför bilden.

Bibeln varnar för Satan som “omskapar sig till en ljusets ängel” (2 Kor 11:14). Ondskan enligt nya testamentet bara sådär omärkligt väcker tankar eller åsikter vi upplever som självklara och får oss att agera i linje med hans planer att bli till ovetande redskap för honom (Matt 16:23, Joh 13:2, Apg 5:3) då detta ger Satan långt större möjligheter att lyckas, i sin strävan att förleda och bedra.

Ondskan i dagens samhälle

Satan anses vara extremt uppfinningsrik som i Edens lustgård (1 Mos 3:4-5) presenterar han en attraktiva alternativ till Guds väg (Matt 4:8-9). Ondskan väver sin sofistikerade väv av bedrägerier och lögner effektivt i det etablerade samhället, genom att få människor att tro att han själv inte ens existerar, har han lyckats med det äldsta tricket i värden, nämligen att ingen anar hans roll i de egna tankarna och handlingarna sådant som fåfänga, stolthet, sårade känslor, hämnd och lust. Han underblåser avundsjuka.

Genom att falla för de sju dödssynderna: högmod och stolthet, girighet, vällust, lust och otukt, avund, frosseri, lättja och likgiltighet samt vrede sprider satan svartsjuka, hat, egoism, girighet, maktlystnad.

Varje destruktiv attityd som tar form hos oss som individer får förr eller senare genomslag i våra personliga relationer, i det politiska spelet, i det ekonomiska maktspelet, i religioner och filosofier, i vetenskap. Hela vårt samhälle, alla våra politiska beslut, allt vi gör, grundar sig ytterst på våra personliga värderingar, åsikter och attityder.

Den moderna sociologin med psykologin samt dess tillämpning psykiatrin, har försökt att diagnostisera ondskan med diagnosen: “antisocial personlighetsstörning” (psykopati). Skillnaden mellan antisocial personlighetsstörning (psykopati) och ren ondska är enligt mig, att den förstnämnde inte kan förstå meningen själva poängen med empati (alls) då dem saknar förmågan till medkännande till skillnad från ren ondska som i djupet av sin själ förnekar ondskan inom sig. När man möter ondskan uppstår ofta förvirring och man kan inte se klart och blir rädd. Detta beror på att ondskan bedrar hela tiden alla omkring sig samtidigt som de befinner sig sin eget självbedrägeri.

Jag önskar att vår syn på ondskan kliver ut ur garderoben och bort från demoner och djävlar sagor och dylikt – att vi intar en mer vuxnare syn på ondskan för att kunna hantera den. Alla kan hänfalla till ondska. Man är inte impregnerad från ondska bara för att man ber och är troende, även om det kan vara en väg. Ondska är inte utifrån kommande som drabbar en (av en ond entitet) utan tvärtom inifrån kommande ut.
Anser att vi med diagnostiserande leder lika långt bort från ondskans innersta väsen, på samma sätt som de etablerande religionerna gör.

Ondska enligt mig, skapar rädsla som skapar flyktbeteenden från det verkliga “Gudsjaget” och samvetet. Bakom masken på en antisocial personlighetsstörd människa finns ingenting. Bakom en ond människa mask finns rädsla, flykt och förnekelse över den egna ondskan. En drift uppstår att fly genom att skylla på andra. Ondskan känner sig tvungna att angripa de som klandrar dem. Utåt strävar de att framstå som respektabla som göder självbedrägeriets falskhet och förnekande av känslor som hat och hämnd mot alla som kan tänkas avslöja dem; mot alla som inte är rädda och känner och ser igenom dem. Detta skapar en fruktansvärd känsla av skuld.

Ondskans metod är lögn och förnekelse. Dess bränsle är rädslan. Se sanningen i dig utan rädsla och du kommer att se sanningen i andra utan rädsla. Ondskan känns igen på rädslan, som sprider sig. Ondskan tar till alla metoder för att skapa rädsla och splittring, ty med rädsla ser du inte sanningen och det i sin tur skapar rädsla. Läkaren och psykiatrikern Thomas Jackson beskriver ondskans spridning som begagnar språket genom att ”kasta trollformler på oss”. Det stämmer, men för den som ser sanningen utan rädsla, fungerar inte dessa trollformler.

Onda människor ingår så att säga ett avtal om att aldrig erkänna sin egen ondska, för det vore att falla och förlora, när det i själva verket är tvärt om. Det är hur vi upptäcker ondska och bemöter vi den som är avgörande. Lita på din intuition.

Text: Erik Forsman | Läs även del 2

Donera till NewsVoice

Så här kan du stötta Newsvoice

  • Sent omsider kom jag till skott att läsa ditt första alster om ondska, som du rekommenderade i somras, Erik. En fin dokumentation och översikt över förekommande religioners och kulturers syn på ondskan. Din slutknorr uppskattar jag och jag delar din syn på ondskan i mångt och mycket.

    Sedan länge har jag ansett att ondskan och godhet är relativa begrepp. Ur ett absolut perspektiv förekommer inte värderingen ont eller gott, allt bara är. Ondska och godhet är varianter på samma måttstock. Det som kan betraktas som ont kan egentligen vara något gott i slutänden beaktat resultatet.

    Min grundfilosofi är att ondskan har sitt säte i människan eller det som är kopplat till människan. Mänsklig ondska har sitt ursprung i omedvetenhet, en bristande förståelse för sig själv och det som omger oss. Denna omedvetenhet är relaterad till separation från vårt sanna jag, Gud för den som så önskar. Denna omedvetenhet ger upphov till ett yttre, illusoriskt jag, egot. Ju starkare vi identifierar oss med egot desto mer omedvetna blir vi och förvirrade om vår existentiella existens. Jag tror den ursprungliga tanken om synd innefattar detta tankesätt, synd = missa målet. Egot stärks av tanken på mer och identifikation med formens värld är dess styrka. Begäret skapar lidandet, som buddhismen uttrycker.

    Tankar är form, lyxiga bilar är form såväl som makt och titlar. Jag är inte religiös men inser att Jesus gav uttryck för stor visdom, inte minst i Bergspredikan: “Saliga äro de som äro fattiga i anden, ty dem hör himmelriket till”; ju mindre identifikation till det yttre, desto närmare står du din innersta kärna som kan liknas vid himmelriket. Satan som Jesus mötte under sin ökenvandring skulle kunna vara en omskrivning för egot. Jesus frestades med fördelar som hade sitt ursprung i formens värld.

    Forts följer.

    • Tanken har varit helt främmande för min del att icke-mänsklig påverkan förekommer eftersom vi lever och utvecklas i vår egen kausalitet. Paul Brunton beskrev ett möte med djinner vid en övernattning i en egyptisk pyramid i en av sina böcker Han upplevde fasa och skräck, men kom underfund med att det han såg var en spegling av hans egna mörka sidor. Dessa djinner hade placerats där som en pyramidens väktare en gång i tiden och deras kraft låg i människans inneboende ”negativitet”. Som en variant på detta tema lämnar jag en öppning för att det förekommer krafter bortom människan vars influens till det yttre är ondska och den energi de ger uttryck för manifesteras via människor. Möjligen följer det vissa släktlinjer eftersom det underlättar det praktiskt avseende resurser och maktbefogenheter.

  • Sent omsider kom jag till skott att läsa ditt första alster om ondska, som du rekommenderade i somras, Erik. En fin dokumentation och översikt över förekommande religioners och kulturers syn på ondskan. Din slutknorr uppskattar jag och jag delar din syn på ondskan i mångt och mycket.

    Sedan länge har jag ansett att ondskan och godhet är relativa begrepp. Ur ett absolut perspektiv förekommer inte värderingen ont eller gott, allt bara är. Ondska och godhet är varianter på samma måttstock. Det som kan betraktas som ont kan egentligen vara något gott i slutänden beaktat resultatet.

    Min grundfilosofi är att ondskan har sitt säte i människan eller det som är kopplat till människan. Mänsklig ondska har sitt ursprung i omedvetenhet, en bristande förståelse för sig själv och det som omger oss. Denna omedvetenhet är relaterad till separation från vårt sanna jag, Gud för den som så önskar. Denna omedvetenhet ger upphov till ett yttre, illusoriskt jag, egot. Ju starkare vi identifierar oss med egot desto mer omedvetna blir vi och förvirrade om vår existentiella existens. Jag tror den ursprungliga tanken om synd innefattar detta tankesätt, synd = missa målet. Egot stärks av tanken på mer och identifikation med formens värld är dess styrka. Begäret skapar lidandet, som buddhismen uttrycker.

    Tankar är form, lyxiga bilar är form såväl som makt och titlar. Jag är inte religiös men inser att Jesus gav uttryck för stor visdom, inte minst i Bergspredikan: “Saliga äro de som äro fattiga i anden, ty dem hör himmelriket till”; ju mindre identifikation till det yttre, desto närmare står du din innersta kärna som kan liknas vid himmelriket. Satan som Jesus mötte under sin ökenvandring skulle kunna vara en omskrivning för egot. Jesus frestades med fördelar som hade sitt ursprung i formens värld.

    Forts följer.

    • Tanken har varit helt främmande för min del att icke-mänsklig påverkan förekommer eftersom vi lever och utvecklas i vår egen kausalitet. Paul Brunton beskrev ett möte med djinner vid en övernattning i en egyptisk pyramid i en av sina böcker Han upplevde fasa och skräck, men kom underfund med att det han såg var en spegling av hans egna mörka sidor. Dessa djinner hade placerats där som en pyramidens väktare en gång i tiden och deras kraft låg i människans inneboende “negativitet”. Som en variant på detta tema lämnar jag en öppning för att det förekommer krafter bortom människan vars influens till det yttre är ondska och den energi de ger uttryck för manifesteras via människor. Möjligen följer det vissa släktlinjer eftersom det underlättar det praktiskt avseende resurser och maktbefogenheter.

  • Låt mig så kort jag kan klargöra lite kring några begrepp, såsom ondska, Sophia och “träd”. Det behövs inga krönikor eller expose… del1… lol – sådant kommer ur S-ynd-rom, förvir-ra-de tillstånd och är till för att befästa det via ordmassor. Glöm inte det.

    Man S-abbade med kalendern. Riktigt år enligt Naturen startar vid vårdagjämningen.

    God is S-acred – den tidigare kalendern är S-acred, det är hur livet är enligt ”ovan”. Det vi nu har är enligt S-ecular – alltså världsligt, vår plats. Den materiella världen, S-atanism.

    Den enda Vetenskapen säger att tex vad gäller Bibeln, så S-t—ar-t-ar allt i AR-ies / med dess S-tenbock RA-m.

    Som ovan så nedan – så S-t-ar(t), stjärnor. ”T/t” är korset, i cirkeln, circle, = kirke, kyrka. Det är kärnan i Nya T-estamentet. Bibelns enda ord på hebreiska är Mazzaroth, som ju är djurkretsen, zodiaken, runt cirkeln. Ett Kors i cirkeln, det startar då till vänster, på den punkten på ekliptikan, i Aries. Då startar också Nya testamentet. Allting startar där. Den punkten kallas också ”Livets träd”.

    När sonen/solen nästan gått runt sex månader då är den ju i Vågen, där stod det och vägde, skulle ”han” dömas att gå under… ekliptikan, linjen, ned i ”hell”. Den dömdes. Den punkten där på ekliptikan kallas för ”trädet om gott och ont”, och insikt/kunskap om det, alltihop… om både gott och ont, för där och då kan man redan skymta nästa träd, Livets träd, där det startar på nytt, nytt varv, en ny våg, eller puls.

    S-aturnus är som Porten in i demiurge (gnosticism), skapelsen – i teologisk omskrivning så blev det S-atan. Genom S-aturnus så kan allting materialiseras i det vi ser som vår plats, S-amsa-ra.

    Ra, re, er, ra är alltid samma sak. Solen och dess RA-di-ance, Sonen. ”di” är två, för materialisering är ju enligt två ”pol-er”, yin o yang, osv – därför ett “S”, den kurvan i yin/yang-sym-bol-en. Bol är boll baal, är ballistisk.

    I grekisk mytologi kastrerade Jupiter Saturnus, för som det står i Bibeln, Peter har nycklarna till Guds rike. Det går igenom Jupiters skapelse, ljus.

    Genom Saturnus ”S-on” Jupiter så skapas allt, men allting görs möjligt genom Saturnus. Saturnus är svart, dess ljus, det är stilla och lugnt, precis som vårt plan som vi går på. Det är ingen aktion.

    Saturnus är härskare över elementet ”jord”, och då ”världen”, och här är det polaritet, skapelsen, därför säger man inom teologi att Saturnus Satan är ”ond” – för det är skapelsen demiurge, det är inte vårt sanna hem, utan vi har fallit ned i demiurge, samsara, en dualistisk värld av ”ont och gott”. Satan is king…

    Saturnus/Satan är också Joseph/Josef, ”jesus” fosterfar. Kastreringsproblematiken ser vi här. Joseph är ”father Seph”. Seph är, just det, Saturnus. Så vi ser hur det teologiska direkt pekar på sanningen. Men det förstår inte de som läser Bibeln som Sa-tan läser den.

    Genom Satan/Saturnus möjliggörs att Jupiter skapar allt genom torosfält:

    SON – ”on” är om, eller aom som är så viktigt ord i Indien, ni vet. A- > det S-t-ar-t-ar och sedan går det enligt cirkeln och polariteten, S-inusvågen, som vi ser i yin/yang-symbolen. Det är alltså Sin wave – sin är också S-ynd. Därför säger man att vi lever i Synd. Det är verkligen synd.

    Syndvågen… kan man ha som cirkel eller visa som just våg, då ser det ut som detta:
    https://jenniaelaine.files.wordpress.com/2013/08/30-degree-above-below.jpg

    Du Peter/Jupiter är ”kraft”, el-ektricitet. Jupiter med sina blixtar, som vårt Thor/Tor. TOR med hammaren och åskan i skyn. – ter är tor.

    Allting som existerar här är enligt tor-so, tor-aic ”field”. Vi har torso, bröstet, mittens rike… och allting rot-er-ar — rotor >< rotor. Det är judarnas To-ra(h). Det är T-ar-O-T. Så oavsett om vi kallar det för en kropp, en p-ar-tikel, eller vad som helst, allting är ett ”fält”, och toraic. Men några partiklar existerar inte, lika lite som S-pace gör det, allt är manifestation kring ”spelet” genom zodiaken, de 4 eller bättre sagt, 12 årstiderna/energierna kring magnetism/elektricitet, linjen/ekliptikan i tiden, eller det ”stående” pulsen. Som fraktaltänk. Allting har detta med de tolv ”energierna i sig, från vad man än betraktar, allt kokar ned till det.

    Detta demiurge är också S-ophia. Det som ”emanerar” från Fadern, eller vad man ska kalla det. Det är det fallna, det materiella.

    Atom är också Adam, tom, Bibelns Tomas, etc. Tom tom… trum, puls. Atommodellen är alltså tor-aic. Allting är det. Det kan visas så här:
    http://flyer.thenetteam.net/maglines.jpg

    Det blåa planet i mitten är där vi går på, om vi ser på ”tor” utanför oss. Det är stilla och lugnt, ett plan och inertia, neutralt. I atommodellern kallas det för Neutron.

    Som timglas i mitten, uppåt o nedåt… utåt – för i mitten är det som Saturnus, ingen aktion. Det är också hyperballistic – det är baal. Blåskift och rödskift. Kompression är Elektron. Expansion är proton. Om det sker samtidigt både ”uppåt” och ”nedåt” vet jag inte, eller ett håll är blåskift och det andra rödskift. Jesuiterna sa att det var som små klot som snurrade runt varandra,. Så barnsligt. Inte ens Thom-son… som ”upptäckte” elektronen sa att det var något ”objekt” eller något fast. Han sa att det INTE var det. Det är mer som tillstånd.
    http://flyer.thenetteam.net/maglines.jpg

    Det som är av ovan, den naturen, vilket är det vi fallit från – är gott, det som leder oss bort från guds natur och till att bli fast i Sophia är ont/ondska. Allt som inte är enligt guds Lag eller natur är ondska, det gör ont att avvikelsen från den ger oss et liv i sinus/synd, ger karma. Man säger vi lider här…

  • Låt mig så kort jag kan klargöra lite kring några begrepp, såsom ondska, Sophia och “träd”. Det behövs inga krönikor eller expose… del1… lol – sådant kommer ur S-ynd-rom, förvir-ra-de tillstånd och är till för att befästa det via ordmassor. Glöm inte det.

    Man S-abbade med kalendern. Riktigt år enligt Naturen startar vid vårdagjämningen.

    God is S-acred – den tidigare kalendern är S-acred, det är hur livet är enligt “ovan”. Det vi nu har är enligt S-ecular – alltså världsligt, vår plats. Den materiella världen, S-atanism.

    Den enda Vetenskapen säger att tex vad gäller Bibeln, så S-t—ar-t-ar allt i AR-ies / med dess S-tenbock RA-m.

    Som ovan så nedan – så S-t-ar(t), stjärnor. “T/t” är korset, i cirkeln, circle, = kirke, kyrka. Det är kärnan i Nya T-estamentet. Bibelns enda ord på hebreiska är Mazzaroth, som ju är djurkretsen, zodiaken, runt cirkeln. Ett Kors i cirkeln, det startar då till vänster, på den punkten på ekliptikan, i Aries. Då startar också Nya testamentet. Allting startar där. Den punkten kallas också “Livets träd”.

    När sonen/solen nästan gått runt sex månader då är den ju i Vågen, där stod det och vägde, skulle “han” dömas att gå under… ekliptikan, linjen, ned i “hell”. Den dömdes. Den punkten där på ekliptikan kallas för “trädet om gott och ont”, och insikt/kunskap om det, alltihop… om både gott och ont, för där och då kan man redan skymta nästa träd, Livets träd, där det startar på nytt, nytt varv, en ny våg, eller puls.

    S-aturnus är som Porten in i demiurge (gnosticism), skapelsen – i teologisk omskrivning så blev det S-atan. Genom S-aturnus så kan allting materialiseras i det vi ser som vår plats, S-amsa-ra.

    Ra, re, er, ra är alltid samma sak. Solen och dess RA-di-ance, Sonen. “di” är två, för materialisering är ju enligt två “pol-er”, yin o yang, osv – därför ett “S”, den kurvan i yin/yang-sym-bol-en. Bol är boll baal, är ballistisk.

    I grekisk mytologi kastrerade Jupiter Saturnus, för som det står i Bibeln, Peter har nycklarna till Guds rike. Det går igenom Jupiters skapelse, ljus.

    Genom Saturnus “S-on” Jupiter så skapas allt, men allting görs möjligt genom Saturnus. Saturnus är svart, dess ljus, det är stilla och lugnt, precis som vårt plan som vi går på. Det är ingen aktion.

    Saturnus är härskare över elementet “jord”, och då “världen”, och här är det polaritet, skapelsen, därför säger man inom teologi att Saturnus Satan är “ond” – för det är skapelsen demiurge, det är inte vårt sanna hem, utan vi har fallit ned i demiurge, samsara, en dualistisk värld av “ont och gott”. Satan is king…

    Saturnus/Satan är också Joseph/Josef, “jesus” fosterfar. Kastreringsproblematiken ser vi här. Joseph är “father Seph”. Seph är, just det, Saturnus. Så vi ser hur det teologiska direkt pekar på sanningen. Men det förstår inte de som läser Bibeln som Sa-tan läser den.

    Genom Satan/Saturnus möjliggörs att Jupiter skapar allt genom torosfält:

    SON – “on” är om, eller aom som är så viktigt ord i Indien, ni vet. A- > det S-t-ar-t-ar och sedan går det enligt cirkeln och polariteten, S-inusvågen, som vi ser i yin/yang-symbolen. Det är alltså Sin wave – sin är också S-ynd. Därför säger man att vi lever i Synd. Det är verkligen synd.

    Syndvågen… kan man ha som cirkel eller visa som just våg, då ser det ut som detta:
    https://jenniaelaine.files.wordpress.com/2013/08/30-degree-above-below.jpg

    Du Peter/Jupiter är “kraft”, el-ektricitet. Jupiter med sina blixtar, som vårt Thor/Tor. TOR med hammaren och åskan i skyn. – ter är tor.

    Allting som existerar här är enligt tor-so, tor-aic “field”. Vi har torso, bröstet, mittens rike… och allting rot-er-ar — rotor >< rotor. Det är judarnas To-ra(h). Det är T-ar-O-T. Så oavsett om vi kallar det för en kropp, en p-ar-tikel, eller vad som helst, allting är ett “fält”, och toraic. Men några partiklar existerar inte, lika lite som S-pace gör det, allt är manifestation kring “spelet” genom zodiaken, de 4 eller bättre sagt, 12 årstiderna/energierna kring magnetism/elektricitet, linjen/ekliptikan i tiden, eller det “stående” pulsen. Som fraktaltänk. Allting har detta med de tolv “energierna i sig, från vad man än betraktar, allt kokar ned till det.

    Detta demiurge är också S-ophia. Det som “emanerar” från Fadern, eller vad man ska kalla det. Det är det fallna, det materiella.

    Atom är också Adam, tom, Bibelns Tomas, etc. Tom tom… trum, puls. Atommodellen är alltså tor-aic. Allting är det. Det kan visas så här:
    http://flyer.thenetteam.net/maglines.jpg

    Det blåa planet i mitten är där vi går på, om vi ser på “tor” utanför oss. Det är stilla och lugnt, ett plan och inertia, neutralt. I atommodellern kallas det för Neutron.

    Som timglas i mitten, uppåt o nedåt… utåt – för i mitten är det som Saturnus, ingen aktion. Det är också hyperballistic – det är baal. Blåskift och rödskift. Kompression är Elektron. Expansion är proton. Om det sker samtidigt både “uppåt” och “nedåt” vet jag inte, eller ett håll är blåskift och det andra rödskift. Jesuiterna sa att det var som små klot som snurrade runt varandra,. Så barnsligt. Inte ens Thom-son… som “upptäckte” elektronen sa att det var något “objekt” eller något fast. Han sa att det INTE var det. Det är mer som tillstånd.
    http://flyer.thenetteam.net/maglines.jpg

    Det som är av ovan, den naturen, vilket är det vi fallit från – är gott, det som leder oss bort från guds natur och till att bli fast i Sophia är ont/ondska. Allt som inte är enligt guds Lag eller natur är ondska, det gör ont att avvikelsen från den ger oss et liv i sinus/synd, ger karma. Man säger vi lider här…

  • Om Lucifer:
    Lucifer var en gång den främste/vackraste av ärkeänglarna, den som stod närmast Gud. Men Lucifer var också stolt, och ansåg sig vara lika mycket värd som Gud, och vägrade underordna sig Gud (lite som Lilith, alltså).
    Så det utbröt revolution i himlen, mot den härskande makten. Men det gick ju som det gick. Lucifer blev nedkastad på jorden, tillsammans med sina 400(?) änglakompisar och anhängare. Allt för att de satte sig upp emot Makten.
    Har kopplingar till Babels Torn. Gud/makten blir hotad när alla folken talar samma språk, och sträcker sig upp mot himlen, de måste splittras och separeras.
    Enligt Blavatsky/Teosofin är det Satan/Lucifer som är Gud, och Gud är en maktlysten uppkomling.
    Även gnostikerna: “Jag fanns före dig…” säger Sophia till den som tror sig vara den skapande guden.

    • Hm, Lucifer var alltså den ärkeängel som stod närmast Gud, samtidigt som han var Gud, den högste ? ” Han ansåg sig vara lika mycket värd som Gud, och vägrade underordna sig ” skriver du.
      Jag har svårt att få ihop ditt resonemang här. Varför skulle Lucifer behöva underordna sig Gud om det nu var han som var Gud själv ?

