Tidigare åklagare: Gun Holmertz, som varken är emot muslimer eller invandring, har skrivit en tänkvärd artikel i vilken hon delgett läsarna sina erfarenheter. För detta har hon blivit utsatt för vettlösa påhopp och hot samtidigt som ingen egentligen sagt att hon har fel i sak.
Denna artikel publicerades ursprungligen på Newsmill.se 2012-06-29 och den återpubliceras med tillstånd från artikelförfattaren på samma datum i NewsVoice. Vill du också ha en artikel återpublicerad från Newsmill, kontakta NewsVoice.
Text: Rolf Hillegren, fd åklagare
I en intressant men skrämmande artikel den 25 juni [2012] upplyste Merit Wager om att vänsterpartisten Gun Holmertz råkat i onåd hos partikamrater samt även blivit kritiserad av andra och till och med hotad till livet. Skälet är att hon i en artikel i GP den 18 juni [2012] uttryckt vissa farhågor över verksamheten i Hjällbo, där hon i åratal ägnat sig åt ideell verksamhet bland flyktingar. Frågan uppstod naturligtvis: Vad i herrans namn kan hon ha skrivit utöver vad Wager relaterat? Raskt gick jag därför vidare till Holmertz artikel som jag nu läst ett antal gånger utan att bli klok på vad som kan vara så förgripligt.
Det Gun Holmertz gjort är att uttrycka oro för att mottagandet av ytterligare somalier är dåligt förberett. Hon är bekymrad över att språkkunskaperna är bristfälliga hos många och främst hos kvinnor trots att de vistats många år i Sverige.
Och hon tycker sig ha sett tecken på ändrad verksamhet i en viss lokal som övergått till att användas som moské. Som indikation på det nämner hon bland annat att det blivit vanligare att kvinnor skyler större delen av kroppen och att män uppträder i skägg, huvudbonad och fotsid dräkt.
Hon är också oroad över de välkända svenska fenomenen undfallenhet och flathet, som gör att ingen ingriper av rädsla för att bli stämplad som rasist. Slutklämmen i hennes artikel lyder:
”Det är oacceptabelt att skattepengar, eller vilka medel som helst, tillåts att gå till någon form av sluten religiös extremism.”
Jag har svårt att uppfatta Gun Holmertz (som jag tidigare aldrig hört talas om) som annat en person som hyser stor omsorg om sina medmänniskor och som troligen har en mer positiv syn på invandring än de flesta. Gör man den tolkningen av hennes text är det svårt att förstå att hennes artikel väckt så starka reaktioner. Det rimliga hade varit om de som anser att Gun Holmertz har fel hade bemött hennes uppgifter med sakliga motargument.
Man hade till exempel kunnat försöka övertyga henne om att det inte ska komma fler somalier till Hjällbo eller om att mottagandet är noga förberett för det antal hon befarar ska komma. Och man hade kunnat upplysa henne om att hon fått det där med de dåliga språkkunskaperna om bakfoten om man tycker det.
Likaså hade man kunnat informera henne om att farhågorna om religiös extremism är helt ogrundade alternativt att det är fullt rimligt att skattepengar används för att främja religiös extremism. Då hade det liknat debatt och i bästa fall hade Gun Holmertz blivit lugnad. Men icke!
Den 24 juni replikerade tre partikamrater på Gun Holmertz artikel utan att på minsta sätt bemöta henne i sak. Hon beskylldes för grova generaliseringar och som exempel på det nämnde man hennes iakttagelse av de ändrade klädvanorna genom följande snusförnuftiga upplysning:
”För självklart är det inte så att kvinnor med slöja automatiskt är förtryckta eller att skägg är ett uttryck för radikalisering i Hjällbo, …”
Av Holmertz artikel framgår att hennes exempel inte är det enda tecken hon märkt som stöd för sina synpunkter. Men hennes iakttagelse är ändå intressant då den i vart fall inte talar för någon lyckad integration, då dessa klädvanor är synnerligen unika bland majoritetsbefolkningen.
Samtidigt kan jag inte annat än att konstatera att de tre partikamraterna ger Holmertz rätt på vissa punkter. Man skriver till exempel om undermålig SFI, bostadssegregation och avsaknad av politik för full sysselsättning. Ingen – och allra minst Holmertz – lär väl ha påstått att någon invandrargrupp kan lastas för dessa problem men i och med att de finns så underlättar de naturligtvis inte ytterligare invandring.
Vad de tre författarna främst gör är att på sedvanligt politikermaner som en ren ryggmärgsreflex rabbla upp vilka ädla ideal partiet står för, vilket dock är ointressant i detta konkreta fall. Vad som däremot är intressant är att Holmertz inte har skuldbelagt några somalier eller bidragit till att öka fördomarna om somalier, vilket författarna har påstått.
I en annan replik i GP staplar Amanj Aziz och Said Sheikh en rad anklagelser mot Gun Holmertz. Hon beskylls för att ha en bristande människosyn, för att göra ett populistiskt utspel och för att bedriva antimuslimsk och antisomalisk propaganda samt för att trakassera den organisation som nyttjar den lokal i Hjällbo där Holmertz gjort sina iakttagelser.
För en utomstående iakttagare blir det lite väl mycket för att man ens med god vilja ska kunna betrakta författarna som trovärdiga. Det förefaller minst sagt egenartat att en person med bristande människosyn ägnat sig åt ideell verksamhet bland flyktingar i åratal samt att hon tillåtits att göra det.
Författarna finner också att Gun Holmertz artikel pekar på behovet av en större lokal för den muslimska verksamheten i Hjällbo. Här kommer jag av någon outgrundlig anledning att tänka på ungdomar som ibland brukar förklara oönskade beteenden med bristen på ungdomslokaler.
Sedan har dessutom två religionsvetare, Larsson och Sorgenfrei, replikerat på Holmertz artikel och beskyllt henne för att vara onyanserad samtidigt som man håller med om lägesbeskrivningen. Hon kritiseras för att inte ”fokusera på socioekonomisk marginalisering eller bristande utbildningsbakgrund” samt för att förena sig med ”antimuslimska och invandringsfientliga röster” och för att utgå från ”grumliga och generaliserande föreställningar”.
Ja, det var mycket på en gång och tänk så olika man kan läsa en artikel. Själv uppfattar jag henne helt enkelt som en person som i sin vardag i verkligheten blivit bekymrad över den utveckling hon noterat. För ett sådant konstaterande behövs knappast några fikonspråksmässiga vändningar.
Amanj Aziz har vidare i en snårig artikel på Newsmill uttryckt att:
”En person som Holmertz kan inte och får inte utnyttja sin position genom att efter eget tycke klassificera andra som islamister”.
Såvitt jag förstår torde detta påstående vara obegripligt för dem som läst Holmertz artikel med öppna ögon. Det Holmertz gjort är att uttrycka en oro som hon finner befogad. Detta har hittills varit helt accepterat i Sverige och bör så förbli. Varsågod och argumentera emot och upplys om varför hon har fel. Konstigare än så är det inte att föra debatt. Än mer obegriplig är Aziz då han påstår att muslimers yttrandefrihet på något sätt skulle vara inskränkt i Sverige. Finns det något land där den är större?
Till sist har Holmertz i en slutreplik i GP på ett klart och begripligt sätt åter gett sin syn på saken samt redogjort för ytterligare iakttagelser.
Efter att ha läst de artiklar som jag här kortfattat refererat till blir man medveten om att debattklimatet knappast är vad det borde vara. Många frågor uppstår men jag begränsar mig till två. Den viktigaste är: Kan man överhuvudtaget diskutera islam och dess yttringar i Sverige? Jag lutar starkt åt att svaret är nej.
Men om det är ja blir följdfrågan: Hur ska det ske? Gun Holmertz som varken är emot muslimer eller invandring har skrivit en tänkvärd artikel i vilken hon delgett läsarna sina erfarenheter. För detta har hon blivit utsatt för vettlösa påhopp och hot samtidigt som ingen egentligen sagt att hon har fel i sak. Ursäkta, men hur i helskotta borde hon ha gjort för att tillkännage sin oro? Vem åtar sig att skriva en korrekt artikel på samma tema? Den vill jag läsa.
Text: Rolf Hillegren, fd åklagare