NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
DEBATT. Ulf Kristersson satt själv på nyckeln till en borgerlig regering och sig själv som statsminister. Man måste ändå säga att Moderaternas ordförande Ulf Kristersson får skylla sig själv som inte lyckades få till en borgerlig regering där han själv troligen skulle blivit statsminister.
Text: Öystein Rönne
Hans akilleshäl är att han svalt ”bluffen” att Sverigedemokraterna är ett rasistiskt parti. Sanningen är att det är de partier som varit ansvarig för massinvandringen de sista åren är de verkliga rasisterna.
Politikerna som öppnat Sveriges gränser har skickat signaler till hela världens s.k. flyktingar att ”hit kan ni komma”. Däremot har man svikit oerhört många av dessa som kommit hit med förespegling om en bra tillvaro, vilket för stora massor är långt från verkligheten.
Detta tillkortakommande och bedrägeri har man på flera decennier ännu inte kommit tillrätta med, utan fortsätter att ta emot enorma mängder migranter utan någon plan eller garanti för att de som får stanna också får en dräglig tillvaro. Detta svek är den verkliga rasismen och rasisterna är de som medverkat till dessa löften men inte uppfyllt dem.
Ulf Kristersson har svalt detta effektiva skrämselkort det står ”rasist” på. Förmodligen p.g.a. att han gjort en stor taktisk felbedömning och varit orolig för att själv hamna i denna ”rasistfälla” och därmed förlora väljare och politisk makt.
När vi tittar på hur de partiledare och dess partier som nu tillsett att Stefan Löfven blivit statsminister har resonerat, så är det svårt att inte inse att de använt rasistkortet, och utpekat SD och dess väljare som de största rasisterna av alla. Inte på en punkt något ord om SD:s politiska innehåll.
SD:s hot för nuvarande regering med dess stödpartier är att de hela tiden växer, och därmed bidrar till att i regeringen ingående partiers egen makt reduceras. Orsaken till att SD växer är att de talar klarspråk, vilket ca 20% av den svenska befolkningen begriper, till skillnad från 4-klövern (S, MP, C, L). Förmodligen begriper både KD och M detta, men de har ju svalt ”rasistkortet” (UK svalde iofs nog flera kort).
Ulf Kristersson har fortfarande kvar möjligheten att bilda en egen regering genom att dra upp ”rasistkortet” som han svalde och som tycks ha fastnat i halsen. Det kommer säkert att riva lite om han skulle dra upp kortet, men när det väl är gjort kan han enkelt skapa den borgliga samvaro han idag (18/1) sade sig vilja ha, och sa sig tro kunna skapa.
Sammanfattningsvis skulle man kunna säga att Kristersson sjabblade bort sin egen guldsits p.g.a. den fastrotade rädslan, att av 4-klövern, bli kallad rasist med ett rasistiskt parti. Resultaten blir att vi nu sitter med marionettregering där endast 115 av riksdagens 349 ledamöter röstat Ja till Stefan som statsminister (51 ledamöter avstod).
Ulf Kristersson – du har förutsättningarna!
Men tittar vi på siffrorna för Ulf Kristersson så blir M, KD och SD tillsammans 154 ledamöter, 59 fler än nuvarande just valda regeringsalternativ. Detta ger ingen absolut majoritet, men jag har svårt att föreställa mig att C och L skulle rösta Nej till Kristersson. Det troliga är att de skulle rösta Gult, precis som de lika fegt just gjorde i fallet med svetsaren. Därmed skulle UK bli ny statsminister.
Skulle C och L ändå rösta Nej, så skulle det definitivt bli spiken i kistan på den spillra som finns kvar av dessa partier då deras falskhet och borde bli helt blottad för varje väljare som hittills inte sett denna.
Samtidigt skulle de bli tvungna att svälja det rasistkort som suttit fast i även deras strupar. Eftersmaken skulle nog bli synnerligen besk.
Idag 19/1 visar dessutom en färsk SIFO-sundersökning, att om det vore val idag skulle M, KD och SD tillsammans få egen majoritet i Riksdagen, och då skulle man definitivt kunna hänga av C och L.
Alltså Ulf Kristensson, om du vill ha en borgerlig gemenskap så det är bara att skrida till verket. Alla förutsättningar du kan behöva är uppdukade!
Text: Öystein Rönne