Patrik Engellau: Hur Sverige kan bli ett Venezuela

NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. Stöd vårt arbete genom att donera, sponsra (tex granskningar, utlandsreportage) eller annonsera.
publicerad 16 oktober 2019
- NewsVoice redaktion
Patrik Engellau - Foto: Den Nya Välfärden, Wikimedia Commons, CC BY 3.0
Patrik Engellau - Foto: Den Nya Välfärden, Wikimedia, CC BY 3.0
Patrik Engellau är grundare och ordförande (2018) för tankesmedjan Den Nya Välfärden – Foto: Den Nya Välfärden, Wikimedia, CC BY 3.0

Den här artikeln vänder sig inte till dem som är rasister eller etniska nationalister och tror att Sverige och svenskarna har något slags medfött skydd undan tillvarons djävligheter och därför inte kan råka illa ut. Många svenskar, särskilt våra politiska ledare och våra främsta mediepersoner är sådana självgoda rasister eller etniska nationalister. De tror att vilka beslut som än fattas om landets framtid så kan inget ont vederfaras Sverige.

Text: Patrik Engellau | Artikeln har tidigare publicerats i Det Goda Samhället

Att dessa personer verkligen tror att landet är osårbart framgår av att det hela tiden fattas beslut som tycks utgå från att Sverige är en skyddad verkstad där vilka sociala experiment som helst kan göras utan att det slår tillbaka, men det är alltså inte denna inflytelserika och månghövdade skara jag idag tilltalar utan den mindre grupp som inte tror att Sverige är favoriserat av ödet, kort sagt de som antar att Sverige på sikt för stå sitt kast och kommer att tvingas ta konsekvenserna av sin brist på mogenhet.

Jag har inte detaljstuderat statistiken över antalet årligen beviljade svenska medborgarskap men Migrationsverket säger att siffran är i stigande och låg på 36 tusen ärenden år 2015 och 55 tusen ärenden 2017. Barn under 18 år inkluderas i föräldrarnas ansökan så det verkliga antalet individer är större än vad siffrorna anger. Den stora migrationsströmmen 2015 har ännu inte påverkat antalet naturaliseringar eftersom det råder en karenstid som inte hunnit löpa ut.

För ett mandat i riksdagen krävs ungefär 20 tusen röster. Det betyder att det årligen naturaliseras nysvenskar så det räcker till två, tre mandat. (Jag struntar i att det behövs fler röster för ett mandat när antalet medborgare ökar.) Det blir kanske 25 riksdagsmandat motsvarande sju procent av rösterna på tio år. 25 mandat! Det är ungefär så många som disponeras av kristdemokraterna (22), vänsterpartiet (28) och centerpartiet (31).

Om jag var partistrateg skulle jag överväga olika förhållningssätt till denna potentiellt revolutionerande nyordning. Om jag vore moderat partistrateg skulle jag nog rycka på axlarna. Invandrarrösterna är nog inte mycket att hoppas på för moderater (även om just detta kanske var vad migrationsfanatikern Reinfeldt satsade på).

Men om jag vore socialdemokratisk partistrateg skulle jag nog i alla fall sitta och riva mig i huvudet över alla gamla kärnväljare, läs nettoskattebetalande arbetare i exempelvis industrin, som tröttnat och röstar på sverigedemokraterna för att de inte hittar något bättre ställe att lägga sina röster.

Skulle jag försöka anstränga mig för att återvinna dem eller skulle jag släppa dem och engagera mig med hull och hår för att raka in de där nyanlända två, tre mandaten som kommer varje år?

Jag tror att jag skulle välja det senare eftersom det verkar vara enklare. Man vet i stort sett vad de nyanlända vill ha. De är det välfärdsindustriella komplexets trognaste klienter. Så det är bara att ösa på med löften om bidrag och välfärdssatsningar.

Sådan var Hugo Chávez politik. Han var ledare för Venezuelas förenades socialistiska parti. Skillnaden var att Venezuela redan hade sina fattiga och inte behövde importera dem. En annan skillnad var att de pengar Chávez tänkte satsa på välfärden inte kom i huvudsak från någon inhemsk nettoskattebetalande medelklass utan från landets oljeintäkter som flöt rakt in i statskassan. Under många år gick det bra eftersom oljeintäkterna var höga. Se på diagrammet. Chávez tillträdde ungefär år 2000 och avgick med döden år 2013.

Venezuela, diagram

Under diktatorns tio första år steg oljepriset sjufalt. Såklart att den populistiska socialismen fungerar under sådana förhållanden. Sedan gick oljepriset ned och Chávez bolivarianska socialism åt pipan. Nu flyr venezolanerna över hela Latinamerika.Det är inte osannolikt, om man nu inte tror att Sverige har ett högre beskydd, att någon liknande inträffar här.

Det enda som behövs är ett rejält populistiskt parti som stödjer sig på rösterna från ett stort antal bidragstagare och från de anställda i den statsapparat som administrerar systemet.

Finns det inga oljeintäkter så får pengarna tas från den nettoskattebetalande medelklassen som så småningom, vilket Chiles historia från populistpresidenten Allende till den militäre diktatorn Pinochet visar, kroknar och gör vad som helst för att med våld återupprätta den gamla ordningen.

