”Ida, hör mig – jag ropar” – Pia S. Steykers debutroman

6
861

RECENSION. Det är en stark roman vars innehåll har stor markkontakt med verkligheten. Många stämningsfulla naturskildringar och intressanta, träffande personporträtt levandegörs i berättelsen om Ida, en utsatt och ung flicka, som samhället sviker efter en gruppvåldtäkt.


Text: Harriet Larsson (Harriets blogg), Linköping

Berättelsen vittnar om en lyhörd penna som styrs av både kunskap och erfarenhet från ungdomars verklighet, med deras språk och intressen.  Att författaren ger oss både offrets och förövarnas perspektiv ger ökad trovärdighet.

Steykers roman är befriande läsning till skillnad från många etablerade författare, där hatet flödar mot Trump, alternativa medier, nationalister, nazister, Nordiska Motståndsrörelsen och där alla invandrare är goda, rättrådiga och utsätts för främlingsfientlighet och rasism. Steyker sällar sig till författare med markkontakt som Katerina Janouch, Ramona Fransson, Björn Paqulin och Anders Jallai. En skara som glädjande ökar.

Här kommer några axplock från bokens 377 sidor med reflektioner:

Ida är en ensam 14-årig flicka, som bor ute på landet i Gula Huset i Vikulla tillsammans med sin arbetslösa och sjukskrivna mor, Madeleine. De befinner sig långt ner på samhällets socioekonomiska stege. Modern är strålningsrädd, vegan och vill Ida väl, men räcker inte till på grund av egna tillkortakommanden. Hennes stora engagemang är kamp för djurens rätt. I hemmet finns Smuttis, en kanin som får Madeleines stora kärlek och omvårdnad med dyra homeopatiska läkemedel, medan spröda Ida bjuds på torra och ofta brända rödbetsbiffar.

Idas andningshål i en fattig tillvaro är en skogsglänta, där växter, små djur som fåglar och ekorrar ger tröst. Men den trösten spolieras grymt av några tonårskillar som hetsar varandra till grym våldtäkt.

Ida försvinner ut ur sin kropp under övergreppet, tar sig hem och duschar frenetiskt, bevisen med sperma försvinner ner i avloppet. Det är en mycket verklighetstrogen beskrivning av hur våldtäktsoffer reagerar och handlar.

Ida samlar kraft till polisanmälan och får stöd av en storväxt tonårskille, den mystiske Simon, som är datanörd och gillar rollspel/fantasy.

Hos polisen dokumenteras skadorna dit Idas mor motvilligt följt med. Ida får ett dagen efter piller, men det slängs i en papperskorg, så det inte kommer ut i avloppet och förstör naturen, vilket får konsekvenser, som Ida länge förtränger.

Skildringen av Idas bemötande hos BUP med polis är trovärdigt beskriven. Tvivel och ifrågasättande istället för professionell empati och förståelse, när lyhördhet saknas hos vårdgivare och utredare. Idas glädje-glänta ifrågasättas och tappar sin helande tröst mot allt som illagör i hennes tonårsliv.

Därutöver så letar polisen efter spår på fel plats i skogen, vilket associerar till hur en missbrukartjej i 30-årsåldern under sommaren 2016 överfölls, våldtogs brutalt och filmades av en stor grupp män med annan hemvist i en trappuppgång i Fittja. Efter 10 månader upptäckte polisen att de letat efter spår i fel trapphus….

“Ja, du Ida, säger polisen Krille. Jag vill veta varför du tycker om att gå igenom det där området? Är det inte snårskog där?”

Att formulera ett svar på glädjen och samhörigheten med allt som växer och lever är omöjliggörs i en enda mening. Att gilla att vara i fred, väcker bara tvivel hos utredarna på BUP, liksom hennes musik- och filmfavoriter.

Efter hand får Ida via en mobil, som hon kunnat tjuvkika på, se en bild, där hon känner igen ledaren, Jihad, för våldtäkten. Mobilen ägs av hans syster Yazmina.

Beskrivningen av Jihad är också starkt verklighetstrogen. Hans plan är att bli kung av Vikulla, få respekt av alla, bli multimiljonär, åka runt i en Lamborghini, äga egna advokater och tillgängliga öststatshoror…

Den ena av hans två bröder sitter i fängelse, men den andre – Amr – bedriver läkarstudier på KTH. Författaren lyfter här förtjänstfullt fram att unga killar med invandrarbakgrund inte är någon homogen grupp. Moderns villkorslösa kärlek till sin son och faderns (som övergivit familjen) patriarkaliska ilska över hans drummel till son, är levande verklighetsbeskrivningar.

Det som tydligt synliggörs är hur det lika värdet ligger som en blöt filt över verkligheten inunder, där mobbing, misshandel och trakasserier har fritt spelrum.  ”Orden – Alla människors lika värde – var skrivna på ett dussin språk på ungdomsgården.”

En fortsättning önskas om Idas framtid, men det viktigaste med denna debutbok är att vi hör hur Ida och hennes utsatta medsystrar ropar från ett förändrat Sverige, där Per Albin Hanssons ord om det goda folkhemmet har tappats bort, av politiker utan markkontakt.

Recension: Harriet Larsson (Harriets blogg), Linköping

Relaterat

  Lämna Twitter - Byt till Twitter och friheten
  • I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin egen kommentar. Se reglerna.
  • Donera gärna till NewsVoice, en gratistidning som är beroende av läsarnas stöd.

6 KOMMENTARER

  1. “Pia S. Steykers” nedlåtande åsikter om svenskar är märkligt lika Fredrik Reinfeldts”


    Ida är en ensam 14-årig flicka, som bor ute på landet i Gula Huset i Vikulla tillsammans med sin arbetslösa och sjukskrivna mor, Madeleine. De befinner sig långt ner på samhällets socioekonomiska stege. Modern är strålningsrädd, vegan och vill Ida väl, men räcker inte till på grund av egna tillkortakommanden. Hennes stora engagemang är kamp för djurens rätt. I hemmet finns Smuttis, en kanin som får Madeleines stora kärlek och omvårdnad med dyra homeopatiska läkemedel, medan spröda Ida bjuds på torra och ofta brända rödbetsbiffar. ”

    Ur Fredrik Reinfeldts bok 1993, “Det sovande folket”

    ”Svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro
    att politiker kan skapa och garantera välfärd.” (sid. 52)

    https://ia802309.us.archive.org/12/items/detsovandefolket/fredrik_reinfeldt_-_det_sovande_folket_1993.pdf

    Fredrik Reinfeldt är här 28 år , civilekonom och ordförande för
    Moderata Ungdomsförbundet. Han är också
    riksdagsledamot för moderaterna.

    • Men med facit i hand, hade inte Reinfeldt lite rätt ändå? För det första, ett folk som accepterar en förolämpning av Reinfeldts kaliber, är första indikatorn på att all nationalkänsla är bortvättad. Detta styrks några år senare genom att han väljs in som landets nya ledare. Tänker ett varv till här; att vad Karln igentligen gjorde var att beganga sig av neuro-linguistic programming, nlp.

      Var han förmedlade var att: “det ju jag nu ska säga är sanningen (därför ska nu lita på mig) ni är mentalt efterblivna och det är endast jag som vet det och därför är det endast jag som kan hjälpa er, för jag är den enda som säger sanningen, därför kan ni lita på mig”.

    • I och för sig, men Reinfeldt är undervärderad och man gör sig bara en egen björntjänst när man bortser hur man går till väga: han använder sig av flera av varandra oberoende manipulationstillämpningar gemensamt är dock just NLP.

      Lite om hans bakgrund: Han är äldsta barnet och född och fostrad som en ledare samt handled av hans moder som var både psykolog, företagsledare samt inte minst ledarskaps- och managementkonsult; därav tvangs han att alltid ta tvingade ta ansvar och vara ledarfiguren. Hon manövrerade bort hans far, som han tagit avstånd ifrån. Detta har skapat en skuld och ett (själv)hat tillika svenskthat som nog går tillbaka generationer från resandefolkets mycket dåliga erfarenheter av Sverige i allmänhet och socialdemokraternas i synnerhet; han har nog lärt sig att slå sig fram till ledande positioner utan skrupler. Han är intelligent och ett starkt psyke (jägarsoldat) som i grunden nog baseras på förnekelse och avstängning.

      Han upplevs inte som hotfull, men är full av hat. Detta vittnar de Sverigedemokrater som konfronterats med honom genom åren: som han säger om sig själv: en stridshingst, vilket låter lite gulligt men är allt annat än just det. Han är dessutom en bra lagspelare i den bemärkelsen att han alltid bygger ett lag kring sig, av då ytterst intelligenta och totalt lojala medarbetare.

      Att underskatta honom är bara dumt. Den som väljer Schlingmann till att utforma partikommunikationen (publik relation) är inte dum i huvudet.

KOMMENTERA [Se kommentarsregler]

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här