Olika politiska grupperingar i USA lägger ned energi på att söka bevisa att Trump-administrationen under förra årets valkampanj hade kontakter med ryska politiker och affärsmän. Kontakter som man menar skulle ha påverkat Donald Trumps chanser att vinna valet. Trots ett febrilt letande har man inte kunnat påvisa något sådant samband som påverkat presidentvalet i USA.
Text: Hans Myrebro
Men hade man kunnat bevisa att Vladimir Putins eventuella manövrerande före valet hade berövat Hillary Clinton presidentposten, ja då hade Rysslands president utan tvekan varit en självklar kandidat till Nobels fredspris.
En viktig skillnad mellan Donald Trump och Hillary Clinton var och är nämligen fortfarande att Trump ville föra samtal med ryssarna för att uppnå avspänning. Medan det för Clinton var en självklarhet att: ”Putin must be toppling down”, d.v.s. störtas. Samtal med den man som hon jämställde med Hitler var uteslutet, han skulle störtas på samma sätt som hon medverkat till att störta Saddam Hussein, Muammar Gaddafi och arbetat för att al-Assad skulle tillmätas samma öde. Vi vet nu att de länder i vilka USA avsätter statsöverhuvudet smulas sönder och förintas.
Att Ryssland skulle gå samma öde tillmötes var en önskedröm för Hillary Clinton och den skara neokonservativa som omgav henne. Men också för NATO med dess svans, i vilken även Sverige bitit sig fast, var kommunikation med Ryssland utesluten på hög nivå. Stefan Löven med flera hade lärt sig, att den som USA utpekar som fientlig, får man inte prata med.
Till skillnad från Donald Trump är Hillary Clinton en mycket stabil och målinriktad person, hon viker sig inte. Det betyder att om hon fått presidentposten skulle ett krig med Ryssland varit ändå närmare än det är nu – om man ens kan komma närmare – såvida det inte redan nu är på gång med Europa klämd mellan de båda giganterna. Så tack snälla Putin för att du, som jag tror, åtminstone försökte påverka cirkusen i USA till kommunikatören Trump,s fördel.
Rubriken löd: ”rysk valpåverkan i USA eller tvärtom”. Och när vi säger, tvärtom, så kommer vi sanningen snubblande nära för USA,s ogenerade påverkan inte bara på fria val, utan också på regimer runt om i världen under decennier, har varit oerhört stor. Ja, så stor att de regimer som Washington ogillat har man störtat under någon påhittad förevändning. Den amerikanske forskaren James A. Lucas räknar upp 37 ”Victin Nations” som drabbats av USA,s aggressioner sedan 1945, och då är inte 2000-talets förödande interventioner inräknade. Exemplen är många. Ryssland fick pröva på en variant av Vita Husets omstörtande verksamhet i gigantisk omfattning under 1990-talet.
Washington var inblandad i den ryska politiken redan 1991 då dess kandidat Boris Jeltsin kom till makten. Hans ”gode” vän Bill Clinton tog initiativet till att en chockmedicin blev ordinerad för att få fart på det ryska näringslivet. Den ”medicinen” visade sig vara ett rävgift som under Jeltsins första period höll på att helt slå ut det ryska samhället medan rysk-judiska oligarker kunde smörja kråset.
Boris Jeltsin var mycket impopulär inför en andra valperiod 1996, men lyckades ändå ragla sig fram och förbi valurnorna med hjälp av amerikanska insmugglade konsulter försedda med rejäla mutpengar. Den ryske forskaren Inessa Sinchougova har noga dokumenterat de här turerna.
Jeltsin var en misslyckad figur och under hans tid pekade alla siffror utom de för antalet självmord nedåt. Man räknar med att 6 miljoner ryssar miste livet som en följd av hans politik. Ändå kunde han vinna en andra valperiod med stöd av massivt amerikanskt stöd. Han hade nämligen en mycket ”god vän” i Washington, Bill Clinton. De träffades under flera dagar vid 18 tillfällen och vid de tillfällena såg Bill som sin främsta uppgift att se till så att Boris inte behövde törsta. När valet i Ryssland började närma sig 1996 hände saker i Washington och:
”then the White House and president Bill Clinton personally conducted a massiv campaign in search whose regime was established to monitor the final collapse of the Sovjet Union and the impossition of capitalism.”
Sedan satsade man allt på Jeltsin, som utan fixade val resultat skulle haft 6% av rösterna, medan Gennady Zyuganov fick stryka på foten.
Men Vita Huset, (konstigt namn på ett sådant näste), misslyckades ändå med att ödelägga Ryssland och Vladimir Putin klev rakryggad in på scenen. Fjorton år senare fick USA återigen möta sin överman. Denna gång gällde det Krim där USA misslyckades med att etablera en gigantisk militärbas därför att Putin återförde halvön till Ryssland på ett fredligt sätt till befolkningens förtjusning. En kraftfull flottenhet skulle nämligen enligt planerna anlända till Krim tre dagar efter det att USA genom Victoria Nuland administrerat en statskupp och tillsatt en nazistdominerad regim. Återigen stod Vladimir Putin i vägen för USA:s kolonialpolitik.
Då måste Washingtons besvikelse och vrede kanaliseras på något sätt och massmedia mobiliserade alla sina resurser inför detta. Bill Clinton kunde inte genomföra en total rysk kollaps. Men tanken var tydligen att hans förtjusande hustru skulle slutföra det neokonservativa uppdraget och lägga ned ett helt krossat Ryssland för Bills fötter. Men också detta misslyckades uppenbarligen.
Boken ”NATO – ett monster på katastrofkurs” finns även på Bokus och Adlibris
Det där med att finna eventuell rysk påverkan på förra årets presidentval var bara ett desperat försök att avleda och att underblåsa västvärldens russofobi. Hade man verkligen sökt en nation som med kraft intervenerar och styr hela det amerikanska samhällets olika skikt – ja då finns Israel där på första plats.
Text: Hans Myrebo
Referenser
- James Lucas: US has killed more than 20 miljon people in 37 ” Victim Nations” since World War II, Global Research June 24 2017-07-19
- Inessa Sinchougova: New research shows Communist Party won 1996 election – Yeltsin inplanted by Clinton. Fort Russ June 18 2017