      Att han var och är en andevarelse / ängel kan jag hålla med om i alla fall. Och att det finns änglar som avfallit från den Högste och blivit nedkastad till jorden, eller jordens närhet är också något Bibeln talar om.

      Babels torn är i skriften ett företag som gick emot Guds vilja, därför att Han från början sagt, att människorna skulle vara fruktsamma, föröka sig och uppfylla hela jorden. Inte att de skulle samlas på en enda plats. Varför ville de bygga tornet ? Jo, för att ” göra sig ett namn “, samtidigt som de säkert oroade sig för en ny syndaflod som kunde dränka dom. De trodde helt enkelt inte på Guds löfte att Han inte skulle låta ngn ny syndaflod drabba världen. För att förstöra deras strävan förbistrade Gud språken och det ledde till att människorna spred ut sig.
      Om man tror på Jesus, sa Han i Matteus 23 ; 9
      ” Ej heller skall ni kalla någon på jorden er Fader , ty en är er Fader, Han som är i Himmelen. ”

      Gud är alltså enligt Bibeln i himmelen och inte nedkastad. Men enligt det du visar på är Gud en “uppkomling”? Och Satan /Lucifer är alltså den riktige Guden?
      Vi har ju religionsfrihet än så länge, så alla har rätt till sin uppfattning. Men i min värld är Gud den som Jesus talade om.

      • eva-marie, jag tror du missförstår min text lite.
        Det är Lucifer som anser sig vara lika god som gud, och inte ville underordna sig. Och Lucifer som tillsammans med sina änglaskaror därför blev nerkastade på jorden.

        Som jag fattat historien om Babels torn handlade den mycket om att människorna där, som byggde tornen ville “sträcka sig mot himlen”. Jag har aldrig hört att det skulle ha att göra med rädsla för översvämningar, utan att det handlade om att de ville “komma upp till Gud”.
        Det är ju också en historia som jag uppfattat den handlar om stolthet och (över)tro på den egna förmågan.

        Det du skriver om Gud som nerkastad till jorden, och en uppkomling förstår jag inte alls? Det har jag inte skrivit.
        Enligt teosofin är det Satan/Lucifer som är den “riktige” guden eftersom han inte underordnade sig. Vilket bygger på att ett resonemang om att vi alla är gudomliga, och därför alla lika mycket värda. Att söka sin egen inre kunskap och intuition, och inte följa yttre makt och hierarkier.

        Både Lucifer och Lilith revolterar mot makten, och anser sig vara lika mycket värda. Ingen av dem vill underordna sig.

        Sedan kan man ju vända på alltihopa och lägga lite aktuellt “Greta-perspektiv” på det hela, och se att det är vi människor som är (bär) Lucifer, i det att vi tror att vi kan och vet bäst, hittar på en massa teknik (“för att vi kan”) och tex. ska sätta igång och spruta kemikalier i skyn för att stoppa uppvärmningen, i tron att vi skulle kunna behärska den tekniken utan att ställa till ytterligare skada.
        I stället för att acceptera vår plats i skapelsen, och ta hand om vår planet, vörda skapelsen, vårda och älska den, i stället för vårt självdestruktiva, “onda” beteende, som elefanter i glasbutiken.

        • Vet inte riktigt hur jag skall svara på det här. Kan i alla fall erkänna att jag nog missuppfattade detta med “uppkomling”. Det var Satan/Lucifer som var en maktgalen uppkomling , är det rätt uppfattat ? Sen blir det svårare.

          Menar du, att det inte finns någon Skapare, en högsta Gud ? Och varför måste Satan /Lucifer vara den “riktiga” guden p g a att han vägrade underkasta sig ?
          Ledsen, men jag tror inte på det här. Liknar New Age för mig.
          Jag har en enkel tro på Guds Ord, Bibeln. Och jag tror absolut inte att vi är jämnställda med Gud . Skriften talar även om att Kristus är större än änglarna då han nu sitter på Guds högra sida i himmelen. ( Hebreerbrevet 1 ; 1-9 )

    • Angående Lilith, var min text om henne delvis en översättning från flera olika engelsk texter. Mina privata tankar tangerar dem till viss del: jämlikhet mellan man och kvinna. så syftar jag inte alls på feministisk, kommunistisk eller för en delen socialistisk form av jämlikhet mellan “könen”, utan mer på en acceptans inför fria människan val – män och kvinnors val ser annorlunda ut. Ett lyckligt äktenskap är jämlikt men kanske inte all på det sätt som feministisk, kommunistisk eller för en delen socialistisk ideologi vill få oss att tro. De vill få oss att upplösa skillnaderna, när det i själva verket är skillnaderna som är attraherande. Jämlikhet för mig, och alla som håller med mig, är när bägge är lyckliga och nöjda tillsammans; och den “lyckan” kan se ut hur som helst. Det är inget som någon annan ha att göra med – allraminst någon religion eller ideologi.

    • För den som inte vet vad luciferianism handlar om kan upplysas om att det handlar om att gå så långt man någonsin kan för att framkalla mänskligt lidande. Frosseri i lidande. Tro INTE att Lucifer är den verklige Frälsaren eller nåt åt det hållet. Det är mitt råd!!

      Inom frimureriet måste man vid ett visst steg (det kan vara de sista (33:e) vända på allting. Rätt blir fel, fel blir rätt, gott blir ont, ont blir gott, Lucifer blir god, Gud blir ond.
      (Frimureriet är alltså ytterligare en “konstruktion” som liksom inkapslar Katolska kyrkan – och Kristendomen! – och som ingen ifrågasätter). Orwell tar upp detta i 1984. Den torde läsas om man vill förstå vad ondska är. Orwell blev besviken på kommunismen och skrev 1984 och Animal Farm. Kommunismen skapades av 33:e gradens frimurare.
      Lucifer var en blivande ärkeängel som liksom alla gavs totalt fri vilja av Gud (vilket betyder att man kan gå emot Gud). Men Lucifer protesterade just mot detta. Han ville att man skulle kunna tvinga människor “för deras eget bästa”. Och han “föll”, dvs drog iväg hit, med sitt följe, och bildade en dold maktelit (frimureriet?), som alltjämt tvingar mänskligheten i smyg.
      Änglar ska inte ta mänsklig gestalt, men det har ändå skett. En fallen ängel blir diametralt tvärtom den han/hon var innan fallet. Lika ond som han var god, men en fallen ängel är också otroligt slug, och sofistikerad (långt över mänsklig nivå).
      Fallet innebär separation från Gud. Och det är vad som är ondska, i grunden. Att göra det Gud gör, fast med tvång! Nu uppstår dualism: Gud blir FEL, Vi har RÄTT! Gud blir OND, vi är de GODA!
      Fallet betyder också att man avsagt sig sin Guds-identitet, och hädanefter måste kompensera för detta. De riktigt djupt “fallna” måste parasitera på oss människor för att helt enkelt kunna få sin livsenergi. Det är därför det finns ett frosseri i lidande.
      Om frimureriet, se gärna material av t ex Walter Veith, eller Jüri Lina:
      https://vimeo.com/40505929

  • Om Lucifer:
    Lucifer var en gång den främste/vackraste av ärkeänglarna, den som stod närmast Gud. Men Lucifer var också stolt, och ansåg sig vara lika mycket värd som Gud, och vägrade underordna sig Gud (lite som Lilith, alltså).
    Så det utbröt revolution i himlen, mot den härskande makten. Men det gick ju som det gick. Lucifer blev nedkastad på jorden, tillsammans med sina 400(?) änglakompisar och anhängare. Allt för att de satte sig upp emot Makten.
    Har kopplingar till Babels Torn. Gud/makten blir hotad när alla folken talar samma språk, och sträcker sig upp mot himlen, de måste splittras och separeras.
    Enligt Blavatsky/Teosofin är det Satan/Lucifer som är Gud, och Gud är en maktlysten uppkomling.
    Även gnostikerna: “Jag fanns före dig…” säger Sophia till den som tror sig vara den skapande guden.

    • Hm, Lucifer var alltså den ärkeängel som stod närmast Gud, samtidigt som han var Gud, den högste ? ” Han ansåg sig vara lika mycket värd som Gud, och vägrade underordna sig ” skriver du.
      Jag har svårt att få ihop ditt resonemang här. Varför skulle Lucifer behöva underordna sig Gud om det nu var han som var Gud själv ?

      Att han var och är en andevarelse / ängel kan jag hålla med om i alla fall. Och att det finns änglar som avfallit från den Högste och blivit nedkastad till jorden, eller jordens närhet är också något Bibeln talar om.

      Babels torn är i skriften ett företag som gick emot Guds vilja, därför att Han från början sagt, att människorna skulle vara fruktsamma, föröka sig och uppfylla hela jorden. Inte att de skulle samlas på en enda plats. Varför ville de bygga tornet ? Jo, för att ” göra sig ett namn “, samtidigt som de säkert oroade sig för en ny syndaflod som kunde dränka dom. De trodde helt enkelt inte på Guds löfte att Han inte skulle låta ngn ny syndaflod drabba världen. För att förstöra deras strävan förbistrade Gud språken och det ledde till att människorna spred ut sig.
      Om man tror på Jesus, sa Han i Matteus 23 ; 9
      ” Ej heller skall ni kalla någon på jorden er Fader , ty en är er Fader, Han som är i Himmelen. ”

      Gud är alltså enligt Bibeln i himmelen och inte nedkastad. Men enligt det du visar på är Gud en “uppkomling”? Och Satan /Lucifer är alltså den riktige Guden?
      Vi har ju religionsfrihet än så länge, så alla har rätt till sin uppfattning. Men i min värld är Gud den som Jesus talade om.

      • eva-marie, jag tror du missförstår min text lite.
        Det är Lucifer som anser sig vara lika god som gud, och inte ville underordna sig. Och Lucifer som tillsammans med sina änglaskaror därför blev nerkastade på jorden.

        Som jag fattat historien om Babels torn handlade den mycket om att människorna där, som byggde tornen ville “sträcka sig mot himlen”. Jag har aldrig hört att det skulle ha att göra med rädsla för översvämningar, utan att det handlade om att de ville “komma upp till Gud”.
        Det är ju också en historia som jag uppfattat den handlar om stolthet och (över)tro på den egna förmågan.

        Det du skriver om Gud som nerkastad till jorden, och en uppkomling förstår jag inte alls? Det har jag inte skrivit.
        Enligt teosofin är det Satan/Lucifer som är den “riktige” guden eftersom han inte underordnade sig. Vilket bygger på att ett resonemang om att vi alla är gudomliga, och därför alla lika mycket värda. Att söka sin egen inre kunskap och intuition, och inte följa yttre makt och hierarkier.

        Både Lucifer och Lilith revolterar mot makten, och anser sig vara lika mycket värda. Ingen av dem vill underordna sig.

        Sedan kan man ju vända på alltihopa och lägga lite aktuellt “Greta-perspektiv” på det hela, och se att det är vi människor som är (bär) Lucifer, i det att vi tror att vi kan och vet bäst, hittar på en massa teknik (“för att vi kan”) och tex. ska sätta igång och spruta kemikalier i skyn för att stoppa uppvärmningen, i tron att vi skulle kunna behärska den tekniken utan att ställa till ytterligare skada.
        I stället för att acceptera vår plats i skapelsen, och ta hand om vår planet, vörda skapelsen, vårda och älska den, i stället för vårt självdestruktiva, “onda” beteende, som elefanter i glasbutiken.

        • Vet inte riktigt hur jag skall svara på det här. Kan i alla fall erkänna att jag nog missuppfattade detta med “uppkomling”. Det var Satan/Lucifer som var en maktgalen uppkomling , är det rätt uppfattat ? Sen blir det svårare.

          Menar du, att det inte finns någon Skapare, en högsta Gud ? Och varför måste Satan /Lucifer vara den “riktiga” guden p g a att han vägrade underkasta sig ?
          Ledsen, men jag tror inte på det här. Liknar New Age för mig.
          Jag har en enkel tro på Guds Ord, Bibeln. Och jag tror absolut inte att vi är jämnställda med Gud . Skriften talar även om att Kristus är större än änglarna då han nu sitter på Guds högra sida i himmelen. ( Hebreerbrevet 1 ; 1-9 )

    • Angående Lilith, var min text om henne delvis en översättning från flera olika engelsk texter. Mina privata tankar tangerar dem till viss del: jämlikhet mellan man och kvinna. så syftar jag inte alls på feministisk, kommunistisk eller för en delen socialistisk form av jämlikhet mellan “könen”, utan mer på en acceptans inför fria människan val – män och kvinnors val ser annorlunda ut. Ett lyckligt äktenskap är jämlikt men kanske inte all på det sätt som feministisk, kommunistisk eller för en delen socialistisk ideologi vill få oss att tro. De vill få oss att upplösa skillnaderna, när det i själva verket är skillnaderna som är attraherande. Jämlikhet för mig, och alla som håller med mig, är när bägge är lyckliga och nöjda tillsammans; och den “lyckan” kan se ut hur som helst. Det är inget som någon annan ha att göra med – allraminst någon religion eller ideologi.

    • För den som inte vet vad luciferianism handlar om kan upplysas om att det handlar om att gå så långt man någonsin kan för att framkalla mänskligt lidande. Frosseri i lidande. Tro INTE att Lucifer är den verklige Frälsaren eller nåt åt det hållet. Det är mitt råd!!

      Inom frimureriet måste man vid ett visst steg (det kan vara de sista (33:e) vända på allting. Rätt blir fel, fel blir rätt, gott blir ont, ont blir gott, Lucifer blir god, Gud blir ond.
      (Frimureriet är alltså ytterligare en “konstruktion” som liksom inkapslar Katolska kyrkan – och Kristendomen! – och som ingen ifrågasätter). Orwell tar upp detta i 1984. Den torde läsas om man vill förstå vad ondska är. Orwell blev besviken på kommunismen och skrev 1984 och Animal Farm. Kommunismen skapades av 33:e gradens frimurare.
      Lucifer var en blivande ärkeängel som liksom alla gavs totalt fri vilja av Gud (vilket betyder att man kan gå emot Gud). Men Lucifer protesterade just mot detta. Han ville att man skulle kunna tvinga människor “för deras eget bästa”. Och han “föll”, dvs drog iväg hit, med sitt följe, och bildade en dold maktelit (frimureriet?), som alltjämt tvingar mänskligheten i smyg.
      Änglar ska inte ta mänsklig gestalt, men det har ändå skett. En fallen ängel blir diametralt tvärtom den han/hon var innan fallet. Lika ond som han var god, men en fallen ängel är också otroligt slug, och sofistikerad (långt över mänsklig nivå).
      Fallet innebär separation från Gud. Och det är vad som är ondska, i grunden. Att göra det Gud gör, fast med tvång! Nu uppstår dualism: Gud blir FEL, Vi har RÄTT! Gud blir OND, vi är de GODA!
      Fallet betyder också att man avsagt sig sin Guds-identitet, och hädanefter måste kompensera för detta. De riktigt djupt “fallna” måste parasitera på oss människor för att helt enkelt kunna få sin livsenergi. Det är därför det finns ett frosseri i lidande.
      Om frimureriet, se gärna material av t ex Walter Veith, eller Jüri Lina:
      https://vimeo.com/40505929

  • Låt oss härleda: Sticker ut hakan här: taget fritt ur minnet. Kan därför ha missat något eller missförstå ordningen?

    När man påstår att något kommer ut ingenting, menar man (tror jag) i regel kvantfluktuationer (luften sugs ut och vakuum bildas) och då skapas en förskjutning av energi, så kallad energiförändringen (som går emot påstående att energi aldrig kan skapas eller förintas, dock under mycket korta tidsintervaller). Här möts partiklar och antipartiklar som tar ut varandra och denna process skapar i sin tur så kallade virtuella partiklar. Dessa virtuella partiklar hinner dock upplösas innan de hinner uppstår. Detta sker fortare än ljusets hastighet och här går alltså tiden baklänges – därav att de hinner upplösas innan de uppstår. Så hur vet man då om dessa virtuella partiklar? jo, man kan uppmäta spåren efter dem.

    Här “uppstår” således inte något ur intet, utan oändligt många kvantfluktuationer sker hela tiden i universum (vakuum) men tar “alltid” ut varandra – vi skriver alltid inom parentes, för hade detta alltid gällt, hade vårt universum aldrig bildats.

    Sedan påstående att ingen fanns före Big bang, stämmer inte alls, så vitt jag förstår i vart fall – beroende på vad vi avser med “något” – beaktat att strålning är något i så fall? Vår förmodade “initiala” singularitet var en “gravitationell” singularitet av oändlig täthet, som innehöll “allt” (alltså något, mins sagt …) dvs förstadiet till vårt universumets massa i form av strålning. Kvantfluktuationer fick singularitet att expandera i Big Bang med efterföljande inflation (universum expanderade med ljusets hastighet upphöjt till nära nog oändlighet) vilket skapade vårt universum – här var antalet partiklar fler än antipartiklar – det är det stora “undret” och beviset på att i kvantfluktuationer partiklar och antipartiklar inte alltid tar ut varannan. Sedan via higgspartikeln (som egentligen är ett fällt) faller viss frekvens av strålningen “ner” och blir partiklar, vilket skapade vårt universum. Ett annat under: strålning blir till partiklar.

    Det kan mycket väl har skett oändligt många “Big Banks” för “vårt” Bing Bang, och antagligen med helat andra naturlagar som följd.

    Håller envist fast vid att det alltid funnits något, och ur detta något kommer resten – även om “resten” kan vara cykliska förlopp, återstår faktum att något alltid funnits och därför finns det inte en början eller ett slut. Det är mycket enklare att tänka sig detta. Betydligt svårare är det att tänka att något kom ur ingenting?

    • Men grejen är att oavsett vad man själv tror sig veta så är det mesta av den “kunskapen” baserat på vad någon annan har påstått. Om man plockar bort precis allting man fått via andras källor och tittar på vad man själv vet via egna observationer och de egenförvärvade kunskaper det generar, så vet man inte så mycket. Bygger man sin världsåskådning på någonting som kanske inte är sant, oavsett om det gäller falsk religion eller dito vetenskap, så får man luddiga kunskaper som en förvrängd verklighetsuppfattning.

      Det är ju inte bara genom de senaste årens MSM-propaganda som etablissemanget har ljugit. Toppen har ljugit för botten enda sen människan lärde sig tala. Förr fick man sin verklighetsuppfattning via religionen och nu för tiden är vetenskapen vår religion. Tar man t.ex. vetenskapens beskrivning av vårt universum så är mycket av den baserad på resultat av sonders. satelliters, teleskops och en mängd andra instruments bilder och mätningar. Såvida du själv inte har egna såna här manicker kan du inte heller falsifiera dessa påstående och då är det ju per definition inte heller vetenskap och du kan heller aldrig veta om det verkligen är sant.

      Om du kan få människor att tro på en verklighet som inte är sann så äger du dessa människor, eftersom de lever i din egenkomponerade saga.

  • Låt oss härleda: Sticker ut hakan här: taget fritt ur minnet. Kan därför ha missat något eller missförstå ordningen?

    När man påstår att något kommer ut ingenting, menar man (tror jag) i regel kvantfluktuationer (luften sugs ut och vakuum bildas) och då skapas en förskjutning av energi, så kallad energiförändringen (som går emot påstående att energi aldrig kan skapas eller förintas, dock under mycket korta tidsintervaller). Här möts partiklar och antipartiklar som tar ut varandra och denna process skapar i sin tur så kallade virtuella partiklar. Dessa virtuella partiklar hinner dock upplösas innan de hinner uppstår. Detta sker fortare än ljusets hastighet och här går alltså tiden baklänges – därav att de hinner upplösas innan de uppstår. Så hur vet man då om dessa virtuella partiklar? jo, man kan uppmäta spåren efter dem.

    Här “uppstår” således inte något ur intet, utan oändligt många kvantfluktuationer sker hela tiden i universum (vakuum) men tar “alltid” ut varandra – vi skriver alltid inom parentes, för hade detta alltid gällt, hade vårt universum aldrig bildats.

    Sedan påstående att ingen fanns före Big bang, stämmer inte alls, så vitt jag förstår i vart fall – beroende på vad vi avser med “något” – beaktat att strålning är något i så fall? Vår förmodade “initiala” singularitet var en “gravitationell” singularitet av oändlig täthet, som innehöll “allt” (alltså något, mins sagt …) dvs förstadiet till vårt universumets massa i form av strålning. Kvantfluktuationer fick singularitet att expandera i Big Bang med efterföljande inflation (universum expanderade med ljusets hastighet upphöjt till nära nog oändlighet) vilket skapade vårt universum – här var antalet partiklar fler än antipartiklar – det är det stora “undret” och beviset på att i kvantfluktuationer partiklar och antipartiklar inte alltid tar ut varannan. Sedan via higgspartikeln (som egentligen är ett fällt) faller viss frekvens av strålningen “ner” och blir partiklar, vilket skapade vårt universum. Ett annat under: strålning blir till partiklar.

    Det kan mycket väl har skett oändligt många “Big Banks” för “vårt” Bing Bang, och antagligen med helat andra naturlagar som följd.

    Håller envist fast vid att det alltid funnits något, och ur detta något kommer resten – även om “resten” kan vara cykliska förlopp, återstår faktum att något alltid funnits och därför finns det inte en början eller ett slut. Det är mycket enklare att tänka sig detta. Betydligt svårare är det att tänka att något kom ur ingenting?

    • Men grejen är att oavsett vad man själv tror sig veta så är det mesta av den “kunskapen” baserat på vad någon annan har påstått. Om man plockar bort precis allting man fått via andras källor och tittar på vad man själv vet via egna observationer och de egenförvärvade kunskaper det generar, så vet man inte så mycket. Bygger man sin världsåskådning på någonting som kanske inte är sant, oavsett om det gäller falsk religion eller dito vetenskap, så får man luddiga kunskaper som en förvrängd verklighetsuppfattning.

      Det är ju inte bara genom de senaste årens MSM-propaganda som etablissemanget har ljugit. Toppen har ljugit för botten enda sen människan lärde sig tala. Förr fick man sin verklighetsuppfattning via religionen och nu för tiden är vetenskapen vår religion. Tar man t.ex. vetenskapens beskrivning av vårt universum så är mycket av den baserad på resultat av sonders. satelliters, teleskops och en mängd andra instruments bilder och mätningar. Såvida du själv inte har egna såna här manicker kan du inte heller falsifiera dessa påstående och då är det ju per definition inte heller vetenskap och du kan heller aldrig veta om det verkligen är sant.

      Om du kan få människor att tro på en verklighet som inte är sann så äger du dessa människor, eftersom de lever i din egenkomponerade saga.

  • Det i sin tur öppnar för möjligheten att de intelligenta varelser i den simulerade värden, även dem kan skapa en simulerad värd, där andra intelligenta varelser kan uppstå osv, osv… Det skulle i så fall lösa multiuniversumsmodellen.

    Återstår dock frågan vem som ytterst skapade första programmeraren? Ingenting kan komma från ingenting, i och med något uppenbart finns, måste något funnits från början, och därför kan inget ha börjat; utan att något hela tiden funnits. Så med andra ord finns det något som alltid funnits och alltid kommer att finnas. Det är väl detta som vi benämnt som Gud. Det om något torde vara det yttersta gudsbeviset = att vi finns med andra ord.

    • När man säger att det måste finnas en första aktör utgår man från att tiden är en monotont växande företeelse. Om det ist är ett återkopplat system behöver det inte finnas en början eller slut.

      • Logiskt inkonsekvent att tänka sig ett cyklist förlopp utan en början eller en start. Varför inte tänka sig ett återkopplat system, som alltid funnits? Vad är alternativet? Ett återkopplat system som började i ingenting och av ingenting?

        Tror för övrigt att människan inte kan göra sig ställningar om ingenting – hur skulle det gå till? Ingenting saknar egenskaper, vilket behövs för att kunna göra sig en föreställning om dess egenskaper. Det behövs med andra ord någonting för att kunna urskilja egenskaper.

