Lena Mellin, Oisín Cantwell, Fredrik Virtanen mobbar Assange och förlorar all respekt

DEBATT. Journalisterna Karin Magnusson, Fredrik Virtanen, Oisín Cantwell och Lena Mellin sparkar verbalt på en man som ligger ner. Därefter skrattar de. Beteendet är idag typiskt för vissa svenska journalister och de agerar som de gör utan att tänka på att det rättfärdigar beteendet i samhället och fördärvar journalistkåren.

Text: Torbjörn Sassersson | Spola fram till 15 min i videon för att se paneldebatten | Se videon här

Aftonbladets “Oj vilken vecka-panel” från den 27 mars 2015 bestod av programledaren Karin Magnusson, kulturjournalisten Fredrik Virtanen,  nyhetskrönikören Oisín Cantwell samt Lena Mellin som 1996 fick Publicistklubbens stora pris och 1998 mottog Lukas Bonniers journalistpris.

I inslaget förkastar Oisín Cantwell Assanges spanska advokat som han anser bara är: “en populist av sällan skådat slag”. Han benämner Assange: “brottslingar av det här slaget”. Cantwell anmärker att det inte finns en chans att en svensk domstol skulle lämna ut en förundersökning, vilket begärts ut av Assanges advokat. Han menar även att Assange försöker förhala utredningen av honom eftersom vissa av de brott Assange anklagats för preskriberas sommaren 2015. Han syftar på att Assange begärt att åklararen Marianne Ny ska komma till London för att förhöra honom och när han efter fler år får önskan bifallen begär hans advokat ut förundersökningen.

Lena Mellin [fn stf ansvarig utgivare Aftonbladet] inflikar med orden:

“Alltså hela den här storyn är så jävla knäpp så att det trotsar all beskrivning”.

Fredrik Virtanen spär på med:

“Han [Julian Assange] verkar ju bli mer och mer havererad. Han fick som han ville och sedan dög inte det”.

Lena Mellin svarar:

“Uppriktigt sagt, han är ju redan havererad från start om han begär politisk asyl i Equador och sedan bor i en säng i två år på Equadors ambassad med en jättebevakning utanför för två brott som han inte ens är åtalad för”.

Magnusson, Virtanen, Mellin och Cantwell skrattar sedan tillsammans.

Fredrik Virtanen säger att han ändå förstår Assange att det kan finnas en liten risk att han utlämnas till USA.

Lena Mellin svarar:

“Det är ju för fan, det är ju fan mindre än mikroskopisk. Asså, för att utlämna människor till andra länder krävs oerhört starka misstankar och det är inte så att Sverige gör det.”

Mellin kanske glömt att Sverige utlämnade de två egyptierna Mohammed Al Zery och Ahmed Agiza 2001 till USA.

Oisín Cantwell påpekar att Sverige inte lämnar ut någon till ett land där denne riskerar dödsstraff, vilket är risken som Assange konfronterar. Det finns även en europeisk arresteringsorder inblandad i fallet vilket gör att även Storbritanninen måste godkänna en utlämning, säger Cantwell, men bortser från att UK och USA agerar lika i dessa frågor. Cantwell tror dessutom att svenskt rättsväsende i slutänden kommer att häva häktningsordern.

Lås oss påminna panelen vad som hände med de två egyptierna. De utvisades av ett special-team med tillstånd att tillämpa gränslösa metoder och tortyren började redan i Sverige.

“Redan samma dag, den 18 december 2001, som regeringen tog sitt utvisningsbeslut, landade på kvällen på Bromma flygplats ett amerikanskt flygplan med sex till åtta maskerade amerikanska agenter som tog över de båda i Sverige gripna terroristmisstänkta egyptiska medborgarna.

Kedjade till händer och fötter klipptes kläderna sönder tills de var nakna. De försågs med stolpiller och var sin blöja och såväl ögonbindel som huva, och flögs iväg till Egypten”. / Regeringen backar om utvisade egyptier, Sveriges Radio

Sverige hade utlovats av USA att männen inte skulle torteras, men så skedde ändå.

“Sverige mörklade uppgifter om tortyr mot två utvisade män för att inte skada relationerna med Egypten, medger en hög UD-man.

