Viktor Medvedtjuk, ledare för ett av Kievregimen bannlyst ukrainskt oppositionsparti flaggade nyligen i en intervju för att Polen, Ungern, Slovakien, Rumänien och Bulgarien, har legitima krav och möjligen också planer på att ta över delar av dagens Ukraina.
Text uppdaterad kl 12:55, 16 feb
År 2021 anklagades Viktor Medvedtjuk för landsförräderi av Zelenskyregimen och sattes i husarrest, men lyckades fly strax efter Rysslands inmarsch i februari 2022 och befinner sig i dag, efter en fångutväxling, i Ryssland:
”Det är välkänt att vissa länder i Europeiska unionen, såsom Polen, Ungern, Slovakien, Rumänien och Bulgarien, länge har närt tanken på att annektera vissa ukrainska landområden, som på konstgjord väg gjordes till en del av dagens Ukraina. Dessa länders politiker har upprepade gånger uttryckt och till och med starkt uppmuntrat sina regeringar att genomföra dessa idéer”.
Den ukrainska oppositionspolitikern tror att en sådan annektering vore av godo. Människorna som bor i de historiskt omtvistade landområdena är i dag minoriteter i Ukraina som på olika sätt förföljs av regimen i Kiev.
Det nya Ukraina
Ukrainas areal, innan förlusten av Krimhalvön år 2014, var drygt 603 tusen km². Efter förlusterna av också regionerna Donetsk, Lugansk, Zaporosjia and Cherson återstår i dag knappt 469 tusen km² av Ukraina – ca 77%.
Skulle ett framtida fredsavtal i Ukraina ta hänsyn också till Polens, Ungerns, Slovakiens, och Rumäniens krav på territorium och beskydd för etniska minoriteter, faller ytterligare ca 195 tusen km² bort.
- Polen: Östra Galizien och Volynien (~150 000 km²)
- Ungern: Transkarpatien (~12 800 km²)
- Rumänien: Norra Bukovina och södra Bessarabien (~20 000 km²)
- Slovakien: Karpato-Rutenien (~12 800 km²)
Det gemensamma temat för alla dessa territorier är att de i århundraden var antingen polska, ungerska, rumänska eller slovakiska (ibland under ett annat namn, som Habsburgska riket) och råkade hamna hos Sovjetunionen efter andra världskriget—som klämde in dem som nya delar av Ukrainska sovjetiska socialistiska republiken. Sedan kom kalla krigets och Sovjetunionens slut, och Ukraina blev 1991 ett eget land 1991 — fast nu med territorier som aldrig tidigare hade varit en del av landet.
Måhända en hållbar fredsarkitektur för Europa gör klokt i att normalisera inte bara de östra delarna av Ukraina (sedan 2014 och 2022 en del av Ryska federationen) utan även resten av Ukrainas fortfarande artificellt uppblåsta gränser.
Efter ett fredsavtal skulle Kiev alltså ha kunnat förlorat ca 55% av den yta landet hade innan statskuppen 2014. Hälften av den territoriella förlusten förblir med den Ryska Federationen, som redan i dag kontrollerar dessa områden. Den andra häften skulle tillfalla EU via dess medlemsländer Polen, Ungern, Slovakien, och Rumänien.
Referenser
- TASS: Certain EU countries nourishing ideas of annexing Ukrainian lands — Medvedchuk
- Brussels Signal: Ukraine in EU? First, trouble with Hungarians, Slovaks, and the Poles want the bodies back
- TASS: Viktor Medvedtjuk