        • Det var väl jesuitprästen Georges Lemaître som myntade Big-Bang-teorin där allting påstås ha skapats ur ingenting. Om först ingenting fanns så fanns det ju inte heller någon Gud. Om Gud kom ur detta ingenting så betyder det ju han mer är en förman som översåg en rent fysikalisk process där väteatomer drog ihop sig till gasmoln så att vår fiskanfader långt mycket senare kunde krypa upp ur ursoppan.

          Om Gud däremot fanns innan ingenting så verkade han ju i någon form av andevärld och det är alltid något även om det inte är fysiskt. Vilket i förlängningen betyder att vårt ingenting i så fall är en direkt avknoppning av någonting annat

          Men sen har ju jesuiterna vandrat genom historien med bedrägeri som främsta verktyg och eftersom de styr x-antal grundskolor till universitet och även har en påve på tronen så har den lögnen en akademisk/teologisk-prägel där man inte vet vad man ska tro. Men däremot är jag övertygad om att det finns en stor ovärderlig skatt i Vatikanens bibliotek och det är ett brott mot mänskligheten att de inte delar med sig av allt.

      • I det perspektivet, blir det någon mening i det bibliska (från Uppenbarelseboken):
        “I am the Alpha and the Omega, the First and the Last, the Beginning and the End.”
        Jag tror det är meningslöst att tänka sig en linjär följd av event, än om det verkar logiskt.
        Inom kvantfysiken finns det exempel på ‘någonting’, som kommer ur ‘ingenting’. När forskaren tänker sig partikeln, dyker partikeln upp ur intet. Om det är bevisat vet jag inte.
        Inom taoismen talar man om det manifesterade, vars källa är det icke-manifesterade. Men vi gör så gärna misstaget att söka källan i det manifesterade, genom att insistera på att det manifesterade är allt som ÄR. Här görs en ‘logisk’ felkoppling, men det förbiser vi.

        • Man skulle kunna saga att när människan har en skapande tanke då blir den tanken som en våg som går från den andliga dimensionen in till den tredje dimensionen – om tanken är tillräckligt stark och målinriktad då går den in i tid och rum och “föds” som en fysisk verklighet, den manifesterar sig och ”stelnar” som fysiska partiklar.

          Nobelpristagaren och professorn Max Planck säger att det är sinnet/medvetandet som formar och upprätthåller materien. Vetenskapliga studier har också visat att när forskarna observerar den fysiska materiens minsta beståndsdelar då förändrar den sig i takt med att forskarens mentala fokus skiftar, (Heisenbergs osäkerhetsprincip). Med andra ord så formas/förändras alltså materien av människans medvetande.

          • Visst, men “ande och materia” är samma sak. Eller energi och materia. Dessutom så finns det inga partiklar, utan det är mer en tankemodell. Virtuella partiklar.. lol…

            Små runda saker, som kanonkulor… som snurrar runt varandra – lika dumt när jesuit-bluffen överförs till att det vi går på skulle vara en stor rund partikel som likt en kanonkula rusar fram i space. Fast det är helt stilla.
            Fake space. “Atom” har inget med partiklar att göra.

            Allt har alltid funnits och “uppstår” inte ur en explosion, Big Bang. Explosion är ödeläggelse, inte skapelse. Så det skingras nu. För det är Avvikelse från det ovan, den naturen – den differensen ÄR just “ondska”, eller “synd”, vilket är sin, sine wave, sinusvågen i tex yin/yang-symbolen. I den värld som uppstår av dualitet och polaritet, genom att vi avviker, Devolution, fallet…synda-fallet från naturen ovan, guds/vår sanna natur, himlen, Lagen, osv. Det gör ONT att vara avvikande. Avvikelsens “manifestation” blir ryggsäcken av karma

            Svårare än så är det inte att förklara vad “ondska” är. Det kanske svider för de som fastnat i att vara vilse i pannkakan. Som vill muta in NV till att vara ens eget klotterplank för egenterapi. Less is more… men nejdå… typisk jesuithjärntvätt att dränka andra i ordbajseriers ordsvammel, lite psyop-tisk verksamhet. Skärp dig Forsman.

          • Ja visst Erik Wiklund. Alla icke rörelsehindrade eller handikappade kan förflyta materia med tanken: jag gör det just nu (kanske även du) då jag nu lyfter min arm! Där har vi tankekraft, även om alla inte tänker på det sättet. Men absolut – jag är med dig. Går vi den vägen kom i så fall medvetandet först och måste således vara något fundamentalt som alltid funnits. Det som alltid har funnits kan heller aldrig försvinna.

            • -Ja, så är det, medevetandet kom först och det lägger helt enkelt grunden till den fysiska världen.

              Jag tror alltså att den fysiska världen har sin motsvarighet i en andlig parallell värld, ”själarnas värld”, en värld som kallas mörk materia eller antimateria (som utgör mer är 95% av kosmos), vilken är den egentliga källan till den fysiska 3D-världen. Men mörk materia innehåller, trots namnet, mer ljus än den fysiska materien, mörk materia innehåller ett andligt-medvetande-ljus (osynligt för våra ögon) som håller en högre frekvens, en högre våglängd, än den fysiska materien, som är en tid o rumlös värld. 19

              Här på kvantnivå pågår en ständig rörelse, en ständig korrespondens, en ständig uppdatering (flera tusen gånger per sekund) från den andliga världen till den fysiska världen, för att kunna upprätthålla den fysiska världen. Den fysiska världen uppträder helt enkelt genom impulser från den andliga världen genom så kallade ”harmoniska blixt-medvetande-enheter” genom mekanismen inåtgående och utåtgående pulser av materia och antimateria, via svarta hål och vita hål, vilka är former av raffinerade elektromagnetiska energier.

              Pulsernas blinkfrekvens accelereras antingen framåt eller bakåt, sett ur det linjära perspektivet – och genom den pulserande sammandragningen så sker en krökning av rum-tiden, alltså upphörande av de fysiska tingen = svarta hål. Och åt det andra hållet, genom den pulserande expansionen så återskapas rum-tiden, de fysiska tingen = vita hål. (Vid inverteringen, växlingen, då “försvinner” elektronerna under några mikrosekunder).

        • Kvantfysiker teoretiserar ju även om olika dimensioner och detta “någonting” som dyker upp ur “ingenting” kan då var en oscillation mellan dessa dimensioner. Så ingenting kanske mer är en lucka i vetenskapen.

          Nu är jag inte fysiker men är ändå medveten om att de precis som jag vet så lite om så mycket, även om de vet mer än jag i detta specifika ämne.

  • En tanke är att det går att beskriva och ge gudsbeviset en förståelse genom att tänka sig Gud som en programmerare som programmerar ett programspråk, som i sin tur skapar en datorsimuleringen: nämligen vårt universum. I denna simulerade värld finns förutsättningar för intelligenta livsformer. Själva programmeraren är gud den simulerade värden universum och då kan valserna i den simulerade världen ge simuleringen namnet och mening nämligen rums-tiden i universum. Programmerarens följer inte den simulerade universums naturlagar, utan står utanför den simulerade observatörens förståelse, och kan när som helst stoppa simuleringen, fixa till några variabler och boota om simuleringen.

    Observatörerna uppfattar endast att något har brutit mot programmets regler (naturlagarna). De skulle därför aldrig kunna bevisa att programmeraren (Gud) finns genom upprepningsbara experiment. På sin höjd kan intelligenta livsformer hitta argument för programmerarens (Guds) existens, men aldrig bevisa själva existensen.

  • Det i sin tur öppnar för möjligheten att de intelligenta varelser i den simulerade värden, även dem kan skapa en simulerad värd, där andra intelligenta varelser kan uppstå osv, osv… Det skulle i så fall lösa multiuniversumsmodellen.

    Återstår dock frågan vem som ytterst skapade första programmeraren? Ingenting kan komma från ingenting, i och med något uppenbart finns, måste något funnits från början, och därför kan inget ha börjat; utan att något hela tiden funnits. Så med andra ord finns det något som alltid funnits och alltid kommer att finnas. Det är väl detta som vi benämnt som Gud. Det om något torde vara det yttersta gudsbeviset = att vi finns med andra ord.

    • När man säger att det måste finnas en första aktör utgår man från att tiden är en monotont växande företeelse. Om det ist är ett återkopplat system behöver det inte finnas en början eller slut.

      • Logiskt inkonsekvent att tänka sig ett cyklist förlopp utan en början eller en start. Varför inte tänka sig ett återkopplat system, som alltid funnits? Vad är alternativet? Ett återkopplat system som började i ingenting och av ingenting?

        Tror för övrigt att människan inte kan göra sig ställningar om ingenting – hur skulle det gå till? Ingenting saknar egenskaper, vilket behövs för att kunna göra sig en föreställning om dess egenskaper. Det behövs med andra ord någonting för att kunna urskilja egenskaper.

        • Det var väl jesuitprästen Georges Lemaître som myntade Big-Bang-teorin där allting påstås ha skapats ur ingenting. Om först ingenting fanns så fanns det ju inte heller någon Gud. Om Gud kom ur detta ingenting så betyder det ju han mer är en förman som översåg en rent fysikalisk process där väteatomer drog ihop sig till gasmoln så att vår fiskanfader långt mycket senare kunde krypa upp ur ursoppan.

          Om Gud däremot fanns innan ingenting så verkade han ju i någon form av andevärld och det är alltid något även om det inte är fysiskt. Vilket i förlängningen betyder att vårt ingenting i så fall är en direkt avknoppning av någonting annat

          Men sen har ju jesuiterna vandrat genom historien med bedrägeri som främsta verktyg och eftersom de styr x-antal grundskolor till universitet och även har en påve på tronen så har den lögnen en akademisk/teologisk-prägel där man inte vet vad man ska tro. Men däremot är jag övertygad om att det finns en stor ovärderlig skatt i Vatikanens bibliotek och det är ett brott mot mänskligheten att de inte delar med sig av allt.

      • I det perspektivet, blir det någon mening i det bibliska (från Uppenbarelseboken):
        “I am the Alpha and the Omega, the First and the Last, the Beginning and the End.”
        Jag tror det är meningslöst att tänka sig en linjär följd av event, än om det verkar logiskt.
        Inom kvantfysiken finns det exempel på ‘någonting’, som kommer ur ‘ingenting’. När forskaren tänker sig partikeln, dyker partikeln upp ur intet. Om det är bevisat vet jag inte.
        Inom taoismen talar man om det manifesterade, vars källa är det icke-manifesterade. Men vi gör så gärna misstaget att söka källan i det manifesterade, genom att insistera på att det manifesterade är allt som ÄR. Här görs en ‘logisk’ felkoppling, men det förbiser vi.

        • Man skulle kunna saga att när människan har en skapande tanke då blir den tanken som en våg som går från den andliga dimensionen in till den tredje dimensionen – om tanken är tillräckligt stark och målinriktad då går den in i tid och rum och “föds” som en fysisk verklighet, den manifesterar sig och “stelnar” som fysiska partiklar.

          Nobelpristagaren och professorn Max Planck säger att det är sinnet/medvetandet som formar och upprätthåller materien. Vetenskapliga studier har också visat att när forskarna observerar den fysiska materiens minsta beståndsdelar då förändrar den sig i takt med att forskarens mentala fokus skiftar, (Heisenbergs osäkerhetsprincip). Med andra ord så formas/förändras alltså materien av människans medvetande.

          • Visst, men “ande och materia” är samma sak. Eller energi och materia. Dessutom så finns det inga partiklar, utan det är mer en tankemodell. Virtuella partiklar.. lol…

            Små runda saker, som kanonkulor… som snurrar runt varandra – lika dumt när jesuit-bluffen överförs till att det vi går på skulle vara en stor rund partikel som likt en kanonkula rusar fram i space. Fast det är helt stilla.
            Fake space. “Atom” har inget med partiklar att göra.

            Allt har alltid funnits och “uppstår” inte ur en explosion, Big Bang. Explosion är ödeläggelse, inte skapelse. Så det skingras nu. För det är Avvikelse från det ovan, den naturen – den differensen ÄR just “ondska”, eller “synd”, vilket är sin, sine wave, sinusvågen i tex yin/yang-symbolen. I den värld som uppstår av dualitet och polaritet, genom att vi avviker, Devolution, fallet…synda-fallet från naturen ovan, guds/vår sanna natur, himlen, Lagen, osv. Det gör ONT att vara avvikande. Avvikelsens “manifestation” blir ryggsäcken av karma

            Svårare än så är det inte att förklara vad “ondska” är. Det kanske svider för de som fastnat i att vara vilse i pannkakan. Som vill muta in NV till att vara ens eget klotterplank för egenterapi. Less is more… men nejdå… typisk jesuithjärntvätt att dränka andra i ordbajseriers ordsvammel, lite psyop-tisk verksamhet. Skärp dig Forsman.

          • Ja visst Erik Wiklund. Alla icke rörelsehindrade eller handikappade kan förflyta materia med tanken: jag gör det just nu (kanske även du) då jag nu lyfter min arm! Där har vi tankekraft, även om alla inte tänker på det sättet. Men absolut – jag är med dig. Går vi den vägen kom i så fall medvetandet först och måste således vara något fundamentalt som alltid funnits. Det som alltid har funnits kan heller aldrig försvinna.

            • -Ja, så är det, medevetandet kom först och det lägger helt enkelt grunden till den fysiska världen.

              Jag tror alltså att den fysiska världen har sin motsvarighet i en andlig parallell värld, “själarnas värld”, en värld som kallas mörk materia eller antimateria (som utgör mer är 95% av kosmos), vilken är den egentliga källan till den fysiska 3D-världen. Men mörk materia innehåller, trots namnet, mer ljus än den fysiska materien, mörk materia innehåller ett andligt-medvetande-ljus (osynligt för våra ögon) som håller en högre frekvens, en högre våglängd, än den fysiska materien, som är en tid o rumlös värld. 19

              Här på kvantnivå pågår en ständig rörelse, en ständig korrespondens, en ständig uppdatering (flera tusen gånger per sekund) från den andliga världen till den fysiska världen, för att kunna upprätthålla den fysiska världen. Den fysiska världen uppträder helt enkelt genom impulser från den andliga världen genom så kallade “harmoniska blixt-medvetande-enheter” genom mekanismen inåtgående och utåtgående pulser av materia och antimateria, via svarta hål och vita hål, vilka är former av raffinerade elektromagnetiska energier.

              Pulsernas blinkfrekvens accelereras antingen framåt eller bakåt, sett ur det linjära perspektivet – och genom den pulserande sammandragningen så sker en krökning av rum-tiden, alltså upphörande av de fysiska tingen = svarta hål. Och åt det andra hållet, genom den pulserande expansionen så återskapas rum-tiden, de fysiska tingen = vita hål. (Vid inverteringen, växlingen, då “försvinner” elektronerna under några mikrosekunder).

        • Kvantfysiker teoretiserar ju även om olika dimensioner och detta “någonting” som dyker upp ur “ingenting” kan då var en oscillation mellan dessa dimensioner. Så ingenting kanske mer är en lucka i vetenskapen.

          Nu är jag inte fysiker men är ändå medveten om att de precis som jag vet så lite om så mycket, även om de vet mer än jag i detta specifika ämne.

  • En tanke är att det går att beskriva och ge gudsbeviset en förståelse genom att tänka sig Gud som en programmerare som programmerar ett programspråk, som i sin tur skapar en datorsimuleringen: nämligen vårt universum. I denna simulerade värld finns förutsättningar för intelligenta livsformer. Själva programmeraren är gud den simulerade värden universum och då kan valserna i den simulerade världen ge simuleringen namnet och mening nämligen rums-tiden i universum. Programmerarens följer inte den simulerade universums naturlagar, utan står utanför den simulerade observatörens förståelse, och kan när som helst stoppa simuleringen, fixa till några variabler och boota om simuleringen.

    Observatörerna uppfattar endast att något har brutit mot programmets regler (naturlagarna). De skulle därför aldrig kunna bevisa att programmeraren (Gud) finns genom upprepningsbara experiment. På sin höjd kan intelligenta livsformer hitta argument för programmerarens (Guds) existens, men aldrig bevisa själva existensen.

  • Både Jainismen (världens äldsta religion?) och Buddhismen är religioner utan en personlig gud. Därmed utgår troligen oxå alternativet en personlig, ond makt (“djävulen”). Däremot räknar man med Egot – en makt som blir till genom människans brist på självinsikt – allt det som man t r o r sej vara: Jaget, tankarna, “mina tankar”, “mitt land”, “min kultur”, “min religion” – allt det som en världslig makt kan begära att vi ska slåss för och kriga för. När den föregivet djupt kristne och otroligt djävla fromme George Bush – på 911 utropar : “dom tål inte våran frihet! Nu ska vi ha korståg mot muslimsk fundamentalism o terrorism” – och alla Goda människor håller käften, därtill skrämda till tystnad – då ger alla Goda människor sin energi till Ondskan – som inte anses ha ett eget drivmedel, någon egen energi. På samma sätt ska vi nu gripas av panik och förskräckelse utifrån det påstådda “Klimatet” som hotar oss med koldioxid! Det är bara att gapa och svälja och löpa Amok! I Harry Potter-böckerna undersöker J.K.Rowling Ondskans problem på längden och på tvären – och den springande punkten (som Ondskan inte kan förstå) är Kärleken. Humorn torde höra till samma kategori. SANNINGEN döljer sej bakom allt det som är förbjudet att skämta om. (Den kristna Guden fick man inte skämta om på 1800-talet i Sverige. Man fick tamefan inte ens forska om den och dess Bibel, och hans son). Hitler var en Ond person – och var kom hans ondska ifrån och hur fick han alla Goda människor med sej? Det borde ha varit omöjligt i världens kanske mest civilicerade samhälle?

    • De exempel du tar upp , får mig att tänka på några tänkvärda ord som en präst skall ha skrivit. Han hette Bonhoeffer i efternamn och var visst katolik. Jag gillar egentligen inte katolska kyrkan som organisation, men det kan ändå finnas uppriktiga kristna där. Sen vet jag inte vad den här mannen tyckte om andra saker, men just de här orden fastnade;

      ” Through the call of Jesus men became individuals. They are compelled to decide and that decision can only be made by themselves.
      It is no choice of their own that makes them individuals ; it is Christ Who makes them individuals by calling them. Every man is called separately, and must follow alone. But men are frightened of solitude and they try to protect themselves by merging themselves in the Society of their fellow men and their material invironment. Let no man take away your freedom of conscience , no pastor have the right to tell you ” my way or . . . . . ” . . . no one.
      You may never ever give up your freedom of conscience because Jesus died for it. “

      • Vill rätta till en sak i Kommentaren till Jayjant här ovanför. Bonhoeffer var en Luthersk präst och teolog, alltså protestant. Inte katolik som jag trodde.
        Har tittat i Wikipedia där det står lite mer om honom. Han blev fängslad av nazisterna och avrättades i slutet av kriget.

  • Både Jainismen (världens äldsta religion?) och Buddhismen är religioner utan en personlig gud. Därmed utgår troligen oxå alternativet en personlig, ond makt (“djävulen”). Däremot räknar man med Egot – en makt som blir till genom människans brist på självinsikt – allt det som man t r o r sej vara: Jaget, tankarna, “mina tankar”, “mitt land”, “min kultur”, “min religion” – allt det som en världslig makt kan begära att vi ska slåss för och kriga för. När den föregivet djupt kristne och otroligt djävla fromme George Bush – på 911 utropar : “dom tål inte våran frihet! Nu ska vi ha korståg mot muslimsk fundamentalism o terrorism” – och alla Goda människor håller käften, därtill skrämda till tystnad – då ger alla Goda människor sin energi till Ondskan – som inte anses ha ett eget drivmedel, någon egen energi. På samma sätt ska vi nu gripas av panik och förskräckelse utifrån det påstådda “Klimatet” som hotar oss med koldioxid! Det är bara att gapa och svälja och löpa Amok! I Harry Potter-böckerna undersöker J.K.Rowling Ondskans problem på längden och på tvären – och den springande punkten (som Ondskan inte kan förstå) är Kärleken. Humorn torde höra till samma kategori. SANNINGEN döljer sej bakom allt det som är förbjudet att skämta om. (Den kristna Guden fick man inte skämta om på 1800-talet i Sverige. Man fick tamefan inte ens forska om den och dess Bibel, och hans son). Hitler var en Ond person – och var kom hans ondska ifrån och hur fick han alla Goda människor med sej? Det borde ha varit omöjligt i världens kanske mest civilicerade samhälle?

    • De exempel du tar upp , får mig att tänka på några tänkvärda ord som en präst skall ha skrivit. Han hette Bonhoeffer i efternamn och var visst katolik. Jag gillar egentligen inte katolska kyrkan som organisation, men det kan ändå finnas uppriktiga kristna där. Sen vet jag inte vad den här mannen tyckte om andra saker, men just de här orden fastnade;

      ” Through the call of Jesus men became individuals. They are compelled to decide and that decision can only be made by themselves.
      It is no choice of their own that makes them individuals ; it is Christ Who makes them individuals by calling them. Every man is called separately, and must follow alone. But men are frightened of solitude and they try to protect themselves by merging themselves in the Society of their fellow men and their material invironment. Let no man take away your freedom of conscience , no pastor have the right to tell you ” my way or . . . . . ” . . . no one.
      You may never ever give up your freedom of conscience because Jesus died for it. “

      • Vill rätta till en sak i Kommentaren till Jayjant här ovanför. Bonhoeffer var en Luthersk präst och teolog, alltså protestant. Inte katolik som jag trodde.
        Har tittat i Wikipedia där det står lite mer om honom. Han blev fängslad av nazisterna och avrättades i slutet av kriget.

  • Känner mig nödgad skriva något om kristendomen, som är den religion som av alla religioner som tydligast belyser ondskan. Detta görs inte genom att fokusera på ondskan, utan tvärtom fokusera på godheten. Ingen annan religion har åstadkommit detta och samtidigt belyst endast en Gud, samt att denna enda Gud enbart är god. Genom att göra detta lyckats kristendomen med något ingen religion lyckats med tidigare. Ideń att Jesus dog för våra synder, möjliggör syndernas förlåtelse. Att den som tror på Jesus samt lever efter kristna värderingar får ett evigt liv. Den religiösa grupp flest dött för (i antal räknat) är utan jämförelse kristna. Genom att dö för kristendomen, och på korset förlåta dem som tar livet av dem: “Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör” är så revolutionerande. Romarna t ex, korsfästa inte mindre än 6000 kristna vid ett och samma tillfälle.

    Genom detta får människan nya insikter om värdet att vara god samt göra goda handlingar. Utan kristendomen kunde vi inte kunna ha diskussionen om ont och gott på samma sätt, då vi inte kollektivt skulle kunna skilja dem bägge åt, på samma sätt. Detta skiljetecken mellan gott och ont existerar eller problematiseras inte alls på samma sätt inom de andra abrahamitiska religionerna. Detta utkristalliserande mellan ont och gott i människornas hjärtan, skulle inte vara möjligt utan kristendomen. Detta vittnar om för mig i vart fall att det fanns en omedveten hunger (kollektivet) i människan att göra goda gärningar. Människor kan nu tack vare kristendomen välj att vara god på ett helt nytt sätt: göra goda handlingar även utan att var kristna. Kristendomen tvinga i hjärtat alla att ta ställning mellan ont och gott, som ingen annan religion har försökt, gjort, eller lyckats med tidigare.

    • Håller med om mycket , men vill stanna vid ordet godhet. Problem uppstår eftersom vi har så olika syn på vad det är att vara god.
      Jag tror mig veta att du inte är förtjust i tanken på syndafallet i början av Bibeln. Då när människorna åt av kunskapens träd på gott och ont . Men om man tror det var så, så innebar det att människan själv ville bedöma vad som var gott och vad som var ont. Det var löftet som ormen gav ; ” Ni skall bli som Gud och själva kunna förstå vad gott och ont är.”
      Är det inte mycket den tanken, att var och en själv avgör vad som är rätt/gott som ställer till mycket av de problem vi har i världen ? Eftersom stora delar av mänskligheten vänt Gud ryggen därför att de själva vill avgöra vad som är det rätta?

