DEBATT. Den samlade vänsterns approach är ju deras ständiga mantra om ”allas lika värde”, dvs att inte skylla massinvandringens olika effekter på invandrarna själva. Om man tänker efter så är ju detta helt rätt. Varför skylla Sveriges tillkortakommanden på invandrarna själva när det är den ursvenska befolkningen själva som valt dina politiska representanter och vilka därmed är de ansvariga.
Vi kan ju alla se hur det växer fram parallellsamhällen där olika migrantgrupper formerar sig kring sina respektive klaner som de tillhör enligt sin egen kultur från de länder de kommit ifrån. En ganska naturlig utveckling då de inte har några krav på sig att bidra till landet Sveriges utveckling såsom vår kulturtradition påbjuder. Svenskar utomlands söker sig ofta också till sina landsmän och den kultur dessa tagit med sig från sitt ursprungsland.
Vi kan alla se att det numera talas allt mer högljutt om integration av migranterna från 3:e världen. Stämningsläget är på väg att bli till en rejäl kulturkrock då ursvenskens genuina uppfattning är att alla skall bidra och inte åka snålskjuts på seriösa och hårt arbetande svenskar vilka med sina skatter finansierar migranternas tillvaro, men är detta invandrarnas fel? Knappast, om någon frågar mig, det är ju den svenska befolkningens eget fel att det blivit på detta sätt.
Det den svenska valmanskåren som röstat fram de politiker vilka lagt Sverige i ruiner. Ändå finns det en lång rad människor med rösträtt som fortfarande tror att det nu urartade samhället måste fortsätta på den inslagna vägen. Dessa människor kan fortfarande inte ta in att våra svenska politiker inte vill den svenska urbefolkningens dess bästa. Vad krävs för att de skall vakna?
Att städa framför egen dörr
Innan vi börjar ställa krav på invandrarna måste svensken göra upp med sin inställning vad som skall gälla i landet Sverige.
Idag har ju migranterna lagligt skydd för att bli positivt särbehandlade. Är du muslim så har du också ett aktivt stöd från de flesta svenska politiska partier. Hur detta kan få fortgå övergår mitt förstånd, så länge denna uppgörelse med tidigare doktriner inte får en lösning så kommer ingen förändring att ske.
Sverige sjunker ned i total misär och övertas inom några år av klanbaserade islamistpartier samtidigt som den svenska befolkningen inom något årtionde är en minoritet i sitt eget land.
Vi ser i USA just nu en mycket snabb utveckling mot den svenska modellen, jag misstänker att många vänsterblivna i Sverige får sina egon kraftigt förstorade av denna trend i USA. Att det gått så snabbt i USA beror sannolikt på att konfliktlinjerna i amerikansk politik är betydligt mer polariserande. I USA vacklar man inte i sin övertygelse. Endera stödjer man ökenvandringen mot ett samhälle mer likt Sverige eller så tar man kraftfull ställning mot den svenska modellen. I USA finns inte mellanmjölksvarianten.
Tidigare fanns den lagliga vägen för varje svensk kommun att själva bestämma om de vill medverka i det massinvasionsprojekt som leddes av 7-klöverns politiker. Den möjligheten stängdes effektivt i och med introduktionen av den sk Anvisningslagen. De medborgare vilka inom demokratins ramar valt sina kommunpolitiker på basis av deras lokala löften om att INTE ta emot migranter ”en masse” kunde nu se hur den kommunala självbestämmanderätten på inget sätt skyddar dem mot riksdagspolitikerna. Det är ju nämligen de sistnämnda som har den lagstiftande makten och går inte den lokala befolkningen i takt med vad rikspolitiken kräver så instiftar man bara nya lagar.
Med Anvisningslagen på plats och i kombination med den sk Robin Hood-skatten (det kommunala skatteutjämningssystemet) gjorde ju att kommunerna fick ekonomisk täckning för massinvällningens effekter de två första åren. Detta såg då många kommuner som en vinstlott och hissade därför bidragstrottlarna till helt öppet läge, något de nu får veva för då migranterna efter de två första åren fortsätter att vara bidragsberoende. Den genomsnittliga kommunalskatten skulle egentligen behöva höjas med 5-10 kronor per intjänad hundralapp, bara för att få ihop en +/- 0-budget.
Den ursvenska befolkningen som tvingats se på denna fars och detta bedrägeri kommer nu i ett besvärligt dilemma. Deras kommunpolitiker styrs helt av riksdagspartiernas centrala kanslier så varför över huvud taget ha kvar kommuner som egna beslutande församlingar?
Detta beroendeförhållande påminner om den gamla tidens vasallsamhälle, dvs riksdagspolitikerna utser i praktiken sina respektive vasaller vars uppgift det är att på daglig basis implementera de påbud som kommer från rikspolitikens alla olika partikanslier. Avvikelser i de kommunala församlingarna korrigeras snabbt genom uteslutningar från respektive partikansli.
Kommunalpolitiken har spelat ut sin roll då de är till 100% beroende av riksdagens olika former för finansiellt stöd. Vasallernas tid är förbi!
Så all förändring börjar med oss själva på gräsrotsnivå. Vi måste bestämma oss för om vi vill fortsätta med dagens vasaller i respektive kommun eller om vi skall fokusera på de riktiga bovarna, dvs riksdagspolitikerna.
Det finns röster som vill bevara den kommunala demokratin och den kommunala självbestämmanderätten samt att kunna beskatta sina kommunmedborgare. Jag ställer därför den retoriska frågan: är det snart inte dags att vi klarlägger den maktstruktur som faktiskt råder i Sverige? Vi behöver inse den toppstyrning som sker och själva bestämma oss för om vi verkligen skall lägga våra röster i kommun- och landstingsval.
Skendemokrati och politiskt centralstyre med utsedda vasaller hör inte till en modern och livskraftig demokrati. Sverige och dess ursvenska befolkning måste ta ett snack med sig själva och inte försöka lägga skulden på olika slags politiker. Det vårt eget fel att det blivit som det blivit.
Text: Bosse Persson