Med irländskan Lorna Byrnes böcker har en änglavåg dragit över Sverige. Dessa och andra andeväsen figurerar i många historier om “gudomliga ingripanden”. Robert Hahn berättar om dramatiska händelser där änglar kan ha ingripit.
Den irländsla författarinnan Lorna Byrne besökte Sverige i vintras och talade inför ett fullsatt Rival i Stockholm. Hennes första bok Änglar i mitt hår har spritts över stora delar av världen. Lorna har i hela sitt liv sett änglar omkring sig själv och andra. Under sitt fattiga liv, fyllt av umbäranden, har änglar visat vägen undan faror men även förberett henne på kommande svårigheter. Enligt Lorna Byrne är vi omgivna av ett stort antal änglar av olika storlekar som ingen hellre vill än att hjälpa oss. Men – vi måste be dom om hjälpen! Här kommer bönen in som en självklar del.
Lorna Byrnes böcker är ett inslag i den våg av intresse för änglar som sveper över världen och som även är märkbar i Sverige. Änglar omnämns redan i Bibeln som himlens budbärare och hjälpare, och så uppfattas de än idag. Man talar om att sju ärkeänglar som är de kraftfullaste och mest högtstående i denna hierarki av andeväsen. Förutom de ärkeänglarna finns det miljontals mindre änglar som finns i vår omgivning men som endast en försvinnande liten minoritet av människorna kan uppfatta med sina fysiska sinnen.
Andeväsen har egentligen inte någon bestämd form, utan är en “boll” av energi. Men andeväsen kan visa sig på olika sätt för att vi skall förstå vad det är frågan om. Döda anhöriga kan exempelvis manifestera sig såsom de såg ut på jorden, trots att de har lämnat sitt jordiska skal bakom sig. Att änglar är utrustade med vingar, såsom de framställs i litteraturen, är därför ett sätt att markera en funktion. En ande behöver inte fysiska vingar för att ta sig fram.
Änglar som ingriper i vår tid
Änglar ger beskydd och hjälper till att förhindra olyckor. Den uppmärksamme ser ganska ofta misstänkta och förmodade inslag av ”änglavakt” i tidningarna. Tioåringen i Göteborg som knivhöggs i halsen av en psykisk sjuk man hade en väldig tur. Kniven passerade någon millimeter från halspulsådern, mellan två halskotor och stannade inne i ryggmärgskanalen, fast utan att skada ryggmärgen. Ett under, kan man tycka. Men under hela anfallet ropade flickan på hjälp från änglarna och Jesus. Det var hennes spontana försvar. Kanske är det nyckeln till många mirakulösa räddningar.
Internet berättar om liknande historier och om spontana räddningar som lyckats mot alla odds. En gemensam nämnare är att åkallan av Gud, Jesus eller änglar förekommit. Här är några länkar till videos från främst amerikansk TV, som har en betydligt mer öppen attityd till gudomliga ingripanden i människors liv än vad vi har i Sverige.
Ja, detta är långt ifrån de enda vittnesmålen om gudomliga ingripanden så går att hitta på Internet. Samtidigt – när du ser detta – skall betänka att Sverige förmodligen är värdens mest sekulariserade samhälle. Motståndet mot detta tänkande är ingenstans större än hos oss. För en amerikan känns gudomliga ingripanden mycket mer naturliga. Då ser man dem också.
Miraklet Fabriuc Muamba
En färsk historia handlar om fotbollsspelaren Fabrice Muamba som fick hjärtstilletsånd mitt under fotbollsmatch i England. Under FA-cupkvartsfinalen mellan Bolton och Tottenham segnade han ner på planen. En hjärtläkare ur publiken hoppade in på planen och gav hjärtmassage. Muamba fördes till sjukhus och fick sammanlagt 15 elchocker. Han hade hjärtstillestånd i 78 minuter. Men till slut kom hjärtat igång och idag är Muamba helt återställd. Han har inga fysiska men alls av händelsen.
