KRÖNIKA. I den pittoreska universitetsstaden Uppsala känner sig 80% av kvinnorna inte trygga i stadens centrum. En 14-årig tonåring, som inte vågar avslöja sin identitet, sa till svensk media att hon alltid har på sig gympaskor så att hon kan “springa fortare” om hon blir attackerad.
Text: Judith Bergman, krönikör och politisk analytiker, är Distinguished Senior Fellow vid Gatestone Institute. | Artikeln har tidigare publicerats på sv.gatestoneinstitute.org
Sexuellt våld
“Jag satte mig på en bänk och direkt kom några killar och satte sig bredvid mig på båda sidor. Sedan kom fler killar och ställde sig framför mig. De började dra i mitt hår och i mina ben och sa saker till mig som jag inte förstod. Jag blev så rädd och sa till dem många gånger att sluta, men de lyssnade inte … Allt är så hemskt. Detta är så fel. Jag vill kunna känna mig trygg”, sa hon om att ta bussen hem.
En färsk undersökning från Region Uppsala visar att bara 19 % av flickorna i gymnasiet känner sig trygga i Uppsalas innerstad. År 2013 var antalet 45 %. Männen och pojkarna i gängen som ägnar sig åt sexuella trakasserier av svenska flickor i Uppsala är ofta nyanlända migranter.
Som svar sade statstjänstemän från Uppsala tydligen till pressen:
“Vi brukar uppmuntra flickor som känner sig osäkra att tänka på vad de behöver göra för att känna sig trygga, som att undvika att gå ensamma och se till att de blir hämtade och allt annat som kan minska deras känsla av otrygghet.”
Med andra ord så lägger myndigheterna över ansvaret för denna säkerhetsfråga på flickorna själva.
De rädda flickorna i Uppsala är bara en liten del av helhetsbilden. Enligt den senaste nationella säkerhetsrapporten som publiceras av Brottsförebyggande Rådet (Brå) är fyra av 10 kvinnor rädda för att promenera fritt utomhus.
“Nästan en fjärdedel av befolkningen väljer en annan färdväg eller ett annat transportmedel som resultat av oro för att bli utsatt för brott… Bland kvinnor i åldern 20-24 anger 42 procent att de ofta valde en annan färdväg eller ett annat transportmedel för att de kände sig osäkra och oroliga för att bli utsatta för brott. Den motsvarande andelen bland män i samma åldersgrupp är 16 procent …”, enligt Brå.
Ändå skär regeringen ned på polisens resurser. I regeringens nya vårbudget får polisen en nedskärning på 232 miljoner kronor.
“Förslagen i vårbudgeten kommer att få konsekvenser för polisens aktiviteter, men vilka effekter den kommer ha är för tidigt att säga just nu. Vi kommer nu att analysera hur vi ska hantera de nya ekonomiska villkoren”, sa polisen som svar på de föreslagna budgetnedskärningarna, med polischef Anders Thornberg som kritiserade nedskärningarna.
Polisen drunknar redan som det är i uppgifter som de inte kan utföra ordentligt, såsom att lösa våldtäktsfall. En ny rapport från Amnesty International, “Time for Change: Justice for rape survivors in the Nordic countries“, som släpptes i april, kritiserade Sverige hårt för att man inte hanterade våltäktsfall ordentligt. Enligt Amnestyrapporten är våldtäktsutredningar, bland andra problem, underprioriterade, det förekommer “överdrivet långa väntetider för resultat från DNA-analyser”, det finns inte tillräckligt stöd för våldtäktsoffer och det görs inte tillräckligt mycket i förebyggande syfte.
Amnestys rapport anger:
“År 2017 tog polisen emot 5 236 anmälningar om våldtäkt från personer som var minst 15 år gamla: 95 % av offren var kvinnor eller flickor. Den preliminära statistiken för 2018 visar 5 593 anmälningar om våldtäkt varav 96 % av offren var kvinnor eller flickor. Däremot innebär en underrapportering av våldtäkt och andra sexualbrott att dessa siffror inte ger en realistisk bild av problemets omfattning.
I en studie från 2017 angav 1,4 % av befolkningen att de hade blivit utsatta för våldtäkt eller sexuella övergrepp, vilket motsvarar ungefär 112 000 personer. Den stora majoriteten av våldtäktsoffer kommer aldrig att anmäla brottet till polisen. Av de som gör det är det inte många vars fall går till domstol. År 2017 inleddes åtal i 11 % av de fall som handlade om barn i åldern 15 till 17 år och i 6 % av fallen som handlade om vuxna.”
Dödsskjutningar
Sexualbrott är inte den enda typen av brott som de svenska myndigheterna är oförmögna att konfrontera. År 2018 upplevde Sverige ett rekordhögt antal dödliga skjutningar; 45 personer drabbades över hela landet. De flesta skjutningar ägde rum i Stockholmsområdet och de flesta dödsfallen inträffade i Region Syd och Malmö.
“Det är ett hemskt högt antal” sa Stockholms kriminalkommissarie Gunnar Appelgren om skjutningarna.
Tidigare hade 2017 rekordet med 43 dödsskjutningar. Antalet rapporterade skjutningar överlag minskade dock en aning: från 324 år 2017 till 306 år 2018. Antalet skadade var också något lägre: 135 personer år 2018, jämfört med 139 år 2017.
Enligt polisen är många av skjutningarna kopplade till kriminella konflikter och så kallade “utsatta områden”. Under det första halvåret av 2018 ägde varannan skjutning rum i ett “utsatt område”. År 2017 visade polisrapporten “Utsatta områden 2017” att det finns 61 no go-zoner i Sverige. De omfattar 200 kriminella nätverk, bestående av 5 000 kriminella. Tjugotre av dessa områden var särskilt riskfyllda: Barn så unga som 10 hade varit inblandade i allvarliga brott där, inklusive vapen- och drogbrott. Många av invånarna var icke-västerländska, tråkigt nog främst muslimska och invandrare.
IS-återvändare
För att göra saken värre verkar utrikesminister Margot Wallström planera att hämta hem barn till svenska IS-terrorister som bor i flyktingläger i Syrien.
“Det är komplicerat och det är därför det har tagit tid att utveckla en policy och ett tydligt budskap, men vi jobbar på detta varje dag. Jag står inte ut med att se barn fara så illa”, sa hon nyligen.
I ett Facebookinlägg från den 12 april skrev Margot Wallström:
“Regeringen arbetar nu intensivt för att se till att barn med kopplingar till Sverige som befinner sig i Syrien får den hjälp de behöver. Det borde inte finnas något tvivel om att regeringen gör vad den kan för dessa barn, och om möjligt borde de föras till Sverige. Varje fall måste hanteras individuellt. Barnen befinner sig i olika situationer; vissa kanske är föräldralösa, andra har föräldrar som gripits för handlingar de begått å IS vägnar.
Att identifiera svenskar som kan ha fötts i [Syrien eller Irak] är svårt. I det största lägret bor cirka 76,000 människor. Vi är i kontakt med internationella Röda Korset vid lägren. Det är av yttersta vikt att barnens situation hanteras med juridisk säkerhet och med barnens bästa i åtanke. Internationella aktörer, svenska myndigheter och svenska kommuner, som kan ta emot barn, måste samarbeta …”
Tyvärr verkar det fruktansvärda ödet för förslavade yazidiska barn inte vara något som Wallström “inte står ut med”.
Dessutom kan 41 av 290 svenska kommuner bli tvingade, om de inte redan är det, att ta emot återvändande IS-terrorister inom den närmsta framtiden, enligt en ny rapport från SVT Nyheter.
IS-terroristerna är antingen fortfarande i Syrien eller redan på väg tillbaka till Sverige. För att “förbereda” kommunerna har Sveriges centrum mot våldsam extremism bjudit in dem till en “kunskapsdag” om IS-återvändarna den 24 april. Målet var att “ge stöd åt kommunerna som har mottagit eller kommer att motta återvändande barn och vuxna från områden som tidigare varit kontrollerade av Islamiska staten”. Kommunerna är desamma som IS-terroristerna har bott i innan de rekryterades till IS.
Totalt väntas 150 manliga och kvinnliga IS-medlemmar återvända till Sverige, samt 80 barn som reser med sina föräldrar.
Enligt statsminister Stefan Löfven har återvändande IS-terrorister en “rättighet” som svenska medborgare att återvända till Sverige. Löfven hävdade att det skulle strida mot grundlagen att frånta dem deras medborgarskap, men att de som begått brott skulle åtalas. Den svenska terrorexperten, Magnus Ranstorp har dock varnat Sverige för att ta tillbaka inte bara IS-terrorister utan även deras fruar och barn, som enligt honom utgör hot mot säkerheten:
“Kvinnorna är inga oskyldiga offer, och det finns också en stor grupp IS-barn … Från åtta eller nio års ålder har de skickats till indoktrineringsläger där de har lärt sig närstridstekniker och hur man hanterar vapen. Några av dem har lärt sig hur man dödar … Deras identiteter kommer för alltid vara kopplade till deras tid med IS, och det faktum att de har en IS-pappa eller IS-mamma.”
Sverige verkar fast beslutet att importera ännu fler problem.
Text: Judith Bergman, krönikör och politisk analytiker, är Distinguished Senior Fellow vid Gatestone Institute.