      “Det står inte i vandrarens makt att rätt styra sina steg ” står det någonstans i Skriften. Och ett träffande talesätt lyder ; ” Vägen till helvetet kantas av goda intentioner “?
      Om jag nu går till Paulus igen, som hade många tankar kring det här så tar han upp lagen ( Judarnas på den tiden) säger han i Romarbrevet kap 4 ; 13 ;
      ” Det var nämligen inte gnm lag som Abraham och hans säd (Kristus / Guds folk) fick löftet att han skulle få världen till arvedel ; det var genom rättfärdighet AV TRO. (Min förstorade text.) Och vidare i vers 15-16 fortsätter han att förklara att lagen åstadkommer vrede (trots). ” Därför måste det bero på tro, för att det skulle vara AV NÅD (min förstoring), så att löftet kunde bli bestående för all hans säd, inte bara till dom som tillhörde lagens folk, utan också för dom som allenast hade Abrahams tro “.

      Mycket Paulus skriver kan kännas krångligt och snårigt, men jag tror det i stort sett går ut på att vi bör inse att vi inte själva helt och fullt klarar av att göra det rätta/goda, utan att vi är beroende av Nåden genom tron. Dvs att inte falla i fällan och tro att vi måste uppfylla vissa kriterier för att bli godtagna av Gud.
      Men att man kan få “vila” i tron.
      Att tron sen oftast har positiva effekter på vårt handlande är en annan sak. Paulus talar om en ” hjärtats omskärelse “, som gör människan mottaglig för Guds vilja.

    • Kristendomen är mycket märklig. Vi har ju också Katolicismen! Katolicismens centralgestalt är Petrus, som Jesus tog avstånd från, och kallade ”Satan”. Jesus startade aldrig Kristendomen, utan romarna. Katolska kyrkan var en övergång från romarriket till en kyrka, där påven nu blev kejsaren? De första kristna var anhängare till den där nya profeten Jesus. De jagades, infångades i stora antal och kastades framför lejon på Colosseum. Den sk kristendomen var ett försök att lägga beslag på Jesus-gestalten? Mycket tyder på detta.

      • “Jesus startade aldrig Kristendomen, utan romarna.” jesus” är ingen person. Herregud… vakna.
        De “första kristna”… de var inte kristna, de kallades inte för det, utan de följde andliga principer. Gnostiker…

        Den så kallade förföljelsen av de tidiga “kristna”, som kastades in till lejon på arenan… lol… var ju i själva verket Romkyrkmakten/kristenmaktens förföljelse av grupper av människor som följde sanning och andliga principer.

        All historia fake his-story.

        St Patrick (390 AD):
        “The true Christ is the sun “.

        Predulian (363 AD):
        “The sun is the center of the solar system”.

        Eraneus:
        “The Gnostics really declared that all the supernatural transactions in the gospels were counterparts of what took place in the sky and heavens”.

        • Herr Sylthammar,
          Nu diskuterar vi på ett forum, och här gäller att vara kortfattad och intresseväckande, i den mån det går. Naturligtvis kallade de sig inte kristna. Det var något annat. Om inte Jesus var en faktisk person, så var kanske inte Petrus det heller? För den delen finns inga bevis på att Buddha, eller Lao Tzu var fysiska personer. The true answers are within you.

          • Jupiter regerar i Fiskarnas hus, som vi ju gick in i för drygt 2000 år sedan. Romarnas Jupiter = grekernas Zeus > Je-zeus > Jesus. Jupiter är också Jehovah. Jupiter är “du peter”, och aposteln Peter/petrus.

            Vatikanen visar det på sin viktigaste plats vad det handlar om, vad “gud” är, de har S:t Petersplatsen, alltså Jupiterplatsen:

            http://cache.graphicslib.viator.com/graphicslib/page-images/360×240/143136_Rome_St%20Peter%20Square_shutterstock_111647705.jpg

            Där visar dom också den sju meter höga pineal/tallkotten (tredje ögat) … – där man som det står i bibeln man “möter gud face to face”.

            Står det inte 144000 i Bibeln… 1+4+4…

            9 är väl knutet till himlen i kinesiskan.

            Det där templet på himmelska fridens torg I Peking, eller vad det nu är… har någon rund sak som har byggts med 3402 stenar 3+4+2=9

            Har inte det semitiska anknytning bakåt till hinduism eller Veda…?
            9x9x9 = 729 — en stor kub med 729 (9) små stenar i nio lager.

            Det grekiska glosan för sten eller klippa är petra.

            Talvärdet av petra är 80+5+300+100+1 = 486 >>9

            729-klotsen har sex ytor – 729 små klotsar/stenar. Varje av de sex kvadratiska ytorna har 81 kvadratiska ytor.

            Multiplicerar man de 81 ytorna med 6 får man 486, som är talvärdet av petra.

            Jesus kallar Petrus för Kêphas i Joh. 1:42

            I Matteus 14:18 benämner Jesus Petrus för klippa – den klippa han skall bygga sin kyrka på.

            Kêphas motsvarar klotsens rymdmått och petra dess ytmått.

            Johannes 17:1b-26 bildar en enhet med 486 ord… Jesus anropar 6 gånger “Fader” – på grekiska pater – som har talvärdet 80+1+300+5+100 = 486

            Genom gematria och analys av ord, namn och ordseriers ljud- och talvärde så vet man att nya testamentet kommer från sutror, från Indien och sanskrit.

          • Perra J, Herr Sythammar är en clown som försköt störa Newsvoice under en massa år. Bara ignorera vad hans skriver, då han enbart är förvirrad och har nada att tillföra.

  • Känner mig nödgad skriva något om kristendomen, som är den religion som av alla religioner som tydligast belyser ondskan. Detta görs inte genom att fokusera på ondskan, utan tvärtom fokusera på godheten. Ingen annan religion har åstadkommit detta och samtidigt belyst endast en Gud, samt att denna enda Gud enbart är god. Genom att göra detta lyckats kristendomen med något ingen religion lyckats med tidigare. Ideń att Jesus dog för våra synder, möjliggör syndernas förlåtelse. Att den som tror på Jesus samt lever efter kristna värderingar får ett evigt liv. Den religiösa grupp flest dött för (i antal räknat) är utan jämförelse kristna. Genom att dö för kristendomen, och på korset förlåta dem som tar livet av dem: “Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör” är så revolutionerande. Romarna t ex, korsfästa inte mindre än 6000 kristna vid ett och samma tillfälle.

    Genom detta får människan nya insikter om värdet att vara god samt göra goda handlingar. Utan kristendomen kunde vi inte kunna ha diskussionen om ont och gott på samma sätt, då vi inte kollektivt skulle kunna skilja dem bägge åt, på samma sätt. Detta skiljetecken mellan gott och ont existerar eller problematiseras inte alls på samma sätt inom de andra abrahamitiska religionerna. Detta utkristalliserande mellan ont och gott i människornas hjärtan, skulle inte vara möjligt utan kristendomen. Detta vittnar om för mig i vart fall att det fanns en omedveten hunger (kollektivet) i människan att göra goda gärningar. Människor kan nu tack vare kristendomen välj att vara god på ett helt nytt sätt: göra goda handlingar även utan att var kristna. Kristendomen tvinga i hjärtat alla att ta ställning mellan ont och gott, som ingen annan religion har försökt, gjort, eller lyckats med tidigare.

    • Håller med om mycket , men vill stanna vid ordet godhet. Problem uppstår eftersom vi har så olika syn på vad det är att vara god.
      Jag tror mig veta att du inte är förtjust i tanken på syndafallet i början av Bibeln. Då när människorna åt av kunskapens träd på gott och ont . Men om man tror det var så, så innebar det att människan själv ville bedöma vad som var gott och vad som var ont. Det var löftet som ormen gav ; ” Ni skall bli som Gud och själva kunna förstå vad gott och ont är.”
      Är det inte mycket den tanken, att var och en själv avgör vad som är rätt/gott som ställer till mycket av de problem vi har i världen ? Eftersom stora delar av mänskligheten vänt Gud ryggen därför att de själva vill avgöra vad som är det rätta?

      “Det står inte i vandrarens makt att rätt styra sina steg ” står det någonstans i Skriften. Och ett träffande talesätt lyder ; ” Vägen till helvetet kantas av goda intentioner “?
      Om jag nu går till Paulus igen, som hade många tankar kring det här så tar han upp lagen ( Judarnas på den tiden) säger han i Romarbrevet kap 4 ; 13 ;
      ” Det var nämligen inte gnm lag som Abraham och hans säd (Kristus / Guds folk) fick löftet att han skulle få världen till arvedel ; det var genom rättfärdighet AV TRO. (Min förstorade text.) Och vidare i vers 15-16 fortsätter han att förklara att lagen åstadkommer vrede (trots). ” Därför måste det bero på tro, för att det skulle vara AV NÅD (min förstoring), så att löftet kunde bli bestående för all hans säd, inte bara till dom som tillhörde lagens folk, utan också för dom som allenast hade Abrahams tro “.

      Mycket Paulus skriver kan kännas krångligt och snårigt, men jag tror det i stort sett går ut på att vi bör inse att vi inte själva helt och fullt klarar av att göra det rätta/goda, utan att vi är beroende av Nåden genom tron. Dvs att inte falla i fällan och tro att vi måste uppfylla vissa kriterier för att bli godtagna av Gud.
      Men att man kan få “vila” i tron.
      Att tron sen oftast har positiva effekter på vårt handlande är en annan sak. Paulus talar om en ” hjärtats omskärelse “, som gör människan mottaglig för Guds vilja.

    • Kristendomen är mycket märklig. Vi har ju också Katolicismen! Katolicismens centralgestalt är Petrus, som Jesus tog avstånd från, och kallade “Satan”. Jesus startade aldrig Kristendomen, utan romarna. Katolska kyrkan var en övergång från romarriket till en kyrka, där påven nu blev kejsaren? De första kristna var anhängare till den där nya profeten Jesus. De jagades, infångades i stora antal och kastades framför lejon på Colosseum. Den sk kristendomen var ett försök att lägga beslag på Jesus-gestalten? Mycket tyder på detta.

      • “Jesus startade aldrig Kristendomen, utan romarna.” jesus” är ingen person. Herregud… vakna.
        De “första kristna”… de var inte kristna, de kallades inte för det, utan de följde andliga principer. Gnostiker…

        Den så kallade förföljelsen av de tidiga “kristna”, som kastades in till lejon på arenan… lol… var ju i själva verket Romkyrkmakten/kristenmaktens förföljelse av grupper av människor som följde sanning och andliga principer.

        All historia fake his-story.

        St Patrick (390 AD):
        “The true Christ is the sun “.

        Predulian (363 AD):
        “The sun is the center of the solar system”.

        Eraneus:
        “The Gnostics really declared that all the supernatural transactions in the gospels were counterparts of what took place in the sky and heavens”.

        • Herr Sylthammar,
          Nu diskuterar vi på ett forum, och här gäller att vara kortfattad och intresseväckande, i den mån det går. Naturligtvis kallade de sig inte kristna. Det var något annat. Om inte Jesus var en faktisk person, så var kanske inte Petrus det heller? För den delen finns inga bevis på att Buddha, eller Lao Tzu var fysiska personer. The true answers are within you.

          • Jupiter regerar i Fiskarnas hus, som vi ju gick in i för drygt 2000 år sedan. Romarnas Jupiter = grekernas Zeus > Je-zeus > Jesus. Jupiter är också Jehovah. Jupiter är “du peter”, och aposteln Peter/petrus.

            Vatikanen visar det på sin viktigaste plats vad det handlar om, vad “gud” är, de har S:t Petersplatsen, alltså Jupiterplatsen:

            http://cache.graphicslib.viator.com/graphicslib/page-images/360×240/143136_Rome_St%20Peter%20Square_shutterstock_111647705.jpg

            Där visar dom också den sju meter höga pineal/tallkotten (tredje ögat) … – där man som det står i bibeln man “möter gud face to face”.

            Står det inte 144000 i Bibeln… 1+4+4…

            9 är väl knutet till himlen i kinesiskan.

            Det där templet på himmelska fridens torg I Peking, eller vad det nu är… har någon rund sak som har byggts med 3402 stenar 3+4+2=9

            Har inte det semitiska anknytning bakåt till hinduism eller Veda…?
            9x9x9 = 729 — en stor kub med 729 (9) små stenar i nio lager.

            Det grekiska glosan för sten eller klippa är petra.

            Talvärdet av petra är 80+5+300+100+1 = 486 >>9

            729-klotsen har sex ytor – 729 små klotsar/stenar. Varje av de sex kvadratiska ytorna har 81 kvadratiska ytor.

            Multiplicerar man de 81 ytorna med 6 får man 486, som är talvärdet av petra.

            Jesus kallar Petrus för Kêphas i Joh. 1:42

            I Matteus 14:18 benämner Jesus Petrus för klippa – den klippa han skall bygga sin kyrka på.

            Kêphas motsvarar klotsens rymdmått och petra dess ytmått.

            Johannes 17:1b-26 bildar en enhet med 486 ord… Jesus anropar 6 gånger “Fader” – på grekiska pater – som har talvärdet 80+1+300+5+100 = 486

            Genom gematria och analys av ord, namn och ordseriers ljud- och talvärde så vet man att nya testamentet kommer från sutror, från Indien och sanskrit.

          • Perra J, Herr Sythammar är en clown som försköt störa Newsvoice under en massa år. Bara ignorera vad hans skriver, då han enbart är förvirrad och har nada att tillföra.

  • Att folk såsom aztekerna inte skulle ha haft föreställningar om ont och gott, det tror jag inte på. De ansåg helt enkelt att människooffret representerade det högsta goda, för det säkerställde att solen skulle fortsätta i sin bana och att världen skulle bestå. Aristoteles säger i “Den nikomachiska etiken” att alla kulturer strävar efter vad som de själva anser vara det goda. Hitler ansåg att han gjorde gott när han utrotade judarna. Kulturernas och religionernas syn på gott och ont skiljer sig. Under antiken var ordning och reda någonting gott medan oordning jämställdes med ondska. En slav som rymde begick en ond handling, eftersom han introducerade oordning. Idag undervärderas denna syn på gott och ont, vilket får som konsekvens att oordningen sprider sig i samhället.

  • Att folk såsom aztekerna inte skulle ha haft föreställningar om ont och gott, det tror jag inte på. De ansåg helt enkelt att människooffret representerade det högsta goda, för det säkerställde att solen skulle fortsätta i sin bana och att världen skulle bestå. Aristoteles säger i “Den nikomachiska etiken” att alla kulturer strävar efter vad som de själva anser vara det goda. Hitler ansåg att han gjorde gott när han utrotade judarna. Kulturernas och religionernas syn på gott och ont skiljer sig. Under antiken var ordning och reda någonting gott medan oordning jämställdes med ondska. En slav som rymde begick en ond handling, eftersom han introducerade oordning. Idag undervärderas denna syn på gott och ont, vilket får som konsekvens att oordningen sprider sig i samhället.

  • Oj oj.. Inte konstigt nån inte protesterar på riktigt när man dividerar i långa litanier om det religiösa. Det bara helt enkelt finns giriga människor som söker sej till makt och utövar sin makt. Makten kan kallas religion, politik, klimat, feminism…what ever
    Men det handlar alltid om makten och pengarna oberoende vad den kallas

  • Oj oj.. Inte konstigt nån inte protesterar på riktigt när man dividerar i långa litanier om det religiösa. Det bara helt enkelt finns giriga människor som söker sej till makt och utövar sin makt. Makten kan kallas religion, politik, klimat, feminism…what ever
    Men det handlar alltid om makten och pengarna oberoende vad den kallas

  • Intressant diskussion.

    Sedan har vi ju gnostikernas mytologiska berättelser om ickefysiska archons (eng. stavning). Dessa är inte fysiska, men vill bli fysiska och deras drivkraft är avund och specialitet terror. Enligt Gaya/Sofia-mytologin sådde skaparguden Sofia vintergatan från galaxens centrum och ut genom galaxens armar. Archons blev ett misslyckande, en anomali som inte hörde hemma någonstans och som har varken känslor eller koppling till Sofia. Archons sätt att inhämta energi/näring är att parasitera tex på människan.

    Archons finns enligt berättelserna i enorma mängder i vårt solsystem som de ärvde, men inte Jorden som var människans, enligt gnostikerna. Archons är experter på förvillande och manipulation. De lever parasitiskt på människans rädslor, men gnostikerna var ändå positiva. Archons när sig visserligen genom att skapa kaos, men de kan aldrig vinna över människan för gnostikerna tyckte sig kunna se framtiden där människans till slut lämnades ifred av sina “inre demoner”.

    Namnet Archon kommer från grekiska och betyder härskare.

    • Detta med Archon har gått förbi mig, jätteintressant! Sofia, är det samma Sofia som Rudolf Steiner har i sin lära? Jag skulle gärna vilja ha ett bra boktips om Archon..Är intresserad av ämnet. Tack Torbjörn S. för kommentaren!

      • Kerstin – här är en intressant berättelse omkring The Archons – mytologisk eller verklig ?

        Jordens historia har varit fylld av komplexa maktmönster och innehåller många galaktiska krig som har utkämpats mellan onda och goda civilisationer som har velat ta herravälde över jorden, varav många av dem har varit immigranter från andra universum. Och även idag sker rymdkrig omkring jorden, (obemärkt för oss människor), mellan de onda krafterna (jordens maktelit och dess mörka överherrar) och de goda krafterna (Galaktiska Federationen), som handlar om vilka krafter som ska styra på jorden.

        Ett flertal maktfullkomliga civilisationer har så under långa perioder styrt jorden och förtryckt mänskligheten bl.a. Arkonterna (Archon-alliansen) som är en samling själlösa men mycket intelligenta aliens, Reptiler från Orion, Draconians eller The Greys och även andra aliens som Velons och Mantids. Och det har funnits många olika maktmedel som de maktfullkomliga besökarna har använt sig av för att styra mänskligheten.

        Vissa raser har startat krig bland jordens befolkning för att kontrollera dem, andra raser har tagit hit sin teknologi för att använda den mot mänskligheten. Ytterligare andra raser har kringgått de universella lagarna om den fria viljan, där det till stor del har handlat om att placera ut ett nät av negativa, täta 3D-energier på jorden för att hålla folkets medvetande på en låg nivå.

        En ras manipulerade astralvärldens inkarnationssystem så att jordens människor ska få mycket svårt att befria sig ifrån reinkarnationscykeln. Andra raser har manipulerat astralvärldens inkarnationssystem så att de själva har fått företräde att inkarnera i utvalda människor. Ytterligare andra raser har skapat konstgjorda portaler omkring jorden som är svåra att passera för andra själar än dem själva.

        Flera aliens har gjort tidsresor in i framtiden där de har omskapat förutsättningarna till sin egen fördel – och här har det utkämpats så kallade Timelinewar mellan de onda och de goda civilisationerna där båda parter har försökt förekomma varandras aktiviteter genom att göra tidsresor.

        De goda civilisationerna har då och då under historiens gång återtagit styret över jorden, både genom att vinna krig mot de onda, men dessutom genom att listigt ta kontrollen över jorden vid tillfällen då de onda makthavarna hade sitt fokus på annat håll. Vid de tillfällen som de goda civilisationerna tagit över makten på jorden rev de upp de mörka makthavarnas förtryckande installationer och istället inrättade de positiva förutsättningar för jordens folk – och vice versa.

        • Tusen Tack Erik Wiklund! Detta är ett stort ämne…tänker på Hermetiska läran, vet inte om jag stavade det rätt, men kanske det förstås ändå…den läran är väl den som Frimurare använder sig utav, att ha insyn över kosmos och Moder Jord? Vi kanske ska börja att titta på oss själva, i oss själva, vilka är vi? Kanske är vi hitsatta för att göra gott, eller ont? Får jag säga att det är intressant, vårt liv?

          • Absolut Kerstin, meningen med livet på jorden är ju den mest intressanta frågan som vi människor kan ställa oss. Vilka är vi, är vi satta här på jorden för att göra gott ? Mitt svar; Det är klart att vi är här för att göra bra ifrån oss och att utveckla oss till högre höjder, både i kärlek och i klarsynthet genom att återfödas gång efter gång.

            Jag anser att livet skulle vara fullkomligt ologiskt om det bara handlar om att födas, leva en stund på jorden och sedan dö, men ingenting mer. För människan som ju är en mycket intelligent och komplex varelse ska inte behöva gå igenom så mycket lärande och lidande för att sedan dö utan någon konsekvens eller uppföljning ? Nej, jag anser att livet har ett mycket vettigare innehåll än så.

            Naturligtvis finns det en positiv och konstruktiv plan med våra liv på jorden, även om livet ibland tar svåra djupdykningar så måste man försöka se dessa prövningar som pedagogiska lektioner vilka är nödvändiga för att vi människor ska kunna utveckla oss framåt.

            Här är en berättelse som griper tag i mig: Vi människor har fått genomgå en hel del prövningar under historiens gång, men vi har också en kämpa-anda som är fantastisk – och det som har hjälpt oss, burit oss och inspirerat oss genom vårt hårda liv på jorden det är vårt inre gudomliga minnesfrö. För vi har många gånger varit förfärligt trötta på det jordiska livet och vi har många gånger, när vi befann oss på andra sidan, mellan våra liv, varit på väg att ge upp och avsluta vårt jordiska kontrakt i förtid på grund av att vi har känt att vi inte orkar mer. Det här, vårt dilemma, har Gud sett och han har många gånger hjälpt oss genom att återkalla vårt minne och tända ljuset inom oss och han har talat med oss och sagt; – Jag var med er på vinden av er födelse, var och en av er. Innan du smög in på denna planet, innan änglarna stod runt sängen och sjöng för din mor till glädje för din födelse, var jag där. Strax innan du skulle gå ner igen frågade jag dig, som jag alltid gör; – Är det här verkligen något du vill göra ?
            Du tittade på möjligheter och svårigheter, sjukdom och sorgen i att vara människa. Vill du verkligen gå tillbaka, frågade jag ? Du tittade på mig som du alltid gör och du sa; – Skicka mig, jag kan knappt vänta på att komma tillbaka och avsluta det jag började. För vi har, som sagt var, en stor kämpa-anda och ett brinnande intresse av att fortsätta vår resa framåt till målet som vi anar är något oerhört vackert där framme vid horisonten.

    • Ja Torbjörn, vill minas att vi hade ett samtal om detta i ett av våra möten, samt att katolska kyrkan bränt eller förstört mycket av de allra tidigaste skrifterna om gnostikernas mytologiska berättelser, eller att dem är tryggt förvarande samt inlåsta i Vatikanen. Vidare saknar “archons” människans kreativitet, som den livnär sig på.

  • Finner det lite märkligt att ingen kommenterar eller tar upp det utrymme mellan kaos och ordning där människan kan växa.
    Det är klart att ordning har sin självklara plats, men inte till 100 %. Samt att kaos, nyskapande, kreativitet och lek har sin plats, men inte till 100 %. Ska det vara så svårt att fatta att det onda har två sidor, som rätt hanterade lyfter människan i sin utveckling?

