När Argentinas regering i förra veckan helt oväntat förkunnade att man skulle släppa efter på förbudet att fritt kunna köpa dollar – ett förbud som vår president, Cristina Fernandez de Kirchner upprepade flera gånger, både inom landet och internationellt, förnekat att det överhuvudtaget existerade – gick landet i stå.
Text: Elisabeth Avendaño – Trenque Lauquen, Argentina | Foto: Telam.com.ar
Regeringens kungörelse angående lättnaden av förbudet, var egentligen en rökridå, snarare än någon verklig förändring, eftersom uppmjukningen endast gäller “fysiska personer”, inte företag, och eftersom man fortfarande måste anhålla om tillstånd att inhandla sina dollar hos AFIP (Skatteverket). Skatteverket avgör sedan om den ansökandes ekonomi verkligen ligger i nivå med den summa dollar som man vill inhandla.
Enda skillnaden blir alltså egentligen att det inte längre blir olagligt att spara i dollar.
Ekonomerna anser dock att det knappast kommer att bli någon större förändring i den redan mycket begränsade rännil av dollar som hittills sipprat ut till de ansökande. Det var svårt att få tillstånd redan då valutareserven i Centralbanken låg på 46 000 miljoner, så det finns ingen anledning att tro att man ska bli generösare nu, när den ligger på 29 000 miljoner.
Det vanligaste är att få direkt avslag, eller kanske ett tillstånd att köpa ett mycket mindre belopp än det man ansökt om. En forskare som skulle delta i en kongress i New York och som ansökt om att få köpa 200 USD per dag, fick t ex beskedet från personalen på Skatteverket att han mycket väl kunde klara sig i New York på 60 USD per dag – om han valde ett billigare hotell och använde T-banan i stället för taxi.
Problemet för dessa resenärer blir då att de får förvärva sina dollar på den svarta marknaden, till ett avsevärt mycket högre pris.
Dessa begränsningar och rekommendationer från regeringshåll att semestra inom landet och inte åka utomlands, kontrasterar starkt mot regeringsmedlemmarnas egna utlandsresor till Miami, Uruguay eller Rio de Janeiro och inte minst presidentskans egna resor i statens flotta av flygplan eller i inhyrda lyxjetplan, när man är rädd att flygplan som ägs av den argentinska staten kan bli beslagtagna i länder där Argentina har stora utlandsskulder, som man inte visar avsikt att betala.
Vid sina utlandsresor förflyttar sig presidentskan och även hennes ministrar med stora följen av rådgivare och regeringsmedlemmar, som alla tar in på de lyxigaste hotellen och Cristina Kirchner har alltid den lyxigaste sviten som finns att uppbringa.
Tyvärr ser hennes trogna anhängare något fel i sådana skandalösa skillnader. Man har en tendens att acceptera hennes lyx och slöseri med allmänna medel, precis som man en gång accepterade, ja, tom beundrade, hur Evita alltid klädde sig i de elegantaste kreationer, ofta importerade från Paris och täckte sig med dyrbara smycken och ädla stenar. Enligt henne själv ville hon klä upp sig och vara vacker för “sina små flottiga” anhängare, (“Los grasitas”, alltså arbetarna).
Att arbetare och pensionärer – då som nu – skulle haft mera glädje av bättre utbildning för alla, högre löner och pensioner, bättre sjukhus och transportmedel, än sin ledares vackra kläder, smycken och dyra väskor från Louis Vuitton, är detaljer som regeringen föredrar att ignorera.
Varför då denna plötsliga devalvering och den oväntade uppmjukningen av ett förbud som inte fanns?
Sanningen är att ekonomiministern Axel Kicillof’s senaste uttalanden, liksom Cristina Kirchners egna motsägelser, när hon plötsligt dök upp efter nästan en månads semester med total tystnad, skapar allt mer oro och en växande osäkerhet inför framtiden hos befolkningen. Inflationen blir allt större för varje månad som går, utan att det nya ekonomiska teamet visar upp någon plan för att ens försöka börja bekämpa inflationen.
Inför den alltmer växande osäkerheten – eller snarare övertygelsen – om att Argentina går mot en ny ekonomisk kris – ökar befolkningens försök att trots alla förbud att spara i dollar. Centralbanken trycker mer och mer 100 pesos-sedlar och säljer mer och mer av sina reserver för att försöka hindra att den “blå” dollarn skenar iväg, men när man en dag försökte låta bli att sälja av egna reserver, hamnade den “blå” dollarn plötsligt på 13 pesos. Man lät då den “officiella” stiga från 6 till 8 pesos och sade sig vara nöjd med den skillnaden “som skulle gynna vår ekonomi”.
Tillståndet att plötsligt ska få köpa dollar i syfte att spara, vill dölja för befolkningen att man egentligen genomfört en rejäl devalvering.
Regeringen vet det och befolkningen vet det. Återigen är motsägelserna många: Axel Kicillof försäkrar att nu kommer även de lägre inkomsttagarna att få möjlighet att spara i dollar, samtidigt som Skatteverket förkunnar att bara den som har inkomster som motsvarar hans förmåga att legalt kunna köpa dollar, kommer att få tillstånd. Få låglönetagare lär kunna uppfylla de kraven, eftersom den ständigt ökande inflationen, envist förnekad av regeringen, gör att löner och pensioner räcker allt sämre.
Cristina F.Kirchner, som efter operationen i oktober helt slutat att dagligen uppträda TV eller i olika invigningar, gjorde plötsligt ett bejublat framträdande inom Casa Rosada, den rosa regeringsbyggnaden, där hennes trogna anhängare sammankallats för att hylla henne och sjunga hennes lov på innergården.
Presidentskan gjorde ett ungflicksaktigt uppträdande med spontana gester och vinkningar till den sjungande publiken nedanför. I samma andetag förkunnade hon att tack vare hennes ekonomiska politik åtnjöt Argentina nu full sysslesattning, men hon passade samtidigt på att kungöra att den miljon unga som varken arbetar eller studerar, nu skulle få ett månatligt stöd på 600 pesos ( igår ungefär 600 SKR) for att kunna börja studera. (“Inget tal om att arbeta, bara fler anhängare….”, kommenterade en oppositionsledare, som föredrar att vara anonym)
Regeringen samlade omedelbart 40 företagare och ägare till köpcentra och stormarknader och förbjöd dem strängeligen att höja några priser, trots att några av dem vågade påpeka att prislistorna från deras leverantörer redan kommit in med ökningar på 15-17 %. Skatteverket och regeringen lovar att skärpa kontrollerna och hotar med “åtgärder” till den som dristar sig att höja priserna, medan ekonomerna försäkrar att det är omöjligt att styra en ekonomi med kontroller och hot.
Kaos i Argentina 27-28 januari 2014?
Efter sitt applåderade framträdande inför sin “fans” inom Casa Rosadas trygga väggar, reste Cristina leende och vinkande igår till Cuba, för att delta i en Latinamertikansk kongress. Visserligen börjar kongressen inte förrän om tre dagar [från den 26 januari räknat], men hon föredrog uppenbarligen att vara i god tid.
Många misstänker att hon föredrar att låta sina ministrar försöka sortera ut det kaos som förmodligen bryter ut på måndag-tisdag (27 och 28 Januari), när de nya ekonomiska bestämmelserna träder i kraft.
Ingen vet var dollarns värde kommer att hamna och de flesta affärer och även sales-on-line har stannat av, många affärer och hemsidor är stängda tills såväl köpare som säljare vet vad peson och deras varor är värda.
Argentina står stilla och väntar.
Text: Elisabeth Avendaño – Trenque Lauquen, Argentina