I en rad inslag har TV 4-programmet “kalla fakta” avslöjat hur de två egyptierna förpassades ur Sverige och senare torterats i fängelset.

När männen senare inför Sveriges Kairoambassadör sade att de ändå torterats, hemlighölls det av den svenska regeringen inför FN:s tortyrkommitté. /  Regeringen ställs till svars för utvisning av egyptierna”, DN

Det förefaller helt uppenbart att denna för Sverige graverande händelse är en viktig faktor som Assange utgår ifrån när han bedömer sin egen säkerhet, om han skulle sätta sin fot i Sverige.

I slutet av paneldebatten på Aftonbladet går panelhönorma samman kollektivt och yttrar följande:

Lena Mellin:

“Men allting är jättesnurrigt och hur ska han [Assange] försörja sig när han väl kommer ut därifrån?”

Oisín Cantwell:

“Han är ju körd. Från att gå från liksom internet asså internetgenerationens Mick Jagger, rebell, avslöjar krigsförbrytelser och what ever liksom så är han ju bara löjeväckande”.

Lena Mellin:

“Jag tror han får gå i skola hos de rumänska romerna”.

Panelen avslutar med att skratta tillsammans åt Melins skämt.

Destruktionen av en whistleblowers rykte – Är ni stolta nu Oisín Cantwell, Lena Mellin och Fredrik Virtanen?

Hur Julian Assanges namn skulle “rykteshanteras” i den allmänna debatten har tidigt styrts upp av etablissemangets ledargestalter som tex Jan Guillou. Han kallade Assange “ett litet äckel utan principer” i en debattartikel i Aftonbladet [finns kvar på Web Archive] redan den 24 april 2011. Året därpå i augusti 2012 beskrev Martin Jönsson Assange som en megalomanisk och paranoid rättshaverist. Vid tillfället skulle Jönsson tillträda som kulturchef på SvD och idag är han programdirektör på SR.  Några dagar därefter twittrade den då sittande socialministern Göran Hägglund att Assange är både en fegis och ett kräk.

Det empatibefriade sättet att beskriva Assange och den arroganta attityden till denne whistleblower, som offrat sitt liv för att sanningar om USA:s övergrepp ska komma fram och som därmed riskerar dödsstraff i USA, är ett kännetecken för den så typiska svenska mobbningsmentalitet som finns inom etablissemanget, ett kollektivt och obehagligt beteende som inte är något att vara stolt över.

Förutom att Assange får skulden för ett nytt svenskt rättshaveri som fått andra länders journalister att tappa hakan, inser inte dessa medieprofiler i “Oj vilken vecka-panel” att de sänder ett budskap till andra journalister i synnerhet och yngre generationer i allmänhet att det är okey att skratta åt någon som är nedslagen och att det är fritt fram att dra arroganta skämt om en utsatt folkgrupp som romer. Panelen inser förmodligen inte heller att många svenskar sannolikt känner ett förakt inför panelens beteende, men de är kanske för självgoda för att förstå det.

Slutligen ett budskap direkt till er i panelen: om ni ser Assange för vem han är och om ni betraktar honom utifrån vilket bidrag han lämnar till världen genom sin självuppoffring skulle ni som prisade och välmeriterade journalister behandla Assange med respekt. Nu varken ger eller får ni respekt.

Text: Torbjörn Sassersson

Relaterat

2015: Videons källa: Aftonbladet (spola fram till 15 minuter)

2013: Nerikas Allehanda: Därför kunde Ahmed Agiza utvisas på lösa grunder

2014: Ingen vill ta ansvar för tortyrskandalen (Ahmed Agiza släpptes ur det egyptiska fängelset i augusti 2011)

2012: NewsVoice: SvD Kultur – Martin Jönssons mobbattack på Assange är ”att tappa greppet”

2012: NewsVoice: Göran Hägglund och Martin Jönsson är räkor i jämförelse med Assange

2004: SR: Regeringen backar om utvisade egyptier

2004: SR: Pentagon bakom utvisning av egyptier

2004: DN: Regeringen ställs till svars för utvisning av egyptierna