  • Det som slagit mig under mina efterforskningar inför artikeln, är att vi nog inte förstår vad religion betydde för människor bakåt i tiden. Religion var allting. Det fanns inte något utanför religionen. Religionen var förklaringen, förhoppning samt svaren på allt. Inget existerade utanför religionen. Sjukdom, farsot, hungersnöd, katastrof, lycka samt välgång – allt var en naturlig del av den gemensamma religionens orsakssammanhang samt förklaringsmodell. Vad hade inget annat? Tidigare, tillbaka i tiden för den arkaiska människan, fanns inget som psykiskt sjuka människor; dess hallucinationer var uppenbarelser från gudar. Allt var religion och tron var rimligtvis som viktigaste för de mest utsatta människorna: de som var trälar, sjuka, fattiga osv. För maktens kungar, kejsare, Maharajor osv, så var relationer till skriftlärda alltid varit nära knutna till varandra (och är så fortfarande: bara titta på romersk katolska kyrkans relations till makten. Den romerska katolska kyrkan anse som värden största och rikaste hyresvärd, med enorma tillgångar i from av fastigheter bara i London, men även i andra storstäder, även om dem maskeras i komplicerade ägarstruktur som är näst in till omöjliga att penetrera och farligt att försöka). Allt och alla omfattades av religion. I dag har vi inte alls samma behov av religionerna, att klamra oss fast vid.

    Själv anser jag att religiositet, är en psykologisk överlevnadsstrategi, som kom till i samma stund som människan utvecklade en medvetenhet som ledde till ett självmedvetande. Att tro att denna eländiga tillvara på jorden, kan brytas mot ett paradis, efter döden. En morot för att härda ut. Så svåra var förhållandena på jorden för människorna genom tiderna. Paradiset: en till synens väl ansatt välskött trädgård, där alla går omkring (ungefär som vanligt) och tycker allt är toppen. Alla lustar, begär samt behag kommer ögonblickligen att tillfredsställas – om inte så verkar detta inte vara något större problem. Ett ständigt lyckorus med andra ord. Det var vad människorna behövde ha för ögonen, för att mäkta med livet. Varför tror jag att det var så? Jo, i nästan uteslutande alla religionerna finns karma tänket. Idén om att gör vi bara goda gärningar, är rättrogna kämpande muslimer osv, kommer vi få ett evigt liv, fast här föreligger en felöversättning. Egentligen skall var att liv utan brister. Att livet här på jorden har brister, kan väl alla skriva under på.

    • Intressant iaktagelse. Idag är det inte bara religionen som är allting. Nu har vi förutom vetenskap också ett monetärt system. Gud har ersatts av vetenskap, men ytterst är det ju Mammon, när man betänker att också vetenskapen är helt beroende av ekonomi.
      Nu, liksom då, finns ett fåtal människor som vill kontrollera resten av människorna genom att styra deras verklighet. Då var det prästerskapet, nu är det bankirerna, genom våra media? Dagens krassa verklighet är att vi måste tjäna pengar, och tjäna någon. Och det blir inte så mycket tid över till att fundera på sånt här. Och här har vi dagens version av “fastklamrandet”?
      Varför finns då denna elit? Varifrån kommer de?
      I slutet av din artikel kommer du åt ondskans essens på ett bra sätt. Som om ondskan vore en falsk identitet som till varje pris måste förklara sig och gömma sig. Och det är vad det är!
      Rädsla uppstår när vi identifierar oss med något förgängligt och därmed blir utsatta. All identitet har en överlevnadsdrift! Även en falsk identitet har en mycket stark – och rädslobaserad – överlevnadsdrift, och här, vill jag påstå, har vi en stor orsak till ondska. Samtidigt är rädsla inget bestående, och existerar därigenom inte! Rädslan är bara ett mörker, som är borta i samma stund du riktar ficklampan mot det (och som låter dig se vad det var du var rädd för). Men det finns en överlevnadsdrift som nu blir beroende av ATT mörkret måste kunna existera (som vill hålla ficklampan släckt!), och ondska är när man gör allt (även dödar andra) för att etablera och stadfästa mörkret som VERKLIGT. Nu blir det riktigt wacko… tänk när man sedan börjar bygga en ekonomi på en sån här grund. Jag befarar att det har hänt…

      Samtidigt tror jag inte att religionen är något slags tillägg vars enda syfte är att mäkta med livet. Det enda som låter en mäkta med, är att hitta till sitt riktiga JAG, genom att successivt tända ficklampor. Att “avidentifiera”, se vad som blir kvar. Jesus använde liknelsen “dö och återfödas”, med vilket jag anser menas den falska identitetens (egots) död. Vi är redan eviga, och har redan inkarnerat och reinkarnerat tusentals gånger. Det är numera ganska erkänt t o m att det funnits sekvenser i Bibeln om reinkarnation, som tagits bort.

      • Om vi antar religionen är “sättet” att uthärda livets alla praktiska vedermödor och prövningar, och längtan till paradiset drivkraften att stå ut för människorna, så har tidens utveckling som teknik, tillväxt, vetenskap tillika det monetära systemet gett oss (inte alla) en betydligt bekvämare tillvaro, och det i sig dränerar behovet av tron för att mäkta med. Detta då lite av paradiset går att åstadkomma i termer ökad bekvämlighet – frånvaron av grottekvarnens slit och släpp – i vart fall om vi blickar tillbaka några århundraden. Det i sig verkar hämmande på behovet av religionen bland människor. Det flesta människor är pragmatiska. Detta väcker flera frågor om religionens existensberättigande. All religion har en eller flera konservativa ådror, som finns det är av en orsak: utan dessa kunde inte traditionerna föras och leva vidare. Borde inte ha dagens teknik förutsagts av religionerna?

        “Rädsla uppstår när vi identifierar oss med något förgängligt och därmed blir utsatta”.

        Ja.

        “Men det finns en överlevnadsdrift som nu blir beroende av ATT mörkret måste kunna existera (som vill hålla ficklampan släckt!), och ondska är när man gör allt (även dödar andra) för att etablera och stadfästa mörkret som VERKLIGT”.

        Ja.

        Tror att detta är från person till person hur man ser på rädslan. Man kan ju också hävda ståndpunkten att rädslan inte finns, är falsk, bara ett tillstånd av frånvaro, av mod. Det är ju ingen konst att vara modig, om man aldrig varit rädd. Rädslan är strängt det enda ondskan har att komma med för att få sin vilja fram. Vill häva att man besegrar ondskan genom att falla för den – låta rädslorna ta överhand, fylla upp än – bli rädslorna, utan att aldrig för den skull aldrig agera ut, eller på annat sätt spela ut dem, utan tvärtom härbärgera dem. Känslor är bara massinformation. När rädslan är överkommen, återstår bara information. Där i ligger ondskans taktik naken, fritt att beskåda.

  • Intressant. Det är dock så, trot om du vill, att ondskan per se inte finns. Det finns bara avsikter. Men problemet här är att avsikter i sig inte är onda eller goda. De är avsikter, vars utfall antingen avses gynna dig själv, gynna andra, eller båda. Eller så är avsikten den motsatta, att förstöra för andra (egoisten skulle aldrig avsiktligt förstöra för sig själv!).
    Så om vi släpper villfarelsen att ondskan i sig inte finns utan allt återfaller på DIN avsikt med vad DU gör. så ser vi bilden klarare. Vi ser t.ex att politiker bara gynnar sig själva, bankernas ägare gynnar bara sig själva. Detta är inte ondska, det är ren egloism. Det finns förvisso en grupp som vill förstöra planeten, men de gör det utifrån rent egoistiska perspektiv. Deras avsikt är alltså att behålla allt för sig själva eller slå sönder allt (= den brända jordens taktik).
    Så glöm villfarelsen om ondskan och se den för vad den är – egoism och rädsla.

    • Ja det är ju väldigt komplext egentligen var som faktiskt är ont eller gott. Beror på vem man frågar, ur vems perspektiv man ser saken. Det som är bra för den ene kan ju vara dåligt för en annan. Så jag kan hålla med om att ondskan som något som skulle vara ont för alla alltid inte finns för det är en värderings fråga.

      Som det här att ta ett annat liv tex. Det är ju oftast något som kan betecknas som ont men det finns tillfällen då det ur någons perspektiv kan rädda ett liv och då måste det ju betecknas som gott för den personen iaf.

      Som med alla motsatser (yin och yang) är ont och gott också oupplösligt förenat. Det går inte att få bara det ena för de kan inte existera utan sin motpart.

      Att ha att göra gott som rättesnöre är dömt att misslyckas. Det går inte att göra bara gott ur allas perspektiv. Inte ens värt att sträva efter. Och om man gör det så riskerar man bara att behöva sätta på sig skygglapparna för att slippa se sin egen ondska. För det går inte gå genom ett liv och inte göra saker som av någon annan kan uppfattas som ont. Man kan bara göra det som känns eller verkar rätt, bra eller viktigt för en själv i nuläget.

      Apropå att Jesus tog på sig våra synder. Det var ju riktigt bra tänkt av någon tänker jag. Om det nu var Jesus själv om han faktiskt funnits som historisk person eller någon med god självinsikt som förstått hur skadligt det är med självanklagelser och skuld. Hur viktigt det är att kunna släppa och förlåta för att kunna ta lärdom och komma vidare i livet och i sin egen utveckling som människa. För om man nu gjort något fel så för att kunna dra någon lärdom av det misstaget behöver man kunna se på sig själv och händelsen med klar blick. För att kunna det måste man också kunna se på det man gjort med kärlek och förlåtelse. Känner man skuld och skam så är det risk att man också känner rädsla för att erkänna det man gjort. Och då tror jag följden blir att man håller det ifrån sig förtränger eller förtrycker och därmed blockerar insikten av den händelsen och därmed förhindrar sin egen utveckling.

  • Tack för detta initiativ, Erik! Mycket kreativt!
    Stort ämne. Men jag tror det är väsentligt att också veta vad som är GOTT, medan man gräver i det här. Jag tror inte man orkar annars!

    Slutordet i artikeln är “Lita på din intuition”. Och jag tror på det. Min intuition säger mig att ondska inte är ett område som vetenskapen kan ge oss ett tillfredsställande svar på.
    Tvärtom, det finns sannolikt en drivkraft att bevisa att Gud inte existerar, och att det därmed inte existerar begrepp som moral, etik, kanske inte ens kärlek, eller ett “högre medvetande”, eller ens “sanning”? Dvs att allt är objektivt, upp till människan, och att det betyder att en “bättre slags” människa har full rätt att underkuva och förslava en “sämre sorts” människa.
    Och – eftersom Gud inte existerar – finns ingen som kommer att bestraffa den som utför onda handlingar.

    Det är belysande att se religionernas roll, samt deras mysticistiska läror. Det finns en yttre, extrovert del och en inre, introvert (mysticistisk) del. I religioner som utövar “ondska” har den extroverta delen tagit över helt. Om Gud finns, är han/hon DÄRUTE, till synes separerad från oss, och det finns till Eder tjänst en hoper präster som tar sig rätten att företräda Gud gentemot dig, och de har därmed all möjlighet att också utöva ondska “i Guds namn”. Så här har det varit inom Katolska kyrkan, där historiskt allt skulle gå genom präster, ytterst påven, och inom Islam där jordiska “mullor” dikterar den rätta uttolkningen av Mohammeds skrift.

    Ondskan finns inom religionerna, i form av människor som vill vara gudar på jorden, och de vill kunna hänvisa till en Gud DÄRUTE, för att urskulda sig själva, och erhålla total makt över folket.

    Men Islams “introverta”, mysticistiska lära, sufismen, är annorlunda. Läs poeten Rumi! Den är märkvärdigt lik Taoismen, Zen-buddhismen och överhuvudtaget läror där man söker inre kontemplation och sanning. Och här ser man snabbt att de alla kongruerar. Gud, Nirvana, Tao och Brahman är exakt samma sak!
    Kristendomen har också en mysticistisk del som uttalades av Meister Eckhart på 1200-talet. Det har skrivits en bok som jämför Meister Eckharts läror med Bhagavad Gita, och det finns stora likheter, trots att Meister Eckhart bevisligen aldrig hade någon kontakt med Bhagavad Gita.
    Även Jesus talade om en Gud “inom oss” (Lukas 17:21) som Eckhart ofta refererar till, och det var sannolikt därför Jesus blev korsfäst, då han luckrade upp prästernas makt över folket.
    Meister Eckhart jagades med blåslampa av inkvisitorerna. De var nästan på väg att få fatt i honom, men han hann (turligt nog) dö en naturlig död. Sufisterna utsätts för de mest monstruösa grymheter man kan tänka sig, av den “riktiga” Islam. Samma slags grymheter fanns inom Katolska kyrkan, och märkligt nog hos kommunisterna. Jag ska inte gå in på vad det kan vara för grymheter, men kan upplysa om att endast fantasin sätter gränserna…

    Som sagt är det belysande att iaktta att där ondska florerar, är det alltid något DÄRUTE, som har “större makt än du”, såsom en yttre entitet av högsta sanning, och de har sina experter som tar sig rätten att behandla folk efter den. Även vetenskapen kan inta denna roll som “högsta sanning”, och det fungerar på samma sätt. Jag tror också att andra (kollektivistiska) begrepp som folket respekterar, såsom “demokrati”, är tacksamma stenar för ondskan att gömma sig under.
    Ondskans essens är en vägran att “gå inom sig” (?). Jag tror det.

    Läs gärna Neale Donald Walsch: Conversations With God,
    Kim Michaels: The Psychology of Evil.

  • Hoppas det framkom i artikeln att ondskan är en ganska sent påfund i religionshistorien. Vidare är det kristendomen som propagerar mest för just ondskan, vad det nu kan betyda.

    För över föreligger det många problem i övergången från polyteistiska religioner till monolatriska religioner; här uppstår en mängd problem, som dels katolska kyrkan, så väl som den protestantiska filosofer länge brottats med och som fortfarande inte är lösta.

    Men kan ju fråga sig var syftet var med att överge flergudreligioner för engudsreligion. Problemet inom kristendomen är tanken att Gud är alltigenom god sam allsmäktig och älskar alla, vilket inte alls är fallet i Gamla testamentet eller för den delen i Koranen. Här uppstår ett flertal olösliga paradoxer. Den mest kända är “Teodicéproblemet” som var varje barn känner till som växer upp i ett kristet hem: Om gud är god, hur kan han då låta ondskan finnas.

    Lactantius (född cirka 250 i Afrika, död 320 i Gallien, lärjunge till Arnobius den äldre) formuklerade följande problem:

    “Antingen vill Gud utplåna det onda, men kan det inte.
    Eller så kan han det, men vill inte.
    Eller så varken kan eller vill han.
    Om han vill men inte kan är han maktlös, vilket går emot hans natur.
    Om han kan men inte vill är han ond, vilket också går emot hans natur.
    Om han varken vill eller kan är han både ond och svag och är alltså inte Gud.
    Men om han vill och kan, vilket är det enda som stämmer överens med vad han är, varifrån kommer då det onda och varför gör han inte slut på det?”

    Varje monolatrisk religion, som hävdar att det endast finns en Gud, måste på något sätt lösa problemet med att det finns en annan kraft eller makt ur vilket allt som inte leder till den enda guden uppstår från – om det inte uppstod ur Gud, är Gud inte heller Gud den enda guden, och således inte heller en monolatrisk religion.

    Om det onda eller djävulen har lika stor makt som Gud, kan inte Gud vara den enda guden. Inom polyteistiska religioner anses problem med ondskan komma av olika gudar: onda så väl som goda gudar som motarbetar varandra. Inom var av de abrahamitiska religionerna finns passager om den onde mot den enda guden, vilket gör varje monolatrisk religion till viss del till en polyteistiska religion. Tydligaste är detta inom kristendomen där den heliga treenigheten finns: Gud, Jesus samt den Heliga Anden. Denna treenighet återfinns inte inom judendomen eller islam.

    Det ondas problem:

    Det ondas problem kan formuleras på ett mer formellt sätt med hjälp av ett logiskt resonemang:

    1. Om Gud existerar så är Gud allsmäktig, allvetande och allgod.
    2. Om Gud är allsmäktig så kan Gud eliminera all ondska.
    3. Om Gud är allvetande så vet Gud att ondska existerar.
    4. Om Gud är allgod så vill Gud eliminera all ondska.
    5. Ondska existerar.
    6. Alltså gäller inte någon av premisserna.

    Ett sätt att lösa detta är att häva: Gud finns inte, för att ondska finns – ondska utesluter en god Gud eller att ondskan alltså är oförenlig med en allsmäktig och god Gud.

    Det ondas problem inom judendomen

    Det ondas problem inom judendomen är inget problem, då Gud inom judendomen inte enbart är en god gud, utan en straffande Gud. Det finns många exempel på Gud själv utför handlingar som måste uppfattas som onda. Exempelvis dränker han större delen av mänskligheten i Syndafloden, för att han hatar deras synd – alltså hat och onda handlingar. Eller i (Domarboken 20 kap) uppmanar Gud elva av Israels stammar att begå folkmord mot den tolfte.

    Det ondas problem inom islam

    Inom islam ses inte Gud endast som god och allsmäktig. Utöver att vara god och allsmäktig, som är guds dominerande attribut, ses Gud också som hämnare och domare. Människan skapades av Gud för ett test och vill se hur människan reagerar under olika situationer. Omotiverad eller ren ondska förekommer inte eftersom detta är beroende av mänsklig subjektivitet. Alltså det är från människa till människa att avgöra vad som är en ond handling.

    Problemet eller paradoxen med en allomfattande, allsmäktig god Gud existerar enbart inom Kristendomen.

    • Erik Forsman – du skriver: Om Gud kan utplåna det onda men inte vill då är han ond.
      Men jag ser det som att Gud inte ännu vill utplåna det onda, därför att han vill att människorna på jorden ska få chansen att lära sig lite grand till – sen (snart) kommer han att stänga dörren för ondskan och onda människor att leva på jorden, därför att han vill att så många människor som möjligt ska få en sista chans att göra lärdomar och växa till sig och bli goda människor.

    • Problemen med sådana här logiska övningar är att frågan högst troligen är felaktigt ställd från början. Teorierna innehåller alltid vissa givna antaganden, som inte ifrågasätts.

      Jag tänker inte krångla in mig alltför mycket i hur jag ser på saken. Men lite saker kan jag bidra med. För det första gud är en del av skapelsen det vi kallar kosmos. Jag anser att gud inte är skild från skapelsen utan är en del av den och i den, några gör antagandet att gud fanns före big bang, och i oförändrad form har fortsatt vara gud. Så tror inte jag. Som någon beskrev skapelsen “Gud skapade värden för att fortsätta utvecklas.” Alltså har vi en resa, och vi har en ändlig gud som inte är allsmäktig. Jag anser att enda sättet att kunna utvecklas är att växlande visa vad godhet är kontra ondska. Samt allt annat.
      Som någon sa, vad är värme utan kyla. Hur kan man känna något utan dess motpol. Ondskan finns där för att visa vad som inte är så bra, så vi kan utvecklas. Det är vi själva som begär det öde som möter oss i livet. Det sker före vi omföds.

      • Vilket ställer den yttersta på det yttersta. Gud finns i vår tro. Om alla människor slutar tro på Gud, upphör Gud då existera?

  • Här är min aspekt på människan och ondskan. Jag tror att människan från grunden är ren och gudomlig helt utan ondska, för jag tror att ondskan, en gång i tiden, kom utifrån, och efterhand tog människan till sig denna ondska som lätt fastnade i människan, och som än idag kan vara svår att bli av med.

    En gång för länge sedan i människans jordiska historia så ville den gode Ärkeängeln Lucifer att jordens folk skulle få möta större utmaningar än vad de dittills hade gjort, för Lucifer ansåg att människans behagliga och lättsamma liv på jorden hade gjort sitt. Han tyckte helt enkelt att det var dags för människorna att få utvecklas vidare och ge dem större utmaningar. Så han arrangerade en mer dualistisk värld/jord där ondskans krafter hade tagit plats. Och efterhand när människan hade tagit plats där så blev hon allt mer maktlysten, egocentrisk och ondskefull.

    Men efter många inkarnationer med mängder av jordiska upplevelser i en dualistisk tillvaro så fick människan till sist nog av mörka erfarenheter. Hon väcktes av en insikt om sin gudomliga härkomst och successivt vaknade hennes andliga inre allt mer och hon började så resan tillbaka till en mer human tillvaro.

    Människan har helt enkelt fått genomgå en hel del prövningar under en ondskefull tidsperiod på jorden, men tack vare denna tuffa tid tillsammans med mörkrets krafter så har människan alltså utvecklas till en mycket starkare och mer suverän individ.

    Jag tror alltså att det är viktigt att vi försöker avdramatisera vår syn på det mörka/onda och inte enbart se det som något negativt. Det är ju klart att de onda sakerna i sig själva är negativa för stunden, men jag tror att det är viktigt att vi försöker se mer tekniskt och klarsynt på de onda tingen, att vi förstår att det onda faktiskt ingår som en konstruktiv ingrediens i vårt liv på jorden och att det onda därmed är en positiv sak – alltså sett ur det större och bredare perspektivet.

    • Många som verkar vilja göra Djävulen/ Lucifer till en god varelse / kraft. Jag köper inte den tanken.

      Det du Erik W skriver om hans aktiviteter får mig att tänka på Job, som Satan bad Gud om att få utmana för att se om Job skulle behålla tron. Gud gick med på det och annars hade det inte fått ske. Det visade sig att Job höll fast vid sin tro, trots allt han gick igenom. Det Djävulen ville visa, och misslyckades med, var att en människa bara tror på och ärar Gud om allt går henne väl i livet.
      Om man tror att Djävulen / Lucifer är god så tror man nog inte på vad Jesus säger i NT. I Johannes evangelium kap 8 ;44 . Där säger Jesus bl a ;
      ” Han (Djävulen ) har varit en mandråpare från begynnelsen , och i sanningen står han inte , ty sanning finns inte i honom. När han talar lögn talar han av sitt eget , ty han är en lögnare , ja lögnens fader “.

      Sen att Gud låter honom fortsätta med “sitt verk” har kanske en mening som är svår för oss att förstå. Det borde ju finnas ett syfte med hans existens. Så långt kan jag på sätt och vis hålla med dig.

      • eva-marie – Jag tycker inte att man ska kalla Lucifer för djävulen, för jag tror att många textstycken i bibeln är förvanskade av Vatikanen (eliten) när de menar att Lucifer står för ondskan, och detta gjorde de, eliten, i avsikt för att skaffa sig mera makt över folket.

        Som jag skriver lite längre ner så tror jag att Lucifer är en god ängel. För när Gud frågade Ärkeänglarna om någon ville arrangera en dualistisk värld där mörka krafter skulle råda, så ville ingen av Ärkeänglarna göra det. Då erbjöd sig den gode Ärkeängeln Lucifer att göra det, med tungt hjärta, eftersom han visste att han genom den uppgiften skulle framkalla ondska och negativitet – och sådant vill ju ingen god ängel ägna sig åt. Uppgiften var alltså att lägga grunden för en dualistisk värld, där motsättningar och ondska skulle bli lektioner för änglarna/människorna så att de skulle bli stärkta och mer erfarna och goda människor/själar.

        • Var har du läst om detta ? Jag läser inte om det i Bibeln, om jag inte missat ngt. Jag håller mig mest till den, fast det kan ju finnas andra böcker där det går att läsa om Lucifer t ex.
          Jag gör inte anspråk på att ha sanningen men sätter stor tilltro till Bibeln. Visst kan den ha blivit förvanskad i ngn del, men om man drar det resonemanget för långt, så går det att förkasta hela skriften och tron på Gud och Kristus som Guds son.
          Sen tror jag inte det går att bevisa varken Guds existens eller icke-existens i ett sånt här forum. Tron är till stor del en erfarenhet, men den kommer i sin tur av att Ordet / Skriften förkunnats, eller lästs.

          • Javisst eva-marie – det här är inga lätta saker att förstå. Jag har tagit mycket av min story från andliga kanaliseringar som jag tror har många sanningar i sig. Men jag tror samtidigt att ingen människa kan hävda att deras historieversion är den rätta. Var och en har sin egen tro och det är väl gott nog, och jag tror på min story men jag kan ju naturligtvis inte vara säker på den heller.

