KLIMAT & VETENSKAP. Flera faktorer styr atmosfärens (luftens) temperatur på planeter med fast yta (som Jorden). Det visar nya forskningsrön. Tre av dessa faktorer är Solens värmande strålning, Jordens gravitation (tyngdkraft) samt atmosfärens massa.
Text: Tege Tornvall, Nätverket Klimatsans
Solens värmande strålning avtar med ökande avstånd. Jorden tar genomsnittligt emot 1,366 Watt per kvadratmeter – mest vid ekvatorn och minst vid polerna. Venus närmare Solen tar emot nästan dubbelt så mycket. Mars längre bort tar emot knappt hälften.
Jordens gravitation är av praktiska skäl satt till 1. Venus med massa 0,82 (82 procent av Jordens) har något mindre gravitation. Mars har bara en tiondel (0,1) av Jordens massa och gravitation.
Större är skillnaderna i fråga om planeternas atmosfär. På Venus har den på marknivå 93 gånger högre tryck men på Mars bara sex tusendelar av Jordens tryck. Med en atmosfär med så högt tryck, nästan samma gravitation som Jorden och mer värme från Solen har Venus i genomsnitt 480 plusgrader vid markytan. Mars har med mycket tunnare atmosfär, mindre massa och mindre solvärme 68 minusgrader i genomsnitt.
Jorden där emellan har runt 15 plusgraders global medeltemperatur. Men medan Venus har 96,5 procent och Mars 95,3 procent koldioxid i atmosfären, har Jordens atmosfär bara 0,04 procent koldioxid, CO2. Vår atmosfär består till 78 procent av kväve, 21 procent av syre och bara 1 procent av andra gaser.
Slutsats: atmosfärens sammansättning påverkar inte temperaturen. Det stämmer också med allmänna gaslagen för förhållandet mellan gasers tryck, volym, massa och temperatur samt ett fast värde (gaskonstanten). Den gäller för alla gaser eller blandningar av gaser under ideala förhållanden i ett slutet rum.
Men den kan också förenklat tillämpas på atmosfären, som ju består av flera gaser men saknar tak och väggar. Värme från Solen, Jordens gravitation, atmosfärens massa samt värmetransporten med vindar och havsströmmar ger atmosfären dess temperatur vid mättillfället. Den växlar främst med Solens position samt tid på dygnet från tropikvärme med Solen i zenit till polarnatt helt utan sol över horisonten.
En atmosfärisk effekt
På Jorden och andra himlakroppar med fast yta och atmosfär drar gravitationen atmosfärens molekyler nedåt och skapar därmed ett värmande tryck (kompression). Atmosfären har alltså en värmande effekt, den ”atmosfäriska effekten” – felaktigt kallad växthuseffekt. Utan tak och väggar är atmosfären inget växthus.
Jordens atmosfär värms därför inte av halten koldioxid utan främst av hur Jordens gravitation komprimerar atmosfärens massa. Rörelser i atmosfären (vindar) rör fortlöpande om dess molekyler, men gravitationen komprimerar dem.
Bakom dessa rön står bl. a. fysikern dr Ned Nikolov och meteorologen dr Karl Zeller. Rönen publicerades nyligen i den vetenskapliga tidningen Environment Pollution and Climate Change. Liknande rön har också gjorts av forskarna T. D. Robinson och D. C. Catling vid Washington-universitetet i Seattle.
Den svenske klimatologen dr Hans Jelbring menar att det är meningslöst att alls tala om en global medeltemperatur. Jordens olika regioner har olika klimat med årsmedeltemperaturer från lägre än 50 minusgrader i det inre av iskontinenten Antarktis till 34,5 plusgrader i Danakli-öknen i Etiopien.
Uppmätta rekordtemperaturer är 98,6 grader minus i östra Antarktis och ca 54 plusgrader i amerikanska Death Valley och på flera platser i Mellanöstern.
Om man räknar bort isöknen Antarktis ligger 76,5 procent av allt land på norra halvklotet. Där bor också 90 procent av Jordens befolkning, och där görs de flesta temperaturmätningarna – främst i välståndsländernas befolkade trakter. Större delen av Jorden saknar helt eller delvis mätstationer. Det kompenseras till viss del av satellitmätningar samt sk Argo-bojar i världshaven.
Ingen global temperatur
“Men någon global medeltemperatur finns inte”, betonar Hans Jelbring. Den är bara medeltalet av vad som råkat mätas. På en sida av en bergskedja kan det vara torrt och varmt, på den andra behagligt milt och grönskande.
Satelliter täcker bara vissa höjdskikt i atmosfären, och Argo-bojar mäter havstemperaturer. Satelliter kan inte mäta havsnivåer med ebb och flod och rörliga vattenmassor.
Hans Jelbring har i sin forskning visat hur Jordens klimat påverkas av ett samspel mellan Solen, Jorden, Månen och övriga planeter. Solen är förstås viktigast men påverkas också av planeterna.
– Detta driver massflöden som havsströmmar och vindar med effekt på klimatet, säger Hans Jelbring. Han hänvisar till boken ”Sun, Weather and Climate”. Den utgavs av USA:s rymdorgan NASA 1978 som en samlad faktagenomgång. Det var innan larmen om påstått CO2-driven global uppvärmning kommit igång.
Boken redovisar fakta som talar emot hypotesen att ökande CO2-halt i atmosfären skulle hota Jorden med farlig uppvärmning. Denna hypotes drivs av FN:s klimatpanel IPCC.
NASA försöker kompensera minskade anslag för rymdforskning med ökade anslag för forskning kring påstått klimathot från mänsklig verksamhet.
Nu försöker NASA i efterhand att minska 30-talets höga temperaturer och höja de senaste årens för att ge intryck av hotande uppvärmning. Därför håller NASA undan sin faktabok från 1978. Men boken finns fortfarande kvar att köpa med bekräftade, ursprungliga data.
Text: Tege Tornvall, Nätverket Klimatsans
Relaterat
- Friends of Science: Talking Climate with Hans Jelbring on Regional Greenhouse Effects