REPLIK. Magnus Manhammar (S) skrev relativt nyligen i Aftonbladet att Dagen publicerat en debattartikel av den påstått “antimuslimska föreläsaren Mona Walter” som dessutom utpekas som konspirationsteoretiker, trots att Mona Walter är fd muslim. Walter replikerade på Facebook och NewsVoice fick återpublicera hennes replik.
Text: Mona Walter | Texten har redigerats | Repliken publiceras i NewsVoice långt efter Manhammars debattartikel eftersom Walters replik aldrig tidigare publicerats i media.
Att använda ordet islamofobi är intellektuellt ohederligt. Att uppmana regeringen att inrätta lagar som ska avskaffa och hindra mig att utnyttja mina demokratiska rättigheter är tyranni, Magnus Manhammar, riksdagsledamot (S). Islamofobi är ett ord skapat enbart för att döda all konkret kritik mot islam och dess ledare, samt avhumanisera, förnedra, förtala, och kränka meningsmotståndare.
Det mesta skrämde är att dessa individer som kastar skällsordet islamofobi omkring sig är journalister, intellektuella, sakkunniga och ibland politiker.
Dessa personer definierar ”islamofobi” med urskillningslösa, negativa attityder och känslor riktade mot muslimer. Manhammar hävdar att människor som är oroliga eller rädda i allmänhet bär på en rädsla som är obefogad och inte bör existera.
Dessutom är dessa åsikter rasistiska, menar Magnus Manhammar. Jag anser inte att vara orolig, rädd eller tycka illa om islam och politiska muslimer är olagligt eller gör någon till rasistisk, utan bara mänskligt och förnuftig.
Kritik mot Islam är något normalt och tillåtet
Magnus Manhammar tror uppenbarligen att om man försvarar ideologin islam försvarar man även muslimer. Detta visar vilken naiv och okunnig individ du är Manhammar. Rädslan för islam och politiska muslimer är befogad, vilket Europa fått uppleva många gånger genom islamska terrordåd.
Svenska medborgares rädsla och oro är förståelig eftersom människor här i Sverige eller allmänt västvärlden, vitnar dagligen om hur vissa muslimer och islams mest lärda imamer uppmanar till mord, rån och terrorism mot den demokratiska västvärlden. Sedan hävdar de att deras Gud ger dem rätt till dessa fruktansvärda handlingarna.
Det är inte bara här i väst som det kan vittnas om hur vissa muslimska grupper
uppmuntrar till mord mot kristna och andra minoriteter. Detta sker fast i större omfattning i den islamiska världen.
Samhället behöver inte förlita sig till mainstream-lobbyister i media som våra sanningssägare under de senaste 25-30 åren eftersom idag kan vem som helst som har en mobiltelefon rapportera händelser över hela Sverige samt världen precis när det sker.
Ni vill tysta offren samt marginalisera och vifta bort problemet, ni vill släta över problemet samtidig som ni skiftar fokuset från islam till islamkritikerna som menar att islams politiska totalitära karaktär är i konflikt med den liberala västvärldens demokrati och sekulära lagar. Islams ledare är nämligen oförmögna och inkapabla att anpassa islam efter vår samtid eftersom det strider mot Allahs ord i Koranen.
Följande orsakar rädsla för islam och politiska muslimer
År 1990 samlades 57 muslimska länder till möte (medlemmar av Organisation of the Islamic Conference, OIC ) och skapade en deklaration som underordnar FN:s mänskliga
rättigheter sharia. Deklarationen heter på engelska ”The Cairo Declaration on Human
Rights in Islam” ( CDHRI ). Denna deklaration strider mot FN:s allmänna förklaring om
de mänskliga rättigheterna från 1948 (UDHR . Kairodeklarationen är inte skapad av
några islamistiska extremister eller ”okunniga muslimer” här i västvärlden utan av företrädare för alla islamiska riktningar och stater.
CDHRI kom inte helt plötslig utan är väl genomtänkt och omfattande ett noggrant arbete med remisser och konsultationer. Det finns ytterligare ett universellt och historiskt dokument nämligen Ammanbudskapet som ska vara ett muslimskt ”avståndstagande” från terrorism, alla muslimska auktoriteter från alla islamska grupper och stater träffades i ett antal konferenser.
I november 2004, sammanfattades Ammanbudskapet i tre punkter som sedan upprepas i protokollen från de olika konferenserna, dessa skickades sedan till världens muslimer som jag då var en ”del” av och alla muslimska organisationer samt moskéer över hela världen.
De tre punkterna
1. Giltigheten hos alla åtta rättsskolor erkänns fyra sunni-skolor: Hanafi, Maliki, Shafi och Hanbali, två shia: Ja’fari och Zaiddiyah samt Ibadi och Tahiri. De som följer och underkastar sig någon av dessa rättsskolor definieras som muslimer.
Giltigheten med traditionell islamisk teologi enligt den asharitiska skolan, av verklig sufism och av sann salafism (där wahabismen ingår ) erkänns. Anhängare till dessa riktningar kan därför inte ses som apostater.
2. Det finns betydligt mer gemensamt mellan olika rättsskolor än det som skiljer. Alla tror på Allah, att koranen är Allahs uppenbarade ord och att Muhammed är en profet och budbärare för hela mänskligheten. Alla är överens om de fem grundpelarna i islam. Alla är också överens om grunderna för tron. Skillnaderna mellan de traditionella skolorna avser inte principerna och fundamenten inom islam.
3. Fatwor får endast utfärdas enligt rättsskolornas metodologi och av personer med rätt kvalifikationer. Ingen får hävda obegränsade ijtihad (sätt att generera nya regler inom islam och skapa en ny islamisk lag skola eller regler inom islam) och att skapa en islamisk lag, rättsskola eller utfärda fatwor som strider mot de etablerade rättsskolorna.
Konsekvensen blir att den så kallade blå-gula eller europeiska yttring av islam är omöjligt, blir felaktig och strider mot det konsensus den islamska världen är överens om.
Jag menar att för första gången på mer än 900 år har den muslimska världen (umma) kommit fram till ett formellt och ömsesidigt religiöst politisk konsensus. Ingen här i Sverige eller västvärlden vill tillbaka till medeltiden som de muslimska ledarna vill. Det är därför människorna här i Sverige och västvärlden är livrädda för islam.
Text: Mona Walter (finns på Facebook)