        • Så då är vi i princip labbråttor med fri vilja inom ett snävt regelverk i ett experiment uppsatt av en Gud som är kärleksfull och rättvis, där vi genom ondska ska lära oss godhet. Som en av labbråttorna känner jag mig inte riktigt bekväm med experimentupplägget eller dess utveckling. Men det ligger ändå en viss pervers logik i det hela där ondskan är referens till godhet och utan det ena kan man inte veta det andra. Hoppas ändå att experimentet snart är slut och de inför nästa försök tar fram lite mer humana metoder och en möjlighet att frivilligt få avsäga sitt deltagande.

          • Den grundtanken har jag burit med mig länge, som var uppslaget till en roman som aldrig blev skriven: Gud som pervers – likt SAW-filmerna (https://sv.wikipedia.org/wiki/Saw). Ett slutet rum (jorden) där människorna fick kämpa på liv och död, emedan Gud roat gnuggade händer med ett listigt flin på läpparna, tills han till slut fångades Gud in av några av belästa magiker, som ställe han till svars för domstol, där Gud fick försvara sig. Var experiment verkligen förenligt med att vara god, plus lite andra sidohandlingar också.

            • Gamla Testamentet beskriver en motsägelsefull Gud som i vred hämndlystnad själv kan ta död på människor utan mänskliga mellanhänder. Trots att han har skapat oss så ska vi inte bara lyda utan vi ska även tro på honom, vilket indikerar ett självbekräftelsebehov. Men samtidigt så älskar han och vill oss väl på ett lite schizofrent sätt.

              Allt ovan nämnt är ju bristfälliga mänskliga drag och eftersom vi är skapade i hans avbild, så är våra brister bara ett utslag av hans egna. Det är ju han som med lite självinsikt borde ändra på sig, eftersom det är han som är det ursprungliga problemet.

            • Gamla Testamentets vredgade Gud, är Lucifer. GT ingår som bekant också i den judiska Toran, och här återfinner vi också doktrinen om det utvalda folket. I Talmud drivs det här mycket längre. Israels rike ska sträcka sig över alla nationer, och alla andra raser ska dödas eller förslavas. Men judarna var ett utvalt folk endast därför att judarna är ett särskilt problematiskt folk.
              Men: (viktigt): med “judar” menas i första hand ett folk som använder sig av doktrinen om “Guds utvalda folk” i eget maktsyfte, och det är sannolikt ett folk som VALT judendom som sin religion! De sk Ashkenazi-judarna (av turkist ursprung), lär utgöra 80% av alla världens judar (enligt Lasse Wilhelmson). Läs gärna:
              https://perraj.com/2018/08/08/det-morka-forflutna/

              • Eftersom judarna har skrivit bibeln så blir ju den utvalda av Gud biten rätt självförklarande. Sen har jag för mig att enligt judisk tro så är ondska en del av Gud, ej avskilt från honom, men den del som är längst bort. Så Gud och Lucifer kanske bara är olika manifestationer av en och samma schizofrena entitet. Själv är jag inte teolog men kan ändå med gott öga bedöma resultatet av andra handlingar och jag tycker att det här är en manifestation av något dysfunktionellt.

      • Judisk teologi är väsensskild från den kristna uppfattning bland annat gällande Guds godhet. Att: “Satan bad Gud om att få utmana för att se om Job skulle behålla tron” betyder (enligt judendomen) att Satan här gör Gud en tjänst – Gud prövar Job, genom att ge Satan ett uppdrag. Detta är inte förenligt med kristen tro, för det skulle innebära att den allvetande och allgoda guden blev påverkad eller manipulerad av det onda.

        Inom kristendomen är tanken helt främmande att Gud skulle använda sig av en fallen ängel. Förstår inte riktigt kristna som använder sig av gamla testamentet (judendomen), som strängt taget i grunden skiljer sig åt på flera viktiga punkter. T ex erkänner inte judendomen Jesus som guds son. De två religionerna delar ingen teologisk grund.

        Jag ser kristendomen som en väckelserörelse inom juden domen för judar, men är samtidigt även öppen för gojer = icke judar.

  • Du skriver bl a, att ” man inte är impregnerad från ondska för att man ber och är troende “.

    Nej, det tror jag ingen av oss som kallar sig troende inbillar sig heller. Vi vet oftast mycket väl att vi har “det onda”, eller syndanaturen om man så vill, inom oss. Många av oss som blivit troende vet alltför väl om hur ofullkomliga och otillräckliga vi är/har varit i det här livet. Paulus beskriver vårt mänskliga dilemma väl i brevet till romarna ;
    ” Ty jag kan inte fatta att jag handlar som jag gör ; jag gör ju inte vad jag vill, men vad jag hatar, det gör jag. ” ( Rom kap 7;15) Och i vers 19 skriver han ” Ja, det goda som jag vill gör jag inte; men det onda som jag inte vill, det gör jag “. Hela det kapitlet går han igenom kampen mellan det onda och goda inom sig själv. Sen kommer han till den befriande slutsatsen att han genom Jesus Kristus är fri från syndens och dödens lag i början av kapitel 8 ;
    “Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag.” Och resten av kapitlet går han vidare i den här tankebanan.

    Men det betyder inte att vi som tagit emot budskapet anser oss vara syndfria redan nu. Det är bara p g a Nåden , som övertäcker vår syndanatur, vi kan känna tillit till Guds löften.
    Barnsligt ? Ja, det står var och en fritt att tycka vad man vill.
    Sen finns det också en ondska som kommer utifrån. Här kommer Djävulen in i bilden. Jag tänker inte gå in så mycket på honom just nu, men håller med dig om att han bara kan fresta och anklaga oss så långt Gud tillåter det.

    • Ja, eva-marie. Känner faktiskt inte till om det finns någon annan religion som så kraftfullt och tydligt lyfter fram syndernas förlåtelse. En underbar filosofisk ide, i bjärt motstånd till: “öga för öga och tank för tand”.

  • Intressant diskussion.

    Sedan har vi ju gnostikernas mytologiska berättelser om ickefysiska archons (eng. stavning). Dessa är inte fysiska, men vill bli fysiska och deras drivkraft är avund och specialitet terror. Enligt Gaya/Sofia-mytologin sådde skaparguden Sofia vintergatan från galaxens centrum och ut genom galaxens armar. Archons blev ett misslyckande, en anomali som inte hörde hemma någonstans och som har varken känslor eller koppling till Sofia. Archons sätt att inhämta energi/näring är att parasitera tex på människan.

    Archons finns enligt berättelserna i enorma mängder i vårt solsystem som de ärvde, men inte Jorden som var människans, enligt gnostikerna. Archons är experter på förvillande och manipulation. De lever parasitiskt på människans rädslor, men gnostikerna var ändå positiva. Archons när sig visserligen genom att skapa kaos, men de kan aldrig vinna över människan för gnostikerna tyckte sig kunna se framtiden där människans till slut lämnades ifred av sina “inre demoner”.

    Namnet Archon kommer från grekiska och betyder härskare.

    • Detta med Archon har gått förbi mig, jätteintressant! Sofia, är det samma Sofia som Rudolf Steiner har i sin lära? Jag skulle gärna vilja ha ett bra boktips om Archon..Är intresserad av ämnet. Tack Torbjörn S. för kommentaren!

      • Kerstin – här är en intressant berättelse omkring The Archons – mytologisk eller verklig ?

        Jordens historia har varit fylld av komplexa maktmönster och innehåller många galaktiska krig som har utkämpats mellan onda och goda civilisationer som har velat ta herravälde över jorden, varav många av dem har varit immigranter från andra universum. Och även idag sker rymdkrig omkring jorden, (obemärkt för oss människor), mellan de onda krafterna (jordens maktelit och dess mörka överherrar) och de goda krafterna (Galaktiska Federationen), som handlar om vilka krafter som ska styra på jorden.

        Ett flertal maktfullkomliga civilisationer har så under långa perioder styrt jorden och förtryckt mänskligheten bl.a. Arkonterna (Archon-alliansen) som är en samling själlösa men mycket intelligenta aliens, Reptiler från Orion, Draconians eller The Greys och även andra aliens som Velons och Mantids. Och det har funnits många olika maktmedel som de maktfullkomliga besökarna har använt sig av för att styra mänskligheten.

        Vissa raser har startat krig bland jordens befolkning för att kontrollera dem, andra raser har tagit hit sin teknologi för att använda den mot mänskligheten. Ytterligare andra raser har kringgått de universella lagarna om den fria viljan, där det till stor del har handlat om att placera ut ett nät av negativa, täta 3D-energier på jorden för att hålla folkets medvetande på en låg nivå.

        En ras manipulerade astralvärldens inkarnationssystem så att jordens människor ska få mycket svårt att befria sig ifrån reinkarnationscykeln. Andra raser har manipulerat astralvärldens inkarnationssystem så att de själva har fått företräde att inkarnera i utvalda människor. Ytterligare andra raser har skapat konstgjorda portaler omkring jorden som är svåra att passera för andra själar än dem själva.

        Flera aliens har gjort tidsresor in i framtiden där de har omskapat förutsättningarna till sin egen fördel – och här har det utkämpats så kallade Timelinewar mellan de onda och de goda civilisationerna där båda parter har försökt förekomma varandras aktiviteter genom att göra tidsresor.

        De goda civilisationerna har då och då under historiens gång återtagit styret över jorden, både genom att vinna krig mot de onda, men dessutom genom att listigt ta kontrollen över jorden vid tillfällen då de onda makthavarna hade sitt fokus på annat håll. Vid de tillfällen som de goda civilisationerna tagit över makten på jorden rev de upp de mörka makthavarnas förtryckande installationer och istället inrättade de positiva förutsättningar för jordens folk – och vice versa.

        • Tusen Tack Erik Wiklund! Detta är ett stort ämne…tänker på Hermetiska läran, vet inte om jag stavade det rätt, men kanske det förstås ändå…den läran är väl den som Frimurare använder sig utav, att ha insyn över kosmos och Moder Jord? Vi kanske ska börja att titta på oss själva, i oss själva, vilka är vi? Kanske är vi hitsatta för att göra gott, eller ont? Får jag säga att det är intressant, vårt liv?

          • Absolut Kerstin, meningen med livet på jorden är ju den mest intressanta frågan som vi människor kan ställa oss. Vilka är vi, är vi satta här på jorden för att göra gott ? Mitt svar; Det är klart att vi är här för att göra bra ifrån oss och att utveckla oss till högre höjder, både i kärlek och i klarsynthet genom att återfödas gång efter gång.

            Jag anser att livet skulle vara fullkomligt ologiskt om det bara handlar om att födas, leva en stund på jorden och sedan dö, men ingenting mer. För människan som ju är en mycket intelligent och komplex varelse ska inte behöva gå igenom så mycket lärande och lidande för att sedan dö utan någon konsekvens eller uppföljning ? Nej, jag anser att livet har ett mycket vettigare innehåll än så.

            Naturligtvis finns det en positiv och konstruktiv plan med våra liv på jorden, även om livet ibland tar svåra djupdykningar så måste man försöka se dessa prövningar som pedagogiska lektioner vilka är nödvändiga för att vi människor ska kunna utveckla oss framåt.

            Här är en berättelse som griper tag i mig: Vi människor har fått genomgå en hel del prövningar under historiens gång, men vi har också en kämpa-anda som är fantastisk – och det som har hjälpt oss, burit oss och inspirerat oss genom vårt hårda liv på jorden det är vårt inre gudomliga minnesfrö. För vi har många gånger varit förfärligt trötta på det jordiska livet och vi har många gånger, när vi befann oss på andra sidan, mellan våra liv, varit på väg att ge upp och avsluta vårt jordiska kontrakt i förtid på grund av att vi har känt att vi inte orkar mer. Det här, vårt dilemma, har Gud sett och han har många gånger hjälpt oss genom att återkalla vårt minne och tända ljuset inom oss och han har talat med oss och sagt; – Jag var med er på vinden av er födelse, var och en av er. Innan du smög in på denna planet, innan änglarna stod runt sängen och sjöng för din mor till glädje för din födelse, var jag där. Strax innan du skulle gå ner igen frågade jag dig, som jag alltid gör; – Är det här verkligen något du vill göra ?
            Du tittade på möjligheter och svårigheter, sjukdom och sorgen i att vara människa. Vill du verkligen gå tillbaka, frågade jag ? Du tittade på mig som du alltid gör och du sa; – Skicka mig, jag kan knappt vänta på att komma tillbaka och avsluta det jag började. För vi har, som sagt var, en stor kämpa-anda och ett brinnande intresse av att fortsätta vår resa framåt till målet som vi anar är något oerhört vackert där framme vid horisonten.

    • Ja Torbjörn, vill minas att vi hade ett samtal om detta i ett av våra möten, samt att katolska kyrkan bränt eller förstört mycket av de allra tidigaste skrifterna om gnostikernas mytologiska berättelser, eller att dem är tryggt förvarande samt inlåsta i Vatikanen. Vidare saknar “archons” människans kreativitet, som den livnär sig på.

  • Finner det lite märkligt att ingen kommenterar eller tar upp det utrymme mellan kaos och ordning där människan kan växa.
    Det är klart att ordning har sin självklara plats, men inte till 100 %. Samt att kaos, nyskapande, kreativitet och lek har sin plats, men inte till 100 %. Ska det vara så svårt att fatta att det onda har två sidor, som rätt hanterade lyfter människan i sin utveckling?

  • Det som slagit mig under mina efterforskningar inför artikeln, är att vi nog inte förstår vad religion betydde för människor bakåt i tiden. Religion var allting. Det fanns inte något utanför religionen. Religionen var förklaringen, förhoppning samt svaren på allt. Inget existerade utanför religionen. Sjukdom, farsot, hungersnöd, katastrof, lycka samt välgång – allt var en naturlig del av den gemensamma religionens orsakssammanhang samt förklaringsmodell. Vad hade inget annat? Tidigare, tillbaka i tiden för den arkaiska människan, fanns inget som psykiskt sjuka människor; dess hallucinationer var uppenbarelser från gudar. Allt var religion och tron var rimligtvis som viktigaste för de mest utsatta människorna: de som var trälar, sjuka, fattiga osv. För maktens kungar, kejsare, Maharajor osv, så var relationer till skriftlärda alltid varit nära knutna till varandra (och är så fortfarande: bara titta på romersk katolska kyrkans relations till makten. Den romerska katolska kyrkan anse som värden största och rikaste hyresvärd, med enorma tillgångar i from av fastigheter bara i London, men även i andra storstäder, även om dem maskeras i komplicerade ägarstruktur som är näst in till omöjliga att penetrera och farligt att försöka). Allt och alla omfattades av religion. I dag har vi inte alls samma behov av religionerna, att klamra oss fast vid.

    Själv anser jag att religiositet, är en psykologisk överlevnadsstrategi, som kom till i samma stund som människan utvecklade en medvetenhet som ledde till ett självmedvetande. Att tro att denna eländiga tillvara på jorden, kan brytas mot ett paradis, efter döden. En morot för att härda ut. Så svåra var förhållandena på jorden för människorna genom tiderna. Paradiset: en till synens väl ansatt välskött trädgård, där alla går omkring (ungefär som vanligt) och tycker allt är toppen. Alla lustar, begär samt behag kommer ögonblickligen att tillfredsställas – om inte så verkar detta inte vara något större problem. Ett ständigt lyckorus med andra ord. Det var vad människorna behövde ha för ögonen, för att mäkta med livet. Varför tror jag att det var så? Jo, i nästan uteslutande alla religionerna finns karma tänket. Idén om att gör vi bara goda gärningar, är rättrogna kämpande muslimer osv, kommer vi få ett evigt liv, fast här föreligger en felöversättning. Egentligen skall var att liv utan brister. Att livet här på jorden har brister, kan väl alla skriva under på.

    • Intressant iaktagelse. Idag är det inte bara religionen som är allting. Nu har vi förutom vetenskap också ett monetärt system. Gud har ersatts av vetenskap, men ytterst är det ju Mammon, när man betänker att också vetenskapen är helt beroende av ekonomi.
      Nu, liksom då, finns ett fåtal människor som vill kontrollera resten av människorna genom att styra deras verklighet. Då var det prästerskapet, nu är det bankirerna, genom våra media? Dagens krassa verklighet är att vi måste tjäna pengar, och tjäna någon. Och det blir inte så mycket tid över till att fundera på sånt här. Och här har vi dagens version av “fastklamrandet”?
      Varför finns då denna elit? Varifrån kommer de?
      I slutet av din artikel kommer du åt ondskans essens på ett bra sätt. Som om ondskan vore en falsk identitet som till varje pris måste förklara sig och gömma sig. Och det är vad det är!
      Rädsla uppstår när vi identifierar oss med något förgängligt och därmed blir utsatta. All identitet har en överlevnadsdrift! Även en falsk identitet har en mycket stark – och rädslobaserad – överlevnadsdrift, och här, vill jag påstå, har vi en stor orsak till ondska. Samtidigt är rädsla inget bestående, och existerar därigenom inte! Rädslan är bara ett mörker, som är borta i samma stund du riktar ficklampan mot det (och som låter dig se vad det var du var rädd för). Men det finns en överlevnadsdrift som nu blir beroende av ATT mörkret måste kunna existera (som vill hålla ficklampan släckt!), och ondska är när man gör allt (även dödar andra) för att etablera och stadfästa mörkret som VERKLIGT. Nu blir det riktigt wacko… tänk när man sedan börjar bygga en ekonomi på en sån här grund. Jag befarar att det har hänt…

      Samtidigt tror jag inte att religionen är något slags tillägg vars enda syfte är att mäkta med livet. Det enda som låter en mäkta med, är att hitta till sitt riktiga JAG, genom att successivt tända ficklampor. Att “avidentifiera”, se vad som blir kvar. Jesus använde liknelsen “dö och återfödas”, med vilket jag anser menas den falska identitetens (egots) död. Vi är redan eviga, och har redan inkarnerat och reinkarnerat tusentals gånger. Det är numera ganska erkänt t o m att det funnits sekvenser i Bibeln om reinkarnation, som tagits bort.

      • Om vi antar religionen är “sättet” att uthärda livets alla praktiska vedermödor och prövningar, och längtan till paradiset drivkraften att stå ut för människorna, så har tidens utveckling som teknik, tillväxt, vetenskap tillika det monetära systemet gett oss (inte alla) en betydligt bekvämare tillvaro, och det i sig dränerar behovet av tron för att mäkta med. Detta då lite av paradiset går att åstadkomma i termer ökad bekvämlighet – frånvaron av grottekvarnens slit och släpp – i vart fall om vi blickar tillbaka några århundraden. Det i sig verkar hämmande på behovet av religionen bland människor. Det flesta människor är pragmatiska. Detta väcker flera frågor om religionens existensberättigande. All religion har en eller flera konservativa ådror, som finns det är av en orsak: utan dessa kunde inte traditionerna föras och leva vidare. Borde inte ha dagens teknik förutsagts av religionerna?

        “Rädsla uppstår när vi identifierar oss med något förgängligt och därmed blir utsatta”.

        Ja.

        “Men det finns en överlevnadsdrift som nu blir beroende av ATT mörkret måste kunna existera (som vill hålla ficklampan släckt!), och ondska är när man gör allt (även dödar andra) för att etablera och stadfästa mörkret som VERKLIGT”.

        Ja.

        Tror att detta är från person till person hur man ser på rädslan. Man kan ju också hävda ståndpunkten att rädslan inte finns, är falsk, bara ett tillstånd av frånvaro, av mod. Det är ju ingen konst att vara modig, om man aldrig varit rädd. Rädslan är strängt det enda ondskan har att komma med för att få sin vilja fram. Vill häva att man besegrar ondskan genom att falla för den – låta rädslorna ta överhand, fylla upp än – bli rädslorna, utan att aldrig för den skull aldrig agera ut, eller på annat sätt spela ut dem, utan tvärtom härbärgera dem. Känslor är bara massinformation. När rädslan är överkommen, återstår bara information. Där i ligger ondskans taktik naken, fritt att beskåda.

  • Precis så! Ondskan är liktydig med kaoset. När vi låter oss lockas bort från ordning av fåfänga, girighet etc tappar vi förmågan att se klart, vårt omdöme fördunklas och vi får svårare att se konsekvensen av våra val (handlingar, beslut). Då är risken att vi fattar dåliga beslut som är liktydigt med ondska.

    Intressant det där att Lucifer av kristendomen betraktats som satan. Kommer direkt att tänka på att ljusbärare måste handla om att kasta ljus på dvs belysa saker så man ser sanningen. Det är ganska obekvämt att människor ser sanningen och tänker självständigt. Då behöver man inte ledas av någon kyrka eller någon auktoritet för då är man ju sin egen auktoritet, fullt kapabel att fatta sina egna beslut ta sina egna moraliska ställningstaganden. Det känns ju helt logiskt att den auktoritära kristna kyrkan behöver fördöma det egna ljuset den egna individuella vägen. Den som om jag förstått rätt Gnostikerna ansåg vara den riktiga och viktiga vägen till Gud. Att finna sin egen väg och gör sina egna reflektioner och insikter. Lära känna sig själv helt enkelt!

  • Apropå Lucifer. Så här lyder skrivelsen på Wikipedia:

    “Lucifer (heb. hêlêl eller hêlêl ben shachar) är Hebreiska och betyder ljusbringare eller ljusbärare (Lucem ferre ‘att bringa ljus’). Inom större delen av kristen teologi har Lucifer identifierats med Satan.”

    Omedelbart undrar jag varför man inom kristen teologi valt att betrakta Lucifer som kommer med ljus somSatan! Wikipedia tar även upp detta:

    “I förkristen romersk mytologi betecknade det latinska ordet Lucifer planeten Venus när den visade sig som morgonstjärna i gryningen, vilken identifierades med den motsvarande grekiska stjärnguden Fosforos. Ingen av dessa två gudomar var förknippad med de negativa associationer som senare skulle knytas till namnet genom kristendomens läroutveckling och bibelns översättning till latin.”

    Källa: https://sv.wikipedia.org/wiki/Lucifer

    Så vilket motiv hade kristen teologi med att fulstämpla Lucifer? Det framgår inte i texten på Wikipedia. Någon som vet?

    • De behövde väl ha något att hota den godtrogna massan med. De har ju lurat i folk att om du är god och accepterar din världsliga misär, så blir det bättre när du dör. Men om du inte sköter dig, och d.v.s. gör som kyrkan vill, så hamnar du i djävulens eviga skärseld. Men hela det här upplägget är ju helt ologiskt. Om Satan är Guds motståndare så varför skulle han då straffa dem som inte lyder Gud? Det borde ju vara precis tvärtom, där du i så fall blir rikligt belönad eftersom du i din olydnad mot Gud är på Satans sida

      Sen är det väl i stort sätt Katolska kyrkan som de senaste två tusen åren styrt den kristna teologin och vad de berättar för massorna och vad som står i deras uråldriga bibliotek är nog rätt väsensskilt. Katolska kyrkan har ju även döpt om en massa hedniska gudar till helgon så att de flesta inte vet vilka de ber till eller åkallar och i detta bedrägeri visar kyrkan också vilken entitet den tillber.

      • Visst är det så. Romerska katolska kyrkan är så långt ifrån ursprungsförsamlingarna – apostlarnas församlingar, man kan komma. De återfinns dock inom östortodoxa kyrkan där överheten består av biskopar, som är autonoma i dess olika kyrkor världen över, i sin relation till varandra. Här lyft också: “vår härliga Härskarinna Maria, Theotokos, och ständig Jungfru” upp samt att det finns en kult kring Theotokos (guds moder). Ikoner som är porträtt av Maria och barnet, ges här inkarnationens mysterium spelrum genom att Jesus som är gudomlig, blivit född av en kvinna.

