DEBATT & ANALYS. En plan av den grekiska regeringen på att bygga nya migrantläger på fem egeiska öar har skapat en våldsam opposition bland lokalinvånarna som fruktar att anläggningarna kommer att uppmuntra till ytterligare massmigration från Afrika, Asien och Mellanöstern.
Text: Soeren Kern är Senior Fellow vid New Yorkbaserade Gatestone Institute | Artikeln har tidigare publicerats på svenska Gatestone-institutets hemsida | Bild: Migranter vid den grekiska ön Lesbos. Licens: Shutterstock.com
Regeringen menar att de nya lägren, som väntas vara brukbara i juli 2020, behövs för att lindra trängseln i andra läger som har fått internationell kritik. Lokalinvånarna menar dock att migranterna bör förflyttas till det grekiska fastlandet.
Den 25 februari hindrade 500 lokalinvånare byggarbetare från att nå platsen för det föreslagna nya migrantlägret på Karava Mantamadou på Lesbos. Kravallpoliser använde tårgas och chockgranater för att skingra folksamlingen.
Liknande konflikter uppstod på Chios, en stor grekisk ö som ligger mindre än 20 kilometer ifrån Turkiet, varifrån tiotusentals migranter avgår varje år i hopp om att till slut nå det europeiska fastlandet.
Den nya anläggningen på Lesbos kommer att bli ett så kallat slutet läger med strikt åtkomst och kommer att ersätta det nuvarande öppna lägret i Moria. De slutna lägren kommer att låta migranter gå ut på dagen men kräva att de låses in under natten. Målet är att kontrollera deras rörelser och hindra dem från att fly till fastlandet.
Utöver Lesbos planerar de grekiska myndigheterna att bygga slutna anläggningar på öarna Chios, Kos, Leros och Samos. Alla dessa öar ligger nära Turkiet.
Lägret i Moria – en stor anläggning som inte är byggd för mer än 3 000 migranter men som nu inhyser minst 20 000, varav ungefär en tredjedel är under 18 år – har mottagit skarp kritik internationellt för de dåliga levnadsförhållandena.
En talesperson för Läkare utan gränser (Médecins Sans Frontières, MSF), Sophie McCann, förklarade:
“De lever under smutsiga, medeltida förhållanden … med knappt någon tillgång till grundläggande tjänster som rent och varmt vatten, elektricitet, sanitära anläggningar och sjukvård. På daglig basis behandlar våra sjukvårdsteam det efterföljande förfallet av hälsa och välmående.”
År 2016 introducerade de grekiska myndigheterna, med stöd från EU, en så kallad begränsningsstrategi som var riktad mot att hindra migranter från att komma in i Grekland via Turkiet. Policyn kräver att migranter ska stanna kvar på öarna – utan hopp om att nå det grekiska fastlandet – tills deras asylansökningar har behandlats. Med tiotusentals väntande ansökningar står nu asylsystemet stilla. Ungefär 40 000 migranter är i princip fängslade på öarna.
Begränsningsstrategin har gjort lokalinvånarna upprörda, eftersom de menar att migranterna är ansvariga för den ökade brottsligheten. “Folk har fått sina egendomar förstörda, deras får och getter har blivit slaktade, det har gjorts inbrott i deras hus.” sa Nikos Trakellis, lokal beslutsfattare i Moria. “För några år sedan, när det fanns 5 000 migranter på ön, så verkade det illa nog. Nu finns det en känsla av att situationen verkligen har eskalerat.”
I oktober 2019 presenterade den grekiska regeringen en plan på att flytta 20 000 migranter från öarna till fastlandet. En påföljande ökning av nya migrantankomster i Turkiet har dock lämnat migrantlägren på öarna lika överbefolkade som alltid.
De grekiska myndigheterna menar att de gör sitt bästa för att tillfredsställa lokalinvånarna, migranterna och människorättsgrupperna. “Regeringen anstränger sig för att förändra något, för att implementera en plan”, sa en regeringstjänsteman till nyhetsbyrån Reuters. “Om vi inte bygger nya anläggningar så kommer levnadsstandarden inte att förbättras.”
Den regionala guvernören för Nordegiska öarna, Kostas Moutzouris, som motsätter sig regeringens plan på att bygga permanenta migrantläger på öarna, beskrev situationen på Lesbos som en “krutburk som är redo att explodera”. Han tillade: “Det är viktigt att man utropar ett undantagstillstånd.” Han varnade också:
“Jag fruktar för vårt folks säkerhet, Lesbos invånare. För att situationen ska förändras måste många flyktingar flyttas till fastlandet och nya ankomster från Turkiet måste stoppas. Annars finns det inget hopp.”
