Varför innehåller Barnkanalen våld, tävlan och manipulation?

DEBATT. SVT Barnkanalen bombarderar de TV-tittande barnen med schablonbilder, arga ansikten, våld, attityder och skenbar “vetenskaplighet”. Inte sällan finns mobbning av den med felaktiga tankar med som ett normativt inslag.

Text: Torbjörn Sassersson | Bild från SVT Barnkanalen

Det är skrämmande att se hur barnen manipuleras in i ett tänkande som handlar om kamp, våld, konkurrens och tävlan tex via SVT:s dagliga sändningar av Barnkanalen. Har de ingen kvalitetskontroll eller är det medveten barnpropaganda? Barnkanalen flankas av diverse andra TV-kanaler, filmkanaler och biofilmer där utbudets karaktär är i princip den samma.

Det mesta i svenskt TV-utbud verkar komma från USA och består därför av amerikansk mentalitet. Jag reagerar tex på attityden att förgöra det onda med våld. Världen delas in i svart och vitt, ont och gott, vinnare och förlorare. Här finns även tydliga försök att förbereda barnen inför en konsumtionsvärld.

Några exempel

Barnkanalen: Bli en vinnare

Flygplanet Dusty i filmerna Airplanes 1 och 2 handlar om ett besprutningsplan som sprutar grödor med Vitamini mulch. Det som i verkligheten handlar om giftiga kemikalier framställs som “vitaminmull”.

Dusty är inte nöjd med sin tillvaro och vill bli något mer så han tar sig in i tävlingsvärlden (Flygplan 1) och hjälterollen som livräddare (Flygplan 2). Det hela är mycket amerikanskt dvs: tävla, konkurrera, bli en vinnare och helst en hjälte.

Förberedelse för konsumtion

I filmen Masha och Björnen sitter lilla Masha och tittar ointresserat på instruktioner på TV om hur man mediterar. Hon utbrister: “vem bryr sig” för hon vill hellre leka med sin mobiltelefon. Budskapet är att det inre är trist, men en mobiltelefon är kul. I samma serie blir Masha hotad av en varg. Hon plockar fram sin mobiltelefon och ringer Björnen som räddar henne. Mobiltelefonen framställs som en trygghet.

Det ovetenskapliga “korrigeras”

I ett tecknat barnprogram säger en liten pojke att det finns månhonung på månen. De andra barnen skrattar åt honom och pojken färgas svart och illustreras som ensam och utstött för att han tror på något magiskt. Programmet anspelar på rädslan för utanförskap.

I ett TV-program på Barnkanalen, som dubbats till svenska, framställs en person som en idiot som försöker böja en sked med tanken. Inte ens i fantasin är det tillåtet.

Det finns åtskilliga sådana här exempel varje dag på SVT Barnkanalen där det fantasirika eller magiskt avfärdas som ovetenskaplighet. Budskapet är att det inte finns bevis för det ovanliga eller oförklarliga och karaktären som tror på något sådant är enfaldig.

Vuxna degraderas

I Bröderna Lejonhjärta häcklas en äldre person av en yngre som med ett arg ansikte förkastar den äldre såsom töntig. I eftertexterna står det att filmen baseras på Astrid Lindgrens saga. Berättelsen är alltså omgjord och den nya versionen innehåller nya normer.

Att föräldrar framställs som töntiga är ett ständigt återkommande inslag i alla möjliga barn-TV-serier från Alfons Åberg med sin töntiga pappa till föräldrarna i Simpsons och den dysfunktionella familjen Griffin i serien Family Guy. Barnen porträtteras ofta som mer kunniga och klokare än de vuxna. Framför allt är de vuxna inte speciellt viktiga och föräldrarna är inte förebilder. Det blir inte bättre av att de vuxna i det svenska barnprogrammet Biss och Kajs skämmigt klätt ut sig till kiss och bajs.

Våld och skärmtillvänjning

Och så har vi hela dataspelsvärlden där våldets påverkan på barnen av någon anledning alltid avfärdas av experter i mainstream media och på TV. Detta till trots att alla föräldrar vet att när den lille sonen sett på ett skjutspel så handlar resten av den dagen om att skjuta.

Denna uppenbara våldspåverkan på barnen gäller inte bara dataspelen utan även barnprogrammen och de tecknade filmerna och serierna.

I en tecknad serie krossas en människa mellan en bil och ett träd. Blodet sprutar. Det är i praktiken omöjligt att visa Barnkanalen utan att utsätta sitt barn för våld. Det mesta innehållet har inslag av mentalt, intellektuellt eller fysiskt våld.

Barnen går från skärm till leksak och sedan tillbaka till skärm. Skärmarna har som bekant i dag många former, från handhållna skärmar till platt-TV, surfplatta och dator. Manipulationerna återspeglas även i en stor mängd leksaker som “fysikaliserar” våldet, konkurrensen och det ständiga tävlandet på skärmarna.

Nästa dag manifesteras allt i lekarna på dagis och i skolan. När barnen kommer hem vill de ha mer passivt tittande på skärm. På kvällen somnar de små och drömmer om vad de sett under dagen och kvällen.

Denna våldspåverkan och denna manipulation av barnen måste omedelbart upphöra, men det är svårt att som förälder skydda barnen från all aktiv påverkan. Manipulationerna är massiva, dagliga, repetativa och djupt penetrerande.

Ändå får vi föräldrar inte ge upp, men jag är bekymrad över att debatten om tex SVT Barnkanalens negativa påverkan på barnen knappt diskuteras inom mainstream media. Är de normer, attityder och beteenden som barnprogrammen och barnfilmerna skapar i alla barnhjärnor helt enkelt målet?

Text: Torbjörn Sassersson