        • Inkarnation är egentligen en ganska enkel företeelse. Bakgrunden är den att en “andlig” entitet flyttar in i en biologisk varelse av flyktdjur, människan, som är full av sexsensationer för att hålla protoplasmalinjen i gång i en värld av tänder och klor. Syntesen flyktdjur och ett enormt kraftfullt andeväsende ger en ganska intressant variation på slumpmässigheter. Här kommer utanför-kroppen- -upplevelser in i bilden som bekräftar den senare entiteten.

    • Djävulen har inget samlingsnamn i Bibeln utan beskrivs som anklagare, motståndare eller frestare. Lucifer nämns aldrig i bibeln, utan antar tydligen namnet Samael. Myterna varierar om Samael i judisk mytologi som vanligtvis jämställs med Satan, men inte alltid. I bland ledare över demoner, i bland som ängeln som skickas för att hämta Moses själ och Esaus skyddsängel enligt “Henoksboken” och “Talmud (Yalkut)” i bland både en god ängel och som en mörk ängel eller demon (tredje Baruksboken). Bland annat beskylls han för att vara den som planterade Kunskapens träd och detta är anledningen till att han (i egenskap av Satan) föll från Himmelen och ådrog sig Guds missnöje. Samael beskylls också för att vara den som lurade Eva i Paradiset enligt “Sayings of Rabbi Eliezer” ha förfört henne och slutligen blivit fader till Kain enligt wikipedia.

      • Här måste jag korrigera dig på en punkt (men nästan alla begår det här felet, så du är i gott sällskap), det gäller det här med Kunskapen. Man säger nästan jämt “Kunskapens Träd”. Men det är inte Kunskapen som sådan som avses, utan Kunskapen om Gott och Ont!
        https://en.wikipedia.org/wiki/Tree_of_the_knowledge_of_good_and_evil
        Det är alltså ingen synd kopplad till kunskap, som alla (nästan) tror, utan det handlar om dualism. “Fallet” är ett fall från ett absolut medvetandetillstånd ner till ett dualistiskt medvetandetillstånd, och det är ett fall i frekvens. I dualism ser man tillvaron genom två polariteter; rätt eller fel, gott och ont, sant eller falskt, etc, etc… det leder i sin tur till ett relativiserande: “det är det minst onda” att välja det, etc. Uttrycket “allt är relativt” kommer ur dualism. Onskan har sitt ursprung i dualism, vill jag nog påstå.
        “Synden” som begås är just det här fallet ner i dualism, där man också tappar bort sig själv, och identifierar sig med något annat!
        (Därför är jag mer eller mindre anhängare av den inriktning man kallar non-duality.)

        • Ok… Ja du har rätt.

          Vad får de för implikationer för Gud? Att han bara är, och aldrig väljer mellan gott och ont, utan bara agerar bortom allt gott och ont, om vi samtidigt tänker oss att Adam och (hans andra fru) Eva var en avbild av Gud och således inte heller kunde välja mellan gott och ont (innan ormen förledde Eva att äta av kunskapens frukt) om vi ger valet (medvetandet) att kunna välja och kallar det för kunskap? I så fall är valet lika med kunskap och då skulle Gud sakna kunskap, om han inte kan välja mellan gott och ont – han är bara är god, kan inte välja något annat?

          Eller så kan vi se medvetande att välja som en kunskap i sig, som då skulle vara skiljelinjen mellan djur och den medvetna människan, som gör val i livet.

          Att kunna välja mellan ont och gott, är det en synd i sig?

          Appendix: Hur kunde Gud förbise att människan, som han själv skapat – till sin egen avbild, till slut inte kunde motstå frestelsen att äta av kunskapens frukt? Kände Gud inte sig själv? I och med att han inte kunde de, var är det då som säger att inte det eviga livet efter döden i paradiset kommer att utvecklas på samma sätt? Edens lustgård måste väl vara samma sak som paradiset. Och om det blev fel redan från början (när det bara fanns två människor) varför skulle det inte också kunna gå fel när så många måste trängas där, för övrigt i all evighet?

    • Torbjörn – jag tror att Lucifer var/är en god ängel och att kyrkan (makteliten) ville framställa Lucifer som ond för att skrämma folket – läs mitt svar till artikeln.

    • En orsak till att den onde har fått namnet Lucifer (ljusbäraren) är väl tanken från medeltida kristna teologer att djävulen vänder på Guds ord och mening – bakochfram. Gud var då tänkt att vara ljuset och det onda mörker.

      Led Zeppelins Stairway to Heaven Backwards Lyrics

      “So here’s to my Sweet Satan.
      The other’s little path
      Would make me sad,
      Whose power is faith.
      He’ll give those with him 666.
      And all the evil fools,
      they know he made
      us suffer sadly.

      Om det nu stämmer, men det verkar det som om man söker på YouTube och lyssnar.

        • Vilket i sig öppnar dörrar till en helt nya inriktningar, där myten om Faust (Wolfgang von Goethe) kommer in i bilden. I dramat Faust säljer han sin själ till djävulen i utbyte mot lycka och framgång – ett högmod som kommer att straffa sig.

          Men detta är en myt och inget annat. Talande är i vart fall hur den så kallade hårdrocken kom att förknippas med djävulsdyrkan, vars ritualer, med allt vad det
          innebär inte har något stöd i bibeln eller någon annan uråldrig skrift jag har kommit över, utan är en ren populistisk efterhandskonstruktion. Hela tanken är enbart löjlig i mitt tycke. Snarare är det ett ett sätt att marknadsföra rock som någonting farligt och därför lockande för unga människor samt chocka vuxenvärlden.

        • Det finns nog en biblisk förlaga, tänkte på när Jesus frestades av Djävulen i 40 dagar, men han stod på sig och sade “vik hädan, Satan!” Bland oss dödliga idag är det nog inte så lätt att vara lika kaxiga som Jesus, vi har också Crossroads-legenden, där bluesartisten Robert Johnson ska ha sålt sin själ till Djävulen vid nån vägkorsning. Jag tror det ligger en sanning i det. Artister får inte säga vad som helst, utan måste ingå nåt slags “pakt”. Det flesta artister släpps aldrig fram. Jag misstänker starkt att Bob Dylan blev “uppvaktad” runt 1966, han hade en djup kris där och tappade tråden totalt, som förklarades med en MC-olycka. Han har antytt i senare intervju att han inte längre kan skriva som han gjorde ett tag (innan -66), “the Chief Commander of the world” bestämmer, har han sagt.
          Ska bli spännande att läsa hans Cronicles part 2… om han säger nåt mer om det.

          • Utan att gå för djupt i källorna när Jesus utsattes för frestelser i sin 40 dygn långa fasta, kan jag berätta att fastandet är som värst de tre första dynen. Därefter går det galant lätt. Så frestelser (i vart fall de jordiska) är lättare att motstå ju längre tiden går. Har nämligen nyligen själv avslutat en längre fasta, så jag vet.

          • Det har du rätt i. I dagsläget, och i en djupare mening, är det nog bankmakten – Mammon – som är den lede Frestaren, och det är inte så lätt att vägra. Inte bara en fråga om karaktär.

    • Man ska inte tro på allt som står på Wikipedia. Lucifer är en ärkeängeln en mycket högt stående varelse, Även om dessa ärkeänglar närmar sig gud i visdom och styrka. Så hindrar det inte dem från att ha svårt att tolka guds uppdrag, eller att veta precis vad som blir bäst. Helt enkelt de har olika uppfattningar. Det sägs att Lucifer har haft en avvikande åsikt kring hur vi människor ska behandlas och vad som ska hända för oss.

      Ordet djävulen är något helt annat, och sägs vara ett allmänt ord för onda väsen som demoner. Det kan säkert finnas flera olika djävlar. Ordet bör ej användas då det är för ospecifikt, det har dock inget med Lucifer att göra alls.
      Satan sägs vara namnet på den främsta av demonerna. Demoner sägs hata människan det grövsta. Satan sägs betyda motståndare eller utmanare. Satan sägs ha utmanat Jesus i sin ökenvandring.
      Min personliga uppfattning är att Lucifer är inte total ondska. Satan är inte det heller, och kan inte sägas företräda all ondska eller kaos. Alla demoner företräder sig själva och har sin agenda, det är att trycka ner oss och lyfta sig själva. Inte att skapa totalt mörker eller så.
      Invertering av kristna symboler som korset, sägs göras av demoner för att håna Jesus och Gud. Det är bara för att visa att de kan och att de vågar göra det.

    • I Uppenbarelseboken är Herren Morgonstjärnan, dvs, Ljusbringaren. Rudolf Steiner sade att en annan ljusbringare, Lucifer, var verksam i Asien för länge sedan och fortfarande har inflytande där med ett kollektivt sinnelag, om jag har förstått det rätt. Jag antar att hans religion kom snett och byttes ut.

      Våra gamla kyrkor har koret mot öster där solen går upp. Om Herren uppenbarar sig i väster är Han också Aftonstjärnan.

  • Intressant. Det är dock så, trot om du vill, att ondskan per se inte finns. Det finns bara avsikter. Men problemet här är att avsikter i sig inte är onda eller goda. De är avsikter, vars utfall antingen avses gynna dig själv, gynna andra, eller båda. Eller så är avsikten den motsatta, att förstöra för andra (egoisten skulle aldrig avsiktligt förstöra för sig själv!).
    Så om vi släpper villfarelsen att ondskan i sig inte finns utan allt återfaller på DIN avsikt med vad DU gör. så ser vi bilden klarare. Vi ser t.ex att politiker bara gynnar sig själva, bankernas ägare gynnar bara sig själva. Detta är inte ondska, det är ren egloism. Det finns förvisso en grupp som vill förstöra planeten, men de gör det utifrån rent egoistiska perspektiv. Deras avsikt är alltså att behålla allt för sig själva eller slå sönder allt (= den brända jordens taktik).
    Så glöm villfarelsen om ondskan och se den för vad den är – egoism och rädsla.

    • Ja det är ju väldigt komplext egentligen var som faktiskt är ont eller gott. Beror på vem man frågar, ur vems perspektiv man ser saken. Det som är bra för den ene kan ju vara dåligt för en annan. Så jag kan hålla med om att ondskan som något som skulle vara ont för alla alltid inte finns för det är en värderings fråga.

      Som det här att ta ett annat liv tex. Det är ju oftast något som kan betecknas som ont men det finns tillfällen då det ur någons perspektiv kan rädda ett liv och då måste det ju betecknas som gott för den personen iaf.

      Som med alla motsatser (yin och yang) är ont och gott också oupplösligt förenat. Det går inte att få bara det ena för de kan inte existera utan sin motpart.

      Att ha att göra gott som rättesnöre är dömt att misslyckas. Det går inte att göra bara gott ur allas perspektiv. Inte ens värt att sträva efter. Och om man gör det så riskerar man bara att behöva sätta på sig skygglapparna för att slippa se sin egen ondska. För det går inte gå genom ett liv och inte göra saker som av någon annan kan uppfattas som ont. Man kan bara göra det som känns eller verkar rätt, bra eller viktigt för en själv i nuläget.

      Apropå att Jesus tog på sig våra synder. Det var ju riktigt bra tänkt av någon tänker jag. Om det nu var Jesus själv om han faktiskt funnits som historisk person eller någon med god självinsikt som förstått hur skadligt det är med självanklagelser och skuld. Hur viktigt det är att kunna släppa och förlåta för att kunna ta lärdom och komma vidare i livet och i sin egen utveckling som människa. För om man nu gjort något fel så för att kunna dra någon lärdom av det misstaget behöver man kunna se på sig själv och händelsen med klar blick. För att kunna det måste man också kunna se på det man gjort med kärlek och förlåtelse. Känner man skuld och skam så är det risk att man också känner rädsla för att erkänna det man gjort. Och då tror jag följden blir att man håller det ifrån sig förtränger eller förtrycker och därmed blockerar insikten av den händelsen och därmed förhindrar sin egen utveckling.

  • Eftersom vår hjärna kan ses som ett system kapabelt att hantera både KAOS och ORDNING så blir det enligt den finske hjärnforskaren Matti Bergström viktigt att vi inte hamnar för djupt i kaos, i det luciferiska, eller om man så vill i djävulens famn. Där finns de överdrivna “livsnjutarna”, droger och flykt från en ordnad tillvaro.

    Om vi däremot hamnar för djupt i det ordnade, hos Arhiman, satan, så tappar vi förmågan att tro – det är veta som gäller, allt skall vara förutsebart och vi vänder oss bort från det sant mänskliga och godtrogna. Det blir en kylig värld av värdeinvalider som i nutid har utvecklat en eminent förmåga att “ge sken av”, att låtsas. Det är yta som gäller i dessa FaceBokstider. Läs gärna Bergströms bok “Hjärnor i politiken” så får vi en förklaring och bakgrund till vad som händer i Sverige idag.

  • Tack för detta initiativ, Erik! Mycket kreativt!
    Stort ämne. Men jag tror det är väsentligt att också veta vad som är GOTT, medan man gräver i det här. Jag tror inte man orkar annars!

    Slutordet i artikeln är “Lita på din intuition”. Och jag tror på det. Min intuition säger mig att ondska inte är ett område som vetenskapen kan ge oss ett tillfredsställande svar på.
    Tvärtom, det finns sannolikt en drivkraft att bevisa att Gud inte existerar, och att det därmed inte existerar begrepp som moral, etik, kanske inte ens kärlek, eller ett “högre medvetande”, eller ens “sanning”? Dvs att allt är objektivt, upp till människan, och att det betyder att en “bättre slags” människa har full rätt att underkuva och förslava en “sämre sorts” människa.
    Och – eftersom Gud inte existerar – finns ingen som kommer att bestraffa den som utför onda handlingar.

    Det är belysande att se religionernas roll, samt deras mysticistiska läror. Det finns en yttre, extrovert del och en inre, introvert (mysticistisk) del. I religioner som utövar “ondska” har den extroverta delen tagit över helt. Om Gud finns, är han/hon DÄRUTE, till synes separerad från oss, och det finns till Eder tjänst en hoper präster som tar sig rätten att företräda Gud gentemot dig, och de har därmed all möjlighet att också utöva ondska “i Guds namn”. Så här har det varit inom Katolska kyrkan, där historiskt allt skulle gå genom präster, ytterst påven, och inom Islam där jordiska “mullor” dikterar den rätta uttolkningen av Mohammeds skrift.

    Ondskan finns inom religionerna, i form av människor som vill vara gudar på jorden, och de vill kunna hänvisa till en Gud DÄRUTE, för att urskulda sig själva, och erhålla total makt över folket.

    Men Islams “introverta”, mysticistiska lära, sufismen, är annorlunda. Läs poeten Rumi! Den är märkvärdigt lik Taoismen, Zen-buddhismen och överhuvudtaget läror där man söker inre kontemplation och sanning. Och här ser man snabbt att de alla kongruerar. Gud, Nirvana, Tao och Brahman är exakt samma sak!
    Kristendomen har också en mysticistisk del som uttalades av Meister Eckhart på 1200-talet. Det har skrivits en bok som jämför Meister Eckharts läror med Bhagavad Gita, och det finns stora likheter, trots att Meister Eckhart bevisligen aldrig hade någon kontakt med Bhagavad Gita.
    Även Jesus talade om en Gud “inom oss” (Lukas 17:21) som Eckhart ofta refererar till, och det var sannolikt därför Jesus blev korsfäst, då han luckrade upp prästernas makt över folket.
    Meister Eckhart jagades med blåslampa av inkvisitorerna. De var nästan på väg att få fatt i honom, men han hann (turligt nog) dö en naturlig död. Sufisterna utsätts för de mest monstruösa grymheter man kan tänka sig, av den “riktiga” Islam. Samma slags grymheter fanns inom Katolska kyrkan, och märkligt nog hos kommunisterna. Jag ska inte gå in på vad det kan vara för grymheter, men kan upplysa om att endast fantasin sätter gränserna…

    Som sagt är det belysande att iaktta att där ondska florerar, är det alltid något DÄRUTE, som har “större makt än du”, såsom en yttre entitet av högsta sanning, och de har sina experter som tar sig rätten att behandla folk efter den. Även vetenskapen kan inta denna roll som “högsta sanning”, och det fungerar på samma sätt. Jag tror också att andra (kollektivistiska) begrepp som folket respekterar, såsom “demokrati”, är tacksamma stenar för ondskan att gömma sig under.
    Ondskans essens är en vägran att “gå inom sig” (?). Jag tror det.

    Läs gärna Neale Donald Walsch: Conversations With God,
    Kim Michaels: The Psychology of Evil.

  • Hoppas det framkom i artikeln att ondskan är en ganska sent påfund i religionshistorien. Vidare är det kristendomen som propagerar mest för just ondskan, vad det nu kan betyda.

    För över föreligger det många problem i övergången från polyteistiska religioner till monolatriska religioner; här uppstår en mängd problem, som dels katolska kyrkan, så väl som den protestantiska filosofer länge brottats med och som fortfarande inte är lösta.

    Men kan ju fråga sig var syftet var med att överge flergudreligioner för engudsreligion. Problemet inom kristendomen är tanken att Gud är alltigenom god sam allsmäktig och älskar alla, vilket inte alls är fallet i Gamla testamentet eller för den delen i Koranen. Här uppstår ett flertal olösliga paradoxer. Den mest kända är “Teodicéproblemet” som var varje barn känner till som växer upp i ett kristet hem: Om gud är god, hur kan han då låta ondskan finnas.

    Lactantius (född cirka 250 i Afrika, död 320 i Gallien, lärjunge till Arnobius den äldre) formuklerade följande problem:

    “Antingen vill Gud utplåna det onda, men kan det inte.
    Eller så kan han det, men vill inte.
    Eller så varken kan eller vill han.
    Om han vill men inte kan är han maktlös, vilket går emot hans natur.
    Om han kan men inte vill är han ond, vilket också går emot hans natur.
    Om han varken vill eller kan är han både ond och svag och är alltså inte Gud.
    Men om han vill och kan, vilket är det enda som stämmer överens med vad han är, varifrån kommer då det onda och varför gör han inte slut på det?”

    Varje monolatrisk religion, som hävdar att det endast finns en Gud, måste på något sätt lösa problemet med att det finns en annan kraft eller makt ur vilket allt som inte leder till den enda guden uppstår från – om det inte uppstod ur Gud, är Gud inte heller Gud den enda guden, och således inte heller en monolatrisk religion.

    Om det onda eller djävulen har lika stor makt som Gud, kan inte Gud vara den enda guden. Inom polyteistiska religioner anses problem med ondskan komma av olika gudar: onda så väl som goda gudar som motarbetar varandra. Inom var av de abrahamitiska religionerna finns passager om den onde mot den enda guden, vilket gör varje monolatrisk religion till viss del till en polyteistiska religion. Tydligaste är detta inom kristendomen där den heliga treenigheten finns: Gud, Jesus samt den Heliga Anden. Denna treenighet återfinns inte inom judendomen eller islam.

    Det ondas problem:

    Det ondas problem kan formuleras på ett mer formellt sätt med hjälp av ett logiskt resonemang:

    1. Om Gud existerar så är Gud allsmäktig, allvetande och allgod.
    2. Om Gud är allsmäktig så kan Gud eliminera all ondska.
    3. Om Gud är allvetande så vet Gud att ondska existerar.
    4. Om Gud är allgod så vill Gud eliminera all ondska.
    5. Ondska existerar.
    6. Alltså gäller inte någon av premisserna.

    Ett sätt att lösa detta är att häva: Gud finns inte, för att ondska finns – ondska utesluter en god Gud eller att ondskan alltså är oförenlig med en allsmäktig och god Gud.

    Det ondas problem inom judendomen

    Det ondas problem inom judendomen är inget problem, då Gud inom judendomen inte enbart är en god gud, utan en straffande Gud. Det finns många exempel på Gud själv utför handlingar som måste uppfattas som onda. Exempelvis dränker han större delen av mänskligheten i Syndafloden, för att han hatar deras synd – alltså hat och onda handlingar. Eller i (Domarboken 20 kap) uppmanar Gud elva av Israels stammar att begå folkmord mot den tolfte.

    Det ondas problem inom islam

    Inom islam ses inte Gud endast som god och allsmäktig. Utöver att vara god och allsmäktig, som är guds dominerande attribut, ses Gud också som hämnare och domare. Människan skapades av Gud för ett test och vill se hur människan reagerar under olika situationer. Omotiverad eller ren ondska förekommer inte eftersom detta är beroende av mänsklig subjektivitet. Alltså det är från människa till människa att avgöra vad som är en ond handling.

    Problemet eller paradoxen med en allomfattande, allsmäktig god Gud existerar enbart inom Kristendomen.

    • Erik Forsman – du skriver: Om Gud kan utplåna det onda men inte vill då är han ond.
      Men jag ser det som att Gud inte ännu vill utplåna det onda, därför att han vill att människorna på jorden ska få chansen att lära sig lite grand till – sen (snart) kommer han att stänga dörren för ondskan och onda människor att leva på jorden, därför att han vill att så många människor som möjligt ska få en sista chans att göra lärdomar och växa till sig och bli goda människor.

    • Problemen med sådana här logiska övningar är att frågan högst troligen är felaktigt ställd från början. Teorierna innehåller alltid vissa givna antaganden, som inte ifrågasätts.

      Jag tänker inte krångla in mig alltför mycket i hur jag ser på saken. Men lite saker kan jag bidra med. För det första gud är en del av skapelsen det vi kallar kosmos. Jag anser att gud inte är skild från skapelsen utan är en del av den och i den, några gör antagandet att gud fanns före big bang, och i oförändrad form har fortsatt vara gud. Så tror inte jag. Som någon beskrev skapelsen “Gud skapade värden för att fortsätta utvecklas.” Alltså har vi en resa, och vi har en ändlig gud som inte är allsmäktig. Jag anser att enda sättet att kunna utvecklas är att växlande visa vad godhet är kontra ondska. Samt allt annat.
      Som någon sa, vad är värme utan kyla. Hur kan man känna något utan dess motpol. Ondskan finns där för att visa vad som inte är så bra, så vi kan utvecklas. Det är vi själva som begär det öde som möter oss i livet. Det sker före vi omföds.

      • Vilket ställer den yttersta på det yttersta. Gud finns i vår tro. Om alla människor slutar tro på Gud, upphör Gud då existera?

  • Här är min aspekt på människan och ondskan. Jag tror att människan från grunden är ren och gudomlig helt utan ondska, för jag tror att ondskan, en gång i tiden, kom utifrån, och efterhand tog människan till sig denna ondska som lätt fastnade i människan, och som än idag kan vara svår att bli av med.

    En gång för länge sedan i människans jordiska historia så ville den gode Ärkeängeln Lucifer att jordens folk skulle få möta större utmaningar än vad de dittills hade gjort, för Lucifer ansåg att människans behagliga och lättsamma liv på jorden hade gjort sitt. Han tyckte helt enkelt att det var dags för människorna att få utvecklas vidare och ge dem större utmaningar. Så han arrangerade en mer dualistisk värld/jord där ondskans krafter hade tagit plats. Och efterhand när människan hade tagit plats där så blev hon allt mer maktlysten, egocentrisk och ondskefull.

    Men efter många inkarnationer med mängder av jordiska upplevelser i en dualistisk tillvaro så fick människan till sist nog av mörka erfarenheter. Hon väcktes av en insikt om sin gudomliga härkomst och successivt vaknade hennes andliga inre allt mer och hon började så resan tillbaka till en mer human tillvaro.

    Människan har helt enkelt fått genomgå en hel del prövningar under en ondskefull tidsperiod på jorden, men tack vare denna tuffa tid tillsammans med mörkrets krafter så har människan alltså utvecklas till en mycket starkare och mer suverän individ.