Regeringstalesmannen Stelios Petsas, som beskrev de existerande anläggningarna som “offentliga hälsobomber” sa:
“Vi ber de lokala samhällena att förstå att dessa slutna anläggningar kommer att göra landet och samhällena gott. Just nu finns en brist på tillit som är baserad på tidigare år, och detta måste återupprättas. Vi kommer att bygga dessa slutna centrum men också stänga de öppna som finns. Det är regeringens löfte.”
“De nya lägren kommer att göra det mycket lättare att påskynda asylprocessen så att de som har rätt till asyl kan flyttas västerut och de som inte har det kan skickas tillbaka till Turkiet.”
Greklands borgerliga regering, ledd av den grekiska premiärministern Kyriakos Mitsotakis, som tillträdde efter de parlamentära valen i juli 2019, har antagit en hårdare policy mot migration än den tidigare vänsterregeringen ledd av Alexis Tsipras:
- Juli 2019. Den nya regeringen återkallade tillgång till offentlig sjukvård för asylsökande och odokumenterade migranter som kom till Grekland.
- September 2019. Regeringen höjde kriterierna för både ansökan och godkännande av asylansökningar. Man lovade också att stärka säkerheten vid gränserna och skicka tillbaka 10 000 illegala migranter till Turkiet vid slutet av 2020.
- Oktober 2019. Det grekiska parlamentet godkände en ny asyllag, som introducerade stora förändringar i det nationella asylsystemet, inklusive avskaffandet av överklagansalternativ och underlättande av deportering av avslagna asylsökande.
- November 2019. Regeringen menade att man skulle skärpa kontrollerna vid Greklands gränser och eliminera flaskhalsar i asylgranskningsprocedurer.
- Januari 2020. Regeringen tillkännagav byggandet av ett flytande staket för att hindra migranter till havs. Den 2,7 kilometer långa barriären kommer att sättas upp utanför Lesbos kust. Den kommer att gå 50 centimeter ovanför havsnivån och vara upptänd så att den syns på kvällen. Om barriären lyckas minska migrationen kan den komma att förlängas till 15 kilometer eller mer.
- Februari 2020. Det grekiska parlamentet godkände en lag för att reglera alla icke-statliga organisationer som hanterar migrationsfrågor. Målet är att se till att dessa organisationer inte gör vinst på massmigration “på ett felaktigt och parasiterande sätt”.
Mitsotakis sa nyligen att till skillnad från under den föregående regeringen är Grekland inte längre öppet för vem som helst som vill komma:
“Bara de vi väljer är välkomna i Grekland. De vi inte välkomnar kommer att skickas tillbaka. Vi kommer att stänga dörren permanent för illegala människosmugglare, för de som vill ta sig in även om de inte har rätt till asyl.”
Sedan 2015 har över en miljon migranter från Afrika, Asien och Mellanöstern kommit in i EU via Grekland.
Ett avtal mellan EU och Turkiet från mars 2016 minskade tillströmningen, men antalet ankomster ökade igen år 2019, efter att den turkiska presidenten Recep Tayyip Erdoğan och andra medlemmar i hans regering hotade att svämma över Europa med muslimska migranter.
Grekiska tjänstemän har sagt att Erdoğan personligen kontrollerar migrantströmningarna till Grekland och öppnar och stänger dem för att få ut mer pengar och andra politiska eftergifter från EU.
Den grekiska invandringsministern Giorgos Koumoutsakos noterade att när Turkiet “hela tiden upprepar att vi ska öppna dammluckorna så flyttar migranterna sig närmare dammluckorna och väntar på att de ska öppnas”. Han tillade:
“Europa kan inte agera under hot eller utpressning. Eftersom européerna bör förstå situationen som turkarna står inför bör Ankara för sin del inse att det inte är så man handskas med Europa.”
År 2019 kom ungefär 60 000 migranter – i genomsnitt 164 per dag – till Grekland, enligt UNHCR, FN:s flyktingkommissariat. Nästan 80 % anlände till Chios, Lesbos och Samos.
Trenden fortsätter: Över 6 000 migranter – i genomsnitt 133 per dag – kom till Grekland under de första sex veckorna av 2010, enligt UNHCR. Ursprungsländerna: Afghanistan (50 %), Syrien (21 %), Kongo (6 %) och Irak (3,5 %).
Den senaste tidens stridigheter i Idlib, en krigsdrabbad provins i nordvästra Syrien, har fördrivit nästan en miljon människor – varav de flesta kvinnor och barn – som har sökt tillflykt nära den turkiska gränsen.
Turkiet, som för närvarande rymmer nästan fyra miljoner syriska flyktingar, har sagt att man inte kan hantera en ny tillströmning. Man ska ha hotat med att återigen öppna dammluckorna för massmigration till Europa.
Text: Soeren Kern, Gatestone Institute