Jag som själv deltagit i många återupplivningar vid hjärtstillestånd uppfattar detta slutresultat av så lång tid som hjärtdöd som helt osannolik. Utan cirkulation överlever hjärnan i 8 minuter och den konstgjorda cirkulationen vid återupplivning brukar sällan fungera fullgott. Detta är ett mycket märkligt fall. Ett intressant faktum är att Muamba är djupt kristen. Han och hans far hade bett till Gud om beskydd samma morgon som matchen skulle gå av stapeln.
Fick Muamba beskydd? Visst fick han det. Inte skydd från sitt hjärtstillestånd, men väl mot dess följder. Det är när olyckan uppstått eller just håller på att uppstå som hjälpen kan komma till dom som är medvetna om hjälpens existens och verkligen vill ha den.
Mannen som höll på att drunkna
Gudomlig hjälp till Muamba kan ha givits på flera nivåer. Jag berättar i boken Gudomlig väg (2007) om en händelse vid en badplats som visar hur änglar även kan hjälpa till genom att väcka uppmärksamhet hos dom som kan hjälpa.
“Så här varma dagar var det många människor som badade. Sandstranden var full av besökare. Mina äldre barn promenerade ut till ett flera våningar högt hopptorn via en cirka 30 meter lång pontonbrygga som löpte ut från stranden. Jag badade också men satte mig sedan på stranden för att lufttorka medan sommarens vattenlekar passerade revy för mina ögon.
Jag satt där länge. Men till slut fick jag en stark ingivelse att gå ut till barnen i hopptornet. Jag promenerade längs stranden och gick snabbt ut på pontonen. Väl framme hos ungdomarna frågade jag om något, jag minns inte om vad, och vände sedan om för att gå tillbaka. Halvvägs tillbaka till stranden stannade jag upp av en anledning som jag inte själv förstod. Jag bara stannade upp, tittade ut över vattnet och ner till höger. Min blick fastnade på man med indiskt ursprung som, bara några meter bort, uppenbarligen höll på att drunkna.
Han viftade desperat med armarna. Ansiktet var fyllt av skräck och svett. Rösten var så hes att han knappt fick fram ett ljud. Mannen måste ha skrikit så högt han kunde i flera minuter. Jag fyllde lungorna med luft, hoppade i vattnet och ställde mig på botten alldeles intill honom. Djupet var bara två och en halv meter. Jag sköt honom mot land med mina armar tills han själv bottnade. Helt utmattad kravlade han sig långsamt och på alla fyra upp på land till sin förvånade familj. Orken var uppenbarligen helt slut. Han vände långsamt på huvudet, tittade på mig och vinkade med handen i luften som för att säga att allt var bra.
Ända tills dess hade jag inte tänkt utan bara reagerat instinktivt. Nu gick det allt tydligare upp för mig att jag måste ha räddat livet på mannen. Jag förstod att han, utan att vara simkunnig, gått ut i vattnet för att leka med ett barn som hade simring. Under leken hamnade han för långt ut i vattnet. Det kändes märkligt att stranden kunde vara så fylld av människor utan att någon märkte hans rop på hjälp. Hans egen familj upptäckte inte heller att en olycka höll på att ske. Men – slutet gott, allting gott.
På vägen hem började tankarna surra i huvudet. Var allt detta verkligen en slump? Jag var själv tveksam. Varför stannade jag på vägen tillbaka? Varför drogs min blick just till denne man?
Marie-Louise tyckte att vi skulle fråga andevärlden senare på kvällen. Den Helige Ande sade:
–Andevärlden påkallade din uppmärksamhet. Kring denne man kretsade ett stort antal små änglar som febrilt arbetade med att väcka människor i omgivningen. Men vi kan bara nå dem som är öppna i sinnet för vår kommunikation. Vi hittade dig.
Änglar kan komma blixtsnabbt när olyckor håller på att ske. Har du inte hört talas om “änglavakt”? Det är ingen slump att ett sådant uttryck finns.”