    Jag tror alltså att det är viktigt att vi försöker avdramatisera vår syn på det mörka/onda och inte enbart se det som något negativt. Det är ju klart att de onda sakerna i sig själva är negativa för stunden, men jag tror att det är viktigt att vi försöker se mer tekniskt och klarsynt på de onda tingen, att vi förstår att det onda faktiskt ingår som en konstruktiv ingrediens i vårt liv på jorden och att det onda därmed är en positiv sak – alltså sett ur det större och bredare perspektivet.

    • Många som verkar vilja göra Djävulen/ Lucifer till en god varelse / kraft. Jag köper inte den tanken.

      Det du Erik W skriver om hans aktiviteter får mig att tänka på Job, som Satan bad Gud om att få utmana för att se om Job skulle behålla tron. Gud gick med på det och annars hade det inte fått ske. Det visade sig att Job höll fast vid sin tro, trots allt han gick igenom. Det Djävulen ville visa, och misslyckades med, var att en människa bara tror på och ärar Gud om allt går henne väl i livet.
      Om man tror att Djävulen / Lucifer är god så tror man nog inte på vad Jesus säger i NT. I Johannes evangelium kap 8 ;44 . Där säger Jesus bl a ;
      ” Han (Djävulen ) har varit en mandråpare från begynnelsen , och i sanningen står han inte , ty sanning finns inte i honom. När han talar lögn talar han av sitt eget , ty han är en lögnare , ja lögnens fader “.

      Sen att Gud låter honom fortsätta med “sitt verk” har kanske en mening som är svår för oss att förstå. Det borde ju finnas ett syfte med hans existens. Så långt kan jag på sätt och vis hålla med dig.

      • eva-marie – Jag tycker inte att man ska kalla Lucifer för djävulen, för jag tror att många textstycken i bibeln är förvanskade av Vatikanen (eliten) när de menar att Lucifer står för ondskan, och detta gjorde de, eliten, i avsikt för att skaffa sig mera makt över folket.

        Som jag skriver lite längre ner så tror jag att Lucifer är en god ängel. För när Gud frågade Ärkeänglarna om någon ville arrangera en dualistisk värld där mörka krafter skulle råda, så ville ingen av Ärkeänglarna göra det. Då erbjöd sig den gode Ärkeängeln Lucifer att göra det, med tungt hjärta, eftersom han visste att han genom den uppgiften skulle framkalla ondska och negativitet – och sådant vill ju ingen god ängel ägna sig åt. Uppgiften var alltså att lägga grunden för en dualistisk värld, där motsättningar och ondska skulle bli lektioner för änglarna/människorna så att de skulle bli stärkta och mer erfarna och goda människor/själar.

        • Var har du läst om detta ? Jag läser inte om det i Bibeln, om jag inte missat ngt. Jag håller mig mest till den, fast det kan ju finnas andra böcker där det går att läsa om Lucifer t ex.
          Jag gör inte anspråk på att ha sanningen men sätter stor tilltro till Bibeln. Visst kan den ha blivit förvanskad i ngn del, men om man drar det resonemanget för långt, så går det att förkasta hela skriften och tron på Gud och Kristus som Guds son.
          Sen tror jag inte det går att bevisa varken Guds existens eller icke-existens i ett sånt här forum. Tron är till stor del en erfarenhet, men den kommer i sin tur av att Ordet / Skriften förkunnats, eller lästs.

          • Javisst eva-marie – det här är inga lätta saker att förstå. Jag har tagit mycket av min story från andliga kanaliseringar som jag tror har många sanningar i sig. Men jag tror samtidigt att ingen människa kan hävda att deras historieversion är den rätta. Var och en har sin egen tro och det är väl gott nog, och jag tror på min story men jag kan ju naturligtvis inte vara säker på den heller.

        • Så då är vi i princip labbråttor med fri vilja inom ett snävt regelverk i ett experiment uppsatt av en Gud som är kärleksfull och rättvis, där vi genom ondska ska lära oss godhet. Som en av labbråttorna känner jag mig inte riktigt bekväm med experimentupplägget eller dess utveckling. Men det ligger ändå en viss pervers logik i det hela där ondskan är referens till godhet och utan det ena kan man inte veta det andra. Hoppas ändå att experimentet snart är slut och de inför nästa försök tar fram lite mer humana metoder och en möjlighet att frivilligt få avsäga sitt deltagande.

          • Den grundtanken har jag burit med mig länge, som var uppslaget till en roman som aldrig blev skriven: Gud som pervers – likt SAW-filmerna (https://sv.wikipedia.org/wiki/Saw). Ett slutet rum (jorden) där människorna fick kämpa på liv och död, emedan Gud roat gnuggade händer med ett listigt flin på läpparna, tills han till slut fångades Gud in av några av belästa magiker, som ställe han till svars för domstol, där Gud fick försvara sig. Var experiment verkligen förenligt med att vara god, plus lite andra sidohandlingar också.

            • Gamla Testamentet beskriver en motsägelsefull Gud som i vred hämndlystnad själv kan ta död på människor utan mänskliga mellanhänder. Trots att han har skapat oss så ska vi inte bara lyda utan vi ska även tro på honom, vilket indikerar ett självbekräftelsebehov. Men samtidigt så älskar han och vill oss väl på ett lite schizofrent sätt.

              Allt ovan nämnt är ju bristfälliga mänskliga drag och eftersom vi är skapade i hans avbild, så är våra brister bara ett utslag av hans egna. Det är ju han som med lite självinsikt borde ändra på sig, eftersom det är han som är det ursprungliga problemet.

            • Gamla Testamentets vredgade Gud, är Lucifer. GT ingår som bekant också i den judiska Toran, och här återfinner vi också doktrinen om det utvalda folket. I Talmud drivs det här mycket längre. Israels rike ska sträcka sig över alla nationer, och alla andra raser ska dödas eller förslavas. Men judarna var ett utvalt folk endast därför att judarna är ett särskilt problematiskt folk.
              Men: (viktigt): med “judar” menas i första hand ett folk som använder sig av doktrinen om “Guds utvalda folk” i eget maktsyfte, och det är sannolikt ett folk som VALT judendom som sin religion! De sk Ashkenazi-judarna (av turkist ursprung), lär utgöra 80% av alla världens judar (enligt Lasse Wilhelmson). Läs gärna:
              https://perraj.com/2018/08/08/det-morka-forflutna/

      • Judisk teologi är väsensskild från den kristna uppfattning bland annat gällande Guds godhet. Att: “Satan bad Gud om att få utmana för att se om Job skulle behålla tron” betyder (enligt judendomen) att Satan här gör Gud en tjänst – Gud prövar Job, genom att ge Satan ett uppdrag. Detta är inte förenligt med kristen tro, för det skulle innebära att den allvetande och allgoda guden blev påverkad eller manipulerad av det onda.

        Inom kristendomen är tanken helt främmande att Gud skulle använda sig av en fallen ängel. Förstår inte riktigt kristna som använder sig av gamla testamentet (judendomen), som strängt taget i grunden skiljer sig åt på flera viktiga punkter. T ex erkänner inte judendomen Jesus som guds son. De två religionerna delar ingen teologisk grund.

        Jag ser kristendomen som en väckelserörelse inom juden domen för judar, men är samtidigt även öppen för gojer = icke judar.

  • Du skriver bl a, att ” man inte är impregnerad från ondska för att man ber och är troende “.

    Nej, det tror jag ingen av oss som kallar sig troende inbillar sig heller. Vi vet oftast mycket väl att vi har “det onda”, eller syndanaturen om man så vill, inom oss. Många av oss som blivit troende vet alltför väl om hur ofullkomliga och otillräckliga vi är/har varit i det här livet. Paulus beskriver vårt mänskliga dilemma väl i brevet till romarna ;
    ” Ty jag kan inte fatta att jag handlar som jag gör ; jag gör ju inte vad jag vill, men vad jag hatar, det gör jag. ” ( Rom kap 7;15) Och i vers 19 skriver han ” Ja, det goda som jag vill gör jag inte; men det onda som jag inte vill, det gör jag “. Hela det kapitlet går han igenom kampen mellan det onda och goda inom sig själv. Sen kommer han till den befriande slutsatsen att han genom Jesus Kristus är fri från syndens och dödens lag i början av kapitel 8 ;
    “Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag.” Och resten av kapitlet går han vidare i den här tankebanan.

    Men det betyder inte att vi som tagit emot budskapet anser oss vara syndfria redan nu. Det är bara p g a Nåden , som övertäcker vår syndanatur, vi kan känna tillit till Guds löften.
    Barnsligt ? Ja, det står var och en fritt att tycka vad man vill.
    Sen finns det också en ondska som kommer utifrån. Här kommer Djävulen in i bilden. Jag tänker inte gå in så mycket på honom just nu, men håller med dig om att han bara kan fresta och anklaga oss så långt Gud tillåter det.

    • Ja, eva-marie. Känner faktiskt inte till om det finns någon annan religion som så kraftfullt och tydligt lyfter fram syndernas förlåtelse. En underbar filosofisk ide, i bjärt motstånd till: “öga för öga och tank för tand”.

  • Jag anser att man kan dela upp ondska för att se dess natur. Det är viktigt för annars har man svårt att se vad som är vad. Den första gruppen ondska är den som kanske inte alls är ondska, men kan ses eller uppfattas som ondska. Det är den naturliga ondskan. En varm eld är inte ond, men du kan bränna dig. Ett stup är inte ont, men du kan ramla och dö. Det är de naturlagar som alltid finns närvarande och hotar oss.
    Den andra ondskan är den som kommer från människan, det är när vi väljer att göra ont. Kan vara av eget syfte. Detta är den mänskliga ondskan. Det är dock viktigt att se att mänsklig ondska ibland kan ha ett positivt syfte. Den kan vara att vara förlösare av tanken eller bygga ett motstånd till en tankemässig låsning.
    Den tredje ondskan är den som kommer till oss från högre makter, kan vara Satan eller kanske gud? Eller några av de väsen som står över oss i skapelsen. Den tvingas på oss från dessa makter, och vi kan inget göra. Grekerna pratade om gudar som spelar ett spel med människorna på jorden.

  • Precis så! Ondskan är liktydig med kaoset. När vi låter oss lockas bort från ordning av fåfänga, girighet etc tappar vi förmågan att se klart, vårt omdöme fördunklas och vi får svårare att se konsekvensen av våra val (handlingar, beslut). Då är risken att vi fattar dåliga beslut som är liktydigt med ondska.

    Intressant det där att Lucifer av kristendomen betraktats som satan. Kommer direkt att tänka på att ljusbärare måste handla om att kasta ljus på dvs belysa saker så man ser sanningen. Det är ganska obekvämt att människor ser sanningen och tänker självständigt. Då behöver man inte ledas av någon kyrka eller någon auktoritet för då är man ju sin egen auktoritet, fullt kapabel att fatta sina egna beslut ta sina egna moraliska ställningstaganden. Det känns ju helt logiskt att den auktoritära kristna kyrkan behöver fördöma det egna ljuset den egna individuella vägen. Den som om jag förstått rätt Gnostikerna ansåg vara den riktiga och viktiga vägen till Gud. Att finna sin egen väg och gör sina egna reflektioner och insikter. Lära känna sig själv helt enkelt!

  • Apropå Lucifer. Så här lyder skrivelsen på Wikipedia:

    “Lucifer (heb. hêlêl eller hêlêl ben shachar) är Hebreiska och betyder ljusbringare eller ljusbärare (Lucem ferre ‘att bringa ljus’). Inom större delen av kristen teologi har Lucifer identifierats med Satan.”

    Omedelbart undrar jag varför man inom kristen teologi valt att betrakta Lucifer som kommer med ljus somSatan! Wikipedia tar även upp detta:

    “I förkristen romersk mytologi betecknade det latinska ordet Lucifer planeten Venus när den visade sig som morgonstjärna i gryningen, vilken identifierades med den motsvarande grekiska stjärnguden Fosforos. Ingen av dessa två gudomar var förknippad med de negativa associationer som senare skulle knytas till namnet genom kristendomens läroutveckling och bibelns översättning till latin.”

    Källa: https://sv.wikipedia.org/wiki/Lucifer

    Så vilket motiv hade kristen teologi med att fulstämpla Lucifer? Det framgår inte i texten på Wikipedia. Någon som vet?

    • De behövde väl ha något att hota den godtrogna massan med. De har ju lurat i folk att om du är god och accepterar din världsliga misär, så blir det bättre när du dör. Men om du inte sköter dig, och d.v.s. gör som kyrkan vill, så hamnar du i djävulens eviga skärseld. Men hela det här upplägget är ju helt ologiskt. Om Satan är Guds motståndare så varför skulle han då straffa dem som inte lyder Gud? Det borde ju vara precis tvärtom, där du i så fall blir rikligt belönad eftersom du i din olydnad mot Gud är på Satans sida

      Sen är det väl i stort sätt Katolska kyrkan som de senaste två tusen åren styrt den kristna teologin och vad de berättar för massorna och vad som står i deras uråldriga bibliotek är nog rätt väsensskilt. Katolska kyrkan har ju även döpt om en massa hedniska gudar till helgon så att de flesta inte vet vilka de ber till eller åkallar och i detta bedrägeri visar kyrkan också vilken entitet den tillber.

      • Visst är det så. Romerska katolska kyrkan är så långt ifrån ursprungsförsamlingarna – apostlarnas församlingar, man kan komma. De återfinns dock inom östortodoxa kyrkan där överheten består av biskopar, som är autonoma i dess olika kyrkor världen över, i sin relation till varandra. Här lyft också: “vår härliga Härskarinna Maria, Theotokos, och ständig Jungfru” upp samt att det finns en kult kring Theotokos (guds moder). Ikoner som är porträtt av Maria och barnet, ges här inkarnationens mysterium spelrum genom att Jesus som är gudomlig, blivit född av en kvinna.

        • Inkarnation är egentligen en ganska enkel företeelse. Bakgrunden är den att en “andlig” entitet flyttar in i en biologisk varelse av flyktdjur, människan, som är full av sexsensationer för att hålla protoplasmalinjen i gång i en värld av tänder och klor. Syntesen flyktdjur och ett enormt kraftfullt andeväsende ger en ganska intressant variation på slumpmässigheter. Här kommer utanför-kroppen- -upplevelser in i bilden som bekräftar den senare entiteten.

    • Djävulen har inget samlingsnamn i Bibeln utan beskrivs som anklagare, motståndare eller frestare. Lucifer nämns aldrig i bibeln, utan antar tydligen namnet Samael. Myterna varierar om Samael i judisk mytologi som vanligtvis jämställs med Satan, men inte alltid. I bland ledare över demoner, i bland som ängeln som skickas för att hämta Moses själ och Esaus skyddsängel enligt “Henoksboken” och “Talmud (Yalkut)” i bland både en god ängel och som en mörk ängel eller demon (tredje Baruksboken). Bland annat beskylls han för att vara den som planterade Kunskapens träd och detta är anledningen till att han (i egenskap av Satan) föll från Himmelen och ådrog sig Guds missnöje. Samael beskylls också för att vara den som lurade Eva i Paradiset enligt “Sayings of Rabbi Eliezer” ha förfört henne och slutligen blivit fader till Kain enligt wikipedia.

      • Här måste jag korrigera dig på en punkt (men nästan alla begår det här felet, så du är i gott sällskap), det gäller det här med Kunskapen. Man säger nästan jämt “Kunskapens Träd”. Men det är inte Kunskapen som sådan som avses, utan Kunskapen om Gott och Ont!
        https://en.wikipedia.org/wiki/Tree_of_the_knowledge_of_good_and_evil
        Det är alltså ingen synd kopplad till kunskap, som alla (nästan) tror, utan det handlar om dualism. “Fallet” är ett fall från ett absolut medvetandetillstånd ner till ett dualistiskt medvetandetillstånd, och det är ett fall i frekvens. I dualism ser man tillvaron genom två polariteter; rätt eller fel, gott och ont, sant eller falskt, etc, etc… det leder i sin tur till ett relativiserande: “det är det minst onda” att välja det, etc. Uttrycket “allt är relativt” kommer ur dualism. Onskan har sitt ursprung i dualism, vill jag nog påstå.
        “Synden” som begås är just det här fallet ner i dualism, där man också tappar bort sig själv, och identifierar sig med något annat!
        (Därför är jag mer eller mindre anhängare av den inriktning man kallar non-duality.)

        • Ok… Ja du har rätt.

          Vad får de för implikationer för Gud? Att han bara är, och aldrig väljer mellan gott och ont, utan bara agerar bortom allt gott och ont, om vi samtidigt tänker oss att Adam och (hans andra fru) Eva var en avbild av Gud och således inte heller kunde välja mellan gott och ont (innan ormen förledde Eva att äta av kunskapens frukt) om vi ger valet (medvetandet) att kunna välja och kallar det för kunskap? I så fall är valet lika med kunskap och då skulle Gud sakna kunskap, om han inte kan välja mellan gott och ont – han är bara är god, kan inte välja något annat?

          Eller så kan vi se medvetande att välja som en kunskap i sig, som då skulle vara skiljelinjen mellan djur och den medvetna människan, som gör val i livet.

          Att kunna välja mellan ont och gott, är det en synd i sig?

          Appendix: Hur kunde Gud förbise att människan, som han själv skapat – till sin egen avbild, till slut inte kunde motstå frestelsen att äta av kunskapens frukt? Kände Gud inte sig själv? I och med att han inte kunde de, var är det då som säger att inte det eviga livet efter döden i paradiset kommer att utvecklas på samma sätt? Edens lustgård måste väl vara samma sak som paradiset. Och om det blev fel redan från början (när det bara fanns två människor) varför skulle det inte också kunna gå fel när så många måste trängas där, för övrigt i all evighet?

    • Torbjörn – jag tror att Lucifer var/är en god ängel och att kyrkan (makteliten) ville framställa Lucifer som ond för att skrämma folket – läs mitt svar till artikeln.

    • En orsak till att den onde har fått namnet Lucifer (ljusbäraren) är väl tanken från medeltida kristna teologer att djävulen vänder på Guds ord och mening – bakochfram. Gud var då tänkt att vara ljuset och det onda mörker.

      Led Zeppelins Stairway to Heaven Backwards Lyrics

      “So here’s to my Sweet Satan.
      The other’s little path
      Would make me sad,
      Whose power is faith.
      He’ll give those with him 666.
      And all the evil fools,
      they know he made
      us suffer sadly.

      Om det nu stämmer, men det verkar det som om man söker på YouTube och lyssnar.

        • Vilket i sig öppnar dörrar till en helt nya inriktningar, där myten om Faust (Wolfgang von Goethe) kommer in i bilden. I dramat Faust säljer han sin själ till djävulen i utbyte mot lycka och framgång – ett högmod som kommer att straffa sig.

          Men detta är en myt och inget annat. Talande är i vart fall hur den så kallade hårdrocken kom att förknippas med djävulsdyrkan, vars ritualer, med allt vad det
          innebär inte har något stöd i bibeln eller någon annan uråldrig skrift jag har kommit över, utan är en ren populistisk efterhandskonstruktion. Hela tanken är enbart löjlig i mitt tycke. Snarare är det ett ett sätt att marknadsföra rock som någonting farligt och därför lockande för unga människor samt chocka vuxenvärlden.

        • Det finns nog en biblisk förlaga, tänkte på när Jesus frestades av Djävulen i 40 dagar, men han stod på sig och sade “vik hädan, Satan!” Bland oss dödliga idag är det nog inte så lätt att vara lika kaxiga som Jesus, vi har också Crossroads-legenden, där bluesartisten Robert Johnson ska ha sålt sin själ till Djävulen vid nån vägkorsning. Jag tror det ligger en sanning i det. Artister får inte säga vad som helst, utan måste ingå nåt slags “pakt”. Det flesta artister släpps aldrig fram. Jag misstänker starkt att Bob Dylan blev “uppvaktad” runt 1966, han hade en djup kris där och tappade tråden totalt, som förklarades med en MC-olycka. Han har antytt i senare intervju att han inte längre kan skriva som han gjorde ett tag (innan -66), “the Chief Commander of the world” bestämmer, har han sagt.
          Ska bli spännande att läsa hans Cronicles part 2… om han säger nåt mer om det.

    • Man ska inte tro på allt som står på Wikipedia. Lucifer är en ärkeängeln en mycket högt stående varelse, Även om dessa ärkeänglar närmar sig gud i visdom och styrka. Så hindrar det inte dem från att ha svårt att tolka guds uppdrag, eller att veta precis vad som blir bäst. Helt enkelt de har olika uppfattningar. Det sägs att Lucifer har haft en avvikande åsikt kring hur vi människor ska behandlas och vad som ska hända för oss.

      Ordet djävulen är något helt annat, och sägs vara ett allmänt ord för onda väsen som demoner. Det kan säkert finnas flera olika djävlar. Ordet bör ej användas då det är för ospecifikt, det har dock inget med Lucifer att göra alls.
      Satan sägs vara namnet på den främsta av demonerna. Demoner sägs hata människan det grövsta. Satan sägs betyda motståndare eller utmanare. Satan sägs ha utmanat Jesus i sin ökenvandring.
      Min personliga uppfattning är att Lucifer är inte total ondska. Satan är inte det heller, och kan inte sägas företräda all ondska eller kaos. Alla demoner företräder sig själva och har sin agenda, det är att trycka ner oss och lyfta sig själva. Inte att skapa totalt mörker eller så.
      Invertering av kristna symboler som korset, sägs göras av demoner för att håna Jesus och Gud. Det är bara för att visa att de kan och att de vågar göra det.

    • I Uppenbarelseboken är Herren Morgonstjärnan, dvs, Ljusbringaren. Rudolf Steiner sade att en annan ljusbringare, Lucifer, var verksam i Asien för länge sedan och fortfarande har inflytande där med ett kollektivt sinnelag, om jag har förstått det rätt. Jag antar att hans religion kom snett och byttes ut.

      Våra gamla kyrkor har koret mot öster där solen går upp. Om Herren uppenbarar sig i väster är Han också Aftonstjärnan.

  • Eftersom vår hjärna kan ses som ett system kapabelt att hantera både KAOS och ORDNING så blir det enligt den finske hjärnforskaren Matti Bergström viktigt att vi inte hamnar för djupt i kaos, i det luciferiska, eller om man så vill i djävulens famn. Där finns de överdrivna “livsnjutarna”, droger och flykt från en ordnad tillvaro.

    Om vi däremot hamnar för djupt i det ordnade, hos Arhiman, satan, så tappar vi förmågan att tro – det är veta som gäller, allt skall vara förutsebart och vi vänder oss bort från det sant mänskliga och godtrogna. Det blir en kylig värld av värdeinvalider som i nutid har utvecklat en eminent förmåga att “ge sken av”, att låtsas. Det är yta som gäller i dessa FaceBokstider. Läs gärna Bergströms bok “Hjärnor i politiken” så får vi en förklaring och bakgrund till vad som händer i Sverige idag.

  • Jag anser att man kan dela upp ondska för att se dess natur. Det är viktigt för annars har man svårt att se vad som är vad. Den första gruppen ondska är den som kanske inte alls är ondska, men kan ses eller uppfattas som ondska. Det är den naturliga ondskan. En varm eld är inte ond, men du kan bränna dig. Ett stup är inte ont, men du kan ramla och dö. Det är de naturlagar som alltid finns närvarande och hotar oss.
    Den andra ondskan är den som kommer från människan, det är när vi väljer att göra ont. Kan vara av eget syfte. Detta är den mänskliga ondskan. Det är dock viktigt att se att mänsklig ondska ibland kan ha ett positivt syfte. Den kan vara att vara förlösare av tanken eller bygga ett motstånd till en tankemässig låsning.
    Den tredje ondskan är den som kommer till oss från högre makter, kan vara Satan eller kanske gud? Eller några av de väsen som står över oss i skapelsen. Den tvingas på oss från dessa makter, och vi kan inget göra. Grekerna pratade om gudar som spelar ett spel med människorna på jorden.

  • Lämna ett svar

    Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *