ANALYS. Den 18 oktober 2019, bara ett par månader innan WHO deklarerade att Covid-19 var en pandemi, hölls den numera beryktade simuleringsövningen Event 201. För värdskapet svarade Johns Hopkins Center i samarbete med World Economic Forum (WEF), Bill and Melinda Gates Foundation samt läkemedelsföretaget Johnson & Johnson.
Text: Margareta Skantze (Margaretaskantze.se), kulturskribent med ett förflutet på Sveriges Radio
Under kristallkronorna på det legendariska lyxhotellet Pierre mitt i New York samlades femton personer med framskjutna positioner inom global finans, hälsovård, administration, transport och media för att inför publik diskutera hur en framtida världsomfattande pandemi skulle hanteras.
Utgångspunkten för den drygt tre timmar långa övningen var ett scenario med följande innehåll: En pandemi vållas av en ny sorts coronavirus överförd från fladdermöss via grisar till människor. Under det första året finns inga tillgängliga vaccin och inte heller någon effektiv medicinering. Smittan sprider sig exponentiellt och leder till en fördubbling av sjuktalen varje vecka.
De ekonomiska och sociala konsekvenserna blir allt mer förödande. Efter arton månader är antalet döda 65 miljoner. Den samlade panelen fick sedan i uppdrag att diskutera hur en sådan händelseutveckling ska kunna hejdas.
Event 201 har setts som en generalrepetition inför det som kallas ”plandemin”, alltså en iscensättning av en pandemi som förevändning för att införa en global diktatur, där medborgerliga fri- och rättigheter helt försvunnit. Detta avfärdas generellt av etablerad media som en konspirationsteori och brukar jämställas med tron på utomjordingar eller att jorden är platt, men om man sätter in Event 201 i ett historiskt perspektiv blir bilden mer komplex.
Den tyske journalisten och fackboksförfattaren Paul Schreyer visar i sin bok ”Chronik einer angekündigten Krise” (Krönika över en i förväg tillkännagiven kris) att corona-pandemin och dess hantering föregåtts av en trettio år lång planering. Han visar också hur pandemin och massvaccineringen är kopplade till USA:s militära strategi. Boken utkom år 2020 och är en storsäljare i Tyskland. Den bygger helt och hållet på officiellt material tillgängligt på nätet och inte på svårkontrollerade uppgifter från visselblåsare.
Paul Schreyer börjar sin exposé med murens fall 1989. Genom stora delar av världen drog en suck av lättnad över att risken för ett förintande kärnvapenkrig var borta.
I USA höjdes röster för att de enorma utgifterna för landets militära kostnader nu när det kalla kriget var över skulle användas för inrikes ändamål framför allt inom den sociala sektorn, men tongivande kretsar i maktens centrum ville inte att USA skulle abdikera från sin ställning som segrande supermakt.
År 1997 bildades den neokonservativa tankesmedjan Project for the New American Century (PNAC) med säte i Washington DC.
Credot löd:
”Ett amerikanskt ledarskap är bra både för Amerika och för hela världen”.
Detta förutsatte enligt PNAC ett starkt rustat och militärt överlägset USA parat med ”moralisk klarsyn”.
Grunddokumentet signerades av tjugofem personer, varav tio av dem några år senare skulle ingå i George Walker Bushs administration och bli arkitekterna bakom kriget mot Irak.
Det nya argumentet för att motivera de stora försvarskostnaderna blev hotet från massförstörelsevapen i händerna på terrorister. Särskilt fokus ägnades åt anthrax, som vållar den mycket dödliga sjukdomen mjältbrand, och som påstods tillverkas i stor skala i Irak.
I ett populärt morgonprogram åskådliggjorde försvarsministern William Cohen detta hot. Han hade med sig en påse strösocker och berättade att om detta vore anthrax i händerna på Saddam Hussein skulle han kunna sprida ut det i Washington och då skulle halva stadens befolkning efter ett enda andetag dö en kvalfull död inom fem dagar.
De stora tidningarna hakade på den känslostarka argumentationen och underblåste den tilltagande skräcken för terroristattacker med anthrax. Kampanjen resulterade i en kraftfull ökning av militärbudgeten.
Som ett led i satsningen på prevention av bioterrorism grundades år 1998 John Hopkins Center för Health Security i New York. Ursprungligen hette organisationen Center for Civilian Biodefense Strategies, men bytte alltså senare beteckning och beskrevs, i alla fall utåt, som fokuserad på hälsofrågor. Den finansierades genom en stor donation från Sloan Foundation, en av USA:s många så kallade filantropiska ideella organisationer som förfogar över ofattbart stora ekonomiska tillgångar.
En specialitet för John Hopkins Center blev redan från starten att organisera simuleringsövningar med utgångspunkt i ett på förhand skrivet scenario som beskriver sjukdomsutbrott förorsakade av biologiska vapen med miljontals döda som resultat.
Slutsatserna av dessa övningar har genomgående varit att en global och samordnad hantering krävs och att det är WHO som är själva navet när det gäller information och rekommendationer kring smittskyddsåtgärder, läkemedel och vaccin.
År 2009 ändrade WHO definitionen av begreppet pandemi. Kriteriet att en pandemi är en farlig och dödlig sjukdom ströks. Det enda kriteriet är att den är mycket smittsam och sprids över stora delar av världen. Med denna nya definition kunde WHO samma år kategorisera den tämligen harmlösa svininfluensan som en pandemi. En kampanj för massvaccinering inleddes, men den gick trögt.
Efter ett halvår hade bara tio miljoner personer i EU vaccinerats (varav fyra miljoner i Sverige). Snart ebbade svininfluensan ut och övergick enligt WHO i en ”post-pandemisk fas” och vaccinet drogs tillbaka sedan det visat sig att det vållat femtiotre personers död, en tänkvärd jämförelse med dagens siffror!
Totalitär övervakning nödvändig
Simuleringsövningarna togs nu till en ny nivå, denna gång med understöd av Rockefeller Foundation. I skriften Scenarios for the Future of Technology and International Development (2010) beskrivs hur en pandemi bryter ut år 2012, förorsakad av coronavirus som sprids över världen. Miljontals människor dör, de flesta av dem friska ungdomar.
Pandemin leder till att den globala ekonomin kollapsar. Enda sättet att förhindra en sådan katastrof är, enligt Rockefeller Foundation, att skapa övervakning av samhällets alla sektorer. I scenariot framhålls Kina som förebild. Tack vare diktatoriskt styre kan tvingande åtgärder omedelbart införas i form av utegångsförbud, stängning av alla gränser och munskyddstvång. De västliga demokratierna inspireras enligt scenariot att använda den kinesiska modellen.
Det poängteras att restriktionerna kommer att bli kvar även efter det att pandemin klingat av, eftersom:
”ett fastare grepp om makten gör att regeringarna kan skydda sig från de växande globala problemen, såsom pandemier, internationell terrorism, klimatkriser och ökande fattigdom”.
År 2017 installerades Donald Trump helt oväntat som USA:s president. Vid WEF:s möte i Davos i februari samma år fördes intensiva diskussioner kring vad detta skulle innebära för världshandeln, finanssystemet och diplomatin.
Vid det årligen återkommande samtida mötet i München kring internationella säkerhetsfrågor, The Munich Security Conference, höll den republikanske senatorn och Vietnamveteranen John McCain ett brandtal som började med orden: ”Jag vägrar att acceptera upplösningen av vår världsordning.”
Han uttryckte sin stora oro för att den amerikanska hegemonin skulle falla samman. Talet möttes med ovationer. Sedan var det dags för ett framförande av Bill Gates. Han berättade om risken för att ett farligt smittämne skulle sprida sig i världen, ”vare sig det uppstår helt naturligt eller tillverkats på syntetisk väg”.
Under alla omständigheter måste vaccin finnas tillgängligt för att möta den stundande katastrofen och han summerade: ”Världen måste förbereda sig med en ny vapenarsenal, på samma sätta som militären förbereder sig inför ett krig”.
En mängd nya organisationer och nätverk bildades med uppgift att skapa gemensamma strategier för att hantera kommande pandemier. En viktig uppgift blev att skapa en gemensam terminologi för att kunna kommunicera samma budskap internationellt. Nya simuleringsövningar följde.
En av dem handlade om ett sjukdomsutbrott förorsakat av ett genetiskt manipulerat virus, som framställts i ett laboratorium och finansierats av en extremistisk kult med syfte att reducera världens befolkning och den 18 oktober 2019 var det alltså dags för Event 201.
Nytt för denna simuleringsövning var den starka betoningen på media och PR. Matthew Harrington, chef för globala frågor vid världens största PR-firma Edelman med kontor i 65 länder, gjorde följande deklaration:
”Det kommer att bli nödvändigt för regeringarna att alliera sig både med traditionella och sociala mediebolag för att ta fram och vidareutveckla effektiva verktyg för att bemöta desinformation. Media måste ständigt förses med ett konstant flöde av snabb, tillförlitlig och stringent information. Mediebolagen ska ta på sig ansvaret att prioritera faktabaserad kunskap och tysta falska nyheter även med tekniska hjälpmedel.”
Man kan väl inte säga annat än att etablerad svensk media med den statligt finansierade Public Service i spetsen lydigt följt denna uppmaning. För säkerhets skull har även en ny svensk myndighet bildats för att ”stärka den samlade förmågan att identifiera och möta otillbörlig informationspåverkan och annan spridning av vilseledande information riktad mot Sverige”.
Formuleringarna i myndighetens uppdrag är nästan ordagrant hämtade från slutrapporten från Event 201.
Text: Margareta Skantze (Margaretaskantze.se), kulturskribent med ett förflutet på Sveriges Radio
Källor och relaterat
- Paul Schreyer: Pandemic simulation games – Preparation for a new era?
- The Event 201 scenario
- Project for the New American Century
- Scenarios for the Future of Technology and International Development
- Munich Security Conference, Bill Gates, Munich, Germany, February 17, 2017
- Skantze: Är Covid-19-vaccinerna biologiska vapen?