Torbjörn Sassersson: Strålsäkerhetsmyndigheten mörkar mobiltelefonins hälsorisker

Larmrapporter har haglat in under flera år ute i världen som pekar på mobiltelefonins hälsorisker. Myndigheter i flera länder tar kraftfulla beslut för att skydda människor, men inte i Sverige. Intellektuella giganter som Maria Feychting och Anders Ahlbom menar att det bedrivs forskning på hälsorisker mest för att människor är oroliga i onödan. 

Text: Torbjörn Sassersson | Artikeln publicerades ursprungligen i Newsmill 2010-12-21

Cancerläkaren Lennart Hardell har visat att risken för hjärntumör ökar och hjärnkirurgen professor Leif Salford och hans forskargrupp har visat att hjärnceller skadas vid exponering. Men inte utan motstånd. Diverse “experter” hamrar samtidigt ideligen in i allmänheten att mobiltelefonerande är oskadligt.

Dessa försvarare av industrin är hela tiden samma personer och de får ofta sista ordet i svenska medier. Dessa personer är Maria Feychting och Anders Ahlbom, båda professorer i epidemiologi vid KI, Björn Cedervall, civilingenjör och kärnkraftsexpert vid Vattenfall Power Consultants, och Jimmy Estenberg, civilingenjör vid SSM.

Ahlbom och Feychting har intressekonflikter eftersom båda är medlemmar i den organisation som fastställt dagens skyhöga gränsvärde, som är otillräckligt om en hälsorisk medges. Ett försvar av gränsvärdet är av synnerlig betydelse för mobilindustrin som anpassat sin teknik efter det, menar Mona Nilsson, en journalist som tagit strypgrepp på mobiltelefonindustrin. Hon har blivit ett problem för dessa jättar eftersom hon gör Strålskyddsmyndighetens egentliga jobb. Birger Schlaug menar tom att Mona Nilsson är en myndighet.

Det framhålls ofta från mobiltelefonisidan och Strålsäkerhetsmyndigheten att Mona Nilsson bara framför sina ”åsikter”. Det är fel. I själva verket redogör Mona Nilsson för vad internationell välrenommerad forskning visar och vad en lång rad internationellt ansedda experter anser om riskerna med strålning vid mobiltelefoni.

Mona Nilsson visar att många utländska myndigheter, till skillnad från de svenska, uppmanar till försiktighet. Vi har utländska myndigheter (tex i Ryssland) och experter som helt avråder barn under 18 år och gravida från mobilanvändning. Domstolar i flera länder har konstaterat att utrustning som mobiltelefoner och basstationer innebär en hälsorisk. Det kommer hela tiden nya rapporter som visar på risker och skador med mobiltelefoni. Dessa rapporter “hanteras” i Sverige och det vanligaste är att de aldrig nämns. Därför är Mona Nilsson och de svenska forskarna ett hot mot industrin. Dessa svenska ”whistleblowers” blir därför bemötta med förlöjligande och förringande. Mona Nilsson får bli journalisten som sprider ”konspirationsteorier” och de svenska industrioberoende forskarna som konstaterar risker får bli löjliga ”alarmdoktorer”.

Larmrapporter tas på allvar i andra länder – men inte i Sverige

Larmrapporter har haglat in under flera år ute i världen.

San Francisco Chronicle skriver den 23 november, 2010‎ i artikeln:

”Cell Phone Radiation: We Know the Dangers, What are the Solutions?”:

”Ett två minuter långt mobiltelefonsamtal kan förändra hjärnfunktionerna i ett barn i en hel timme, vilket är orsaken till att andra länder förbjuder eller avråder från mobiltelefonanvänande för barn under 18 år”.

Se även ett exempel på ett franskt domstolsbeslut angående mobiltelefonmaster och ett fall i Italien där en domstol bedömde att en tumör orsakats av mobiltelefonerande.

Ett utskott i israeliska Knesset lämnade i november 2010 in ett förslag på ett omfattande åtgärdsprogram för att skydda barn från exponering för mobilstrålning. Åtgärderna är en följd av rekommendationer från en israelisk grupp experter under ledning av professor Siegal Sadetzki. Sadetzki var Israels representant i den internationella WHO-studie om hjärntumörer av mobiltelefonanvändning som redovisades i maj 2010.

I den medicinska journalen Epidemiology: January 2011 – Volume 22 – Issue 1 – pp 130-131 illustreras en skrämmande kurva som visar ökningen av cancer:

“The INTERPHONE study has investigated parotid gland tumors and other tumors that originate in tissues most exposed and proximal to cellular phones. Israelis are heavy users of cellular phones, with a 6-fold increase in usage (by minutes) from 1997 to 2006. Investigators have previously suggested a potential association of parotid gland tumors with cell phones in an Israeli case-control study.”

Ref: Risk of Parotid Malignant Tumors in Israel (1970-2006)

I Sverige presenterades resultaten som att inga risker observerats, medan internationell press, vetenskapsmän samt journalisten och författaren till boken “Mobiltelefonins hälsorisker”, Mona Nilsson, pekar på att Interphone-studien visar att normalanvändare löper ökad risk.

Sadetzki tillhörde, tillsammans med projektledaren professor Elisabeth Cardis, den grupp forskare som ansåg att studien visade ett samband mellan hjärntumörer och mobilanvändning.

Israel lanserar enligt förslaget ett utbildningsprogram som varnar för riskerna för barnen och som syftar till att användningen av mobiltelefoner bland skolbarn minskar. Strålningen har också en negativ inverkan på sömnen enligt Sadetzki. Fasta telefoner och mobilfria zoner ska enligt förslaget införas i skolorna.

Enligt den israeliska tidningen Ynet, föreslår även utskottet att fasta datanätverk ska användas i skolor i stället för trådlösa wifi.

Sommaren 2010 rekommenderade Israels hälsodepartement att undvika användning av trådlösa telefoner i hemmen och på arbetsplatser, till förmån för fasta telefoner mot bakgrund av den internationella WHO-studien.

Studien visade ökad risk för elakartad hjärntumör för dagens normalanvändare. I Sverige väljer SSM att tolka tvärtom eftersom man hellre värdesätter vinsterna för industrin istället för folkhälsan. Det är bara i ett land som Sverige som myndigheter kan gå emot vetenskaplig forskning och komma undan med det.

Text: Torbjörn Sassersson