Text: Patrik Engellau

Donera till NewsVoice

Så här kan du stötta Newsvoice

  • Egentligen är PE:s fråga enkel, om man nu kan förstå att ordkombinationen “Höger resp. Vänster” inte har ett skvatt med politik i grunden att göra. Den som vet att utnyttja denna kunskap leder politiken som en dirigent. Det är därför en globalistpolitik över alltihopa ligger fast och parlamenten sysslar med skvaller och skuggboxning på torget. Politik är emotioner och av dessa finns det mängder och de fyra som står ut är från ovan nedåt, konservatism, antagonism, fientlig ilska, lömskt hat, och blidkande(bidrag). Nere på apatibandet ligger de som gett upp.
    Så den rätta frågeställning borde vara, hur får man ned en konservativ svensk befolkning ned till blidkande? Med rädsla förstås. Detta är ingen hemlighet egentligen eftersom denna teknik används dagligen i avsikt att splittra.

    • Då skulle du få se att selektiva massuppsägningar alla som inte röstar på miljöpartiet, vänstern eller sossarna.

  • Det som Engellau missar gällande sydamerika är att de borgerliga alternativ som han implicit föredrar inte heller tillåts disponera naturtillgångar till befolkningens bästa utan oavsett ideologi försöker imperiet försvaga nationalstater som en parasitstekel förlamar sitt byte. Det är Usas girighet som tvingar en del åt vänster. I länder som tillåts agera mer i befolkningens intresse blir det ideologiska spektrum mindre vänsterinriktat.
    Lägg därtill att kommunismen överhuvudtaget var monopolkapitalisternas påfund som också var sponsorerna bakom kommunistiska maktövertaganden trots att all vänster blundar för det.
    Och att både borgerliga och vänstersidan blundar för det är till skada för oss alla.
    Den intellektuella elit som för monopolkapitalets räkning skapat vänster-höger polariseringen har inte de värderingar som de pådyvlar andra. Dom eliminerar konkurrens och bedriver planekonomi men betalar inte skatt. Precis som Lars Bern brukar påpeka.

  • Fast problemen i Venezuela kan ju inte enbart tillskrivas den inkompetenta ledningen till hundra procent! USA har ju även kört hårda ekonomiska sanktioner mot landet som förvärrat läget!Rätt ska vara rätt! Den svenska inkompetenta regimen kan ju inte skylla på sanktioner från utlandet utan man har på egen hand skapat kaoset i Sverige.

    • Precis Benny. Faktum är att landet minskade sin fattigdom mellan 1998 och 2008 – från 48 till 28 procent, enligt statistik från Förenta Nationerna. Ha också i åtanke att Venezuela har rika naturtillgångar, inte enbart av oljan (som består av ca 25 % av landets BNP och 90 procent av exportinkomsterna) utan även av gruv- samt malmprodukter. Hur kan då landet vara fattigt? Det räcker inte enbart med att påstår det beror på de styrandes politiska färg. USA ogillande skarp Hugo Chávez, som gick hädan, möjligen på grund av en kupp iscensatt av USA?

      För övrigt är Engellaus tes, om importerad valboskap för sosseriet, gammal skåpmat och inget nytt under solen för oss som hänger med: är folket missnöjd med sina politiska ledare byter folket ut dem. Är politikerna missnöjda med folket, byter dem ut folket.

  • Rent demografiskt som utvecklingsmässigt skulle jag nog mer tippa på att Sverige är jämförbart med valfritt kaosland i Mellanöstern/Nordafrika. Annars är nog den socialistekonomiska jämförelsen med Venezuela rätt korrekt. Men idioterna i regeringsställning, oavsett partifärg, gör vad de blivit beordrade att göra och de gör så med den dumsvenska inställningen att alla nya “utmaningar” går att projektera eller lagstifta bort. Det är väl den effekten en tvåhundra år lång fredsskada medför, den enfaldiga tron att jämmer och elände bara sker i Långtbortistan och aldrig på hemmaplan.

    Men tittar man på hur den vidrige Reinfeldt la ner vårt värnpliktsförsvar och hur de via Eliason förstörde polismakten, eftersom de inte kunde lägga ned den totalt, så kan man ju undra hur den framtida planen ser ut. Då försvaret och polisen är två rätt viktiga bitar vid eventuella oroligheter. Om den ena nästan är borta och den andra helt impotent har vi inte så mycket att komma med. Sen är en värnpliktsarmé mer folkligt förankrad än en yrkes dito och det var väl därför de tog bort den.

    • Och, alla egenskapade tokerier “kan justeras” med en hög pengar. Man skjuter till resurser!!
      Det är ju bara en form av förtäckta bidrag till röstboskapen inom “Koncernen”.

      • Precis. Istället för att hela tiden ekonomiskt försöka korrigera för de begångna fel man gjort så är det så mycket billigare att sluta göra nya dyra fel samt låta bli att fylla på de gamla kostsamma felen.

        Men om man begår försäkringsbedrägeri genom att vägra betala ut ur det socialförsäkringssystem som slavarna själva har finansierat finns det gott om pengar till både skattefinansierade kamelfarmer som käpphästhoppning med en liten studsande självförnedrad svensk polis. Respekt mannen!!! Galopp Galopp och Hopp Hopp. Nu är det din tur bruschan…

        Tänk sen på att den snubben går runt med ett skarpladdat vapen på stan med rätt att döda och så försöker staten peka ut laglydiga vapenägare som ett problem.

  • GRATTIS PE nu börjar jag äntligen förstå dig och jag håller med. Mycket klargörande artikel och likheterna med Sverige stämmer tack.

  • PE är härligt elokutiv vilket också frambär betydelsen av ordkunskap. Han sätter ord på observationer.
    Dess motsats hört mellan två tonåringar på tunnelbanan i STO: å hon bah, å ja bah, å han bah, å morsan bah… Vid en sådan ordfattigdom kan emotioner ta över och [DS) har dig i fällan. Grattis svenska skolan!

  • Lämna ett svar

    Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *